Alla älskar Rio de Janeiro

NEW YORK Vem skulle inte ge OS till denna förföriska stad?!

/Gunilla

Spöktunneln i Brooklyn

Foto: Google Streetview

NEW YORK Det här ser ut som en alldeles vanlig gatukorsning mitt i det stökiga, brokiga Brooklyn. I omgivningarna där Court Street möter Atlantic Avenue, strax utanför Brooklyn Heights, ligger en blandning av arabiska livsmedelsaffärer, drug stores, bostadshus, restauranger, småbutiker och delis. Den stora byggnaden till vänster är ett gammalt bankpalats, som nyligen blivit hem åt en filial av den trendiga matbutiken Trader Joe's.

Men Atlantic Avenue döljer en spännande del av New Yorks historia, bara några meter under asfalten – och något som är totalt okänt för de allra flesta. Nämligen världens allra första underjordiska spårvägstunnel! Idag kanske en spöktunnel – såväl en föregångare till vår tids tunnelbanor, som ett vittnesmål om vilka märkliga skiftningar utvecklingen kan ta.

I söndags samlades jag, två vänner och kanske ett hundratal andra New York-bor på trottoaren för att följa med ner i underjorden.

Det började med att vi fick skriva på kontrakt där vi tog fullt ansvar för eventuella personskador som kunde tänkas uppstå. Sedan fick vi kliva ut mitt i gatan. Där, ungefär där den bortre texten för "Atlantic Avenue" står på fotot ovan, finns ett så kallat manhål – som tur är avskärmat från trafiken med koner denna dag.

En efter en fick vi – iförda gummistövlar eller kängor, och med ficklampor i händerna – klättra ned på en allt lerigare stege. Vi hamnade under gatan, i ett lågt utrymme som gav lätt klaustrofobiska känslor, en typ av hålighet som väl normalt bara gasbolagsrepresentanter och rörmokare hamnar i.
Sedan fick vi hukande krypa under en rejäl stålbalk, därefter gå vidare i den sandiga gången – och så kliva in i ett trångt hål upphugget i en cementvägg.

Och på andra sidan väggen uppenbarade sig något av det märkligaste jag sett i New York!

Foto: Elina Jonsson, se: http://elinaelinaelina.blogspot.com/2009/09/en-glomd-tunnel.html

Ring "National Do Not Call Registry"

NEW YORK När man som jag jobbar hemma är man lovligt byte för allsköns telefonförsäljare. När det ringer hit är det oftast någon som vill samla in donationspengar till cancersjuka/nå'n politisk kandidat/nå't annat behjärtansvärt. Ganska irriterande.

Än mer irriterande vore förstås att få tiggarsamtal till sin mobiltelefon. Förutom den tid det tar och den störning det innebär så kostar det ju – här i USA betalar man nämligen även för inkommande samtal (eller, det dras minuter om man har en kvot sådana).

Därför har jag spärrat mina telefoner, tack vare nedanstående meddelande som jag fick per mail idag. Numret kan säkert vara användbart även för andra som läser detta. (Jag har testat numret, det stämmer – går till National Do Not Call Registry, genom vars hemsida man också kan anmäla sig.)

REMEMBER: Cell Phone Numbers Go Public next month.
REMINDER.... all cell phone numbers are being released to telemarketing companies and you will start to receive sales calls.
....... YOU WILL BE CHARGED FOR THESE CALLS
Even if the message is saved on your phone, you will be charged for the minutes to listen to it.
To prevent this, call the following number from your cell phone: 1 888-382-1222.
It is the National DO NOT CALL list. It will only take a minute of your time. It blocks your number for five (5) years. You must call from the cell phone number you want to have blocked. You cannot call from a different phone number.

Förresten, det absolut värsta är när det är automatiska röster som ringer. Händer hela tiden. Oftast handlar det om att jag måste ringa någonstans för att reda ut mina bilförsäkringar eller en efterhängsen kreditkortsskuld. Som ni säkert kan gissa har jag varken bil eller amerikanskt kreditkort.

Uppdatering: Jaha, meddelandet var förstås en så kallad urban myt. Det borde man ha förstått av den hysteriska tonen och VERSALERNA.
Men, "the national do not call"-registret finns alltså, och det var bra för mig att hitta numret och ringa dit (från min vanliga telefon).
Så jag tar bara på mig en halv dumstrut. Själva myten gäller att telefonförsäljare skulle börja ringa tack vare ett nytt mobiltelefonregister (vilket varit på gång men inte införts).

Nu har jag läst om registret i en artikel från 2007: S F Chronicle, It's time to redial Do Not Call registry, och tänker att det kanske vore bra med några samtal så kanske jag kunde stämma någon och få ersättning... ;-)

/Gunilla