Showing posts with label Friluftsliv. Show all posts
Showing posts with label Friluftsliv. Show all posts

18 April 2010

Möten i Franklin Park och på en Baltimore-diner





NEW YORK Här kan ni ser mig (i den orangea klänningen) och statsministern (till höger) samt diverse journalistkolleger och säkerhetsvakter i Franklin Park. Den regnigaste pressträff jag varit på, tror jag! Min fingrar var stela av köld, och det gick knappt att läsa vad som stod i anteckningsblocket efteråt... Som tur är hade jag bandspelare med mig – två stycken!

Om ni vill se Aktuellt-inslaget finns det kvar på SVT Play till och med tisdag. Det börjar vid 2:24.

Ni kan också se fler foton på Facebook. De har tagits av Larilyn André från svenska ambassaden som kan ses smyga omkring med min kamera bakom Fredrik Reinfeldt, en bit in i TV-inslaget.

På tisdagskvällen hade jag en intervju på tu man hand med Carl Bildt, alltid lika trevligt, nervöst och läskigt. (Inte minst på grund av det tekniska strul, som alltid dyker upp när jag ska intervjua just honom. Som ett brev på posten. Denna gång var det bandspelarens filer som vägrade låta sig raderas från det fulla minneskortet i tid, så jag fick lita enbart till anteckningarna.)

Eftersom jag inte längre hade någonstans att bo i Washington och kreditkortsbalansen inte räckte så långt till något nytt hotell (hopplös högsäsong i huvudstaden) så drog sent omsider jag vidare till Baltimore, där det är något billigare att kampera. När intervjuerna ovan genomfördes var jag alltså inte bara väldigt frusen utan också utan tak över huvudet för kvällen. Men det löste sig, som tur är. Fast först vid 21-tiden.

Det var trevligt att lära känna Baltimore, som ser riktigt ruskigt ruckligt ut från tåget – har åkt förbi massor av gånger, med tåget mellan New York och Washington – men som jag nu fått en fördjupad bild av. Det påminner lite om Hamburg, med sin stora hamn!

Dagen efter mötena med Reinfeldt och Bildt träffade jag en amerikansk kvinna i ett av Baltimores många hamn- och industriområden, på en sluskig diner som hennes man driver.
Hon konstaterade att journalistyrket verkar väldigt omväxlande, och det var ju bara att hålla med.
Jag berättade för henne att jag kvällen innan träffat en svensk utrikesminister, som samma dag bland annat hade haft ett möte med sin amerikanska kollega – det vill säga att kvinnan själv var bara three degrees ifrån Hillary Clinton, och då blev hon mäkta imponerad.
Jag glömde säga att det isåfall förstås även var blott three degrees från Barack Obama... Det kom jag på först när jag såg handslagsfotot på Aktuellts studiovägg, ovan.

Se även en av Thomas Nilssons handskakningsbilder!

Den sympatiska Baltimorekvinnan är för övrigt Jehovas vittne, och hon ägnade en stor del av vårt möte till att läsa högt ur Nya världens bibelöversättning av Den heliga skrift. Hon hade funnit massor av passager där, som hon lyckades tolka till att handla om den nyligen klubbade sjukvårdsreformen! Mycket märkligt.

Som tur är försökte hon inte omvända eller frälsa mig, men hon förmedlade en fantastisk trygghet i sin religion som var rörande att se. Tyvärr lyckades jag inte riktigt se de glasklara kopplingarna till försäkringsreformer i skriften.

Men vem vet vem som haft sitt finger med i spelet bakom alla dessa märkliga möten.

/Gunilla

17 March 2010

Vinter- och skärgårdsromantik



NEW YORK
I februari var jag i Möja under en dag, för att känna på Stockholms skärgård under vintern. Det blev en bra utflykt, med båt från Sollenkroka brygga (se kartorna) genom en gröt av tjocka isflak och en dags strövande i krokarna runt Bergs brygga på Möja.
Bland annat blev jag insläppt i det fina lilla kapellet av en vänlig kyrkvaktmästare, som tog sig tid att berätta om vinterlivet i skärgården – och vi konstaterade att kyrkan med sitt vitmålade timmer (stående utvändigt och liggande invändigt) påminner om kyrkbyggnader på vischan i New England. Eller kanske är det tvärtom...
Jag lekte med tanken på ett *låna* någon av öinvånarnas sparkar från nå'n trädgård för att komma runt snabbare, för det var perfekt sparkföre med osandade vägar, men det gjorde jag inte... Synd, för spark har jag inte åkt på ...30 år, kanske? De skulle kunna ha sparkuthyrning vid bryggan, precis som jag misstänker att någon hyr ut cyklar på sommaren – men det är nog ingen större efterfrågan... För vi var inte många passagerare med ombord på båten, och framför allt var vi inte många som kunde räknas som turister.
Det enda som var öppet på Möja så här års var Konsum, några timmar på eftermiddagen. Dagen innebar egentligen en viss missräkning, eftersom planen ursprungligen var att fara till Sandhamns värdshus och äta lunch – så jag hade varken matsäck eller varm dryck i termos med mig. Men det gick bra ändå, medelst matintag på båten och proviantering på Konsum.
Tja, skolan och dagiset på ön var förstås öppna – och strax intill pågick bygget av Möjahallen i falurött timmer, en gymnastik- och idrottshall av mindre modell.

F�ndsvisning

Jag är lite präglad på den svenska skärgården, efter att ha tillbringat ett antal barndomssomrar i båt i olika skärgårdar (främst Stockholms, men även S:t Anna, Västerviks, Tjust, Ålands och Åbolands skärgårdar och allt vad de heter). Därför blev jag fascinerad av detta reportage i SvD, som ni inte får missa!
Det är skärgårdsfotografen Jeppe Wikström, som dokumenterat livet för den familj som just nu är insnöad och isolerad på Svenska Högarna, en bra bit utanför Möja – se kartan ovan – men vid synnerligen gott mod, vad det verkar. Åh, vad jag skulle vilja fara dit med helikopter och hälsa på en dag, med en stor fruktkorg åt dem i packningen..!

Här i New York finns inte längre minsta gnutta snö kvar, efter ett par veckor av ömsom strålande solsken och ömsom ihållande regn. Jag saknar det vackra svenska vintervädret, som jag i år fick två månader av, och drabbades heller inte särskilt mycket av dess negativa konsekvenser – men det är förstås riktigt härligt med sådan vår och flödande sol som vi hade här igår!

Jag gick runt i Harlem och fotograferade lite grann; bilder kommer kanske endera dagen.

/Gunilla

P S Tack till Eniro, som tillhandahåller så fina kartor som man dessutom får dela med sig av och till Skitch som gör programmet man kan rita pilar och annat med (och tack till Mymlan som en gång tipsade om Skitch).