I am an independent, traveling freelance journalist with New York and Stockholm as my bases. I write about politics, human rights, business, culture, environment, food – and whatever other news and news feature stories I can pitch. This is my diary. /Gunilla Kinn (All texts and pictures protected under Swedish copyright laws.)
At Hotel Oloffson, Port-au-Prince 2006 (photo by Paolo Pellegrin)
NEW YORK Idag, lördag, men även i morgon, söndag (nyinsatt) har jag öppet hus och säljer ut det mesta av det jag haft på mitt på mitt kontor – möbler, kontorsmaterial såsom pärmar, böcker och mycket annat. Kom och fynda!
Adress: 2367 Frederick Douglass Boulevard, i centrala Harlem, ingång från 127th Street
NEW YORK Här är utsikten från det kafé där jag just nu sitter – och skriver om afrikanskt trädjordbruk, som en upplysning till de bloggkommentatorstroll som undrar vad jag sysslar med nuförtiden, fast det kanske ni andra gör också.
Det hällregnar i New York och har gjort det i flera dagar! Inte så roligt, eftersom det är Min stora avskedsmånad av staden, men det hör på något sätt till. Det är vackert med regn och blänkande lyktor i asfalten, åtminstone så länge man slipper gå ut.
NEW YORK Ibland undrar man ifall producenter, redaktörer och programledare alls lyssnar på de inslag de sänder i förväg...
Idag sände P4 Extra Söndag ett program där min fiancéEdward Blom medverkar som mathistoriker och mattestare – på plats på en koreansk restaurang så långt ut i Queens att tunnelbanan inte går dit. Reportern har skickligt byggt upp inslaget helt och hållet kring hans kunnande och hans livfulla berättande. (Lyssna så får ni höra vad som händer i Edwards mun när han provsmakar bläckfisken! Det börjar vid 43.01 i programmets första timme, klicka här så hittar ni det.)
Men ... trots att redaktionen haft möjlighet att lyssna till inslaget i tio (10) dagar tycks de inte ha gjort det. Som framgår av bildtexten ovan tycks de ha trott att det var reportern som skulle testa bläckfisken (fastän det inte var hennes intention och heller inte skedde i inslaget, vilket de ju hade hört ifall de hade lyssnat). Och Edwards namn nämndes märkligt nog varken i på- eller avannonseringen i programmet eller på sajten – och av de fotografier vi var snälla att sända till webbredaktören (gratis) har de valt ett där han skyms av servitrisen!
Lite konstigt, Edward är ju en radiopersonlighet som medverkat i massor av P1-, P3- och P4-program och är välkänd för rätt många lyssnare – så lite koll tycker man att de borde ha i Göteborg ... och lyft fram honom lite mer, både i påan och på sajten.
Oh, well – vi hade en trevlig, solig annorlunda dag i Queens, allesammans! Och jag får väl vara glad för att de tog med min fotobyline i alla fall (bilderna tagna endast med en lånad mobilkamera som jag inte begrep mig på alls). Fast jag gillar skaldjursgryte-fotografiet på Edwards blogg (som SR-folket också fick) mycket bättre, även om han ser helt galen ut där...
På onsdag kväll den 27 april kan ni se mer av Edward – i Klockan åtta hos stjärnorna! Tv4, klockan 20.00.
NEW YORK Fotografen (och vännen) Lina Haskel tipsade om ovanstående diskrepans – tack, Lina! Jag hade det på känn, men hade inte haft tid att leta fram några belägg. På lördag pratar jag om Aftonbladet/Pontus Höök/kungahuset i P1 Medierna.
NEW YORK Någon mer än jag som är lite nyfiken på vad det egentligen var för present som drottningen köpte till kungen på Beretta?
