Även du kan bli en svensk Hollywood-fru

NEW YORK Häromveckan twittrades en efterlysning om bra Los Angeles-hotell, och jag svarade med tips på ett enkelt, billigt och prydligt motell med superbra läge, som jag själv bott på minst två gånger när jag varit i Den stora staden på Västkusten.
Kom nu på att jag skulle kunna tipsa er bloggläsare om samma ställe: Hollywood Downtowner Inn.
Ofta är det snajdiga och rätt dyra hotell man får tips om i resetidningar, fastän det är just sådana här som man söker när man betalar ur egen ficka.

Och som ni ser nedan ligger hotellet/motellet i Hollywood. Om ni bor där hamnar ni bra mycket närmare smeten än de så kallade "Hollywoodfruarna", av vilka blott Agnes Nicole kommer i närheten av nämnda område – se kartan nedan. (Klicka på den så går det lättare att läsa. Eller kolla på Google-kartan.)

/Gunilla

Ring "National Do Not Call Registry"

NEW YORK När man som jag jobbar hemma är man lovligt byte för allsköns telefonförsäljare. När det ringer hit är det oftast någon som vill samla in donationspengar till cancersjuka/nå'n politisk kandidat/nå't annat behjärtansvärt. Ganska irriterande.

Än mer irriterande vore förstås att få tiggarsamtal till sin mobiltelefon. Förutom den tid det tar och den störning det innebär så kostar det ju – här i USA betalar man nämligen även för inkommande samtal (eller, det dras minuter om man har en kvot sådana).

Därför har jag spärrat mina telefoner, tack vare nedanstående meddelande som jag fick per mail idag. Numret kan säkert vara användbart även för andra som läser detta. (Jag har testat numret, det stämmer – går till National Do Not Call Registry, genom vars hemsida man också kan anmäla sig.)

REMEMBER: Cell Phone Numbers Go Public next month.
REMINDER.... all cell phone numbers are being released to telemarketing companies and you will start to receive sales calls.
....... YOU WILL BE CHARGED FOR THESE CALLS
Even if the message is saved on your phone, you will be charged for the minutes to listen to it.
To prevent this, call the following number from your cell phone: 1 888-382-1222.
It is the National DO NOT CALL list. It will only take a minute of your time. It blocks your number for five (5) years. You must call from the cell phone number you want to have blocked. You cannot call from a different phone number.

Förresten, det absolut värsta är när det är automatiska röster som ringer. Händer hela tiden. Oftast handlar det om att jag måste ringa någonstans för att reda ut mina bilförsäkringar eller en efterhängsen kreditkortsskuld. Som ni säkert kan gissa har jag varken bil eller amerikanskt kreditkort.

Uppdatering: Jaha, meddelandet var förstås en så kallad urban myt. Det borde man ha förstått av den hysteriska tonen och VERSALERNA.
Men, "the national do not call"-registret finns alltså, och det var bra för mig att hitta numret och ringa dit (från min vanliga telefon).
Så jag tar bara på mig en halv dumstrut. Själva myten gäller att telefonförsäljare skulle börja ringa tack vare ett nytt mobiltelefonregister (vilket varit på gång men inte införts).

Nu har jag läst om registret i en artikel från 2007: S F Chronicle, It's time to redial Do Not Call registry, och tänker att det kanske vore bra med några samtal så kanske jag kunde stämma någon och få ersättning... ;-)

/Gunilla

Nominera till Emanuel Sideas stipendium!

NEW YORK Jag har tänkt att jag någon gång borde grunda en egen stipendiefond för bra journalistik och det kanske jag gör en vacker dag också. Veckans affärers Emanuel Sidea har redan gjort det – skapat en stipendiefond i eget namn, alltså, dock inte begränsad till journalistik, utan till allmänt kreativa insatser och oliktänkande personer.
Jag har klurat ut en viss person jag vill nominera, nämligen en kollega – men har ända till den 1 november på mig att tänka ut fler/andra. Läs mer på länken ovan!

