Ett annat fordon i Port-au-Prince

PORT-AU-PRINCE En av Haitis alla färgstarka bussar!

/Gunilla

Cykel till salu (i New York)

NEW YORK Om ni inte visste det så har New York blivit en ypperlig cykelstad. Nya cykelvägar och cykelfiler växer ständigt fram, och det finns en livaktig, politisk cykelkultur med bitvis smått militanta cyklister. De vänner jag har som cyklar/cyklat i New York förefaller smått lycksaliga över den frihetskänsla det innebär att kunna ta sig fram här med cykel, och själv skulle jag gärna cykla mer här i sta’n.
Min väninna Elina som är här för att verkställa sin definitiva avflyttning säljer nu en prima cykel, nämligen Bikie. Kolla annonsen här – och hör av er omedelbart vid intresse, eftersom hon bara är kvar här några få dygn.

/Gunilla

Återstoden av dagen, i Toronto

A – kaféet L'Espresso Mercurio där jag gjort dagens intervju och fotografering, och i skrivande stund sitter och jobbar
B – Bata skomuseum
C – mitt hotell (utcheckad och klar, ska bara hämta väskan)
D – stadshuset, där jag ska spana på ett grönskande tak
E – en restaurang som rekommenderas här (fast jag kanske äter någon helt annanstans)
F – ett hotell varifrån gratisbussen til flygplatsen går
G – flygplatsen

Som synes flyger jag från cityflygplatsen, efter en en minut lång färjetur över ett sund i Lake Ontario! Jag älskar att flyga in på flygplatser som ligger på små öar, för att inte tala om hur mycket jag gillar cityflygplatser.

På vägen hit flög vi över Niagarafallen, så nu behöver jag inte åka dit – grymt överskattad sevärdhet, enligt vad jag fått höra, och så verkade det onekligen från luften.

/Gunilla

Kvälssol på Rue Christophe, Port-au-Prince

/Gunilla

Jay Z den nye Frank Sinatra

NEW YORK Här kommer lite härlig New York-romantik till er alla, och särskilt till Jenny, Alex och Hanna med sällskap, som landar här i dagarna!

Tipstack till B, via Facebook där någon också slog huvudet på spiken och utnämnde Jay Z till 2000-talets Frank Sinatra.

Uppdatering: Haha, det är ju Jay Z själv som är först med att utnämna sig till den nye Sinatra! Jag är dålig på ghetto-tugg, trots min uptown-image, och hörde inte att han sjöng det.

Läs hela texten här (jag noterar att det som i amerikansk debatt kallas "n-ordet" förekommer flera gånger, till skillnad från i videon).

Låt mig citera refrängen, alltså det Alicia Keys sjunger direkt från Times Square:

In New York,
Concrete jungle where dreams are made of,
There's nothing you can’t do,
Now you’re in New York,
These streets will make you feel brand new,
The lights will inspire you,
Lets hear it for New York, New York, New York

/Gunilla

Att tiltshifta verkligheten

NEW YORK Plötsligt dyker tilt shift-tekniken upp nästan överallt! Jag hörde först talas om den hos ... Vassa Eggen, tror jag det var (hittar dock inte postningen) häromåret, och tyckte det såg bedårande ut med den lilla miniatyrfilmen man fick se via en länk. Eller om det var ett foto. Minns inte riktigt.

En av de sista sakerna jag gjorde i Stockholm var att se Joakim Eneroths fina utställning på Galleri Christian Larsen i Vasastan. Där visades bland annat bildsviten "Alone With Others", med fotografier som tagits i tilt shift-läge.
Jag ska inte ge mig in på att förklara hur det funkar här, för det kan jag inte – utan nöjer mig med att citera Clemens Poellinger som skrev om Eneroth i SvD:

"Genom att skärpedjupet bara ligger över ett smalt band i bilden uppstår en effekt som får betraktaren att tro att motiven är miniatyrer, att det skulle röra sig om modeller. Overklighetskänslan uppstår helt analogt, utan digitala trick, genom att fotografen lutar filmplanet inuti en storformatskamera.
Resultatet är en mjukhet, en svävande och drömlik känsla som effektivt förmedlar ett element av den atmosfär av overklighet och absurdidet som kan omgärda de mest banala aktiviteter."

Jag blev väldigt fångad av Alone With Others-fotografierna, som föreställer människor på stränder, i skidbackar och på parkeringsplatser samt hus på Manhattan.

