40-årspresenter

NEW YORK I slutet av oktober fyllde min M2B (som det heter på somliga delar av nätet) 40 år! Jag flög hem till Stockholm som hastigast, för att delta i det stora kalaset för att fira detta.

Tyvärr fick jag inte med mig kameran till festen, så ni får gissa hur det såg ut. (Här kan ni dock se en bild från förberedelserna – tillagningen av dillköttet till huvudrätten!) Det blev en mycket lyckad tillställning, i en skolmatsal på Ekerö.

Det enda som grämer mig är att jag inte hann skriva klart mitt tilltänkta tal till födelsedagsbarnet. Trist, eftersom han hade blivit sååå glad, och eftersom det hade varit ett bra tillfälle att introduera mig lite för hans bekantskapskrets.
Nå, han fick ett mycket stort antal verbala hyllningar av andra gäster – och hur många fina presenter som helst! Kolla bara:



Det här fantastiska, hemgjorda omslagspapperet:

var en parafras på serien Uti vår hage.

Denna present – med 40 korvar i burken! – var tämligen kongenial:


Jag behöver kanske inte säga att födelsedagsbarnet i fråga som tur är älskar att få och öppna paket (helt i klass med mina syskonbarn)!

Presentöppningen skedde för övrigt i hans föräldrars vardagsrum, där bilderna är tagna.

Apropå mina syskonbarn så hade minst ett av dem, lilla Astrid, valt ut den fina, gyllene slips som låg i detta stiliga paket:


I samma paket, alltså från min brors familj, fanns också detta fotografi – taget 1977 vill jag minnas, och i vilket fall som helst på lekskolan vid Duvbovägen i Bromsten – som snabbt blev Edwards absoluta favoritpresent:

(Denna bild är, till skillnad från de andra, tagen här och nu, med datorns PhotoBooth-program.)

Mina föräldrar gav *sin blivande andre svärson* en vacker glaskaraff som har tillhört min morfar – och jag gav denna fantastiska kurs med Fredrik Eriksson på Restaurangakademien.

Det var förstås mest för att jag själv ville gå den; kursen gick av stapeln den 25 oktober och innebar en veritabel 12-rättersmiddag med viner en vanlig måndagskväll! Rekommenderas varmt. Extra roligt att gå den eftersom vi två faktiskt träffades ordentligt första gången på Årets kock-galan, det vill säga höjdpunkten på Årets kock-tävlingen där Fredrik Eriksson länge var juryordförande.

(Fast det var kanske inte helt smart att slå till med tidskrävande kalasfirande och dito kurs mitt i en tung redigeringsession av ett radioprogram, som hade förtjänat en piggare medarbetare – till råga på allt handlade det om eländiga förhållanden i haitiska flyktingläger...och tog två heldagar i radiostudion att få klart!)

Åter till paketöppningen. Faktum är att alla presenter var otroligt genomtänkta och personliga! Där fanns en hel del drycker och delikatesser, hehe...

Men det absolut bästa har jag sparat till sist! Det är en present som jag fortfarande har svårt att förstå verkligen existerar, på riktigt.

Men först en liten bakgrund! Ni som inte redan gjort det bör först läsa detta fina blogginlägg från mitten av augusti:
http://gittosmat.taffel.se/2010/08/16/karlek-och-al-i-adelsonatten
Den där gös- och ålmiddagen – och Margits och Edwards spirituella konversationer om polsk mat, animaliska snapsar och mycket annat – kommer jag aldrig att glömma!

Det var förstås självklart att bjuda Margit och Magnus på 40-årskalaset (och extra roligt att de kunde få hålla sig kvar på Mälaröarna). Men kolla vilken present de hade med sig..!



Klicka på bilden nedan så ser ni vilka otroliga delikatesser! Faktum är att jag blir mållös och tårögd även nu, en månad senare, och knappt vet vad jag ska skriva vid åsynen av dessa torkade svampar, senapen, vinägern och lök- och paprikaistern!



