Läs Thomas Nilssons New York-blogg!

NEW YORK Det har ju inte blivit många New York-inlägg här de senaste månaderna, och än färre reseberättelser – eftersom jag inte varit i New York, och inte rest alls (utom till Uppsala, Enköping och Oxelösund). Hoppas det blir lite bättre åtminstone på New York-fronten framöver. Några resor att tala om tror jag tyvärr inte det blir under våren.

Men min ständiga rekommendation för alla som vill ha mer sådant är fotografen Thomas Nilssons blogg – se exempelvis hans bloggreportage från Guantánamo Bay, hans äventyr i La Paz och på den bolivianska vischan och hans berättelse om när han och Aftonbladets Per Bjurman blev jagade ut ur Britney Spears deprimerande hemort Kentwood i Louisiana – samt en hel del New York- och 80-talsromantik.

Få fotobloggar är så välskrivna, få journalistbloggar är så personliga, och få journalistliv innehåller – numera – så kul och så frekvent fältarbete som Thomas Nilssons. (Ja, jag är avundsjuk på reportageresorna. Jag har tidigare skrivit om demonteringen av den typen av journalistik i svensk press, vilken nog i och för sig skedde före min tid, och som främst drabbat de anställda korrarna – och vilken blir extra tydlig när man jämför med vad Thomas och hans kolleger får göra för Verdens Gang.)

Via samma blogg (kolla molnbilden!) hittade jag också detta reportage från Seattle, om den amerikanska papperstidningsdöden.

/Gunilla

En söndag på Skarpnäcksfältet

För knappt tre veckor sedan blev jag utlurad till Skarpnäck, för att se finalen i junior-SM i baseboll. Här ovan ser ni hemmalaget, Stockholm Baseboll.

Jag for dit för att heja på Alberto González, 15 år, nummer sex från vänster i övre raden – en uppföljning av hans New York-besök nyligen (då han fick en guidning i Washington Heights, som han tyckte var liiite läskigt).
Alberto – systerson till Evelio, för de bloggläsare som träffat honom – kommer från Havanna, och har på kort tid gjort en strålande karriär i Stockholm Baseboll. Leksand nästa.

Min enda närkontakt med sporten hittills utgörs för övrigt av att jag kollade en match på Havannas baseboll-stadium, tillsammans med en massa amerikaner som jag besökte Kuba med, sommaren 2002. Så för mig är baseboll och Kuba mer intimt förknippat än baseboll och USA.

Fast jag inser ju att det är pinsamt att jag aldrig varit på någon riktig match här i New York. (En gång var jag på en slags sportbar i Midtown tillsammans med en kompis. TV:n stod på, men jag tänkte inte på att de visade baseboll. Plötsligt började min kompis tala om att det var ett inslag om Beirut – trodde jag, men det visade sig att det handlade om den legendariske spelaren Babe Ruth.)


Nog hade jag väntat mig festivitas, cheer leaders och jublande folkmassor vid Skarpnäcksfältet, nu när det var finaldags och allt.
Men baseboll är trots allt inte en särskilt stor sport i Sverige.


Så det var tämligen tomt på läktaren.


Men där fanns minsann såväl kubaner...



som dominikaner:


Jag kunde inte låta bli att göra reflektionen att "dominikaner i Stockholm" på medeltiden syftade på de munkar som drev kloster i mitt grannkvarter i Gamla stan, och nu kan det stå för sköna snubbar som kollar på baseboll på Skarpnäcksfältet. Men jag antar att ursprunget till orden är detsamma, nå'n spansk munk?!

Det amerikanska inflytandet märktes ändå, mest förstås på alla termer som blott hjälpligt försvenskats – men också och inte minst på att nationalsången spelades före matchen. Den svenska alltså, inte Star-Spangled Banner. Någon måtta får det väl vara, men det är knappast någon tvekan om varifrån inflytandet kommer. (För man spelar väl inte Du gamla, du fria vid SM-finalen i fotboll? Hm, det kanske man gör, vad vet jag.)

Jag har tyvärr inga fotografier som visar själva matchen. Kanske för att jag var för förbryllad över spelets regler för att ens tänka på att fotografera. Jag begrep absolut ingenting. Utom de regler som direkt kunde jämföras med motsvarande i brännboll. Baseboll är tydligen "an acquired taste".

Så fort bollen slogs snett bakåt pilade de närvarande barnen iväg för att hämta den. För då kunde de lämna in den i speakerbåset, och få en idolbild i belöning:


Detta är Albertos syster.

Många felslagna bollar blev det, till barnens förtjusning:


Det finns hockeymammor, men det finns också basebollbonusfarsor (ett exempel till vänster) och före detta hockeysystrar (ett exempel till höger):

Oj, tänk att Sarah Palin-referenserna inte kunde hålla sig borta från det här blogginlägget heller...
Ingen särskilt smickrande bild på mig (det är jag som tagit den) men jag skyller på att det var halvruskigt höstväder, mer som november än mitten av september! Till vänster: Torbjörn.

Eftersom Stockholm Baseboll vann blev det fyrverkerier och champagne (eller rättare sagt cider) efteråt! Men så länge kunde jag inte stanna, för jag var tvungen att fara hem till bokföringspärmarna.

