”Skojiga” nyheter inte alltid skrivna i sten

NEW YORK Alla mediekritiskt sinnade personer bör verkligen, om ni inte redan gjort det, lyssna på förra veckans inslag i P1:s Medierna om den för flera redaktioner, inte minst en av dem jag själv jobbar för (TT) samt bland andra Värmlands Folkblad, otroligt pinsamma historien om runstenen som inte var någon runsten. Framför allt borde rätt många journalister lyssna och ta till sig budskapet: Always check even a good story.
http://sverigesradio.se/sida/laddaner.aspx?programid=2795

Värmlands folkblad konstaterar att tidningen egentligen inte skrev annat än att någon lagt ut en annons om en runsten på Blocket, vilket ju förvisso var sant, och beskriver här hur runstensmakarna stövlade upp på redaktionen den 1 april:
http://www.vf.se/nyheter/filipstad/falsk-runsten-ett-tvattakta-skamt

/Gunilla

Apropå valet

NEW YORK Andreas Ekström på sin blogg:

”... det bisarra i att ett land som Sverige, med Sveriges historia, där 25 procent av befolkningen flydde svält och religiöst förtryck på bara några årtionden, understår sig att rösta in ett främlingsfientligt parti i riksdagen.”

/Gunilla

Hjälp Hästmannen

NEW YORK Snälla, sätt er in i fallet med Stig-Anders Svensson, även känd som ”Hästmannen”!
Britt Peruzzi skrev häromdagen denna text i Aftonbladet, och idag följer tidningen upp med ”Nu ger han upp sina kära hästar”.

Det har säkert (förhoppningsvis) skrivits mycket mer än så, men jag hinner inte googla eller utveckla ämnet just nu.

I andra texter på nätet har det antytts att det är en urgammal grannfejd som ligger bakom att Länsstyrelsens inspektörer dragits in i.

Fint att så många kring Stig-Anders Svensson engagerat sig för hans och hästarnas sak. Sorgligt om det inte räcker! Den här människan är alldeles unik, och representerar något helt unikt.

Som så många andra blev jag djupt berörd av Peter Gerdehags dokumentärfilm Hästmannen, inte minst av det faktum att han faktiskt är född efter andra världskrigets slut. Gerdehags hemsida innehåller massor av bilder och texter, så gå dit! Förhoppningsvis slutar det hela lyckligt.

/Gunilla

P S Jag vet ju inte om det fortfarande är aktuellt, men den 15 september skrev Peter Gerdehag:

HJÄLP! ADVOKAT FORT!

Stig-A behöver advokathjälp snarast!

Stig-Anders har en liten möjlighet att överklaga å det snaraste men har inga pengar till advokathjälp.
Finns det någon som kan ställa upp ideellt med en inlaga till Förvaltningsrätten?
Det är bråttom och Stig-A har så mycket att stå i och är för stressad för att samla sina tankar till kanslisvenska.

Ring mig Peter Gerdehag
070-35 71 744

Poängen med Skype III

NEW YORK Innan mamma ringde användes Skype till något annat fint: nämligen högläsning av en dikt av Carl Snoilsky. Nämligen den som handlar om fästefolket Per och Kersti och om hur deras mödosamt ihopsparade kapital för att gifta sig och sätta bo blev värdelöst, eftersom det blott bestod av nödmynt med lågt metallvärde.

1719 kom verkligheten ikapp de unga tu, som fick vänta sex år för att få varandra.

Här finns Snoilskys dikt. Utdrag:

Vid Värnamo på marknaden
Det var en aftonstund,
Där vandrade ett fästepar
Med sorg i hjärtegrund.
Med bittert löje Per såg fly
Sin fagra lyckodröm,
Och bakom randig förklädssnibb
Flöt Kerstis tåreström.

Det är så sorgligt att tänka på hur ungefär samma historia säkert skulle kunna berättas om fattigt fästefolk runtom världen idag!