/Gunilla

Nedladdat på sistone

NEW YORK Här är några av den senaste veckans fynd som jag för närvarande testar...eller borde.
Vi får se hur mycket testande det blir – skulle inte förvåna mig om jag kroknar (eller om datorn gör det, den har blivit avsevärt långsammare på sistone...).
Och att utvärdera i skarpt läge med de mer avancerade programmen – det vill säga, verkligen skriva in all möjlig *projektinformation* orkar jag i alla händelser inte. Jag bara nosar på dem. (Freedom och Tweetie är färdigtestade och ska behållas! Kan bero på att de inte kostar något...)

Förresten, detta var inte den utlovade uppdateringen! Jag ville bara lägga in en bild på de fina ikonerna.

/Gunilla

"Only since being freelance --- a real journalist"

NEW YORK Den brittiska sajten Journalism.co.uk är en guldgruva med information för journalister, inte minst för nybörjare i branschen och alla som drömmer om att frilansa – jag tror att jag har en hel del frilans-wannabes i läsarskaran här? Varje gång jag hamnar där tänker jag att jag måste systematisera min koll på vad de skriver.

Nu hittade jag en fin liten kärleksförklaring till frilanstillvaron, av den brittiska reportern Helen Coydon, som liksom jag wallraffat i eskortservice-branschen med dold mikrofon (vilket jag och två klasskompisar gjorde när jag gick på JMK, med resultatet publicerat i Aftonbladet).

Ett citat (som jag förstås själv står för):

Freelance allows me to cover the stories that I have an interest in. It's only since being freelance that I've felt like a real journalist.
Getting a story idea, researching it and following it through from pitch to print gives a huge sense of satisfaction. It stops being a job and becomes a way of life. I never stop working: I'm glued to my laptop, constantly Googling and researching story ideas. I never felt like that when working for someone else.

Just det, det är faktiskt så att man lätt känner sig mer som "riktig journalist" som frilansjournalist, eftersom man kan välja att jobba som man vill och inte behöver känna sig riktigt som en kugge i redaktionsmaskineriet (som vi självvalda frilanssjälar föreställer oss att googlarna och LAS-slavarna gör).
Läs Mattias Hermanssons text om dessa maskinerier och det journalistiska ståndssamhället i DN! Jag läste just om den, och den är riktigt bra. Utdrag:

Men det är som om tredje statsmakten, journalistkåren, är uppdelad på förindustriellt vis. Som de fyra stånd som en gång i tiden styrde den andra statsmakten, riksdagen. Journalistiken har sin adel (chefsnivån), sina präster (kolumnister, debattörer), borgare (fastanställda på redaktionerna) och bönder (de som står utanför) vars slit de tre första nivåernas privilegier vilar på.
Med ett förändrat samhälle spelade ständerna ut sin roll, och ersattes med en mer modern maktfördelning. Kommer journalistiken nå samma punkt?

"De som står utanför" i form av att vara eviga vikarier och inhoppare är kanske snarare som statare eller lantarbetare, medan vi frilansjournalister är mer som självägande bönder, ibland tyvärr med vissa statusproletära inslag, hehe...

Nå, det var en parentes. Helen Coydon kommer med tre bra råd, som jag också delar men inte riktigt hade kunnat formulera. Ett referat av dem (hela texten alltså här):

1. att man måste jobba med stories man brinner för eftersom de kommer att ta all ens tid
2. att följa nyhetsflödet för de ämnen man är intresserad av för att kunna göra egna uppföljningar
och
3. Inse att man måste vara hårdhudad, ta vare sig uteblivna telefonsamtal eller elaka läsarkommentarer på nätet personligt.

På journalism.co.uk finns ockå tips för den som vill flytta utomlands för att frilansa – i detta fall de speciella svårigheter som inträffar om man jobbar från Nya Zeeland – och mycket annat.

/Gunilla

Mitt pågående projektprojekt

NEW YORK När jag efterfrågade projektverktyg, eller ett slags "redaktionellt system" för ensamjobbande frilansjournalister såsom undertecknad, tipsade Michael om ProjectCompanion.

Här är Metro Teknik-artikeln om företaget som han hade sett. Det är intressant läsning – inte minst apropå deras uppenbarligen framgångsrika affärsmodell att ge bort grundversionen av programvaran gratis. Här är företagets blogg.
Jag gillar företag som har gedigen akademisk uppbackning i form av en doktorsavhandling. :-) Ekonomie doktor Martin Andersson:

– Projekttänkandet utvecklades i försvarsindustrin i USA på 50- och 60-talet. Då hade man kanske fem år på sig att utveckla något, som en missil, och en hög med dollar. Idag är allt annorlunda, det handlar om uppdrag som ska utföras, och de ändras ofta under tiden.

