Man tager vad man haver...

NEW YORK ...i det här fallet en påse tranbär, som legat i frysen i evigheter. Antagligen köpte jag den till någon Thanksgiving-helg, oklart varför.

Jag kände för att baka en sockerkaka idag, men hade inget av mina "vanliga" sockerkakeingredienser, varken äpplen eller kardemumma. Tranbär borde funka bra med sin syrlighet mot allt socker, tänkte jag. Det blev i alla fall ganska vackert!

Uppdatering: Hehe, det blev faktiskt jättegott, i all sin enkelhet – och jag får ju som tur är äta upp allt själv! Tacksägelse-kaka, eller vad jag ska kalla den. I övrigt använde jag Anna Bergenströms standardrecept på sockerkaka.

/Gunilla

Mat vid datorn: dagens Dagobert

NEW YORK Jag kom på att jag kunde göra en smörgås till lunch, det sker alltför sällan. Kunde John Montagu, den fjärde jarlen av Sandwich, så kan väl jag. Det blev: pestobestruket, rostat kumminbröd med russin; kallnat, stekt kycklingbröst; färska tomater, strimlad rödlök, färsk koriander och ricottaost; apelsinjuice och (som efterrätt) Dajm.
Vad åt ni till lunch (eller middag)?
Jag tycker för övrigt att det är lite roligt att skriva om saker jag äter här, för att liksom leva upp till folks värsta fördomar om vad som står i bloggar.

/Gunilla

Bland paprikor och auberginer på Fairway's

NEW YORK Jag har just kommit hem från världens bästa snabbköp som råkar ha en filial i Harlem – på gångavstånd!
Ett för mig nytt fynd i matkorgen ser ni ovan. Vad är det?! Gissa!
Om det hänger några matnördar här – detta är troligen för enkelt för er, så ni får gärna tipsa om sätt att äta detta på istället. Syltade eller saltade eller något annat?

Uppdatering: så här ser de ut inuti!


/Gunilla

Sangriarecept?

NEW YORK De serverar så otroligt god sangria på Hudson River Café att jag blev inspirerad att göra egen hemma.

Men jag hade inte alls alla deras ingredienser, exempelvis rom och färsk ananas, hemma – och jag orkade inte gå och handla alla andra saker man skulle kunna tänkas stoppa i sangria heller (citron/apelsin/lime, citronsoda eller vad man nu har).

Så det blev så att jag rörde ihop lite av varje som råkade finnas i köket:

• 1 flaska rött vin (australiensisk shiraz)
• 1/2 flaska glögg (ja, faktiskt...en svensk hyresgäst /hej, Ulrika!/ hade lämnat kvar den i kylskåpet – och ja, den är från i vintras)
• några deciliter druv- och persikosaft
• några matskedar strösocker
• tärnad frukt: 2 färska aprikoser, 2 röda plommon och en tadaaaa....champagne-mangofrukt (en nyhet för mig, men vad allt har de inte på Fairway's – världens bästa snabbköp! men tala om renommésnyltande varumärkesnamn...).

Nu står sangrian och drar i kylskåpet över natten, så får vi se hur det blir med den. Frågan är nu om det räcker med att tillsätta isbitar, eller om den ska få lite citronläsk eller skivad lime eller nå't också imorgon (när/om jag orkat gå och handla mer).

Nätet är fullt av sangriarecept, men tipsa gärna om ni har några specialknep! Man vill ju inte gärna bli beskylld för att tota ihop "flytande fruktsallad" eller "fulla frukter".

Uppdatering 8 juli: Jag köpte till sist en citron, och hyvlade av lite skal som åker ner i sangrian (tanken var att det skulle bli en lång, tjusig, sammanhållande spiralformad remsa, men det blev mest små hyvelspån); skivade halva citronen samt öste ner en halv flaska Canada Dry med lime- och citronsmak. Det blev en rätt god sangria, både med och utan citronen! Glögg är en bra sangriaingrediens.

Närodlat i Harlem

NEW YORK Idag gjorde de första små bladen från mina nya odlingar debut i min mat! (Mer om denna växtlighet senare, det liksom är work in progress just nu.)

Jag klippte av lite gräslök, grekisk basilika och rucola, och använde detta finhackat i smeten till en frittata som jag alldeles just nu har ätit upp. Tala om närodlat, när man kan norpa sin föda – nåja, dess smaksättning i alla fall – från en låda alldeles utanför kontorsfönstret.

Utgångspunkten var Lisas frittatarecept på Taffel, som jag modifierade lite så att den blev mer tortilla española-liknande, med skivad potatis som sällskap till zucchinin.
Jag ändrade på lite andra saker också: jag hade ingen dill hemma – det har jag för övrigt aldrig – och jag körde med crème fraîche (sour cream) istället för matlagningsgrädde. Och trots att jag använde massor av olivolja så glömde jag hälla i ny när jag hade vänt tortillan, så den brände fast en aning i pannan och blev inte så där himla vacker som bara en jämnt stekt, gyllenbrun tortilla kan vara. Dessutom orkade jag absolut inte fixa till någon linssallad som tillbehör, fast de tärnade tomaterna blev till en sallad med fetaost, mer grekisk basilika och hackad rödlök samt svartpeppar. Mums! Jag måste börja laga detta minst en gång i veckan. Lisas tips om att packa ner frittata/tortilla i picknickkorgen låter inte dumt...

Här är ett annat långt och entusiastiskt tortilla-recept, med bilder på hur man vänder godsaken i pannan (vilket jag lärde mig häromåret på ett seminarium i spansk gastronomi på Instituto Cervantes här i New York).

/Gunilla

Kaviarkalas

NEW YORK Just nu har det ackumulerats inte mindre än fyra (4) stycken tuber med Kalles kaviar i mitt kylskåp.
Det händer kanske en gång vart tredje år att jag äter den typen av kaviar, eller romkräm som det heter på finlandssvenska. Det är när jag kommer på att man kan tota ihop ett stiligt och gott cocktailtilltugg, genom att smeta ut kaviar tunt på en platta utkavlad smördeg, som man rullar ihop, skär i snittar – stora som en enkrona ungefär – och gräddar snabbt på hög värme (courtesy of Helene).
Jag misstänker att min (svenska) januarihyresgäst bunkrat på Ikea, där säljs det minsann kaviar. Men det finns New York-kylskåp som innehåller fler Kalles-tuber än mitt ... nämligen 12.

/Gunilla