Uppdatering: På Värnamo kommuns hemsida läser jag att Per och Kersti faktiskt existerade på riktigt. Som tur är så var berättelsen inte lika sorglig i verkligheten som i dikten.
Snoilsky anger ju att de slet i hela sex år innan de sparade myntens värde blev intet, men i verkliga livet hade de inte ens fyllt 18 när de fick börja om på ny kula, efter blott ett års sparande. Och sedan tycks de ha levt lyckligt och länge! Puh.

/Gunilla

Poängen med Skype II (tut i luren)

NEW YORK Under sommaren och hösten har det inträffat vissa förändringar i eder bloggerskas privatliv, vilket till viss del har påverkat intensiteten i bloggandet (för att inte tala om i arbetet och andra plikter) negativt. Annars har förändringarna varit uteslutande positiva!

Ni som läste Svenska Dagbladets familjesida den 14 september vet detta redan; ni andra kan notera ringen ovan – vars inskription lyder: Gunilla 9 september 2010 New York.

Fotot är en skärmdump tagen när jag talade i telefon med mamma tidigare idag. Jag hade, när hon ringde upp, redan ett Skype-samtal igång med ringens innehavare – som distraherade mig och mammasamtalet på det mest förtjusande sätt: genom att ömsom klä på sig en glittrig mask och tjuta i en partytuta och ömsom spela på det besynnerliga, färgglada instrumentet ni ser ovan. Försöken att få mig att skratta lyckades givetvis. Mamma trodde nog att jag skrattade åt henne...

Hur det än blir i övrigt har jag svårt att tro att ett förhållande med en sådan charmör någonsin kan bli tråkigt!

/Gunilla

P S Poängen med Skype I här.

Det var då: 2002

NEW YORK Minns ni? I 2002 års val fick (m) 15 procent av riksdagsväljarnas röster och (s) nästan 40. Nu: båda ungefär 30 procent.

Uppdatering: Fredrik Reinfeldt kommenterade det nya, svenska politiska landskapet sålunda på dagens presskonferens (från 1:38).

”Det är också borgerlighetens och alliansens bästa resultat. sedan 1976. Det är historiskt små skillnader nu, mellan moderaterna och socialdemokraterna. Jag minns – och det är ju inte så långt tillbaka – hur det kändes att som nyvald gruppledare efter valet 2002 träffa representanter för socialdemokraterna och diskutera. Ett parti som var på 15 procent då, i mitt fall, att träffa ett parti som hade nästan 40 procent. Den skillnaden på 25 procent[enheter] har gått ner till under 1 procent. Det är en enorm förskjutning av hur Sverige ser ut och hur Sverige röstar (– – –) som jag har en känsla av att vi inte tar in och analyserar.”

/Gunilla

Borg Mesch, 24 juni 1920 i Abisko

STOCKHOLM Detta stiliga foto togs av den legendariske Kiruna-fotografen Borg Mesch midsommaren 1920, på midnattssolsverandan på Abisko turiststation. I bakgrunden tornar fjället Nuolja, som det numera går linbana på, upp sig.

Jag fick fotografera bilden från två håll för att undvika reflexer från glaset, det gick som ni ser sådär.
Tavlan hänger i en korridor på turiststationen, som ligger där solverandan en gång låg (i en träbyggnad som brann och därför byggdes upp i brandsäkert men ocharmigt tegel). Fotografiet har donerats av Kiruna kommun, som har en enorm samling Borg Mesch-foton. Jag föreslog personalen i STF-boden på stället att de ska låta trycka upp vykort med dessa stiliga turistpionjärer (nåja, de verkliga pionjärerna höll till i området i slutet på 1800-talet).

Jag gissar att kvinnorna i långa klänningar och stiliga hattar reste till Lappland mer för midnattssolens, den friska luftens och umgängets skull, och inte för att de skulle vandra särskilt mycket i fjällen – men de är onekligen väldigt stiliga i sina dräkter. På mina små enkla dagsturer vandrade jag i lång klänning eller kjol och en enkel linneanorak som en liten hommage till deras turiststil; en rejäl vandringskäpp hade inte heller varit fel.

/Gunilla