.JPG)
"Hi! How are you? I haven't seen you for a while. (– – –) Well, you have a nice weekend! Really, don't let anyone take it away from you. Have a nice and stress-free weekend! Enjoy."Och han såg ut som om han verkligen menade det.
"Just don’t divide me and tell me I cannot stand in Hillary’s camp because I’m black, and I can’t stand in Obama’s camp because I’m female. Because I’m both. (– – – ) And I’m wealthy so I might go with McCain..." (Kan beskådas på You Tube.)Men riktigt hur stort "problemet" med The Appalachian Vote är förstår man när man läser denna artikel i Salon. Människorna som bor där kallas inte bara "hillbillies" eller "white trash" utan tydligen rentav för "bergsfolk", vilket för åtminstone mina tankar till små folkgrupper i Laos eller Thailand eller Peru...
(– – – )
"He has reached out and he’s won — do you think that Barack Obama would be leading in the pledged votes, the delegate votes, the money, if it was simply because somehow or another black people somehow or another became the majority? Barack Obama has won the hearts and the minds of white voters, as well as blacks and Hispanics."
Mountain people have long been considered exotic. The eminent British historian Sir Arnold Toynbee described the residents of Appalachia in 1947 as "the American counterparts of the latter-day white barbarians of the Old World -- Rifis, Albanians, Kurds, Pathans, and Hairy Ainus."Hairy Ainus, vafalls?! Fast Salon-skribentens tes är att bergsmänniskorna är ungefär som landbygdsbor varsomhelst i USA och viktiga att respektera för vilken demokrat som helst. Och så är det viktigt att komma ihåg att de inte är rasister, utan helt enkelt tycker att Barack Obama är allt som de inte är (välutbildad, vältalig och dessutom med ett annat hudpigment och en minst sagt konstig bakgrund)...
They have also served as a sort of Rorschach test for the rest of America. When the country needs iconic war heroes like Alvin York or Jessica Lynch, mountaineers fill the bill. If, periodically, this rich nation needs people to pity, poverty-stricken hillbillies make excellent poster children. And if backers of the Democratic Party's presumptive nominee need to explain why their preferred candidate is not connecting with downscale, rural voters -- a demographic that was once key to Democratic electoral success -- Appalachia can again answer the call. Obama supporters and members of the media can place the blame for his poor fortunes not on the candidate or his message, but on the moral failings of those benighted mountain people.
WANTED: Travel Writer for BrazilIbland får jag frågan från vänner och bekanta om jag inte skulle vilja skriva resehandböcker – och brukar svara att nej, tack aldrig. Jag blir matt bara vid tanken på all research och alla faktakollar som skulle krävas (och som ändå skulle vara inaktuella efter ett halvår). Det är lätt att inse att reseskribentens liv är hårt, och jag har aldrig riktigt förstått hur Lonely Planet och de andra förlagen får ekonomi i projekten annat än genom att låta sina resenärer stå för rätt mycket av researchkostnaderna.
QUALIFICATIONS REQUIRED
Decisiveness: the ability to desert your entire previous life–including well-salaried office job, attractive girlfriend, and basic sanity for less than minimum wage
Attention to detail: the skill to research northeastern Brazil, including transportation, restaurants, hotels, culture, customs, and language, while juggling sleep deprivation, nonstop nightlife, and excessive alcohol consumption
Creativity: the imagination to write about places you never actually visit
Resourcefulness: utilizing persuasion, seduction, and threats, when necessary, to secure a place to stay for the evening once your pitiable advance has been (mis)spent
Resilience: determination to overcome setbacks such as bankruptcy, disillusionment, and an ill-fated one-night stand with an Austrian flight attendant
Jag minns att jag läste den artikeln när den kom och tänkte på det jag skrev i inledningen här, att jag inte är så lockad av att bli reseskildringsförfattare – i alla fall inte på det där totalviset, att sno runt som en råtta för att få med så många hotell och barer som möjligt. Jag har gjort det för enstaka artiklar...och det är ett rätt jobbigt sätt att resa. Men komiskt nog figurerade Thomas Kohnstamm i New York Times-artikeln och han förklarar det så här:Asked to describe the overall experience of traveling in Romania and Moldova during winter, Mr. Pettersen thought for a moment, searching, it seemed, for the precise word.
"Terrible," he said. "There's been a lot quiet weeping into my keyboard."
"I didn't make a lot of money last year, but I got my advanced diving certification. I took a course in paragliding. I went out partying in Bogotá and met a lot of cool people. It can be kind of addictive."
".../kan/ man slå fast att inget är fast längre. Man vet inte vad sociala medier är eftersom de ändrar sig hela tiden. Man vet inte vem som använder dem eftersom användarna ändrar sina personligheter. Man vet inte vem som äger innehållet eftersom det produceras av en interagerande allmänhet. Man vet helt enkelt varken ut eller in och det är kanske den enda vetskapen som är värt något."Hela bloggposten finns här.
