I am an independent, traveling freelance journalist with New York and Stockholm as my bases. I write about politics, human rights, business, culture, environment, food – and whatever other news and news feature stories I can pitch. This is my diary. /Gunilla Kinn (All texts and pictures protected under Swedish copyright laws.)
At Hotel Oloffson, Port-au-Prince 2006 (photo by Paolo Pellegrin)
WASHINGTON Jag har tyvärr inte hunnit kolla igenom svaren i gårdagens bildtexttävling ordentligt. Det har kommit flera kul svar, men ni får gärna lämna fler tillsvidare..!
Trots detta får det bli en tävling till, innan bilden förlorar sitt aktualitetsvärde.
Vad säger eller tänker Carl Bildt? Det är honom ni ser i bilden ovan, till vänster. Han talar i mobiltelefon, medan han ser ut över Potomac-floden.
Eller vad säger eller tänker Fredrik Reinfeldt? Han står omgiven av pressklungan till höger.
Platsen är alltså House of Sweden, den byggnad där bland annat den svenska ambassaden är inrymd. Arkitekten Gert Wingårdh, som jag intervjuade när alltsammans invigdes för tre år sedan, kom – berättade ambassadör Jonas Hafström för mig igår – på att nästan ingen av de andra monumentala byggnaderna i närheten hade tillgängliga tak eller takterrasser.
Så han valde att skapa en stor däckliknande träyta på taket, som skapar plats för evenemang med rätt många människor. Det har bland annat hållits jazzfestivaler här.
Men igår var det alltså pressträff på däcktaket. För att ni ska få inspiration till bildtextförfattandet får ni här (utom tävlan) en närbild på klungan kring Reinfeldt.
Foto: Karin Henriksson Denna bild är ännu mer utom tävlan, fast jag kan gissa att jag tänkte något om att jag kände mig som en fånig parodi på en journalist med inspelningsgrunka i fickan, en datorväska över ena axeln och en kameradito över den andra. Bara trenchcoaten som fattas.
I bakgrunden: Kennedy-centret.
Alltså: kom med kul bildtextförslag till bilden högst upp! Klicka på den, så syns den bättre.
WASHINGTON Idag blir det inte en bildgåta utan en bildtextävling.
Skriv förslag på lämpliga (roliga, fyndiga, satiriska) bildtexter i kommentarfältet! Eller vad det skulle kunna stå i en Obama-pratbubbla... Eller Reinfeldt-tankebubbla!
Vinnaren utses enväldigt av mig, och priset är Äran (eller en middag hemma hos mig i New York om pristagen hellre vill ha det). Tävlingen pågår under hela tisdagen, d v s deadline för bidrag vid midnatt.
Jag förbehåller mig rätten att inte utse någon vinnare alls – men bespara oss alla den nesan och tänk ut något kul, är ni snälla.
Notera att det blir en bildtexttävling till inom kort, med ett foto taget på taket till House of Sweden!
Men överföringen av bilder från min kamera till min dator krånglar väldeliga, samt att jag lider av allt möjligt annat teknikstrul just nu, så tyvärr kan det komma att ta ett par dagar.
Fotografiet föreställer, enligt bildtexten, den allra första kommunistiska riksdagsgruppen – invald i andra kammaren 1922.
Jag tycker bilden är så fascinerande, för även om jag inser att riksdagen hade dress code på den tiden, och att det var privilegierade människor som blev valda dit, motsvarade inte dessa allvarliga, välkostymerade män min bild av 20-talskommunister. Den var mer fylld av Lenin lookalikes med överdimensionerade kepsar och lite för stora, slitna kavajer. Dessa män ser ju snarast ut som om de bedriver juridisk firma på Skeppsbron än som om de brukar vara ute bland proletärer och agitera. Men det gjorde de säkert också! Jag antar att det bland annat var dessa män som det skrämdes med i valpropagandan om det så kallade Kosackvalet?
Varför hamnade jag då på Wiki-texten om vänsterpartiet (ja, jag är med i motståndsrörelsen mot versaler i partinamn)?
Jo, jag skummade mig i förra veckan på nätet fram till en bakgrund om motsättningarna mellan kommunister, socialister och socialdemokrater i den svenska 1900-talshistorien. En australiensisk New York-bekant satte snabbt och nyfiket sig in Inälvsgate, men godtog inte min beskrivning av Åsa Linderborg som "extremvänster" -- som jag tror att relativt många i den svenska samhälls- och kulturdebatten uppfattar henne som. (Han känner inte till några svenska debattörer, vare sig vänster eller höger, extrema eller icke-extrema. Men han tyckte att begreppet "extremvänster" ska reserveras för personer som Ulrike Meinhof – så jag berättade givetvis att det finns de som förknippar Linderborg med just henne, exempelvis Dick Erixon och Jens Christian Brandt. Själv tycker jag att termen kan stå för ett spektrum av åsikter och dessutom användas olika i olika historiska skeenden.)
Alltså: Jag behövde läsa in mig på bland annat vänsterpartiets politiska historia, för att i någon mån kunna förklara denna politiska dynamik som finns under ytan i Inälvsgate, samt den historiska märklighet det faktiskt innebär attt LO låtit Linderborg inta positionen som Aftonbladets kulturchef. (Den fascinerande bilden var bara en bonus.)
