Gunilla ”nappar” på jobbet

Så här såg jag ut efter en lång arbetsdag i Port-au-Prince (på Hotel Oloffson)...

Att ”nappa” är ett av alla svengelska ord som vi New York-svenskar ofta använder; betyder alltså ”ta en tupplur”.

/Gunilla

”Tänk på oss under julhandeln!”

/Gunilla

”Tältstäder har blivit ett sätt att leva”

NEW YORK I många av mina texter från Haiti i år har jag skrivit att många av de hemlösa inte ens har tält att bo i. Det är nog svårt att föreställa sig, men det är alltså så att de tält som delats ut av FN, USAID och olika ideella organisationer inte alls räckt till – utan folk har fått snickra ihop bostäder av vad de kunnat hitta. Ofta är det en blandning av pinnar och presenningar som det är svårt att ens kalla för tält. Bilden ovan visar ett exempel. Andra bostäder är byggda av korrugerad plåt och brädlappar – förvisso en väl beprövad metod från kåkstäder världen över.

Oavsett byggnadsmaterial är antalet invånare i varje tält/presenningsbygge/kåk väldigt många – det är en gåta hur folk lyckas sova. I ett framtida bildinlägg ska jag visa hur en säng kan se ut.

/Gunilla

Tvättlina i Port-au-Prince

NEW YORK Jag har så himla många fina bilder från Haiti kvar att ladda upp här och visa er. Men i flera dagar har jag varit så febrig och sängliggande att jag knappast ens orkat peta på datorn, än mindre sitta och gallra bilder eller producera något kreativt. Dessutom ligger jag nu därmed efter med det mesta.
Men så snart hälsan återvänder och jag får både ork och tid ska jag lägga upp foton från haitiska tältläger, nybyggda hus (jodå, det finns några stycken, i alla fall), röjningsarbete och en katolsk gudstjänst i det fria. Tillsvidare får ni en bild jag tog i oktober, från ett tältläger på en skolgård där lite taggtråd tjänar som tvättlina. (Ett reportage från bland annat detta läger sändes i P1:s Klotet nyligen.)

/Gunilla

Snabbt om Haiti

NEW YORK Det rapporteras om barrikader och att saker och ting sätts i brand i Pétionville utanför Port-au-Prince, sedan valkommissionen meddelat att de två etablissemangskandidaterna Jude Celestin och Michelle Manigat går vidare till den andra valomgången i januari.
Vad demonstranterna inte gillar är att Michel Martelly (som artist känd som ”Sweet Mickey”) inte är en av de tu. Och de har en poäng – under mina tio dagar i Port-au-Prince frågade jag en hel del personer om de ville berätta vem de hade röstat på, och de flesta sade att de antingen röstat på Martelly eller inte alls. Jag hörde inte en enda som röstat på Celestin (som råkar vara den nuvarande presidentens svärson). Så lite skumt är det faktiskt.
Samtidigt är det så himla trist med protesterna. Eldsvådor och gatubarrikader – som jag såg en del av i samband med valet i Haiti 2006 – är just sådant som skrämmer bort utländska investerare. Sådana som kan bidra till det som haitierna behöver mest av allt just nu: arbetstillfällen.

Uppdatering: Denna Reuters-text visar att den amerikanska ambassaden i Port-au-Prince också gör bedömningen – offentligt! – att valresultatet är märkligt.

/Gunilla

Haitis ende turist

PORT-AU-PRINCE Oj, det blir inte mycket bloggat här, inte. Synd, för jag har vansinnigt många bilder och berättelser, förstås. Men läs gärna vad min fästman Edward Blom skriver om sina intryck från sitt förstagångsbesök i Haiti:
http://www.tv8.se/blog/edward-blom/2010/11/29/i-baren-pa-hotel-oloffson
http://www.tv8.se/blog/edward-blom/2010/11/30/kolera-kravaller-och-raedsla-nya-rapporter-fran-en-turist-i-port-au-prin
http://www.tv8.se/blog/edward-blom/2010/12/02/fler-bilder
http://www.naringslivshistoria.se/Aktuellt/Teamblogg1/Vems-blogg/Dates/2010/12/Haiti---vitvaror-pa-gatorna

Edward är kanske inte den ende renodlade turisten i Haiti just nu, vad vet jag – men många är de garanterat inte.

Här är Edward på besök i en skola utanför Port-au-Prince, där vi träffade unge herr Ayo (som inte vet hur gammal han är, någonstans mellan 8 och 12 år).



/Gunilla

Kör försiktigt!

PORT-AU-PRINCE Den här FN-polisbilen har sett bättre dagar... Den står på Camp Delta, där polismissionen av FN:s fredsbevarande Minustah hör hemma – förmodligen för att få poliserna att köra extra försiktigt framöver. (Här i Port-au-Prince är gatorna igenkorkade, så det blir knappast några trafikolyckor så långsamt som allting går.)