I söndags hamnade jag av en slump på en utställning i Dumbo, med tio bilder från fotografen Richard Silvers omfattande resor runt om i världen. Han har "tiltshiftat" inte bara New York utan även Washington, Las Vegas, London, Paris, Rom, Aten, Kairo, Peking, New Delhi, Caracas och en lång rad andra platser, oftast med ikoniska byggnader såsom parlament, kyrkor och ruiner i förgrunden. Här hittar ni inte mindre än 161 av hans fotografier:
Richard Silver – Tilt shift
Jag fastnade för flera av dem, bland annat ett foto av Kinesiska muren. Eller alla, egentligen.

Uppdatering: nu tycks ungefär hälften av Silvers bilder ha plockats bort, däribland mur-fotot. Nå, det finns många andra fina. Jag gillar t ex det med Battery Park.

Och idag hittade jag (via Erik Stattin) Sam Coles fantastiska lilla film om New York, som ni kan se ovan – och som är gjord av ett urval ur inte mindre än 35 000 stycken bilder, tagna under några dagar i augusti. Kolla på den, gärna på helskärm och i högupplöst läge på datorn (klicka på "HD")!

Här finns en intervju med Sam Cole, där han berättar hur han och hans team jobbat:
http://aerofilm.blogspot.com/2010/02/sandpit-short-film-by-aero-director-sam.html

Om jag förstått saken rätt skiljer sig tillvägagångssätten åt såtillvida att Eneroth jobbar analogt medan Silve och Cole får till "tilt shift"-läget digitalt efteråt. Men jag begriper inte fullt ut hur tekniken fungerar – jag är bara helt fascinerad över resultatet.

Det som är allra mest fascinerande tycker jag är att det inte spelar någon roll att man vet att det är bilder av verkligheten och inte av något miniatyrlandskap – och hjärnan väljer ändå att fortsätta se på motiven som miniatyrmodeller. Förklara det, den som kan!

Och tipsa gärna om fler konstnärer/fotografer som jobbar med tilt shift. Hoppas att de inte blir för många, för då förlorar väl genren något av sin attraktion...

/Gunilla

Framkallat efter fotografens död

Det här får ni inte missa: Vivian Maiers fotografier! Fantastiska bilder, mest från Chicago, och en fantastisk om än sorglig story (läs i marginalen).
Via: Aftonbladet (som hittat det hela via allsköns fotobloggar och -sajter där jag antar att detta cirkulerat ett bra tag).

/Gunilla

Måndag i Park Slope

NEW YORK Det här är dagens utflykt tyvärr inte för mig utan för mina två B&B-gäster!
Jag är mån om att hjälpa besökare att upptäcka inte bara Manhattan utan även någon av alla fantastiska delar av Brooklyn.
Så idag har jag skickat dem till Park Slope, med instruktioner att uppsöka Park Slope Food Co-op, botaniska trädgården – som tyvärr är stängd idag, upptäckte jag precis, vilket inte hindrar att jag råkat skicka dem dit... – och lite annat smått och gott.

Läs gärna Martin Gelins Vi Läser-reportage om Park Slope som författarnas område!

Andra dagar ska jag skicka dem till Brooklyn Heights + Fulton Landing + Dumbo, Williamsburg, Carroll Gardens+Clinton och Coney Island ... och till Jackson Heights i Queens.

När jag hinner ska jag berätta om helgens aktiviteter!

/Gunilla

Spöktunneln i Brooklyn

Foto: Google Streetview

NEW YORK Det här ser ut som en alldeles vanlig gatukorsning mitt i det stökiga, brokiga Brooklyn. I omgivningarna där Court Street möter Atlantic Avenue, strax utanför Brooklyn Heights, ligger en blandning av arabiska livsmedelsaffärer, drug stores, bostadshus, restauranger, småbutiker och delis. Den stora byggnaden till vänster är ett gammalt bankpalats, som nyligen blivit hem åt en filial av den trendiga matbutiken Trader Joe's.

Men Atlantic Avenue döljer en spännande del av New Yorks historia, bara några meter under asfalten – och något som är totalt okänt för de allra flesta. Nämligen världens allra första underjordiska spårvägstunnel! Idag kanske en spöktunnel – såväl en föregångare till vår tids tunnelbanor, som ett vittnesmål om vilka märkliga skiftningar utvecklingen kan ta.