Uppdatering: Idag besökte jag butiken, det gick ju inte att motstå! Affären var rena rama mini-varuhuset i tre våningar för kungar och andra jaktintresserade, med mängder av kläder och attiraljer för en lyckad jakt. Märkligt nog förnekade försäljaren att det hade varit någon svensk shoppande drottning i faggorna, men eftersom hon ändå visste att en sådan hade varit ”i närheten” igår anar vi att det var en ren lögn. Edward ville ha en picknick-korg och ett etui med numrerade snapsglas; jag ville ha en khaki-färgad skjortklänning – och båda förundrades vi av ett märkligt vinflaskställ konstruerat av jakttroféer (horn av något slags djur). En fantastisk butik, på det hela taget! På lördag kan ni möjligen höra något om den i radion, mer information kommer. Se även Pontus Hööks blogginlägg om förrgårdagens händelser här samt detta: http://www.edwardblom.se/2011/04/07/min-fiancee-om-drottningens-snedsteg
NEW YORK Här är det tyvärr sämre bloggat än vanligt, men jag hoppas kunna lägga upp lite bilder från våra senaste resor om inte annat – från Deep South och den amerikanska ostkusten. Från vardera resan gjorde jag ett reportage för TT, ett om konsekvenserna av Deepwater Horizon-olyckan i Mexikanska gulfen i fjol som ni kan läsa exempelvis här (samt i Sydsvenskan igår, enligt rykten från en kollega) och ett om kärnkraften i USA från ett Harrisburgs-perspektiv.
Annars håller jag mestadels på med bröllopsplanering (!) och inte så mycket med bloggande, som ni märker. Fast jag kan inte låta bli att kommentera debaclet mellan hovet och Aftonbladet...lite grann, i alla fall.
Det är naturligtvis beklagligt att drottning Silvia hamnat bland New Yorks otäcka soppåsar och inte minst att hon stukat foten så rejält. Många läsare fick säkert vissa Lady Diana-vibbar när de läste om detta.
Men vad som egentligen hände på Madison Avenue har vi ännu inte fått veta, mer än hovets version. Det är mycket möjligt att fotografen i fråga ”was carried away”, det blir man lätt när man jagar bilder (eller pratminus) till sin redaktion. Vad jag reagerar på hur han plötsligt beskrivs i Aftonbladet som ”en inhyrd frilansfotograf”. Pontus Höök har varit en till tidningen – med rätta – högt uppskattad och tätt knuten medarbetare i minst tio år.
När frilansfotografer vinner priser (det är det ju i hög utsträckning frilansar som gör, eftersom de kan ta/tar sig tid för god fotojournalistik) brukar tidningarna, inte minst Aftonbladet, minsann vara synnerligen snabba med att påstå att det är ”deras” fotograf som fått priset, om de så bara fått vikariera på respektive redaktion en kort tid häromsommaren.
Och det är ju inte som att det inte funnits någon efterfrågan från just Aftonbladet på bra bilder på drottning Silvia i halvprivata situationer (kanske med avskurna öron?). Inte sjutton stod Pontus och spanade på den shoppande drottningen bara för skojs skull, utan för att han var utsänd på uppdrag av tidningen.
Bättre uppbackning från redaktionen än så här vore önskvärt. Fast Jan Helin utreder tydligen vad som egentligen hänt ”i detalj”, det verkar klokt.
Den som är intresserad av kvällstidningarnas komplexa förhållande till kungahuset – och vice versa – kan med fördel läsa mitt lååånga inlägg om detta från i fjol.
STOCKHOLM En sådan här stilig juldekoration pryder nu mina ytterdörrar både i Harlem och i Gamla stan! Den kommer från dennaone dollar-butik på 125:e gatan! Jag vet att jag inte bloggat så mycket som utlovat på sistone; skyller på Haiti-deadlines och feber/lunginflammation samt ihoppackning av New York-livet, hemresa och jetlag. Men nu blir det total datorpaus och julfirande i Sollentuna/Solna/olika platser i Stockholm ett antal dagar! Jag kommer att försöka besvara akuta mail så snart jag hinner, exempelvis om någon som vill hyra Harlem-lägenheten i januari hör av sig eller annat som innebär inkomster av något slag. (Har fått massor av allmänna frågor från för mig okända New York-resenärer som vill ha allehanda tips, och er hinner jag tyvärr inte hjälpa – ni får söka här på bloggen.) God jul, allesammans – och gott nytt år också, för den delen!
