Okunskap eller mediehyckleri

Visst mått av mediehyckleri (eller kanske okunskap):

Februari 2012 Expressen hypar AirBnB och noterar glatt att tjänsten ”även ökar i Sverige”:
http://www.expressen.se/res/hyr-in-dig-hemma-hos-en-riktig-new-york-bo

Januari 2014 Expressen dissar AirBnB, när någon i Sverige använder den:
http://www.expressen.se/nyheter/per-nilsson-tanker-betala-omgaende

AirBnB har förekommit i massor av artiklar i svenska tidningar, men jag har inte sett någon som på minsta vis problematiserar det faktum att man faktiskt inte får hyra eller låna ut sin lägenhet i andra hand utan vidare, utan tillstånd av hyresvärden eller av bostadsrättsföreningens styrelse.

Vad Expressen skulle kunna skriva är att lagverket på området vad gäller bostadsrätter är på väg att ändras, så att det räcker med ”skäl”. Då blir det betydligt svårare för bostadsrättsföreningar att neka sina medlemmar att hyra ut sina lägenheter, exempelvis genom AirBnB, på det vis som beskrivs i artikeln om Per Nilsson och som Expressen slagit upp så stort (rentav gjort löpsedel av). 

/Gunilla Kinn

Tält, presenningar och skjul har blivit ett sätt att leva

/Gunilla

Tips om New York-boende

NEW YORK Bra tips om att korttidshyra lägenhet i New York!
http://www.expressen.se/resor/1.2143746/new-york-med-en-egen-adress
Min lägenhet finns till uthyrning omgående, särskilt sista veckan i september (ja, det är väldigt snart!) då jag skulle vilja resa till Haiti.

/Gunilla

Uppdaterad Harlem-karta

NEW YORK Jag har uppdaterat min karta i Google Maps, som är gjord med tanke på personer som bor hos mig för att de ska hitta till restauranger, snabbköp, kemtvätt och annat – men den kanske vara till nytta även för andra.

Kartan hittar ni här.

Jag hyr förresten ut min lägenhet i sommar – från den 11 juni och 2–2,5 månader framåt. Den som tar hela, eller större delen av, perioden betalar $2 000/månad. Snabba bud, för jag åker alltså snart (och det är många som anmält intresse för korta delar av sommaren)!
Lämpar sig för 1–2 skötsamma personer som vill bo mitt i Harlem för en kort tid. Nära tunnelbana ABCD som tar en midtown/downtown snabbt och smidigt.


/Gunilla

Prime location i Port-au-Prince

PORT-AU-PRINCE Här är några av tälten på Champ des Mars, vilket närmast kan jämföras med att det skulle byggas tältläger i Kungsträdgården (fast på ett mycket större område). I bakgrunden skymtar det kollapsade presidentpalatset, som ni även såg på bild här.
Sisådär en miljon haitier bor i sådana här tält eller i liknande, eller i skjul av brädlappar och korrigerad plåt. Små och stora läger finns lite här och var i sta'n. I de största bor tiotusentals människor. De miserabla förhållanden har blivit ännu värre på grund av skyfallen som började häromdagen.

/Gunilla

Ännu en utsikt från mitt sovrumsfönster

NEW YORK Ny utsikt! Det är ganska fascinerande att bo granne med ett bygge, fast helst skulle jag önska att det inte funnes. Utsikt i mars, utsikt i juni i fjol.

/Gunilla

Uthyres: tvåa i Williamsburg, Brooklyn

Min kompis Karen vill hyra ut sin lägenhet i vår! Maila henne direkt vid intresse.

/Gunilla


1-bedroom in Williamsburg starting January 1st for 3 to 6 months, $1 200

I'm subletting my fully furnished apartment for $1200/month. This is a two-bedroom apartment but one of the bedrooms is not included in the sublet as I will use it to store my things. I will be in Europe during the sublet except for a two-week visit, during which time we'll split the rent and I'll stay in the second bedroom. This means you'll have the entire apartment to yourself most of the time.

Ideally this is for one person or a couple as the bedroom that’s available has a queen-sized bed.

The rent includes heat and water. Utilities and internet come to about $80 to $100 extra per month.

Transportation is great. It’s located near the second stop on the L subway line and the first stop in Brooklyn on the JMZ. It takes about 15 minutes to reach Union Square in Manhattan.

