Livstecken från Gamla stan

STOCKHOLM Jag håller på och skurar, städar, packar och (snart) flyttar, därav låg nätnärvaro idag. Vi hörs när vi hörs!

/Gunilla

Tyska kyrkans klockspel...

...och lite fågelkvitter och jag som lagar pastasnäckor med tomatsås och bacon i bakgrunden.

Klockspelet pågick i uppemot 15 minuter, och jag trodde att jag spelade in allt – men det blev bara 1:54, och det är kanske vad minnet klarar av.
Tanken är att kunna lyssna på det nästa gång jag hamnat på något trist hotelllrum vid flygplatsen i Charlotte eller så.

/Gunilla

Never Trust a Computer you Can't Lift!

NEW YORK Jag prenumererar på MacWorld, fast tyvärr blir det aldrig av att jag läser den. Varje exemplar av tidningen hamnar i en hög, i väntan på bättre tider.
Men när detta exemplar kom i brevlådan häromdagen tänkte jag glatt att jag skulle visa det här på bloggen. Vilken retronostalgi! Tänk vad lurig Steve Jobs ser ut. Texten längst ner lyder "Steve Jobs and the original Macintosh as they appeared on our very first cover".

Och tänk att jag haft en sådan dator – eller en SE 30, i alla fall. Jag får jobbiga vibbar till höstterminen 1990, när jag halvt om halvt förstörde mina ryskstudier på universitetet medelst idogt Tetris-spelande på mammas ännu tidigare (?) SE-modell. Oj, vad jag höll på och trixade för att få till det med de kyrilliska bokstäverna. Det gick, men de blev väldigt pixliga.

Ni behöver inte ha läst denna blogg så himla intensivt för att ha noterat vilken inbiten Macnörd jag är (och alla haverier, kraschar och datorförluster tycks inte ha tagit det ur mig). För att inte tala om Apple Store-nörd.
Nu hände det sig mycket komiskt nog, tycker jag, att just Steve Jobs råkade vara gårdagens "hemlisbloggare" i Lottens julkalender!

Men inte fattade jag det. Jag läser så gott som alla kalenderbitarinlägg hos Lotten – och de är många! – varje dag, men kommer aldrig på vare sig något smart eller något kreativt fel eller tokroligt att gissa på. Att det var Jobs igår var jag inte övertygad om ens när en rad mycket övertygande bevis presenterades i arla morgonstund av en viss Plastfarfar – och redan 00:29 knäcktes koden av både en Agneta och en Lilla E. Imponerande! Läs alla kommentarerna, vetja – som ett exempel på nätkollektivets visdom och samarbetsförmåga.

Så pinsamt hur stora luckor jag har i mitt Mac-kunnande. Jag visste till exempel inte alls att en av originaldatorerna hette Apple Lisa, eller att den kostade 666 dollar (ett tal jag annars känner mig intimt förknippad med).

Men jag vill för säkerhets skull med emfas betona att jag inte är den Gunilla som i kommentarfältet protesterar över att en för gemene man så "okänd" person var med denna gång. Dels är Steve Jobs knappast okänd (särskilt inte bland väldigt många av dem som gissade!), dels var hela luckan – vare sig man kände till honom eller ej – ypperlig folkbildning.

Lotten tipsar i sitt kalenderfacit om följande fantastiska dokumentation från Apples historia. Min rubrik är hämtad från datorns lilla tal, tre minuter in.


Från Lotten snor jag också glatt denna fina bild – jämför med omslaget ovan!

/Gunilla

Rostbälten här och där

NEW YORK Det är förstås inte bara USA:s rostbältesstäder, som Youngstown i Ohio och Naugatuck i Connecticut, som fascinerar, utan även Europas dito.
Ekonom-historikern Jan Jörnmarks hemsida är full av berättelser om rekordårens ruiner, både svenska och andra europeiska – "försvunna högkul­turer" som han talade om i en intervju i SvD häromåret, i ord och bild.
Jag skulle ha önskat mig hans böcker om Övergivna platser i julklapp i fjol men glömde, så jag gör det nu istället!
Varning, det är livsfarligt eller åtminstone tidsödande att fastna i berättelserna på hans hemsida – högfjällshotellet i Tänninge, Säters mentalsjukhus, Stora hotellet i Falköping, det belgiska Chateau Miranda... Det finns hur många som helst. Jag har hittills bara kollat in en bråkdel. Men jag förirrade mig fullkomligt i historierna och debattinläggen om dåtiden och den eventuella framtiden för Turisthotellet i Marstrand. Varning, som sagt.
Det är fascinerande inte bara att se Jan Jörnmarks bilder utan också att läsa hans berättelse om hur slumpmässigt allt kom till, läs här om hans bokprojekt. Jag är också fascinerad av att han tycks vara så befriad av nostalgi.

Fler länkar om Jan Jörnmark och hans spaningar
TCO-tidningen: Folkhemmets ruiner
Nerikes Allehanda: Vemodiga rester av ett folkhem
SVT Västnytt: sexton TV-inslag från Övergivna platser (jag får tyvärr bara några av dem att starta, t ex det om spökmacken i Bohuslän och Haglunds rullgardinfabrik)
Hem&Hyra: På spaning efter tomheten

/Gunilla

Hängivenhet: "I will work extra hard this week"

NEW YORK Apropå att Barack Obama avbryter sitt kampanjande för att vara med sin sjuka mormor, en kommentar som visar på energinivån hos amerikanska volontärer:

I must admit I was thinking of slacking off a bit in my volunteer work for Obama, since he is doing so well and I am so busy, and since I need to find ways to supplement my income with a second gig because of the recession and the steep drop in my pension fund.

But now I will work extra hard this week to make up for the time Senator Obama has to take from the campaign to spend with his grandmother. He wrote so well and so lovingly about his family in his first book.

I hope others will ramp up their efforts now that we’re at the end of this long campaign. No complacency!

I’ll say a prayer at the new Catholic cathedral in Oakland for Senator Obama and his grandmother.

"But now I will work extra hard this week to make up for the time Senator Obama has to take from the campaign to spend with his grandmother." Jag har praktiskt taget noll erfarenhet från svenska valrörelser, men förekommer den här graden av engagemang alls i Sverige?

Gissningsvis bor den person som skrivit detta i Oakland, det vill säga i Kalifornien – det vill säga en delstat där det inte ens är någon tvekan om att Barack Obama kommer att vinna.

Vad gäller mormor Madelyn, det är väldigt sorgligt om hon inte får leva länge nog att se sin sonson bli president (installationen är i januari), ännu sorgligare om hon inte ens får uppleva valdagen (den 4 november). Tänk bara: hennes 17-åriga dotter kommer en dag hem och berättar att hon är gravid med en man från Kenya – inte en chans att hon tyckte det var helt idealt, hur tolerant hon än kan ha varit. Och nu står detta barnbarn inför att bli president av USA. Det är verkligen helt otroligt. (För säkerhets skull bäst att tillägga att det är ungefär lika fascinerande att tänka på hur osannolikt det måste ha tett sig för Roberta McCain att hennes son hamnat där han är, efter alla strapatser i flygvapnet och i Vietnam.)

Uppdatering: Här finns ett fint fotografi på Barack Obamas morföräldrar.

/Gunilla