Veckans medieghetto: i Venice, Louisiana

NEW YORK Häromdagen antydde jag ju än en gång att jag bra gärna hade velat fara till fältet för veckans aktuella nyhetsstory, i detta fall till Louisiana dit de flesta korrespondenter drog i fredags.

Men en rutinerad kollega som inte åkte dit undrade: "Hur många räkfiskare kan man tala med?" – och konstaterade att det nog vore vettigare att lägga resurserna på "egna" reportageresor.

Kollegans poäng slås verkligen in när man läser Thomas Nilssons skildring från Venice, två timmar från New Orleans. Missa inte hans inlägg om medieghettot som uppstod där, med korrespondenter och fotografer såsom resande cirkuskonstnärer! "Medieghettot" är ett ord lånat av en producent för ABC News. Utdrag (min markering...):

"Morgonen efter körde Anders och jag mot Venice längst ut på den södra udde, två timmar från New Orleans, dit oljan först väntades. På vägen körde vi om en bil och bakom ratten satt min norska kollega Ørjan Ellingvåg och vinkade. Senast vi sågs var över ett middagsbord på en fiskrestaurang i Reykjavik en dryg vecka tidigare. Nu kändes det inte det minsta konstigt att träffa på honom på en motorväg ute på Louisianas landsbygd. De kommande dagarna såg vi dessutom många av övriga journalister vi hade träffat på Island. Som vore vi en cirkus på turné. Kanske vi är det?

Dags att utföra våra konster: Intervju med upprörda fiskare och orolig lokalbefolkning första dagen. Ingen olja i sikte från land ännu. I marinan hade journalister från hela världen samlats. Ståuppor på olika språk levererades sida vid sida med hamnen som bakgrund. Hamnrestaurangen var ockuperad av murvlar som skrev, redigerade och åt om varannat. Servitriserna verkade stressade och aningen oorganiserade. Lobbyn till ett närliggande motell var lika belägrad. Golvet var fullt av intensivt knattrande reportrar och koncentrerade fotografer som sände hem det lilla av bilder de hade. (– – –)

För dåligt väder för att flyga helikopter. För dåligt väder för att åka ut med båt till oljan. Vartefter dagarna gick desto mer sammanbitna ansikten och nervöst flackande blickar stod att finna i det temporära pressrummet. Hur många fiskare kan man intervjua undrade de antagligen samtidigt som redaktörer i olika länder desperat och samstämmigt efterlyste ”OLJA!!!” över knastriga mobiltelefoner. Motellpersonalen hade stora problem att förflytta sig genom lobbyn. Vi drack alla deras gratiskaffe med stor aptit."

Jag hade knappast tillfört särskilt mycket till rapporteringen, tvärtom. Notera särskilt redaktörernas desperata vädjanden efter olja..!

Här är Thomas berättelse från det resande cirkussällskapets anhalt i Reykjavik häromveckan.

/Gunilla

Coverstory om Borlänge – New York – världen

NEW YORK Idag kan ni kolla in Svenska Dagbladets kulturdel. Jag skriver om amerikanska World Monuments Fund, och om kulturminnesvård runtom i världen. Sid 1+ 6 + 7.

Uppdatering: Nu finns artiklarna även på nätet, liksom massor av bilder! Här kan ni läsa om byggnadsminnen runtom i världen och World Monuments Watch-listan, och här finns den svenska vinkeln.

/Gunilla

Allvarligt

NEW YORK

"Skulle en sådan här person få en offentlig tjänst är det allvarligt".

Högskoleverkets kanslichef Lennart Ståhle om personer som köpt examina på exempelvis Fairfax University, Studio Ett alldeles nyss.

Uppdatering I: Bloggen Subjektiv samt Neos blogg konstaterar att det här med tvivelaktiga examina och distansundervisning en masse trots allt inte är något annat än en finfin svensk affärsidé. Suck... Jag ger upp!