The apartment is about 630 square feet (about 60 sq meters) with a living room, an eat-in kitchen, a bathroom with a tub, and it has high ceilings and wooden floors throughout. It's near all sorts of trendy bars, cafes, galleries, restaurants and boutiques in Williamsburg.

I'm a freelance writer, very quiet and would be very respectful of your space while I'm in town.

Please send me an email if you're interested. Tell me where you're from, why you're visiting NY, if you're single or a couple, and the length of your stay and I'll get back to you. I don't have any photographs at the moment.

Thanks!
Karen
kar2044@yahoo.com

Erik Olsson-mäklaren hade kollat panträtten

Ur Erik Olssons prospekt för lägenheten i Lärkstaden som hela mäklarsoppan handlar om.

NEW YORK Det går inte precis att klaga på medieuppmärksamheten för mina släktingars lägenhetsköptrassel. Förutom de sex DN-artiklarna har Dagens Industri, TV4 Ekonominyheterna och lokaltidningen Mitti gjort inslag/skrivit artiklar, och kanske kommer det mer.

DN:s kommentarfält har kokat med mer eller minre arga läsarsynpunkter, och söker ni på "erik olsson" eller #erikolsson på Twitter hittar ni massor av mikroinlägg – exempelvis av Stefan Ronge. Till och med en så kallad citatbot verkar emot mäklarbyrån, och skickade ut mängder av automatiskt genererade inlägg som detta häromdagen.

Jag tycker det verkar mycket märkligt att en av Sveriges största fastighetsmäklarfirmor inte har juridisk komptens "i huset" utan anlitar en extern konsult på annan mäklarfirma som – av köparens beskrivning att döma – ter sig som något av ett stolpskott.

Mäklarens ansvar för att upplysa köparna om att säljaren sitter i fängelse och mäklarbyråns ansvar för sin före detta anställde är oklart och får prövas i Stockholms tingsrätt (i november) och i Fastighetsmäklarnämnden (vet ej när).
Men som jag skrivit flera gånger, t ex här, borde journalisterna som intervjuat Erik Olsson ha pressat honom på frågan om mäklarens ansvar för att kolla panterna med banken – det måste ju vara en helt grundläggande uppgift för en mäklare. I det här fallet fanns det ju lån på lägenheten som överskred summan som säljarens ombud accepterade.

Nu har jag fått tillgång till en kopia av själva lägenhetsprospektet från i våras – och som ni ser av utsnittet ovan gjorde jag då en intressant upptäckt! Där framgår att mäklaren faktiskt påstod sig ha kontrollerat pantförskrivningen, i februari.

Vore kul att veta hur han tänkte sedan han varit i kontakt med banken, och om det slog honom att han borde berätta för spekulanterna att lånen översteg deras bud.

Hur det gick till när banken gav säljaren krediter på hela 5,5 miljoner är en annan historia, som jag kanske återkommer till (har läst handlingarna gällande bankens stämningsansökan, och där finns fullt av halsbrytande formuleringar).

Och ja, jag vet att mäklaren numera slutat hos Erik Olsson och jobbar på en konkurrerande firma.

Vilken soppa!

/Gunilla Kinn

Senaste nytt i fastighetstrasslet

NEW YORK Häromdagen spekulerade jag i att Paul Ronge skulle kommentera Erik Olsson-fallet men han konstaterade att han ju inte kan ha synpunkter på allt. (Mitt svar här.)
Idag gjorde dock Mattias Ronge jobbet istället, genom att tala om den usla krishanteringen i Dagens Industri.

"Det här är ett klassiskt exempel på hur utebliven kommunikation förlänger en redan negativ nyhet. Konsekvensen blir att värdet på Erik Olssons varumärke sjunker varje dag".
(– – –)
"I och med att Erik Olsson valde att bara besvara vissa frågor i pressmeddelandet så finns det fortfarande flera frågetecken kring hur de ser på ärendet. Det enda rätta hade varit att lägga upp alla korten på bordet", säger Mattias Ronge.
Han menar att mycket av skadan redan är skedd, eftersom fastighetsbyrån valde att inte förklara sin ståndpunkt i affären under de första dagarna.

Tidningen har dock fått för sig att den bedräglige säljaren är en han – men hon är ju en hon! Och hon har ett fantastiskt, gissningsvis delvis taget, namn. Fullt värdigt en fullfjädrad bedragerska.

