Diplomatiskt haveri

NEW YORK Jag har bara läst lite av nyhetsrapporteringen om hur den svenska kvinna som anmält en våldtäkt i Grekland själv blivit åtalad för förtal (av den förmodade våldtäktsmannen) och om det diplomatiska debacle som följt.

Fullt begripligt och relevant har medierna främst vinklat inslag och artiklar på kvinnosynen i den grekiske (före detta) Stockholms-diplomatens icke-särskilt-diplomatiska brev, där han ju skriver att han blivit varnad – av taxichaufförer! – för att fulla svenska kvinnor skulle kunna tänkas anmäla honom för våldtäkt, för att få försäkringspengar om han tar hem dem till sin våning.

Men det är inte mindre intressant hur han målar upp en riktig konspirationsteori i brevet, om hur svenska medier och resebranschen samarbetar för att få svenska turister att resa till Turkiet och andra låglöneländer, eftersom vinsterna för charterbolagen blir mycket större om folk åker dit – till ”segregerade turistläger” – istället för till Grekland.

Den eviga grekisk-turkiska konflikten, alltså...

Slutligen skriver han vresigt att den småländske man som skrivit till den grekiska ambassaden – ett sakligt brev om att mannen blivit upprörd över våldtäktsfallet och därför inte längre har lust att semestra i Grekland – borde uppföra sig bättre, eftersom svenskar enligt diplomaten enligt lag måste behandla honom och hans kolleger med respekt.

Maken till obalanserat, diplomatiskt brev har i alla fall jag inte sett. (Klicka på det, så blir det läsbart, eller se Aftonbladets översättning till svenska här.)

/Gunilla

Vi gräver i yoghurtburken (uppvärmning)

NEW YORK Här kommer det första av två inlägg om en av veckans nyhets-snackisar: den grekiske mannen som i flera år ovetandes och ofrivilligt fått personifiera turkisk yoghurt i Sverige.

Jag och fotografen Lina Haskel har ägnat oss åt lite grävande i ämnet, eftersom vi båda blev fångade av denna story – som Sveriges Radio Jönköping så vitt jag kan se var först med. För er som missat alltsammans, ett citat från radions inslag:

"En man i Grekland har stämt Jönköpings-företaget Lindahls Mejeri på 50 miljoner kronor. Han känner sig förorättad efter att ha prytt omslaget till företagets turkiska yoghurt."

Jag återkommer till stämningen i nästa inlägg. Först en uppvärmning i form av en mailkonversation som jag hade för flera år sedan, med en man på Lindahls Mejerier som kallar sig Yoghurtkocken, och som (mailandet, alltså) jag grävt fram ur mina egna backupfiler.

Det jag redigerat bort och ersatt med (– – –) är tillagningsanvisningar. Den som vill ha sådana hittar massor på den receptsida som numera finns på mejeriets sajt.

Som framgår av informationen nedan är både den grekiska och turkiska yoghurten på sätt och vis egentligen tysk, eller i alla fall producerad inte i Jönköping utan i Tyskland på mjölk från tyska kossor. Eller så var det åtminstone 2006, enligt brevet från Yoghurtkocken. Jag överlämnar åt någon annan att kolla om det är likadant idag.


Uppdatering: Missa inte videosnuttarna på sajten – några skärmpdumpade här som stillbilder – där en svensktalande man med äkta eller spelad brytning, uppenbarligen utklädd till burkmannen, dyker upp.
Han får säga olika saker (och ibland vicka på höfterna, i en slags grekisk-turkisk folkdans):

"Hej kompis!"

"Jag har vunnit biobiljetter! Det kan du också göra!"

"Mamma mia, vad är det som luktar så gott? Är det Veckans meny?"

"Hallå! Har ni sett på Receptbanken? Det finns så mycket smaskigt där! Woohooooo..!"

Här skulle jag kunna skriva något PK-aktigt om "etniska stereotyper", "fördomsfull reklam spelar på kollektiva föreställningar om invandrare och invandrares språk", "Mamma mia och andra medelhavsmyter i en enda röra" blablabla – men det är trots allt tämligen harmlöst ... om man inte är den var ansikte utnyttjats till allt detta, förstås.

Eller i varje fall inte värre än nationella stereotyper brukar vara. Fast det finns säkert en och annan som känner sig kränkt.

Jag emotser att någon kollega letar upp mannen som figurerar i reklamfilmen – det vore på riktigt intressant att veta vad han har för etniskt ursprung! Det kan förstås vara vad som helst.

Nu trodde ni kanske att jag inte har mer att tillföra i detta ämne, men det har jag! Och Lina. Även om allt förstås är på ren nördnivå. Inlägg nummer 2 kommer senare idag.

/Gunilla

P S Dessa bildpubliceringar anser jag faller under citaträtten och används i journalistiskt syfte, så jag tror inte att vare sig Lindahls Mejerier eller den grekiske mannen eller någon annan har så mycket för att försöka stämma mig...

@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@

----- Original Message -----
From: "Gunilla Kinn"
To:
Sent: Monday, July 17, 2006 2:24 PM
Subject: Yoghurtfråga


Hej,

Jag undrar vad som egentligen är skillnaden
mellan turkisk och grekisk yoghurt? Jag har
provat båda, men inte samtidigt och med långt
tidsintervall, så jag har inte riktigt kunnat
klura ut skillnaden och den framgår inte tydligt
vare sig av förpackningen eller er hemsida.
Berätta gärna! Båda är jättegoda och bra.

Bästa hälsningar,
Gunilla Kinn


Tack för Ditt mail.
Tyvärr fick Du vänta länge på svaret eftersom jag har haft semester.
Hoppas att Du bli nöjd med svaret i bifogade filer.

Med matglad hälsning
Bernd Strehlow
"Yoghurtkocken"


Ur den bifogade filen från "yoghurtkocken":

Lindahls Turkisk Yoghurt tillverkas direkt i burken Du köper den i. Lindahls Grekisk Yoghurt produceras på traditionellt sätt i stora rostfria tankar och förpackas sedan i konsumentförpackningar.

Lindahls yoghurtprodukter tillverkas av komjölk i Tyskland, som har minst lika stränga hygienkrav och -kontroller som Sverige.

Båda sorter har visserligen samma låga fethalt, med den grekiska har en större torrsubstans (protein, kolhydrater), är fastare i konsistens och har en lite annorlunda syra. Det går åt mera mjölk åt att tillverka 1 kg grekisk yoghurt jämnfört med den turkiska, vilket motivera det något högre priset.

(– – –)

Vilken sort man föredra är mest en fråga om personlig smak.