Uppdatering II: Jag har föreslagit två olika redaktioner att få skriva en uppföljning på detta, och tyvärr märkligt nog inte fått något svar från den ena.
Den andra svarade dock föredömligt snabbt och trevligt, ett avslag med den klockrena motiveringen att de redan har ett i sammanhanget tungt och mycket intressant inlägg på gång i morgondagens tidning. Jag ska inte avslöja vem som skriver, varifrån eller med vilket perspektiv, men kan nog säga så mycket som att jag tror att det indirekt handlar om varför Littorins CV borde förbjudas. Så gör som jag och kasta er över Expressens Sidan 4 imorgon!

/Gunilla

P S Har någon ett bra förslag på översättning av diploma mill/degree mill?
Mill = bruk (t ex paper mill, textile mill, saw mill)
Men "diplombruk" låter ju lite konstigt.
Kan också översättas med fabrik/industri, "diplomfabrik" kanske..? Låter lite som utbildningsfabrik, som väl brukar användas om de flesta vanliga universitet sedan lång tid tillbaka...
Jag söker alltså ett alternativ till ord som "bluffuniversitet", för att visa att det inte nödvändigtvis alltid handlar om bluffar utan väl så mycket om väldigt lågt ställda krav på förkunskaper och arbetsinsats.

Cayman Islands-examen

NEW YORK Ah, vilket schysst scoop bloggen Friktion gör, om Sven-Otto Littorins cornflakes-paketsdiplom från "Fairfax University" (bara namnet!) i Louisiana! Mycket bra och välresearchat.

Jag ska genast se om jag kan rota fram lite information som komplement till detta, man vet aldrig vad man hittar i arkiven.

Tillsvidare noterar jag på den extremt skumma hemsidan (i klass med Obol Investments oseriösa hemsida, faktiskt – till och med liknande grafik!) något som jag inte sett hittills i bloggrapporteringen (men jag har just börjat titta på detta, kan ha missat något). Nämligen att Fairfax uppenbarligen inte längre får påstå att de existerar i USA, utan är registrerade på Cayman-öarna i Karibien.

Hur man med gott samvete kan sätta upp en MBA-examen som man fått endast genom att skicka en slags rapport till en obekant handledare på sitt CV övergår mitt förstånd. Men jag är ju old school och tycker att utbildningar ska ske på riktiga campus medelst lagoma mängder blod, svett och tårar...
Eftersom jag skriver en del för tidningen Civilekonomen spanar jag alltid efter potentiella intervjupersoner, och har nog noterat att minister Littorin studerat ekonomi samt sett hans CV på regeringens hemsida. Antar att jag då sett även namnet på "universitetet", dock utan att reagera. Att jag inte gjort det övergår även det mitt förstånd!

Hoppas återkomma i ämnet.

/Gunilla

Långt från Manhattan

LEESVILLE Jag är i Leesville! För er som inte vet det så ligger det i nordvästra Louisiana, i närheten av jätte-militärbasen Fort Polk (dit vi ska imorgon).

Leesville verkar inte såååå kul... Det är knappt ens en håla, utan mest en ansamling av hus och grejer längs med landsvägen, liksom – men här finns sådant som onekligen är mycket fascinerande, som: stripphak, koreanska metodistkyrkor, militära överskottslager, thailändsk take-out och en och annan loppmarknad.

Vi funderar på att kolla in stripp- och daiquri-barerna imorgon kväll, efter en troligen intensiv dag med amerikanska elitsoldater på Irak-träning, för the full experience.

Vägen hit från New Orleans – cirka fem timmars körning – var delvis fantastisk, genom träsk- och sumpmarker och vad som understundom såg ut som en vanlig, risig, svensk älgskog (fast utan älgar) och förbi en och annan håla och massor med kräftfiskarställen.

Skoj att resa med en fotograf som också insett att en av livets många meningar är att köra bil på den amerikanska vischan!

/Gunilla

P S Vi bor på motellet Leesville Days Inn. Inte lika trevligt som vårt tilltänkta B&B, men onekligen med schysst 50-talskänsla.