DI:s frågor dock hyfsat skarpa och tuffa, och det är utmärkt att Ronge/artikeln lyfter fram alla frågor som är obesvarade från Erik Olssons sida.
Men ännu är det ingen som tycks ha fått honom att förklara hur det kom sig att mäklaren inte bemödade sig om det grundläggande med att kolla den usla pantförskrivningen på lägenheten.

Läs om hur säljaren lurat en massa bostadslösa i DN och hos The Local, och om hur köparna och mäklaren förhandlar.

Köparna berättar även den fascinerande storyn om bankens separata process med säljaren. Wow! Jag är förstås yrkesskadad – men hon verkar vara ett riktigt fenomen, i likhet med de flesta bedragare och bedragerskor verkligt storymässig. I klass med en viss "Mia".

/Gunilla Kinn

Erik Olsson imponerar inte (uppdaterad)

NEW YORK Så har då Erik Olsson till sist kommenterat den trassliga lägenhetsaffären. Pressmeddelandet finns på firmans hemsida, och refereras i DN. Tydligen vågar han inte låta sig intervjuas av någon journalist.

Nog är det märkligt att han påstår sig inte ens veta ifall köparna (Christian och Jenny Muda) stämt säljaren eller ej. Det borde han, om inte annat ha läst, i DN:s artiklar...och han har haft kontakt med familjen Muda i ett par månader nu!

Erik Olssons rutiner:
• att generellt erbjuda lägenhetsspekulanter blancolån till handpenningen (så att dess roll att sortera ut kreditvärdiga och seriösa köpare försvinner)
• att i detta fall behålla arvodet ur pengarna från köparna, trots att mäklarfirman fått uppdraget av säljaren som sabbat affären, och
• att i detta fall inte föra fram avgörande information som kan äventyra affären till köparna
sågas av experter som DN intervjuat.

Visst kan man känna sympati för att mäklarbolaget hamnat i en unikt konstig situation, med en bedräglig säljare. Det är riktigt att den formella ansvarsfrågan bör klargöras i tingsrätten.

Men Erik Olsson utelämnar avgörande fakta i sitt pressmeddelande. Han kommenterar vare sig att bolaget behållit hela arvodet eller att mäklaren inte ens kontrollerade pantförskrivningarna på lägenheten – eller alla de avgörande fakta som säljarens bedräglighet som mäklaren på ett tidigt stadium fick kunskap om av BRF-styrelsen. Detta kan ni läsa mer om på Christian och Jenny Mudas blogg.

Mycket märkligt är det som DN skriver om, att bolaget enligt tidigare korrespondens inte ens tar ansvar för sin (tidigare) anställde, utan hävdar att det rör sig om vad en enskild mäklare gjort..!
Redan på juridisk introduktionskurs – som jag läste för evigheter sedan, nämligen 1994, jag är fullt medveten om hur ytlig den är jämfört med riktiga juristlinjen... – får man fullt av exempel på skadeståndsansvaret när anställda agerar försumligt och köparen är i god tro. Arbetsgivarens ansvar gentemot köparen är ju solklart. Det borde förstås en VD för ett av Stockholms största mäklarbolag veta.

Om ni kollar på TV4 om en timme (Nyheterna, ekonomidelen) kan ni se Christian bli intervjuad.

Uppdatering: Erik Olsson låter sig förvisso intervjuas i TV4 Ekonominyheterna, men han kom relativt lindrigt undan. Se klippet nedan.
Reporterns direkta fråga var inte bra, och skulle kunna användas som litet men avskräckande exempel i intervjuteknikkurser på t ex journalistutbildningar (och ja, jag är naturligtvis fullt medveten om hur svårt det är att ställa bra frågor i allmänhet och i etermedier i synnerhet – jag vore själv gissningsvis en katastrof som nyhetsreporter i TV).

Reportern: – Borde den här mäklaren ha tackat nej till att göra affär med den här säljaren när han visste att han*) var misstänkt för brott?
Erik Olsson: – Alltså, eftersom vi aldrig varit med om att något så'nt här har skett, så har vi inte tänkt den tanken att det var fel att ta ett uppdrag för en kund som vill sälja en lägenhet...

Frågan vore mer lämplig att ställa till en oberoende expert på fastighetsjuridik eller affärsetik.

En bättre fråga till Erik Olsson kunde ha varit:

– Varför kollade mäklaren på din firma inte upp hur pantsatt lägenheten var?

för att bara ta ett exempel, eller kanske:

– Vad har ni som mäklarfirma för försäkringar som skyddar kunderna när en försäljning går snett?

