20 October 2010

Aftonbladets valblogg

NEW YORK Per Bjurmans valblogg för Aftonbladet är skojig! Här kan ni exempelvis läsa om Hyrorna är åt helvete för höga-partiet: http://blogg.aftonbladet.se/usavalsbloggen.

/Gunilla

Räkmackerap



/Gunilla

Kundanpassning




Minustah = FN:s Haiti-mission. Den internationella personalen på Minustah har relativt väl tilltagna löner och traktamenten. Deras pengar lockar. Rätt smart av denne unge konsthantverkare att fixa souvenirer från deras Haiti-sejour! Jag glömde fråga vad den kostar.

/Gunilla

19 October 2010

Unibanks skadade byggnad riven

Rue Christophe i Port-au-Prince den 17 maj 2010:



Rue Christophe i Port-au-Prince den 16 oktober 2010:


/Gunilla

Tält, presenningar och skjul har blivit ett sätt att leva



/Gunilla

Folk och Folke om folkmusikkultur



NEW YORK Jag borde lyssna mer på P2. Nu har jag upptäckt P2-programmet Folke, som nyligen hade en intressant debatt om folkmusikkultur och Sverigedemokraternas syn på ”svensk” folkmusik.
Massor av fina ljudillustrationer (se lista vid länken) och en intressant knorr när programledaren en bit in i programmet (se tidskodningen på bilden ovan) visade hur hejaklacksdängan Jimmie Åkessson – chalalalala har sitt ursprung i mångkulturens Trinidad.
Musikinslagen påminde mig om en de mest fantastiska resor jag någonsin gjort, till polskorna och spelmanslagen i Östbjörka, Boda och Bingsjö under Musik vid Siljan för tio år sedan. Jag borde lyssna mer på folkmusik, helt enkelt.

/Gunilla

Bröllopsgåvor i juni

NEW YORK Hiskliga men fantastiska bröllopspresenter till Victoria och Daniel..!

/Gunilla

18 October 2010

Ett antal timmar senare...



NEW YORK
... på JFK... Citarella-påsen till höger innehåller en buss, ungefär en sådan här buss!

/Gunilla

Utanför Vita huset i Port-au-Prince



PORT-AU-PRINCE/NEW YORK Dagens reporterutstyrsel, på Champs de Mars i Port-au-Prince!
Som synes har inte återuppbyggnadsarbetet av presidentpalatset kommit igång, men det har å andra sidan inte så mycket annat heller.

/Gunilla

In medias res


Så att ni inte tror att jag bara intresserar mig för kattungar, idag kollade jag faktiskt in läget kring fängelset i Port-au-Prince. Det hände dock inget spännande just då (fast det gjorde det en kvart senare; nytt fångupplopp som jag ännu inte hittat några byråtexter om).

Fotot ser lite konstigt ut, det är för att jag själv tagit det. ;-)

/Gunilla

Här är jag just nu!



/Gunilla

17 October 2010

Distraktionsmoment







PORT-AU-PRINCE Inte helt lätt att jobba och intressera sig för gisslandraman och andra svårigheter i Haiti när man blir distraherad av två ulliga, gulliga kattungar som busar med varandra på golvet... (Ett foto på denna sötnos tillsammans med sitt syskon och boxern Tiger Woods finns här.)

/Gunilla

Den här artikeln hade jag väntat på

PORT-AU-PRINCE Bevakningen av gruvolyckan i Chile kommer säkert att generera mängder av B-uppsatser i mediedramaturgi och -retorik...

Nog är det märkligt att en arbetsplatsolycka i Sydamerika genererade så mycket uppmärksamhet världen över. Men när man läser denna text av Jens Liljestrand framstår allt som tämligen uppenbart:
http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/bevakningen-av-gruvolyckan-i-chile-ar-ett-sanslost-mediejippo-1.1188803

Citat:

”Bara som en påminnelse: arbetsmiljöförhållandena i tredje världen är ofta dåliga och livsfarliga. Som exempel kan nämnas att det bara i Kinas gruvor dödas – enligt officiella uppgifter – omkring 3 000 arbetare i olyckor varje år. Detta skapar sällan rubriker, eftersom vi tyvärr har vant oss vid att världen är en plats av slakt, svält, misär och katastrofer och därför mest ägnar ett förstrött intresse åt dödsoffren i Darfur, massvåldtäkterna i Kongo, de vidriga förhållanden som ännu råder på Haiti.