Tänk, vad mycket intressant som härrör från den amerikanska försvarsindustrin – det är onekligen fascinerande! (Fast Internet kommer till skillnad från mycket annat enbart från den amerikanska universitetsvärlden, eller hur?)

Jag kollar dock nu lite på Bento och ska gå på Apple Stores workshop om detta inom kort – "en databas som tar oss med storm", skrev MacWorld om programmet, och dess pris är synnerligen trevligt, cirka 375 kronor.
Det är förvisso inte gratis, men kanske lättare att ta till sig på egen hand än ProjectCompanion som verkar rätt avancerat (och inte särskilt mackigt...). Bara sloganen "So cool, so easy, so organized" är ju oemotståndlig... Haha.

Jag tror att en korsning av Bento och ProjectCompanion, om det funnes, vore perfekt för mig. Vad jag behöver är inget avancerat – utan bara något snäppet mer professionellt än att ha alla idéer snurrandes runt i huvudet och under några rubriker på min "att göra-lista". En utveckling av Bentos grundläggande mallar vore i alla fall bra...för jag har ännu inte sett något där som känns helt klockrent för ändamålet.

Och jag är helt öppen för möjligheten att jag egentligen inte alls behöver något IT-stöd/idea management-verktyg, utan bara surfar runt på nätet för att slippa ta itu med andra saker (såsom att skriva artiklar...). Så kan det vara!

För innan min kollega/kompis K bad mig om tips på bra programvara hade jag faktiskt inte haft minsta tanke på att jag skulle behöva något sådant!
Men när jag funderat över detta nu har jag dock kommit att tänka på det radioinslag som hon gjorde härifrån USA för Medierna för en tid sedan, och som jag skrev om här.
Där sades ju att journalister måste lära sig så kallad "community management", det vill säga att lära sig leda en massa barfotagrävares arbete via nätet. Så det vore nog bra att hitta programvara som kan tänjas åt det hållet också, vid behov.

I första hand kommer jag dock att pyssla med ensamgräv. Har precis satt igång med ett nytt, spännande projekt, en sak jag ska luska lite i och som förhoppningsvis resulterar i en resonerande, samtidshistorisk artikel någonstans frampå höstkanten (i bästa fall även ett och annat avslöjande!).

Och plötsligt...så dyker det upp inspirerande länkar på detta tema lite varstans.

Exempelvis fick jag just tips om en ny entreprenörsutbildning på Birmingham City University, som är tänkt att lära ut modeller för journalister att använda på nätet.

An MA in Freelancing and Journalism Enterprise will run from September (subject to validation) looking at how to engage the audience in a digital world; relevant traditional skills; and using new media projects to make money.
The course is aimed at recent journalism graduates, or working journalists, who are looking to build a freelance career or create their own journalistic enterprise, Sue Heseltine, programme director and BCU senior lecturer, told Journalism.co.uk.
"The course will provide them with skills in online journalism and social networking, and also help them to become more entrepreneurial in their approach and outlook, so that they are more able to sell themselves and their ideas," she said.

Jag har alltid varit lite skeptisk till kurser i just frilansjournalistik, men detta vore ....hmmm...åtminstone delvis en utbildning for mig.
Den kostar för mycket för att jag ska söka den, drygt 50 000 kronor, och är kanske mer till för journalister utan förkunskaper i frilansande eller sociala medier. Jag är heller inte ute efter ännu en Masters-utbildning. En veckolång variant av detta vore lagom för mig, och det finns säkert något skräddarsytt i den vägen. Men man kanske ta till sig en del av vad de pysslar med genom osmos!
Och för den som är intresserad av att gå en brittisk påbyggnadsutbildning i journalistik – Birmingham tycks ha ett rejält utbud av intressanta kurser.

Så dök länken till sajten/bloggen Podcast for Freelancers upp. Och här finns så mycket bra tips och länkar till just sådant jag funderat kring under våren att jag blev alldeles vimmelkantig... Jag återkommer säkert med tips därifrån!

/Gunilla

Mac-program för idéflöde – Bento?