NEW YORK Vart tog hösten vägen? undrar jag. Sällan har min känsla av att inte få något vettigt gjort varit starkare än den gångna terminen – ovanligt få artiklar har det blivit, och inget igångsättande av diverse stora projekt som borde vara högprioriterade. Menmen ... två resor till Haiti (och en till Stockholm) har jag i alla fall klarat av. Läs mer om hösten och allt ovettigt som i alla fall blivit av här: http://www.edwardblom.se/en-host-i-new-york-flyr-snabbt Därmed har jag också rekommenderat er att kolla in Edwards nya sajt och blogg!
”Till en riktig storstad. Till en världsstad. I en världsstad hörs alltid sirener från en polisbil, ambulans eller brandbil på utryckning. Och det ska pysa ånga och rök ur underjorden”
”Världsstad? Då finns det bara fyra att välja på. London och Paris, New York och Hongkong. Alla andra städer är bara varianter på Ängelholm och Växjö.
(– – –)
Av de fyra världsstäderna är New York den minst hetsiga.
Jag bor i en lånad lägenhet på Upper Westside, kvarter som för tjugo år sedan var farliga. Nu är de en mix av ungdomlighet och borgerlighet. Det skapar folklighet. De flesta är invandrare och pratar som Chico i en bröderna Marxfilm. Kvarteren är som en självförsörjande småstad. Här råder Vimmerbykänsla.”
NEW YORK Det finns såklart en stor haitisk/haitisk-amerikansk population i New York (för att inte tala om i Miami och i Montréal). Ibland stöter jag på chaufförer och businesstyper med ursprung i Haiti – men jag har ständigt dåligt samvete för att jag inte gör mer för att involvera mig i denna fascinerande community för att hålla bättre kontakt med landet. Nå, i eftermiddag ska det bli bättring, med lite haitisk kyrkogårdsdans i Brooklyn! Det kan vara hur fånigt och exotiserande eller fint som helst. Se programmet ovan eller klicka här.
NEW YORK Som jag utlovade i förra inlägget, en förteckning över de (relativt få) saker jag och Edward gjort på sistone – särskilt för er som söker lite New York-inspiration!
Platserna står ej i kronologisk ordning.
Jag skriver som ni ser inte mer än namnen samt lägger in lite länkar, det får räcka denna gång. I september gjorde vi fler saker lite mer intensivt, kolla exempelvis här.
Stadsdelar vi vankat runt i Williamsburg Washington Heights Morningside Heights Greenwich Village Union Square-området Coney Island ...och så Harlem, förstås...
Evenemang och platser vi besökt/beskådat Halloween-paraden i Greenwich Village Bondens marknad på Union Square Gudstjänst i katolska S:t Aleysius-kyrkan i Harlem The Cloisters City Island Burlesque at the Beach i Coney Island
Ändå har vi – nota bene – lagat otroligt många otroliga måltider hemma och tycker att vi nästan aldrig går ut! Då menar jag från grunden lagade måltider med riktigt bra mat. Det är som ”Här har du ditt kylskåp!” i realtid tre gånger om dagen! (Edward är då som Jan-Boris Möller, och jag är som de olika kändisarna som gapande står och beundrar miraklerna.)
Förresten, om någon redaktör som läser detta vill ha en rese- och barguide till New York – hör av er! När jag går igenom listan inser jag att det finns en hel del väldigt artikelvärdiga grejer där...
NEW YORK Hjälp, det har väl aldrig hänt att jag bloggpausat i nästan en månad!?