Ni som följer Margits fantastiska matblogg – troligen Sveriges bästa och mest personliga dito, numera även korad till Sveriges Bästa alternativa matblogg – är förstås inte så himla förvånade! Möjligen lite avundsjuka på Edward... ;-)

Här är världens coolaste Margit i egen hög person – i sällskap av räven Zoltan som härmed debuterade i sällskapslivet!



Inte nog med att Margit stod för århundradets mest fantastiska och genomarbetade födelsedagspresent... Dessutom stannade hon och kvar och städade festlokalen dagen efter. Vilken tjej!

/Gunilla

Glasslabb på Lower East Side

STOCKHOLM Jag brukar inte ägna mig åt att längta till New York när jag är i Stockholm (och vice versa) men Lisa Förare Winbladh får mig onekligen att längta till Orchard Street.

/Gunilla

Ta med frukt och godsaker till sjukbädden!

NEW YORK Via Taffel hittade jag Pyttes blogg, med följande fantastiska råd: att ta med färsk frukt och delikatesser till människor som ligger på sjukhus. Läs Istället för en blomma! Citat:

Idag följde jag med en av mina allra käraste när hon lades in på KS för operation och vi berikade glatt hennes rum med en fin glasskål full med Krav-plommon, färska björnbär, physalis och vindruvor – godis kroppen blir gladare av till skillnad från den vanliga lösgodiset.
– – –
Jag tog även med mig trekantsskurna smörgåsar att mumsa på fram till fastan börjar klockan 24.00; några med rökt lax, pepparrot och gurka och några med parmaskinka, mozzarella och basilika.

Jämför gärna med sjukhusmat som den annars ser ut, också det ett tips från Taffel och Lisa Förare Winbladh. (Sjukhusmatsbloggen kan också betraktas för intressanta kulturella skillnader – fotobidragen kommer från hela världen.)

För övrigt minns jag att Lisa en gång ordnade en liten insamling av pengar till delikatesser (korvar, ostar, oliver och annat gott) till en bloggbekant som låg länge på sjukhus och skrev om det här. Så fint!

Uppdatering: Nu läste jag även kommentarfältet, och noterar att denna Pytte en gång även tagit med sig en kylväska med Magnum-glass till alla på sjuksalen. Ojojojojojoj...

/Gunilla

Påskgodis

NEW YORK Jag fick ett påskägg av mig själv! (Om ni är det minsta oroliga för att jag drabbas av vitaminöverskott och fett- och sockerbrist, don't worry. Jag handlade på Citarella i grannkvarteret, och kom även hem med blandade rugelach, en citronruta och en chokladtårtbit. Samt en bit getost.)

/Gunilla

Chokladäggsbrist men ingen arbetsbrist

NEW YORK Lyllos er som får påskägg idag! Lyllos er som som har påsklov, skulle jag också kunna skriva – men det gör jag inte, för jag jobbar med ett kul uppdrag, och det tycker jag är minst lika kul som att lata mig eller promenera i vårsolen eller fara till Blåkulla eller vad ni andra sysslar med.

Fast jag skulle förstås jobba ännu bättre om jag hade ett fullmatat pappersägg med smågodis bredvid datorn. Eller, bättre opp – rättvisemärkt choklad, apropå det Lisa Förare Winbladh skriver om sådan:

Ibland blir jag så himla trött på hur människor gnäller över hur dyrt och jobbigt det är att undvika mat som inte tillverkas under slaveriliknande förhållanden. Det är det inte. Det jobbiga är att producera skiten.

Detta apropå Swedwatchs rapport om chokladindustrins bristande koll på produktionsvillkoren i näringskedjan, redovisad i SvD.

/Gunilla

Gott nytt år, alla bloggläsare!

STOCKHOLM På himlen ovan hoppas jag att det dyker upp en eller annan nyårsraket om sju, åtta timmar!
Och gör det inte det kan jag alltid kila upp på vindskontoret och sticka upp huvudet ur vindsluckan – jag befinner mig mitt i sta'n och kan se åt alla håll. Perfekt för fyrverkeribeskådan, även om man inte kan stå där så länge.