NEW YORK Tack för all hjälp jag fått med information om bokföringsprogram, webbhotell, Wordpress och allt vad det är... Här kommer en ny fråga!

Jag och en frilansjournalist-kollega undrar om det finns något särskilt bra Mac-program som man kan använda för att lägga upp projekt i?
Själv använder jag för närvarande en vanlig "att göra"-lista i Apple Works/iWorks, med olika rubriker för olika typer av uppslag; och min kompis har ett sinnrikt system med en anslagstavla full av färgade PostIt-lappar som hon flyttar vartefter idéerna konkretiseras.

Vi skulle vara intresserade av något som håller bättre ordning på och följer upp alla våra idéer och uppslag – som är ganska många och spretiga, om än för det mesta briljanta!
Alltså ett program som styr upp och systematiserar hela flödet, från vaga idéer och infall till, i slutändan, införsäljning – hela vägen tills det är dags för faktureringsprogrammet. Kanske ett där man kan markera vilka redaktioner man kontaktat och sedan följa upp enkelt, och där man kan söka efter sina idéer både tematiskt och geografiskt.

Det måste ju finnas något smart – som inte är ett gigantiskt och komplicerat projektledarprogram, utan mer liksom *idea management*. Vi ska spana på Apple Store, där det säkert finns mängder. Men vet ni något bra?

Uppdatering I:
Här är i alla fall en entusiastisk recension av programmet Curio.

Bento är nog värt att kolla in. Skulle vilja se en demonstration av det, kanske på Apple Store?

Mac World har diverse enklare organiseringstips.

Uppatering II: OK, Bento verkar inte så dumt. Utvecklaren FileMaker har en massa Bento-demos på sin hemsida. Men många av de användare som recenserat det på Apple Store är negativa...
Någon som använder Bento? Se'n fnns förstås Filemaker Pro också.

MacWorld: "Bento – ett Filemaker för nybörjare"

Uppdatering III (3o maj): Jag har nu testat Bento i flera dagar och gjort massvis av "bibliotek" för mig själv – idélistor, deadlinelistor, inventarier och annat.
Jag gillar det och kommer nog att köpa produkten -- men har också massvis av invändningar och förslag till förbättringar som jag ska framföra i hopp om att de tas med till version 3..! Har varit inne på Bento-forat, och det verkar som att de lyssnar på användarna.
Skulle egentligen hellre vilja ha Filemaker, men kan inte riktigt motivera det betydligt högre priset för min användning.

/Gunilla

Ta med frukt och godsaker till sjukbädden!

NEW YORK Via Taffel hittade jag Pyttes blogg, med följande fantastiska råd: att ta med färsk frukt och delikatesser till människor som ligger på sjukhus. Läs Istället för en blomma! Citat:

Idag följde jag med en av mina allra käraste när hon lades in på KS för operation och vi berikade glatt hennes rum med en fin glasskål full med Krav-plommon, färska björnbär, physalis och vindruvor – godis kroppen blir gladare av till skillnad från den vanliga lösgodiset.
– – –
Jag tog även med mig trekantsskurna smörgåsar att mumsa på fram till fastan börjar klockan 24.00; några med rökt lax, pepparrot och gurka och några med parmaskinka, mozzarella och basilika.

Jämför gärna med sjukhusmat som den annars ser ut, också det ett tips från Taffel och Lisa Förare Winbladh. (Sjukhusmatsbloggen kan också betraktas för intressanta kulturella skillnader – fotobidragen kommer från hela världen.)

För övrigt minns jag att Lisa en gång ordnade en liten insamling av pengar till delikatesser (korvar, ostar, oliver och annat gott) till en bloggbekant som låg länge på sjukhus och skrev om det här. Så fint!

Uppdatering: Nu läste jag även kommentarfältet, och noterar att denna Pytte en gång även tagit med sig en kylväska med Magnum-glass till alla på sjuksalen. Ojojojojojoj...

/Gunilla

Efterlyses: tips på amerikanska bloggar

NEW YORK Jo, när jag rensar upp i datorn märker jag hur gamla och trötta mina bokmärken ter sig. Ska lägga upp helt nya mappar, ta bort inaktuella länkar och så vidare.

