Landskrona är frihet

Jag har aldrig varit i Landskrona, vad jag kan minnas. Men rapporteringen därifrån känns ju inte alltför upplyftande, utan tvärtom tämligen deprimerande. Därför kändes Dan Hallemars text i Expressen idag befriande. Citat:

"Här finns små billiga hyreslägenheter. Landskrona som ett alternativ för studenter från Lund eller konstnärer från Malmö som inte har råd med de nya ateljépriserna i malmögentrifieringens spår."
(– – –)
"För ett halvår sedan flyttade konsthandlaren och caféägaren Conny Ahlgren in i ett nytt hus på Gamla Kyrkogatan. Huset, ritat av unga arkitektduon Elding & Oscarsson, är en ljus kub bland skeva grannar på en smal gata. När huset skulle få bygglov i byggnadsnämnden röstade alla partier utom Sverigedemokraterna för bygget. 2009 fick det stadens stadsbyggnadspris.
Conny Ahlgren är den perfekta representanten för ett nytt förväntansfullt Landskrona. Den kreativa klassen som söker sig till platser som håller på att förändras. Han säger att där Helsingborg är ängslig småstad, är Landskrona frihet. Kanske var det det som Henke Larsson också kände. Friheten från prestationer i den framgångsrika historiens spår."

Jag blev nyfiken på hur denna ljusa kub kunde tänkas se ut bland sina skeva grannar, och googlade snabbt fram dessa bilder. Oj! Inte underligt att Sverigedemokraterna protesterade. Det var modigt av de övriga politikerna att bejaka den vita kuben – men man förstår att de blir glada när någon driftig typ vill investera i Landskrona.

(Här finns kritik av Sverigedemokraternas arkitektursyn, en artikel som förvisso inte har något med just huset i Landskrona att göra. Mer än indirekt.)

Gunilla

Kreatörsmyter: sömnbrist, kaffe och ansjovis

Copywritern Magnus Jakobsson berättar om hur han ser på sin kreativitet:

"Jag sover endast 3-4 timmar per dygn, vilket innebär att jag alltid är trött så in i helvete. Denna trötthet leder till en chosefritt tillika fantastiskt tankeflöde i vilket ovanliga och nya idéer föds och kreativa koncept utan motstycke i modern tid tar sin form. Jag vill inte på något sätt slå mig själv för bröstet, men jag tror tamejfan att det är den där tröttheten som gör mig till en av Sveriges absolut bästa copyskribenter (i ödmjukhetens namn). Något överskattade Honoré de Balzac sov tydligen endast 2 timmar per dygn, lägg därtill att han levde på endast kaffe och ansjovis. Men vilken produktion."

/Gunilla