
NEW YORK Kanske en resa för mig, hehe... Nog är det ganska roliga formuleringar, med tanke på vulkanresorna nyligen. (Klicka på bilden så kan ni läsa dem.) Sajten finns här.
/Gunilla
I am an independent, traveling freelance journalist with New York and Stockholm as my bases. I write about politics, human rights, business, culture, environment, food – and whatever other news and news feature stories I can pitch. This is my diary. /Gunilla Kinn (All texts and pictures protected under Swedish copyright laws.)

"TV-fotografer, tidningsreportrar och radiojournalister knuffades för att få de bästa platserna – och se'n sprintade [de] mot intressanta intervjuoffer, för att få sin egen intervju med sin egen vinkel – som se'n i artiklar och reportage visade sig bli mer eller mindre identiska ändå, som journalistiska kloner, ungefär.Fast jag hade ändå gärna velat åka dit, förstås. En kollega som valde att inte fara till Island, fastän h*n hade chansen, tyckte att det skulle ha blivit för sent att komma dit, några dagar efter alla andra. Jag kunde inte låta bli att påpeka att det ändå hade varit något att berätta för barnbarnen, att man bevittnat en aktiv vulkan på närhåll. Till Venice, Louisiana, åkte kollegan i alla fall senare..!
Vid de enorma naturområdena vid vulkanen skulle det väl ändå vara lugnare, trodde jag. Här fanns ju mer plats att sprida ut sig på – men nehejdå. Vid vulkanens fot finns en liten rastplats där ett tjockt asktäcke täcker både marken och bord och bänkar. Här samlades alla journalister, som ett slags inofficiellt pressrum.
Med den rökspyende vulkanen och en asktäckt bondgård som kuliss riggade TV-teamen sina kameror här – och iklädda målaroveraller ovanpå finkostymer med slips, och i perfekta frisyrer i asknedfallet, lästes så kallade ståupp-prator in, med dramatiska stämmor.
Munskydd hängde som smycken under hakan, användes aldrig – det gjorde inte heller skyddsglasögonen, mer än hos vissa som hade dem på när de filmade.
Enstaka isländska lantbrukare åkte förbi på vägen och fascinerades kanske mer av medieuppbådet än av vulkanen. Det suckades också: "Ojoj, bara de inte skrämmer iväg turisterna nu.""

"Nu har Annika fått nog. När hon vaknade i morse kände hon dammet sticka i halsen – samma sorts partiklar som skär sönder andningsvägarna och har dödat ofattbart många gruvarbetare.Tolka inte det där med "skoj" och "roligt" för bokstavligt i det här fallet... Jag förstår att detta inte precis är någon semestertripp. Själv körde jag fast i en snödriva i den isländska obygden för några år sedan, bara den simpla händelsen var ett lite läskigt möte med naturens krafter. Men jag är ändå väldigt avundsjuk på alla som sänts till Island.
– Jag tänkte på min dotter. Hon är bara 16 år och jag vet hur farligt det är. För att skydda henne måste vi åka, åtminstone tillfälligt, säger hon.
Hon har tagit på sig vigselringen som normalt ligger i lådan och paketerat sin mammas finkoppar så de förhoppningsvis klarar en kraftig jordbävning.
Gudlaug tänker stanna. Korna måste mjölkas och ingen vet hur länge vägen fram till gården finns kvar."