/Gunilla

Edward Blom i Haiti I

PORT-AU-PRINCE Här är ett foto av Edward från i söndags, det vill säga valdagen här i Haiti, framför några av alla de valaffischer som staden är full av. Vi besökte en vallokal i stadsdelen Canapé Vert, på gångavstånd från vårt hotell, och bilden ovan togs tvärs över gatan från den.
Tyvärr slutade själva valet milt sagt kaotiskt och dess resultat (som väntas komma först den 7 december) lär bli ifrågasatt. Igår förekom spridda protester här och var i sta’n, men där vi varit/är så är läget lugnt.
Fler bilder från vallokalen kommer ... och på Edward i baren på Hotel Oloffson, som han gillar lika mycket som jag – nej, mer än jag, faktiskt!

/Gunilla

Sweet Mickey

PORT-AU-PRINCE Jag är i Haiti – min sjunde reportageresa hit! Imorgon är det valdag, ska bli intressant att se vem som vinner, om någon vinner (eller om det blir en andra valomgång den 16 januari). Tillsvidare tror jag att det blir Michel Montelly, ”Sweet Mickey”, som klarar sig bäst. Skriver mer när jag hinner!

/Gunilla

Voodoo-flaskor!

NEW YORK Den haitiska trumkonserten var underbar! Liksom Greenwood-kyrkogården där den ägde rum, dit måste jag snarast åka tillbaka.
Men bäst av allt var de vackra, paljett- och glitterbeströdda voodoo-flaskorna som hantverkaren/konstnären Kesler Pierre skapat, med den voodoo-typiska föreningen av magiska och katolska element, samt med vackra kartor, ord och typiska symboler såsom ormar. Dem ville jag köpa flera stycken av! De passar finfint ihop med de voodooflaggor jag redan har.
Flaskorna är inte riktigt till salu, antagligen för att Kesler inte har mage att ta betalt för all den tid han måste ha lagt ner – men om jag någon gång får några hundralappar (i dollar) över ska jag nog försöka beveka honom. (Inte aktuellt nu, alla pengar har gått åt till att köpa en flygbiljett till Haiti och sedan ska jag försöka få runt resten med boende och fixerkostnader också...) Kolla på de sofistikerade flaskorna, hoppas verkligen att deras skönhet och magi framgår av de små fotografierna här: http://www.pbase.com/kesler/haitian_bottles.

Nu sitter jag på Fall Café i Carroll Gardens och läser denna initierade artikel om (s)ocialdemokraternas behov av förnyelse. Läs, den handlar om hacks, wonks och super-wonks! (Tipstack: Margit.)

/Gunilla

Haitiska trummor i Brooklyn idag

NEW YORK Det finns såklart en stor haitisk/haitisk-amerikansk population i New York (för att inte tala om i Miami och i Montréal). Ibland stöter jag på chaufförer och businesstyper med ursprung i Haiti – men jag har ständigt dåligt samvete för att jag inte gör mer för att involvera mig i denna fascinerande community för att hålla bättre kontakt med landet. Nå, i eftermiddag ska det bli bättring, med lite haitisk kyrkogårdsdans i Brooklyn! Det kan vara hur fånigt och exotiserande eller fint som helst. Se programmet ovan eller klicka här.

/Gunilla

I kolerans tid

NEW YORK Nästa vecka far jag till Haiti – för sjunde gången! Inte ett enda reportage är insålt hittills, men det löser sig nog (hoppas jag).
Som ni vet grasserar en koleraepidemi i landet. Paradoxalt nog satt jag fast i en radiostudio i Stockholm och gjorde reportage om vikten av god handhygien för att förebygga kolera just de timmar som jag borde ha tagit mig till en klinik för att skaffa vaccin – så jag hoppas att det räcker med hygienen...
Som vanligt har fotografen Thomas Nilsson varit på plats! Läs hans berättelse från Haiti här: http://thomasnilsson.typepad.com/my_weblog/2010/11/kolera-i-haiti.html
Mitt reportage sänds i P1:s program om miljö- och hållbarhetsfrågor, Klotet, på onsdag klockan 13.20 i nästa vecka (med repris två gånger dagen därpå). Lyssna då!
Det kommer såklart också att finnas på programmets hemsida, tillsammans med bilder jag tagit.

/Gunilla

Liten uppdatering

NEW YORK Hjälp, det har väl aldrig hänt att jag bloggpausat i nästan en månad!?

Antar att jag inte har några läsare kvar, men om någon mot förmodan hittar hit så hoppas jag att ni gillar födelsedagspresentinlägget nedan.

Får skylla på lack of inspiration! Vet faktiskt inte riktigt vad jag ska blogga om – någon brist på intressanta mediefenomen, spännande politiska skeenden i både USA och Sverige och roliga händelser i mitt eget New York-liv har det ju sannerligen inte varit på sistone. Vi får se om jag återfår inspirationen.

Jag kommer inte att retroblogga, mer än vad jag redan gjort om presenterna – men strax kommer här i ett separat inlägg några länkar till ställen jag besökt i New York på sistone, så att ni ser att jag inte varit helt overksam.