Förresten, jag missade tyvärr att ta en porträttbild av lagets tränare. Det hade jag velat göra, eftersom han hade grönt skägg och grön mustasch. Aldrig sett förut. Här är i alla fall en detalj från den översta bilden:


/Gunilla

P S Lite mer action finns som vanligt på YouTube – Alberto när han spelar i en annan match:

Radio 32 i Hässleholm (uppdaterad)

STOCKHOLM Om jag vore lite mer inspirerad idag skulle jag skriva något långt om hur bloggarnas sätt att förmedla rykten allt tydligare nästlar sig in i den förmodat seriösa utrikes-/nyhetsjournalistiken. Men det blir säkert fler tillfällen till det!

Så kort bara: Se hur Norra Skåne – som, i sin iver att förmedla ett Avslöjande, visserligen anger att ryktena om Fidel Castros död är obekräftade men ändå inte kan låta bli vinjetten Extra! Extra! Jag gissar att den där nättexten uppdaterades flera gånger under gårdagskvällen, så den versionen kanske innehåller aningen fler brasklappar än ursprunget. Eftersom det redan i början kommer en biografisk harang om Castro antar jag att vinkeln inte var ryktena, utan döden. Själva tilltaget renderade lokaltidningen riksmediernas uppmärksamhet.

Som en kommentator skrev här: Fidel brukar dö en gång per vecka. Miami Herald har en lång och intressant artikel om hur dessa rykten cirkulerar för tredje veckan i rad. Peter och vargen! Bara att fortsätta publicera rykten så får ryktesspridarna kanske till slut rätt... Ganska snart, kan man gissa, i detta fall.

Vore dock intressant att se ursprungsnättexten (hur hittar man den cachen?) och att veta vilka "trovärdiga källor" Norra Skåne hänvisar till. Hoppas att det inte är denna.

Uppdatering I: Jag hade tänkt skriva ett nytt inlägg, om att det är rätt taskigt att göra sig lustig på Norra Skånes bekostnad (som att kalla dem "rikskända ankfarmare"...).
Jag tycker nämligen att det är skoj att lokaltidningarna tycker det är viktigt med, och satsar på, utrikesjournalistik. Och det tyder onekligen på gott publicistiskt självförtroende hos nyhetscheferna, när de vågar publicera "världsnyheter". Dessutom var det knappast ett vågat antagande att dessa rykten stämmer, El Comandante har ju tillbringat en god tid rätt nära dödsbädden på sistone.

Men så hittade jag Expressens artikel om Norra Skånes nyhetsvärdering. Av den texten att döma (hmmm...Expressen kan ju faktiskt tala ur egen, dyrköpt erfarenhet vad gäller publicering av obekräftade uppgifter...) verkar mitt antagande om att Castro-artikeln blev alltmer källkritisk, och därmed ändrades, under gårdagen stämma.
Dessutom antyds faktiskt att Perez Hilton-bloggaren, Mario Armando Lavandeira J:r, är en av källorna..?! Och isåfall kan man gott driva lite med Norra Skåne. Nyhetschefens uttalande "Jag kan inte gå in närmre på varför vi anser uppgifterna trovärdiga utan att avslöja källan" (på University of Miami?) är lite skumt. Känns som om de gömmer sig bakom det heliga källskyddet.

Jag undrar förresten över en annan av källorna – National Post, som beskrivs som "en kanadensisk blogg" av Norra Skåne.
Finns en sådan blogg? Jag hittar bara en tidning med samma namn, där jag dock inte hittar några Castrorykten. Har en blogg antagit samma namn som en riksspridd tidning är den knappast seriös och värd att referera till.
Sensmoral: Var väldigt försiktig med att publicera rykten. Det är nog många journalister som är glada att de inte fört vidare alla uppgifter som cirkulerat om exempelvis Göran Persson och Carl XVI Gustaf genom åren.

Uppdatering II: Jodå, tidningen National Post har såklart en nyhetsblogg på sin sajt, kallad "posted"...där de lutar sig mot [den kubanske] Perez Hilton och även intervjuar honom om Castro-uppgifterna – inlägget känns sådär halvseriöst att ha som källa för en vanlig nyhetsartikel, om än på nätet.
I denna soppa finns onekligen gott om uppslag till oändliga artiklar, om bloggar vs old school-medier som nyhetsförmedlare – räkna med att det temat kommer att bubbla upp framöver både här och där! Se till exempel Huffington Post. Norra Skåne slänger verkligen ett köttben åt svenska bloggskeptiker.
Förresten, kolla igen hur kort ursprungspostningen hos Perez Hilton är. Och notera att det är Perez Hiltons postning som Norra Skåne citerar allt från, men anger National Post-bloggen som källa! How strange.

Men innan metabloggs-debatten hinner ta fart på allvar med just detta som fall (anar att en och annan bloggare kommer att påstå att allt är en MSM-konspiration för att misskreditera bloggmediet) är det fullt möjligt att Fidel Castro går bort.

/Gunilla

P S Rubriken anspelar på ett uttryck från Haiti – där den mesta nyhetsförmedlingen sker muntligen, som skvaller. Siffran trettiotvå syftar på antalet tänder i en frisk glappkäft.