Nu efterlyser jag tips på bloggar (och sajter) som ni tror att jag skulle gilla, och som ni inte sett mig länka till. Inte minst amerikanska bloggar, som jag är väldigt dålig på att läsa!

Kom gärna med förslag på bloggar som ni tror att jag skulle uppskatta att följa – främst kanske inom följande ämnen:
– New York-liv (som www.gawker.com och www.curbed.com)
– amerikansk politik (som www.fivethirtyeight.com och Andy Sullivan)
– entreprenörskap/sociala medier/webbgrunkor (jag ska försöka höja min geek-faktor – kanske genom att etablera kontakt med Geek Girls i Stockholm även om jag har lite svårt för *kvinnliga nätverk*)
– medier (fast egentligen räcker det ju med att läsa Vassa Eggen...)
– trender inom mat/hälsa/matpolitik

/Gunilla

"Hur man botar skrivkramp" och andra sajter

NEW YORK I Journalisten tipsar Nanok Bie om hundra fiffiga sajter för frilansjournalister och andra skribenter! Jag har inte kollat in en enda ännu, men de verkar toppen.
Vissa av länkarna handlar om skrivande i största allmänhet; andra är tänkta för frilansskribenter men lämpar sig för småföretagare av alla slag (till exempel tips på faktureringssystem och sjukvårdsförsäkringar; kanhända funkar de mest i en amerikansk kontext).

/Gunilla

Jetlag är ett gissel

NEW YORK Här en lång New York Times-krönika om jetlag. Möjligen kan den lindras, åtminstone om man är en genmanipulerad mus.

/Gunilla

Hur ladda upp PDF-filer?

STOCKHOLM Hallå, hallå alla nätmedborgare! Kan någon berätta hur jag gör för att lägga upp en PDF-fil som länk – alltså hur gör jag för att ni ska kunna klicka här och på så vis ladda ner en PDF-fil? Berätta gärna.
Och ja, jag vet – jag skulle säkert kunna googla mig fram till den informationen. Men jag ska gå och lägga mig NU och förlitar mig på att kunna inhämta information snabbbare och enklare från åtminstone någon av er därute istället. ;-)

/Gunilla

Fält med "nya kommentarer"

NEW YORK Som ni ser har jag lagt till en så kallad "widget" (vad heter det på svenska?) med rubriken "nya kommentarer". Det är dels för att ni ska hitta kommentarer enklare, även de som gjorts på äldre inlägg, men också för att ni ska kommentera mera. Än hittills.

Vi tar det en gång till: för att ni ska kommentera mera. OK?!

Jag hade letat efter en sådan widget på Blogger (bloggverktyget denna blogg ligger hos) länge, utan framgång. Denna hittade jag på Blogger Buster (tack vare tips av Plastfarfar). Ni som också använder Blogger kan alltså klicka er dit och fylla i uppgifterna – med rubrik (widget title), bloggadress, antalet kommentatorer etc. Går på några minuter.

/Gunilla

165 istället för 488 dollar i bilhyra

SAN FRANCISCO Här ett tips till er som vill hyra bil i USA (eller någon annanstans i världen, för den delen): Boka genom Auto Europe. Dels ingår fria mil, försäkringar etc, dels verkar det vara mycket billigare än de amerikanska hyrbilssajter jag kände till tidigare.

När jag körde omkring i Pennsylvania/Ohio/West Virginia i oktober hyrde jag genom Auto Europe för första gången, efter ett tips från en kompis som än van bilhyrare i USA (tack, C!). Det blev mindre än halva priset av det pris jag annars hade på gång.

Nu blev det likadant igen. Dessa priser fick jag från Orbitz (som jag bokar de flesta flygbiljetter genom):

Detta gäller fyra dagar. Min bokning genom Auto Europe ger mig en Alamo-bil (brukar normalt vara billigare än Hertz) för 128.32 euro, alltså motsvarande 165 dollar. Jämför med 488, eller för den delen med 1 441 dollar (jag är dock inte säker på exakt vad som ingår i det ena respektive det andra)!

Några nackdelar:
• AutoEurope hade ingen bil/uthyrare tillgänglig i Stockton imorgon, som jag försökte boka. Men eftersom det blev så mycket billigare tar jag istället en bildag extra och kör från San Francisco istället.