Fast mest av allt har jag faktiskt ägnat oktober och november månader åt att bara vara hemma, bitvis som rejält sjuk och sängliggande. Och så har jag jobbat lite och lagat massor med mat (fast mest som köksa åt Edward, som för övrigt är en veritabel privatkock som lagar ljuvliga måltider minst tre gånger om dagen).

Jag kan också tipsa om några ställen där det dykt upp Haiti-material från min resa dit i oktober.
Kolla in VVS-tidningen Cirkulation, som satte mitt reportage om hygien, vatten, toaletter och avlopp i Port-au-Prince på omslaget (fler foton finns nog i papperstidningen) och lyssna på P1:s vetenskapsprogram Klotet på onsdag i nästa vecka!
Läs även om sopstationen Centre de Triage i Port-au-Prince hos Ekolådan/Veckans Eko, klicka på nummer 45/2010. Hos Ekolådan kan ni även läsa en så kallad skribentpresentation av/om mig – och hittar länkar till den groteska mängd artiklar jag har skrivit där!

/Gunilla

Kundanpassning

Minustah = FN:s Haiti-mission. Den internationella personalen på Minustah har relativt väl tilltagna löner och traktamenten. Deras pengar lockar. Rätt smart av denne unge konsthantverkare att fixa souvenirer från deras Haiti-sejour! Jag glömde fråga vad den kostar.

/Gunilla

Unibanks skadade byggnad riven

Rue Christophe i Port-au-Prince den 17 maj 2010:



Rue Christophe i Port-au-Prince den 16 oktober 2010:


/Gunilla

Tält, presenningar och skjul har blivit ett sätt att leva

/Gunilla

Utanför Vita huset i Port-au-Prince

PORT-AU-PRINCE/NEW YORK Dagens reporterutstyrsel, på Champs de Mars i Port-au-Prince!
Som synes har inte återuppbyggnadsarbetet av presidentpalatset kommit igång, men det har å andra sidan inte så mycket annat heller.

/Gunilla

In medias res

Så att ni inte tror att jag bara intresserar mig för kattungar, idag kollade jag faktiskt in läget kring fängelset i Port-au-Prince. Det hände dock inget spännande just då (fast det gjorde det en kvart senare; nytt fångupplopp som jag ännu inte hittat några byråtexter om).

Fotot ser lite konstigt ut, det är för att jag själv tagit det. ;-)

/Gunilla

Distraktionsmoment

PORT-AU-PRINCE Inte helt lätt att jobba och intressera sig för gisslandraman och andra svårigheter i Haiti när man blir distraherad av två ulliga, gulliga kattungar som busar med varandra på golvet... (Ett foto på denna sötnos tillsammans med sitt syskon och boxern Tiger Woods finns här.)

/Gunilla

Den här artikeln hade jag väntat på

PORT-AU-PRINCE Bevakningen av gruvolyckan i Chile kommer säkert att generera mängder av B-uppsatser i mediedramaturgi och -retorik...

Nog är det märkligt att en arbetsplatsolycka i Sydamerika genererade så mycket uppmärksamhet världen över. Men när man läser denna text av Jens Liljestrand framstår allt som tämligen uppenbart:
http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/bevakningen-av-gruvolyckan-i-chile-ar-ett-sanslost-mediejippo-1.1188803

Citat:

”Bara som en påminnelse: arbetsmiljöförhållandena i tredje världen är ofta dåliga och livsfarliga. Som exempel kan nämnas att det bara i Kinas gruvor dödas – enligt officiella uppgifter – omkring 3 000 arbetare i olyckor varje år. Detta skapar sällan rubriker, eftersom vi tyvärr har vant oss vid att världen är en plats av slakt, svält, misär och katastrofer och därför mest ägnar ett förstrött intresse åt dödsoffren i Darfur, massvåldtäkterna i Kongo, de vidriga förhållanden som ännu råder på Haiti.

Här finns den skruvade logiken bakom den orimliga uppmärksamheten kring gruvan i Chile. Uppgivenheten och skammen för alla de stackars satar som är bortom vår hjälp är så tung att vi, när det väl finns några som faktiskt går att rädda, överkompenserar totalt. Vår tids behov av katharsis, av sagor med lyckliga slut, är så omättligt att det saknar all rimlighet.”

Debattinlägget har genererat hundratals kommentarer, en del håller med Jens Liljestrand och andra sågar hans text!

Godmorgon, världen hade för övrigt ett inslag i söndagens sändning om dramaturgin i Chile-bevakningen. (Själv har jag faktiskt inte följt det hela alls, men det beror inte på något särskilt.)

/Gunilla

P S Jag har faktiskt ingen anledning att klaga på ”redaktörernas bristande ointresse för Haiti” eller något sådant. I år har det varit relativt lätt att sälja in material. Många har varit mycket intresserade, och jag har redan sålt in grejer till nästa resa. Men här råder absolut ”vidriga förhållanden”, så mycket är klart...