I söndags samlades jag, två vänner och kanske ett hundratal andra New York-bor på trottoaren för att följa med ner i underjorden.

Det började med att vi fick skriva på kontrakt där vi tog fullt ansvar för eventuella personskador som kunde tänkas uppstå. Sedan fick vi kliva ut mitt i gatan. Där, ungefär där den bortre texten för "Atlantic Avenue" står på fotot ovan, finns ett så kallat manhål – som tur är avskärmat från trafiken med koner denna dag.

En efter en fick vi – iförda gummistövlar eller kängor, och med ficklampor i händerna – klättra ned på en allt lerigare stege. Vi hamnade under gatan, i ett lågt utrymme som gav lätt klaustrofobiska känslor, en typ av hålighet som väl normalt bara gasbolagsrepresentanter och rörmokare hamnar i.
Sedan fick vi hukande krypa under en rejäl stålbalk, därefter gå vidare i den sandiga gången – och så kliva in i ett trångt hål upphugget i en cementvägg.

Och på andra sidan väggen uppenbarade sig något av det märkligaste jag sett i New York!

Foto: Elina Jonsson, se: http://elinaelinaelina.blogspot.com/2009/09/en-glomd-tunnel.html

Going underground

NEW YORK Idag ska jag undersöka världens första underjordiska tunnel för spårväg, som byggdes 1844 för Long Island Railway Road. Men planerna ändrades, och denna bit tunnel föll i glömska. Tills den återupptäcktes av Bob Diamond, som blir färdledare under Atlantic Avenue idag. Läs mer här och här!

/Gunilla

Finnboda, Saltsjö Kvarn och Sjöstaden

Söndagskvällens cykeltur.

/Gunilla

Tips: New York-fotoblogg

STOCKHOLM Knappt styrfart på bloggen, som ni märker, men här kommer i alla fall ett tips på en blogg för alla New York-romantiker, fotointresserade och urban exploration-fantaster därute:
Nathan Kensinger Photography
Tips från Inge-Björn – tack!

/Gunilla

Bäst i New York: High Line Park

NEW YORK Jag hade höga förväntningar på The High Line Park, men det har faktiskt blivit mycket bättre än jag trodde! New Yorks bästa sevärdhet från och med nu.
Ikväll var det extra härligt att gå omkring där och fotografera, det var en särskilt stämning beroende – tror jag – på att det var den första varma, soliga sommarkvällen efter många dagars trist väder. Och för att de flesta nog ännu inte hade hört talas om Michael Jacksons död.



/Gunilla

Lizamias litterära landskap

New York och Park Slope i all ära... Ur mitt Gömdadebatts-reportage för Sydsvenskan, publicerat i april:

Trots äldre villor och läget vid havet är Oxelösund mest av allt ett arketypiskt folkhemssamhälle – en bruksort präglad av järnverket och hamnen, på 50-talet bebyggt med hyreslängor och radhus. Nära centrum ligger de kvarter som utgör det litterära landskapet i en av Sveriges mest framgångsrika böcker: Gömda, av Liza Marklund och Mia Eriksson.

På bilden ser ni Joline Larsén, som är reportagets huvudperson! Visst blev det ett fint porträtt av henne? Mitt i det litterära landskapet. Jag hittade fotografiet i mitt arkiv och kom på att det nog inte kommit till användning.

Just de här radhusen är knappast från 50-talet utan betydligt yngre, kanske byggda i slutet på 70-talet/början av 80-talet? Det fanns andra delar av Oxelösund som kändes mer folkhemska (ni anar några av dem i bakgrunden).

Som synes – om ni klickar på bilden – ligger det ett nattis i ett av husen, Nattugglan. Det avspeglar att Oxelösund är en bruksort där många jobbar skift (på SSAB).

Här kan ni läsa Jolines blogg. Gör det! Hon gillar att få feedback och kommentarer.

/Gunilla

En Sohoklyscha

NEW YORK Detta måste vara en av de mer fotograferade gatukorsningarna på Manhattan... Krockarna mellan den gamla tjälskadade (?) kullerstenen och den ilagda asfalten här och i andra New Yorkstadsdelar (t ex Dumbo i Brooklyn) är nästan som turistattraktioner. Annars skulle de väl ha fixats för länge se'n....eller kanske inte. Det är antagligen att sådana här fickor av Old New York fortfarande får finnas som gör att vi är så många som älskar den här staden. Men det är verkligen konstigt att inte fler vrickar fötterna. Detta är förresten korsningen av Greene och Prince, mitt i Soho-smeten, där hur många människor som helst promenerar omkring.
Det finns en hel blogg dedikerade till den här typen av gatumiljöer, men tyvärr har jag ingen aning om adressen.