Antar att jag inte har några läsare kvar, men om någon mot förmodan hittar hit så hoppas jag att ni gillar födelsedagspresentinlägget nedan.
Får skylla på lack of inspiration! Vet faktiskt inte riktigt vad jag ska blogga om – någon brist på intressanta mediefenomen, spännande politiska skeenden i både USA och Sverige och roliga händelser i mitt eget New York-liv har det ju sannerligen inte varit på sistone. Vi får se om jag återfår inspirationen.
Jag kommer inte att retroblogga, mer än vad jag redan gjort om presenterna – men strax kommer här i ett separat inlägg några länkar till ställen jag besökt i New York på sistone, så att ni ser att jag inte varit helt overksam.
Fast mest av allt har jag faktiskt ägnat oktober och november månader åt att bara vara hemma, bitvis som rejält sjuk och sängliggande. Och så har jag jobbat lite och lagat massor med mat (fast mest som köksa åt Edward, som för övrigt är en veritabel privatkock som lagar ljuvliga måltider minst tre gånger om dagen).
Jag kan också tipsa om några ställen där det dykt upp Haiti-material från min resa dit i oktober. Kolla in VVS-tidningen Cirkulation, som satte mitt reportage om hygien, vatten, toaletter och avlopp i Port-au-Prince på omslaget (fler foton finns nog i papperstidningen) och lyssna på P1:s vetenskapsprogram Klotet på onsdag i nästa vecka! Läs även om sopstationen Centre de Triage i Port-au-Prince hos Ekolådan/Veckans Eko, klicka på nummer 45/2010. Hos Ekolådan kan ni även läsa en så kallad skribentpresentation av/om mig – och hittar länkar till den groteska mängd artiklar jag har skrivit där!
NEW YORK Per Bjurmans valblogg för Aftonbladet är skojig! Här kan ni exempelvis läsa om Hyrorna är åt helvete för höga-partiet: http://blogg.aftonbladet.se/usavalsbloggen.
NEW YORK Svenska honorärkonsulatet här i New York har två praktikanttjänster som verkar intressanta, en med inriktning på näringslivsfrågor och en med på press, kultur och kommunikationer. Kolla här: http://www.swedenabroad.com/Page____53005.aspx.
NEW YORK Om ni inte visste det så har New York blivit en ypperlig cykelstad. Nya cykelvägar och cykelfiler växer ständigt fram, och det finns en livaktig, politisk cykelkultur med bitvis smått militanta cyklister. De vänner jag har som cyklar/cyklat i New York förefaller smått lycksaliga över den frihetskänsla det innebär att kunna ta sig fram här med cykel, och själv skulle jag gärna cykla mer här i sta’n. Min väninna Elina som är här för att verkställa sin definitiva avflyttning säljer nu en prima cykel, nämligen Bikie. Kolla annonsen här – och hör av er omedelbart vid intresse, eftersom hon bara är kvar här några få dygn.
STOCKHOLM I över ett års tid har jag lyssnat på Paper Planes av M I A, en låt jag köpte från iTunes sedan jag hörde den i ett radioprogram av Helena von Zweigbergk.
Jag har gillat hela albumet och hört låtarna ganska ofta. Men jag trodde det var någon obskyr artist som jag råkat få tag på, och kollade inte upp saken. Först nu har jag begripit hur stor M I A är, tack vare Andres Lokko. Oj, vilken dålig koll jag har – och vad jag är sen med allt...
Först idag fick jag se videon till Paper Planes, se ovan. Vilken New York-romantik! Snart dags att åka tillbaka till gatorna, gatuköken och delisarna – videon fick mig att längta hem till Harlem (samtidigt som det på alla sätt ju är sååå fantastiskt i Stockholm just nu).
Här är en text jag skrev till tidningen Civilekonomen i vintras.