Därför var det förstås med stort intressse som jag tog via Bambuser tog del av Roland Poirier Martinssons holmgång mot Aftonbladets Jan Helin på Timbro i fredags. Där drev han just tesen att det publicistiska problemet i Inälvsgate inte är antisemitism, utan politisk extremism – som går antisemitismens ärenden.
Se gärna debatten! Båda kombattanterna gör goda insatser, utifrån sina båda olika utgångspunkter, även om man likt Poirier Martinsson nästan tycker lite synd om Helin vid det här laget. Han sade bland annat (från 21.40):
"Och nu ska jag kanske överraska en del genom att säga, att jag uppfattar dig inte som antisemit. Jag uppfattar detta som politisk extremism, där Israel och judarna har hamnat på fel sida. Jag ser alltså detta mer som en extrem vänster från 70-talet, som har skapat ett klimat på Aftonbladet -- som fasar in i antisemitism, och som är oerhört svår att skilja från antisemitism. Och som skadar som antisemitism. Men jag tror inte att Helle Klein är antisemit. Och jag tror inte att Åsa Linderborg är antisemit. Jag tror Åsa Linderborg är en antidemokratisk kommunist. Och det andra följer med. All extremism gör att man förlorar omdömet. Journalistik handlar väldigt mycket om att behålla omdömet. Här har vi extremister, som tappar omdömet -- och detta får Jan Helin leva med, eller har fått leva med. Aftonbladet är, som jag uppfattar det, en god tidning. Jag tycker det är en bra tidning, jag tycker den är ... ofta nyhetsledande. Den ger varje intryck av att vara en bärare av goda värderignar. Jag tycker om Aftonbladet! Men i Aftonbladets journalistiska landskap så finns det ett träsk. Och detta träsk är ledar-slash-kulturredaktionen [[[RPM nämner tidigare även Jan Guillou i detta sammanhang, alltså som en rest av 70-talsvänstern /GK]]]. Och detta är ett mycket stort problem för Aftonbladet."
(– – –)
"Alltså, jag tycker inte att Jan Helin är boven här. Min uppmaning till Jan Helin är att markera mot vad som händer. Ta vara på Aftonbladet! För det är en bra och viktig tidning."
Notera även att Roland Poirier Martinsson tagit sig tid att kolla Aftonbladets uppenbarligen bristande översättning, och noterar att felen/glidningarna slår "åt båda hållen". Jan Helin talar om tidsbrist. Verkar inte så klokt att göra slarvöversättningar i ett sent skede i en sådan här känslig konflikt – särskilt som det verkligen figurerat slarviga versioner tidigare... (Guy Ophir använde t ex Google Translations till bilagan i sin stämningsansökan, berättade han för mig!)
NEW YORK Den här bilden hittade jag häromdagen i Wikipedia och blev fascinerad av. Vet någon/kan någon gissa vad/vilka den föreställer? Om inte så dyker det kanske upp någon liten ledtråd! Det är nog svårt att gissa alldeles korrekt, och själv skulle jag ha gissat helt bort i tok – men någon begåvad och historiskt bevandrad person kanske kommer i närheten.
Jo, en liten ledtråd, som möjligen förvillar er men kanske inte: jag hittade bilden när jag sökte historisk bakgrund till en aktuell debatt.
Och om ni inte kan gissa får ni gärna spekulera: vilka ser detta ut att vara, vad kan de tänkas representera (här är jag lite osäker på det exakta svaret, kräver vidare forskning)?
NEW YORK Tja, denna bildgåta är förstås barnsligt enkel, men vi kör den i alla fall.
Vem/vad föreställer bilden, och vad anspelar den på?
Om ingen svarar så kommer det ledtrådar, men ni klarar det nog lätt ändå.
Inget pris, bara äran! (Den som inte vet vem signor Arcimboldo var kan roa sig med att googla på hans namn.)
Uppdatering I: Oj, ni behöver visst en ledtråd. Den kommer här: Iowa.
Uppdatering II: Detta med Arcimboldo har uppenbarligen förvillat er. Tänk bort honom. Fast kanske jag framöver lägger in några fotografier av en italiensk kock, gift med en koreanska som han träffat i Indien och boende i Oaxaca, som låtit sig inspireras av just honom i sin matlagning.
Uppdatering III: Charlie Truck knäckte till sist gåtan, som jag faktiskt trodde ni skulle klara betydligt snabbare. Men ni är visst bättre på baconflott än på rucola, hur ska jag tolka det? ;-)
Tja, lite knepigt var det nog att bilden var så liten. Hade man kunnat ta upp den större hade ni nog enklare sett att ansiktet är skapat av rucolablad.
Det föreställer förstås Barack Obama. Folkkonsten har verkligen tagit honom till sitt hjärta och skapat pumpor, tårtor och allt möjligt till hans ära (än ser man få försök i genren av hans motståndare, vad jag vet). Och som Charlie Truck fattade så anspelar det förstås på den gång Obama på ett valmöte i Iowa talade om prispåslaget på rucola. Hans syfte var att tala om hur dyrt det är i Whole Foods-butikerna jämfört med hur lite odlarna får – men med all spinning som följer på alla amerikanska politikers uttalanden kom det förstås att tolkas som ett tecken på elitism att alls tala om rucola och det exklusiva Whole Foods.
.JPG)