• Man får inga flygbonuspoäng (inte för att det brukar bli så många för bilhyra).

• Lite krångligt med betalningsbekräftelser och bokning – jag fick tala med personer både i USA och Tyskland, och fått invänta flera mail. Men det berodde delvis på att jag hyrde idag och ville ha bilen genast. Tror det blir smidigare när man bokar i förväg. Jag har valt att återlämna bilen på en annan plats än där jag hämtar upp den (ingen extra kostnad!) och tydligen kunde man inte göra så för den biltyp jag hade begärt – därav en del av det extra strulet. Tror dock jag blev uppgraderad istället...

Vad har ni för erfarenheter av Auto Europe? Här finns en sajt med både positiva och negativa kommentarer (även om många av de negativa inte gäller Auto Europe utan hyrbilsfirmorna).

/Gunilla

Ombord på Bolt Bus

PHILADELPHIA Dagens, eller rättare sagt kvällens, kontor är en buss som i skrivande stund rullar ut genom Philadelphias utkanter.

Som ni kanske vet (om ni till exempel läste min notis om detta på SvD Resor för flera år sedan) så finns det flera kinesisk-amerikanska bussbolag som kör folk mellan olika Chinatowns, alltså från till exempel New Yorks Chinatown till motsvarande i Washington, Philadelphia, Boston och en del andra ställen.
Först var det mest kineser som åkte med dessa bussar, men snart upptäcktes de av studenter och andra som hellre betalade 15 dollar än 60 för att åka Greyhoundbuss (eller mer för att åka tåg). Till exempel av mig.

"De kinesiska bussarna" hade länge dåligt rykte av flera anledningar, men skärpte till sig vartefter. Och nu har konkurrensen lett till att även Greyhound blivit betydligt bättre. Jag reste en gång med en Greyhoundbuss från Miami till New York, vilket tar 30 timmar och vilket fått mig att svära på att aldrig mer göra något liknande.
Men sedan i våras har företaget startat en ny linje, med lägre priser, fräscha bussar – och wifi-nät ombord. Hurra! Resan mellan Philadelphia och New York kostar bara 10–15 dollar. Tydligen tyckte någon varumärkeskonsult att Greyhound inte var något bra namn i sammanhanget, för dessa linjer kallas Bolt Bus.

(Hur jag ska betala är dock lite oklart än så länge – för de tar bara kreditkort om man bokar på nätet, visade det sig när jag kom ombord utan kontanter. Jag fick åka med ändå mot löfte om att jag ska ta ut pengar i första, bästa bankomat i New York, men mitt amerikanska bankkort är definitivt tomt sedan några dagar. Hmmm... Antagligen får jag ta ut en struntsumma med mitt svenska kort. Om jag kommer ihåg koden på det.)

Jag skulle tro att hälften av alla passagerare är uppkopplade med sina bärbara datorer! Snart dock inte längre jag, för några eluttag finns här inte (och den reservdator jag jobbar med nu när den "stora" är på "disk recovery"-service i Kalifornien har en glappande sladd och går knappt att ladda).

/Gunilla

P S Om ni inte visste det så var det en svensk-amerikansk man som grundade Greyhound – ett företag som är så förknippat med USA:s folksjäl att jag sätter "Americana" som etikett här.

Men den ju är i alla fall skriven i Gamla stan...

NEW YORK Jag är som möjligen framgått av tidigare inlägg (ehum, jag ser att jag ligger i topp på listan "bloggar som ofta linkar hit", d v s dit) grymt avundsjuk på killarna som skrivit bloggen och boken Byt namn!, om världens "roligaste och brutalaste yrke".

Hade jag försökt skriva en bok om mediebranschen/frilansande hade den varit till förväxling lik någon präktig bok som SJF:s Frilanshandboken (som kom ut någon gång i mitten av 90-talet) eller också hade jag gått ner mig i bittra skriverier som havererat på ett tidigt stadium.

Nu har jag ju inte kunnat läsa Byt namn!, men man fattar ju ungefär hur den är av den geniala bloggen att döma. I fortsättningen kommer jag att hänvisa alla frågor jag får av frilans-wannabes dit!

"Journalisternas egen Gröngölingsbok" kallar Martin Jönsson den fyndigt och skriver: "lagom doser cynism, ironi och självdistans – och däremellan ett och annat träffsäkert och relevant resonemang om hur det faktiskt är att försörja sig som journalist i dag".