/Gunilla

När Sveriges första CD-skiva såldes

NEW YORK Realtid berättar storyn om Skivfönstret och entreprenören Claes Skoglund...


... och några timmar sedan kommer denna fantastiska läsarkommentar!



Visst är det, i all sin enkelhet, en fantastisk historia! (Jag utgår förstås från att den är sann – men nej, jag har inte kollat den...)

/Gunilla

Endast Sverige svenska pizzor har

NEW YORK Om det finns fler än jag som inte vet vad som menas med beabåtar kan ni läsa här (inklusive kommentarfältet)...

/Gunilla
som igår åt Pizza Ortolano (alltså på trädgårdsmästarvis, med en massa grönsaker) och drack ett glas rieslingvin på en av de få *riktiga* pizzerior vi har här i Harlem – dock inga beabåtar inom sikte!
(Jag ägnade mig, förstås, åt arbete – dels sorterade jag under tre månader ackumulerade räkningar och annan post medan jag åt, dels har jag tänkt att jag ska skriva något om den "Restaurant Row" som pizzerian i fråga är belägen vid.)

Rocky hyllas i radion

NEW YORK Gunnar Bolin utnämnde igår i P1:s Kulturnytt Martin Kellermans praktverk om Rocky till dels Årets julklapp ("glöm det där med minidatorer och annat trams"), dels Den stora samtidsromanen ("en fantastisk bild av vår tid").

Utan att ha läst eller ens sett boken är jag, byggt på alla album och strippar jag förstås läst, frestad att hålla med.
Men tänk att Rocky "bara" funnits i tio år?! Jag minns att jag redan i slutet av 90-talet, eller 2000 var det nog förresten, köpte Rocky-album till utlandsboende, svenska kompisar för att de snabbt skulle kunna skaffa sig koll på samtiden i Stockholm.

Roger Bing utnämner boken till "en kulturskatt" i Kristianstadsbladet. Grattis, får man väl säga till Martin Kellerman!

Nu har jag lagt ut min tre år gamla intervju med honom för Göteborgspostens sida Gränslöst i mitt textarkiv.

Fotografiet tog jag i samband med intervjun, på West Broadway i Soho.

/Gunilla

Rostbälten här och där

NEW YORK Det är förstås inte bara USA:s rostbältesstäder, som Youngstown i Ohio och Naugatuck i Connecticut, som fascinerar, utan även Europas dito.
Ekonom-historikern Jan Jörnmarks hemsida är full av berättelser om rekordårens ruiner, både svenska och andra europeiska – "försvunna högkul­turer" som han talade om i en intervju i SvD häromåret, i ord och bild.
Jag skulle ha önskat mig hans böcker om Övergivna platser i julklapp i fjol men glömde, så jag gör det nu istället!
Varning, det är livsfarligt eller åtminstone tidsödande att fastna i berättelserna på hans hemsida – högfjällshotellet i Tänninge, Säters mentalsjukhus, Stora hotellet i Falköping, det belgiska Chateau Miranda... Det finns hur många som helst. Jag har hittills bara kollat in en bråkdel. Men jag förirrade mig fullkomligt i historierna och debattinläggen om dåtiden och den eventuella framtiden för Turisthotellet i Marstrand. Varning, som sagt.
Det är fascinerande inte bara att se Jan Jörnmarks bilder utan också att läsa hans berättelse om hur slumpmässigt allt kom till, läs här om hans bokprojekt. Jag är också fascinerad av att han tycks vara så befriad av nostalgi.

Fler länkar om Jan Jörnmark och hans spaningar
TCO-tidningen: Folkhemmets ruiner
Nerikes Allehanda: Vemodiga rester av ett folkhem
SVT Västnytt: sexton TV-inslag från Övergivna platser (jag får tyvärr bara några av dem att starta, t ex det om spökmacken i Bohuslän och Haglunds rullgardinfabrik)
Hem&Hyra: På spaning efter tomheten

/Gunilla