Jag firar för första gången någonsin, vad jag kan minnas, nyårsafton alldeles ensam, hemma med en massa böcker och god mat. Det ska faktiskt bli riktigt skönt (man får göra en dygd av nödvändigheten!).

Jag har precis kommit hem från Östermalmshallen, där jag och mina föräldrar har en kortvarig men trevlig tradition. För andra året i rad åt vi tillsammans tidig nyårsaftonslunch hos Lisa Elmquist (med hjälp av ett presentkort som mamma fått i julklapp av en av sina uppdragsgivare). Idag blev det varsitt ostron och en bamsig räksmörgås, och så spanade vi efter östermalmare, kändisar (den enda jag såg som möjligen skulle kunna kvala in under det begreppet var Cecilia Hagen) och alla goda färskvaror.

Är det något jag saknar ibland är det att sälja mat. I sex års tid arbetade jag på kvällar, helger och ferier i färskvarudisken på ICA Esplanad, några kvarter från Östermalmstorg, och även om det var tämligen ansträngande både fysiskt och psykiskt var det förstås rätt kul. Något jag alltid kan falla tillbaka på, ifall mitt nuvarande yrke skulle råka strukturomvandlas bort...

Jag lekte med tanken på att slå på stort och köpa en färdiglagad nyårsmiddag på Hallen (som de säger på Östermalm). Det vill säga någon färdiglagad kötträtt med tillbehör – sådant jag trodde att bara ensamma och rika pensionärer som inte har någonstans att ta vägen på nyårsaftonen handlar.
Det tror jag fortfarande, eller i alla fall insåg jag efter att ha frågat om priserna att det inte precis var något för panka frilansar, hehe. Melanders färdiglagade renkalvinnanlår med selleri- och potatisduchesse lät ju gott – men den blir knappast jättekul av att värmas upp igen. Och en portion kostade 250:–...
En finfin crème caramel med färska bär i vackert glas kunde jag dock inte låta bli att köpa, på B Andersson Fågel&Vilt, trots att den gick lös på 75:-.

Sedan fortsatte jag lyxshoppandet, men inte i Östermalmshallen utan:
– på Systembolaget (inte fransk champagne, men väl spansk cava och tysk sekt!)
– i den relativt nyöppnade ostbutiken Androuet på Nybrogatan som hade små söta portionsgetostar i olika fasoner för 15–45:– per styck (jag köpte tre stycken)
och
– på Stockholms-klassikerna T-Jarlen, där man ju alltid kan göra fynd. För bara lite mer pengar än köttportionen på Melanders (eller en taxiresa som jag nu slipper kosta på i natt) köpte jag massor av mat, inklusive färska fikon, torkad skinka, hummersoppa, sparris, tournedos på rostbiffsfilé, lammfilé, delikatesspotatis och lite andra godsaker.

Så det ser ut att bli en riktigt trevlig nyårskväll – med delikatesser av alla de slag, skumpa, trevligt sällskap (jag), fyrverkerier och skön musik (just nu David Sylvian). I övrigt ska jag – förutom matlagning – faktiskt ägna mig åt att arbeta, med lite av varje: läsa Vingklippt, sortera kvitton (ja, faktiskt!) och skriva en text om Vita huset ur ett livsmedelsperspektiv. Och möjligen tota ihop ett halvprivat nyårsbrev till vänner och bekanta.

Tack till alla som följt bloggen under året, särskilt till er som bidragit med kommentarer! Vi ses och hörs 2009.



Uppdatering: Tyska kyrkan bjöd på klockspelskonsert vid 17.30-tiden, med visst ackompanjemang av Storkyrkan och några raketer.

/Gunilla

Choklad och champagne

ZÜRICH Liza har inte synts till här på den shoppingvänliga flygplatsen, men jag köpte lite choklad och tänkte på en av hennes kompisar.

Annars dricker jag champagne och äter en mycket märklig "pizza" med torkade tomater, zucchini, pesto och klippt gräslök och någon slags sardellsmak (?).


Dyrt och absolut inte prisvärt, men jag lär vara snudd på pank ett bra tag framöver så det är typiskt fattiggourmetbeteende!

Snart dags för avgång.