Och Andreas Ekström skriver: "Den är full av konkreta, handfasta och roliga råd för dig som är up and coming, men även för dig som misstänker att du kanske är down and going. Med andra ord måste du äga den här boken, vem du än är – branschräv, hangaround eller dropout."

/Gunilla

Momssajt för företagare

NEW YORK Jag har fått tips om denna sajt med redovisnings-/bokförings- och deklarationstips för småföretagare. Ännu har jag inte utforskat den, än mindre utvärderat den – men av det lilla jag sett hittills att döma verkar den mycket bra!

/Gunilla

Bokföringsprogram för Mac?

STOCKHOLM Jag efterlyser ett bra bokföringsprogram för enskilda firmor, som är anpassat för Mac. Föreställer mig att det blir roligare att häfta in verifikat i mina pärmar om jag får leka med datorn samtidigt.
De bokföringsprogram jag fått mig rekommenderade (Björn Lundéns BLA-start och Visma Enskild firma) fungerar tyvärr bara för PC/Windows. Det vore ju synd att tvingas konstatera att Mac inte är bäst i alla lägen...
Men nu har jag hittat ett par Mac-program för bokföring: Unicell, iOrdning och Stelvio. Eventuella rekommendationer eller varningar emottages tacksamt (och omedelbart, jag måste köpa ett omgående)! Jag har redan tagit del av den information som finns här.

/Gunilla

Skurna skärmdumpar

NEW YORK I förra veckan lärde Alexander oss/mig hur man gör en skärmdump på en Mac. Repetition: klicka shift+äppelkringla+3 så skapas omedelbart en jgp-fil av allt det du ser på skärmen.

Nu kommer fortsättningskursen – med en funktion som för mig visat sig vara ännu mer användbar! Jag har lärt mig den här. (Där kan ni också läsa instruktioner för PC, som jag fräckt struntar i.)

Om man klickar shift+äppelkringla+4 så dyker det upp ett litet kikarsikte på skärmen. Med hjälp av det kan man markera ett fält med det man vill visa. När man släpper upp musknappen så tas omedelbart en bild av det markerade, som sparas på skrivbordet som en jpg-fil (kallad Bild 1, Bild 2 o s v ).

Jag visade min mamma hur man gör detta igår kväll. Tänkte att hon skulle kunna använda någon av skärmdumpsvarianterna för att skicka mig vid behov – så att hon kan visa exakt vad hon ser på sin skärm när hon har datorproblem, så att jag lättare kan assistera henne.
Kom också på att hon skulle kunna göra en bild av Skype när hon videochattar med sina barnbarn, och maila till någon väninna för att visa hur det ser ut. (Vet inte riktigt hur vanligt det är att mor- och farföräldrar har koll på att videochattande alls existerar, men det är säkert möjligt att upplysa en och annan i mammas bekantskapskrets om dess finesser – och samtidigt visa upp ett foto av de söta barnbarnen!)

Sedan kom jag inte på några fler givna användningsområden. Annat än att skärmdumpsfiler är bra att ta till för den som prodcerar läroböcker i datorkunskap.

Men idag har jag använt funktionen på en rad andra vis! Det är ju oerhört användbart att ultrasnabbt kunna klippa ur ett fält ur något man jobbar med och behöver maila någon annan. Några exempel:

1. Jag har skurit ut information från bankkontoutdrag, för att visa personer jag skickat pengar till, eller fått pengar från, hur det ser ut. Mycket bättre än att bara "klippa och klistra" in siffrorna löst i ett mail!
Särskilt användbart när det gäller information på en sajt som man inte kan länka till utan vidare, för att den kräver inloggning (som en Internetbank).
Och så kan man ju klippa ur bara exakt den information man vill visa – som i bildfilen ovan, som jag skapat enbart för detta inlägg (annars är den ganska meningslös, så hårt beskuren som den är, hehe). Samma information hade varit ett elände att få fram genom "klipp- och klistra"-funktionen, och det hade ändå varit svårläst och fult.

