Jag och Carl Bildt har en gemensam vision

[Detta inlägg är en variant av kommentarer jag gjort på ett Promemorian-inlägg.]

Nu börjar wifi-nätstekniken äntligen bli lite mer vanlig, känd och använd i Sverige. Eftersom jag aldrig installerat bredband i min lägenhet i Stockholm (hade kontor med nätverk resp Duocom-bredband innan jag flyttade till New York för sex år sedan) tvingas jag använda ett segt stenåldersmodem under mina sporadiska besök. Inte kul!

Café Edenborg har det enda fria nätverket jag lyckats hitta i Gamla stan, och gissa om de fick mycket business av mig tack vare det när jag var hemma i augusti. (Tur att de har så bra kaffe, goda smörgåsar och fantastisk chokladtårta, och att de ligger två minuters promenad hemifrån mig.)

Alla som är intresserade av trådlösa stadsnät och finansieringen av desamma kan läsa boken Fighting the Good Fight for Municipal Wireless av Craig Settles, eller kolla på den tillhörande bloggen.

Jag har själv inte läst boken men gjorde en lång telefonintervju med författaren, som bor i Oakland, för en kort text om ämnet jag skrev för TT nyligen.

Craig Settles har många argument för att kommuner/städer bör finansiera allmänna nät. De tre viktigaste:
1. Tillgänglighet i områden där kommersiella aktörer inte ser lönsamhet (typexempel: fattiga stadsdelar i Philadelphia som inga bredbandsbolag brytt sig om att erbjuda abonnemang i).
2. Gynnande av företag gynnar staden (fler arbetstillfällen, bättre skatteintäkter etc). Dels kan företag lockas att stanna kvar på platsen, eller lockas dit om de inte fanns, med bättre nätaccess; dels kan många företag utveckla nya businessmöjligheter.
3. Staden kan själv utnyttja ett trådlöst nätverk på massor av sätt för att effektivisera förvaltningen, t ex genom att kommunanställda som rör sig mycket på sta'n i sitt arbete – de kan slippa ha varsitt mobiltelefonabonnemang; pappersbaserade kontroller eller avläsningar kan göras över nätet etc.
Enligt Settles lönar sig ett trådlöst nätverk för staden oftast redan genom punkt 3.

Privata nätverk i all ära, men det verkar ta lång tid innan det bildas någon slags standard på området. Det är inte kul med ett lapptäcke av olika aktörer och betalningsmodeller och abonnemang. Och de privata nät som finns, t ex Telia Homerun, tycks ha väldigt sporadisk täckning i Stockholm – de satsar på platser som hotell och flygplatser, det vill säga där det finns finns hög betalningsvilja i form av surfande affärsmän som kan skicka räkningen vidare till någon annan.

Rör man sig på sta'n vill man ha ett nätverk – som funkar. Sedan kan man diskutera driften, d v s om staden ska äga och driva nätet. Den debatten pågår ju intensivt i USA, och Craig Settles inställning är att staden bör äga sitt nät bland annat för att kunna garantera driftssäkerhet.

Förresten skriver Carl Bildt om detta på sin blogg. Jag håller med honom, Jona(s) Morian och Stockholmsmoderaterna om att detta är en finfin politisk vision. Och Bildt borde ta upp ämnet lite mer, för wifi är fortfarande okänt för de flesta och behöver få det genomslag i debatten som en persona som han kan få.

Borde vi inte ordna något slags symposium om detta i Stockholm?! Jag kan vara moderator, och Carl Bildt key note speaker! Craig Settles skulle säkert gärna flygas in från Oakland (och jag från New York).

/Gunilla