/Gunilla

Här har ni mitt kylskåp

NEW YORK På Gittos gamla blogg fanns förut en länk till en blogg till vilken folk uppmuntrades skicka fotografier på sina kylskåp. Hittar inte den nu, men här kan ni i alla fall se hur mitt kylskåp såg ut häromveckan:


Av den här bilden framgår dock inte så väl hur Alice Waters-inspirerad jag blivit på sistone! New York Times Magazine hade ett reportage för kanske ett halvår sedan (jag hittar det inte på deras hemsida nu, så det var nog aldrig på nätet) i vilket Waters fick göra om kylskåpet och ge köp- och kostråd åt en vanlig tonårsbarnsfamilj. Bilderna visade "före" och "efter". Och "efter"-kylskåpet var förstås packat av härliga, nyskördade grönsaker, rotfrukter och grönsaker. (För den som inte vet det kan nämnas att Alice Waters är närodlat-rörelsens översteprästinna sedan flera decennier.)

Jag har inte riktigt haft plats för sådana extravaganser. När mina vampyrbohemgourmeter till inneboende (God bless them) bodde här lade de nämligen beslag på inte mindre än 2/3 av kylskåpet, de två undre hyllorna.
Så sedan jag slängde ut dem i höstas njuter jag verkligen av att ha hela kylskåpet för mig själv... Det syns inte så bra på denna bild, men varje gång jag öppnar dörren möts jag av sparris, gulbetor, selleri, koriander, rödlök, spenat, champinjoner och vilka andra mumsigheter som nu råkar finnas hemma.
Förutom alla andra saker jag ser till att ha hemma (är man fattiggourmet så är man, kan inte låta bli att ännu en gång länka till min krönika om det fenomenet). Men jag köper och lagar faktiskt mer grönsaker än jag gjort tidigare.

Jag förstår faktiskt inte hur jag stod ut med att klämma ihop mig på bara en liten del av det där utrymmet! Nej, just det, det gjorde jag ju inte heller.

/Gunilla

Arbetsorder

NEW YORK Idag fick jag något ovanliga instruktioner per telefon från en redaktör i Stockholm, inför ett jobb som jag och en av "mina" fotografer ska göra ikväll – hänga i en viss bardisk på nedre Manhattan i några timmar.
Han sade ungefär: "Se till att få så många drinkar och bli så berusad som möjligt, men fråga gärna bartendern om han kan göra drinkar som inte ger bakfylla också. Det vore nydanande."
Jag har inte lust att berusa mig alltför mycket å tjänstens vägnar, särskilt som jag skulle behöva vara någorlunda pigg imorgon. Men ändå – det är ändå sådana här uppdrag som gör att det är svårt att klaga på jobbet!

/Gunilla

Lördagsgodis

NEW YORK Till skillnad från igår blev det idag chokladjordnötssmör till frukost! Ingen senapssill.
Mmmm, samma producent tillverkar numera även lönnsirapsjordnötssmör... De här burkarna blir Årets julklapp 2008, tror jag minsann.

Sökes: idéer om ekolochic choklad

STOCKHOLM Jag ska skriva en kort artikel om choklad som är producerad/säljs med ekologiska och/eller fair trade-förtecken, och har idag därför köpt några sådana chokladkakor för att kunna göra research. Men jag söker också intervjupersoner och tips på infallsvinklar!
Berätta – köper ni eko-choklad och varför? Vilka faktorer är avgörande för att välja det (istället för vanlig choklad)? Har ni något särskilt favoritmärke? Har ni lagt märke till några intressanta trender vad gäller eko-choklad? I nuläget är jag främst intresserad av att spåna idéer och få hjälp med tänk och andras erfarenheter, samt kanske tips på någon chokladsort jag inte får missa (eller någon som är oätlig).
Om ni vet någon chokladentusiast eller professionell typ, till exempel en importör av ekologiskt framställd choklad, som vore bra att intervjua – tipsa mig gärna om vederbörande. Artikeln blir helt kort, blott 2 500 tecken, så det får inte plats mer än några citat av kanske två personer.

/Gunilla