/Gunilla
Man skulle nog ha vistats på Manhattan i slutet av 70-talet. Så tänkte jag när jag såg “NY77 – the Coolest Year in Hell” i fjol (trailer här). Det är en underbar dokumentärfilm – full av New York-romantik – som med 30 års perspektiv skildrar hur discovågen, punkkulturen och hip hop-scenen exploderade samtidigt, i ett politiskt spänt klimat i en kaotisk metropol på randen till bankrutt. Förvisso fungerade varken sophämtning eller skolsystem, och droger och kriminalitet lamslog delar av staden – men kultur- och nattliv har nog aldrig varit så kreativt och utlevande någonstans som i New York 1977. Jag inser att jag knappast skulle ha varit en av dem som faktiskt hängde med Africa Bambaataa i södra Bronx eller deltog i dekadenta drog- och sexorgier på nattklubbarna – eller ens ha försökt komma in på mytomspunna Studio 54. Men åtminstone så här i efterhand framstår epoken som så kul, galen och spännande att jag bara kan beklaga att jag liksom missade den. Sedan dess har New York genomgått många faser. Hiv och aids satte ju i mitten av 80-talet stopp för det allra mest utsvävande nattlivet; men staden fick åtminstone under samma tid bättre ordning på budgetar och brottslighet. Manhattan har blivit mindre bohemiskt och mer tråkigt sedan det var “helvetets coolaste”, men också tryggare och förvisso tillräckligt spännande för de flesta av oss. Kanske är det dags för en ny, kreativ period nu, mitt inne i ännu en djup lågkonjunktur. Den Wall Street-kultur som rått det senaste decenniet har släppt sitt grepp. Folket från finans- och fastighetsbranschen, som, i kraft av sina höga löner och bonusar, tog över det nattliga leverne som en gång dominerades av New Yorks bohemer och exhibitionister finns kvar – men de sätter inte längre agendan. De ohemula priser som VIP-klubbarna tagit för “bottle service” – exklusiv servering till kändissvansen – är ur tiden. De senaste 18 månaderna har barer och restauranger erbjudit inte bara gamla vanliga “happy hours” – utan även “stimulanspaket” och “recessionspriser”, för att få folk att gå ut. Och sedan Lehman Brothers fall utlöste ett finansiellt moras har det faktiskt varit relativt fullt på sta’ns krogar. Det ligger helt enkelt inte i New York-bornas natur att sitta hemma och sörja de dåliga tiderna. Men det kändes som “kejsarens nya kläder à la 2005”, när jag nyligen råkade hamna vid ett drinkbord på Hudson Terrace i Hell’s Kitchen – en klubb som tar uppåt 1 000 dollar för att duka upp en vodkaflaska med några sorters juice. Så helt borta är inte excesserna. Men precis som på spritförbudets 1920-tal har det nyligen dykt upp några “speak-easies”, det vill säga barer som låtsas vara gamla lönnkrogar, på sta’n – exempelvis “67 Orange Street” på min gata hemma i Harlem (8:e avenyn). Och jag funderar på att väcka liv i en annan gammal Harlemtradition från depressionens 30-tal, nämligen “rent parties”, hemma hos mig. Sådana hyreskalas går ut på att man bjuder in musiker som spelar hemma i ens lägenhet, samt en massa kompisar och andra gäster som skramlar till både musikarvode och värdinnans hyra som tack för dansunderhållningen. Det finns en fantastisk filmsnutt som visar hur det kunde gå till, där pianisten Fats Waller sjunger:
They have a new expression along old Harlem Way, Tells you where the party is ten times more than gay. (– – –) Check your weapon at the door, be sure to pay your quarter. Burn your leather on the floor, grab anybody's daughter. This roof is rocking, the neighbors are knocking,
Det kunde väl vara något att återuppliva, som alternativ till att träffas på krogen? Åtminstone ser Harlem-partajen under mellankrigstiden väldigt roliga ut på film.
.JPG)