2. Jag har hjälpt en kompis med synpunkter på en artikel hon håller på med. Det handlade bl a om hur man definierar en viss byggnadstyp – och då kunde jag klippa ur det aktuella huset från ett flygfoto hos Eniro/Gula sidorna (i sig en fantastisk funktion). Se nedan!

Detta enkla tricks revolutionerade faktiskt min vardag idag, eftersom jag hade massor med små saker som behövde fixas och kommuniceras med olika personer. Jag gjorde hur många utskurna skärmbilder som helst! Kanske det finns någon mer som inte känt till knepet. Nu vet ni.

/Gunilla






Pedagogiskt, inte sant?!

"Show me that your active" = Facebook-hoax

STOCKHOLM Igår kväll upptäckte jag detta Facebookmeddelande från tre olika kompisar:

Attention all Facebook membeRs.
Facebook is recently becoming very overpopulated,
There have been many members complaining that Facebook
is becoming very slow.Record shows that the reason is
that there are too many non-active Facebook members
And on the other side too many new Facebook members.
We will be sending this messages around to see if the
Members are active or not,If you're active please send
to other users using Copy+Paste to show that you are active
Those who do not send this message within 2 weeks,
The user will be deleted without hesitation to create more space,
If Facebook is still overpopulated we kindly ask for donations but until then send this message to all your friends and make sure you send
this message to show me that your active and not deleted.

Founder of Facebook
Mark Zuckerberg

Att någon skriver "membeRs" är tillräckligt för att göra mig misstänksam. Det dåliga språket i övrigt (se t ex meningen jag citerat i rubriken....) gör inte saken bättre.

Det är väl rätt självklart att meddelandet är en bluff (hoax på engelska). Vad skulle det vara för poäng att visa att man är aktiv på Facebook genom att spamma alla sina vänner och bekanta?! Om det nu vore så att Facebook skulle ha kapacitetsproblem skulle de väl kunna införa en regel om att man måste logga in åtminstone en gång var 30:e elle 45:e dag (liknande Hotmails system).

Och varför skulle självaste grundar Zuckerberg skicka ut ett sådant brev om att han skulle kolla aktiviteten i egen hög person? Och varför i hela fridens namn skulle han göra det genom FunWall (ett program som jag kände mig tvingad att installera i Facebook bara för att kunna läsa alla dessa meddelanden som plötsligt kom nerdimpandes – dags att avinstallera genast!).

Nä, det där är något som någon hittat på för att busa, och/eller för att smutskasta Mr Zuckerberg och Facebook. Verkar finnas rätt många som är sura på honom! Eller så har någon helt enkelt gjort det bara för att man kan.

Läs mer om hur ovanstående meddelande – som tydligen började spridas på nätet redan i fjol – i många år föregåtts av liknande, beträffande såväl Hotmail och Yahoo som MySpace.

Jag har skrivit om Internetskrönor tidigare, nämligen om gratis champagne och om påstådda våldtäktsförsök i Sydafrika. Läs gärna de inläggen också. Sedan har vi ju idiotier som "Nordeas" mail om Fraudbekämpning också, i en alldeles egen hoax-stratosfär – det skrev jag om här.

Det som skrämmer mig lite är att flera av dem som skickat sådana här uppenbart dumma meddelanden till mig är journalister, tränade i att granska budskap kritiskt.

/Gunilla

P S Får ni underliga meddelanden och mail, gör så här:
1. Tänk kritiskt och misstänksamt. Verkar innehållet logiskt och relevant? Är det korrekt skrivet? Finns det en rimlig anledning att det skickas på just detta vis?
Ett tips: står det att du genast måste skicka meddelandet vidare till alla du känner är det skumt...så gör inte det.
2. Googla nyckelord ur meddelandet + ordet "hoax". Jag hittade länken ovan genom att googla ["becoming very overpopulated" hoax].

P S II Här är fler texter om Facebook-meddelandet som dök upp medelst en smula googling:
• http://therealsouthkorea.wordpress.com/2007/12/18/these-are-the-most-stupid-hoaxes
• http://www.hoaxbuster.com/hoaxteam (rolig kommentar på franska: "C'est bien ce que je pensais, satannés spammeurs!!!")
• http://corysboringblog.blogspot.com/2007/12/what-is-so-diffiult-about-critical.html
• http://danmayerisgod.blogspot.com/2007/12/to-all-facebook-members.html