Här finns den skruvade logiken bakom den orimliga uppmärksamheten kring gruvan i Chile. Uppgivenheten och skammen för alla de stackars satar som är bortom vår hjälp är så tung att vi, när det väl finns några som faktiskt går att rädda, överkompenserar totalt. Vår tids behov av katharsis, av sagor med lyckliga slut, är så omättligt att det saknar all rimlighet.”

Debattinlägget har genererat hundratals kommentarer, en del håller med Jens Liljestrand och andra sågar hans text!

Godmorgon, världen hade för övrigt ett inslag i söndagens sändning om dramaturgin i Chile-bevakningen. (Själv har jag faktiskt inte följt det hela alls, men det beror inte på något särskilt.)

/Gunilla

P S Jag har faktiskt ingen anledning att klaga på ”redaktörernas bristande ointresse för Haiti” eller något sådant. I år har det varit relativt lätt att sälja in material. Många har varit mycket intresserade, och jag har redan sålt in grejer till nästa resa. Men här råder absolut ”vidriga förhållanden”, så mycket är klart...

Livstecken från Haiti




PORT-AU-PRINCE
Här händer det grejer: gisslandraman och annat spännande. Har slarvat med Haiti-bloggandet, och den närmaste tiden (i New York och Stockholm) blir så intensiv att jag inte tänker utlova så värst mycket bloggande heller. Men men, en och annan bild från Port-au-Prince har jag tänkt visa här framöver.

Ovan ser ni mig på en av de platser där jag trivs allra bäst i hela världen, nämligen i Hotel Oloffsons lounge. Det ser kanske inte ut som om jag trivs, men i alla fall... Hörlurarna (och de blossande kinderna) har jag på mig för att jag just Skype-konverserat med en nyhetschef på en viss kvällstidning. Vi får se vad det leder till.

Många som känner mig tycks tro att jag ”reser hela tiden”, och jag har aldrig förstått varifrån de fått det – för i mina ögon reser jag nästan ingenting numera. Jag tycker att jag mest sitter hemma vid datorn, i Stockholm eller NewYork.
Men jag har insett att de som säger det antagligen jämför med sina egna liv, som kanske innebär några få tjänste- och/eller semesterresor om året eller inte ens det. Jag, däremot, jämför mitt resande med de kolleger som jobbar så som utrikeskorrespondenter bör göra – ständigt ute på nya uppdrag och med passet i bröstfickan!

Det är ju tyvärr inte så många som har det så. Men en av dem är Thomas Nilsson, som jag ofta länkar till. Han reser mer på en månad än de flesta gör under en livstid, för att göra nyhetsreportage för Verdens Gang. Här är en intervju med honom av kollegan Johanna Syrén.

Det som är bra med Thomas blogg, förutom att den är väldigt välskriven, personlig och full av fantastiska bilder och initierat fotografbloggande, är att den låter alla oss fåtöljresenärer komma till Memphis, Louisiana, Island, Chile och andra fantastiska platser!

OK, fåtöljresenär var kanske inte ett helt optimalt sätt att beskriva mig. Denna gång har jag inte hunnit fotografera så mycket i Port-au-Prince, men här är i alla fall ett bevis på att även jag hamnar på fältet ibland – tagen igår kväll när jag var ute och spankulerade omkring i grannkvarteren.



/Gunilla

14 October 2010

Jour du lambi créole

PORT-AU-PRINCE Jag har precis avslutat en måltid med lambi créole, vilket var det närmaste det gick att komma en räkmacka med kvällens meny på Hotel Oloffson, dessa sista skälvande timmar av Räkmackans dag. Här på hotellet är allt på topp! Återkommer möjligen med rapporter om hur det är på andra håll i Port-au-Prince, kanske inte lika tippetopp (särskilt inte ikväll när det regnar).

/Gunilla

Journalistvikarier och frilansar knaprar tabletter

PORT-AU-PRINCE Alla ni journalistvikarier, frilansjournalister, tillsvidareanställda, projektanställda, (personal)chefer och andra i mediebranschen som hänger här är möjligen intresserade av denna artikel om era finska kolleger dåliga psykosociala hälsa, skriven av min kollega Sören Viktorsson och publicerad i Medievärlden.

/Gunilla

13 October 2010

Apropå valet

NEW YORK Andreas Ekström på sin blogg:
”... det bisarra i att ett land som Sverige, med Sveriges historia, där 25 procent av befolkningen flydde svält och religiöst förtryck på bara några årtionden, understår sig att rösta in ett främlingsfientligt parti i riksdagen.”
/Gunilla

11 October 2010

För hugade praktikanter

NEW YORK Svenska honorärkonsulatet här i New York har två praktikanttjänster som verkar intressanta, en med inriktning på näringslivsfrågor och en med på press, kultur och kommunikationer. Kolla här: http://www.swedenabroad.com/Page____53005.aspx.

/Gunilla

03 October 2010

Världen kommer till Södermalm och vita duken

NEW YORK De närmaste dagarna blir det festival med filmer med ”humanitära utmaningar” som tema på Bio Rio vid Hornstull. Det skulle jag gå på om jag vore i Stockholm!

Nedanstående är ett inklistrat pressmeddelande med programmet.

/Gunilla


Läkare Utan Gränsers film- och föredragsfestival

Stockholm den 23 september 2010. Läkare Utan Gränsers årliga film- och föredragsfestival pågår den 4-7 oktober med start kl 17:30 på Bio Rio i Stockholm. Fyra filmer på temat Humanitära Utmaningar kommer att visas. I samband med visningarna kommer Läkare Utan Gränsers fältarbetare att berätta om sina uppdrag i fält.


Läkaren Sara Leeb kommer, innan den holländska spelfilmen First Mission visas, att berätta om vad som hände under hennes första uppdrag i fält.

– Jag kommer bland annat att tala om om hur det gick när jag precis kommit till vår klinik i Tchad, när tre män dök upp på motorcykel. En hade ett stort hål i magen, en annan var skallskadad och en tredje hade flera brutna ben. Jag var den enda läkaren på plats, säger läkaren Sara Leeb.


Allt svårare att arbeta som fältarbetare

Öppningsfilmen är dokumentären L’aventure MSF och handlar om Läkare Utan Gränser. I den tas bland annat problemet med civil militär sammanblandning upp.

– Den militära och civila sammanblandningen bidrar till att det blir svårare att nå fram med sjukvård till dem som verkligen behöver det. Det är en oerhört viktig fråga för oss och något vi kommer att fortsätta att uppmärksamma, säger Johan Mast, generalsekreterare för Läkare Utan Gränser i Sverige.


Program

4 okt: 17:30 Läkare Utan Gränsers generalsekreterare Johan Mast och ordförande Kristina Bolme Kühn talar om problemet med sammanblandningen av militära och humanitära insatser. Därefter visas dokumentären ”L’Aventure MSF” som skildrar Läkare Utan Gränsers arbete i skuggan av världspolitiska händelser och hur villkoren för humanitära hjälporganisationer förändrats.


5 okt: 17:30 visar vi filmen ”The Heart of Jenin” som handlar om en palestinsk far vars son dödats av en israelisk krypskytt. Föräldrarna väljer att donera sonens organ till sex israeliska barn för att rädda deras liv. Efter filmen berättar Läkaren Henrik Jörnvall om sitt uppdrag i Gaza.

6 okt: 17:30 Sjuksköterskan Ulla Kjellkvist berättar om sitt uppdrag i södra Sudan. Därefter visas dokumentären ”Rebuilding Hope” där vi möter tre sudanesiska män som efter många år återvänder till sitt förstörda hemland. De söker efter sina föräldrar och försöker hjälpa till att bygga upp landet.

7 okt: 17:30 Läkaren Sara Leeb berättar om sitt första uppdrag i Tchad. Sedan visas spelfilmen ”First Mission” som handlar om en ung läkare på sitt första uppdrag med en hjälporganisation.

Filmerna visas med engelskt tal/text. En biljett kostar 70 kr och intäkterna hjälper till att finansiera filmfestivalen. Överskottet går till att stödja Läkare Utan Gränser.