Olsson får heller ingen – redovisad – fråga om att firman valt att behålla arvodet – eller om alla varningar om att skicka handpenningen till säljaren, som kom från BRF-styrelsen (och som mäklaren knappt brydde sig om, se vittnesmålen här).

*) Säljaren är inte en "han", utan en kvinna! Att reportern talar om en "han" antyder att tid/ambition inte funnits att kolla grundläggande handlingar och dokument i målet.

Sedan visar inslaget på problemet med TV: det är känslomässiga argument som gäller. Mer tal om varför det vore trevligt med gästrum än torra fakta och juridik, alltså. Men – det är ju bara så det är! Fler medieinsatser lär vara på gång; såväl lokaltidningen Mitti som fler nyhetsmedier och tidskrifter lär nu följa upp soppan.



/Gunilla

P S Uttalet på familjens namn är förresten galet hos TV4. De heter [mu:da], inte [mo:da] eller [mouda].

Badwill har sitt pris

NEW YORK Nu har tydligen åtminstone Dole talat med en smartare PR-konsult; drar tillbaka stämningen mot WG Film och Fredrik Gertten och talar om att de vill diskutera yttrandefrihet och filminnehåll. Tänk om man finge veta vad som hänt bakom kulisserna på företaget..!

Vad Erik Olsson gör kan man dock undra – läsarkommentarna hos dn.se är idag betydligt mer uppretade än igår! Ingen tvekan om att mäklarstories engagerar nätläsarna (se tre-i-topp-illustration). Tänk om man finge veta vad som händer bakom kulisserna där..!




/Gunilla

"En utvecklad Erik Olsson-metod"

NEW YORK I förra veckan skrev jag om Doles PR-tänkande apropå filmen Bananas!*, som måste vara ett skolexempel på hur man inte ska göra. Troligen lär den insatsen stå sig som årets sämsta world-wide.

Men Erik Olsson Fastighetsförmedling ligger mycket väl till för att kamma hem förstapriset i den svenska klassen för undermåligt PR-arbete, om det funnes någon.

När jag läser det firman skriver på sin hemsida, som det gulmarkerade ovan – eller som detta, om "en utvecklad Erik Olsson-metod och fler och fler nöjda kunder" – och kontrasterar det mot hur såväl VD Erik Olsson som firmans juridiska ombud vägrar uttala sig med en enda kommentar i Dagens Nyheter om den synnerligen tveksamma affär de varit med om att (inte) genomföra är det lätt att hålla sig för skratt.

Varför skriver man att man vill "göra allt" för att kundens bostadsaffär ska bli "den bästa" när man uppenbarligen inte menar det?

Och "/e/n utvecklad Erik Olsson-metod"? Varför inte bara skriva "en utvecklad metod"? Eller "en metod". Nå, god stilistik har aldrig varit kännetecknande för mäklarbranschen.

Se även blogginläggen "Att bränna ett varumärke" och "Att förstöra sitt varumärke; Bye bye Erik".

I det aktuella fallet handlar det förvisso om en synnerligen bedräglig säljare (som på sistone även roat sig med att bedra inte mindre än fyra stackars bostadssökande som hoppades bli hennes andrahandshyresgäster och som givetvis betalade varsin förskottshyra till henne).

Men mäklaren har knappast bara ett marknadsmässigt intresse av eller ett moraliskt ansvar för att hjälpa köparna.
Jag kan inte begripa hur Erik Olsson Fastighetsförmedling kan undandra sig juridiskt ansvar för att t ex inte ha kollat upp pantförskrivningen på lägenheten korrekt. (I detta fall är den alltså belånad med mer pengar än den såldes för, det vill säga med massor av miljoner – ett lån som säljaren fått med hjälp av förfalskade papper, vilket banken stämt henne för.) Det trodde jag var grundkurs 1A för en mäklare, eller möjligen 1B – det är rimligen bara att ringa banken och kolla! Jag hoppas verkligen att Fastighetsmäklarnämnden prickar mäklaren för detta.

Fortsättningskurs 2A är kanske att inte ljuga om att säljaren är på utlandsresa vid kontraktsskrivningen, när vederbörande sitter finkad.

Men som Jenny och Christian Muda (full transparens återigen: de är mina släktingar – Christians farmor är min faster) skriver så tycks mäklaren nu ha slutat hos Erik Olsson och blivit kontorschef på en annan firma. Varning, alla säljare och köpare därute, hur ni nu ska upptäcka honom... Jag hoppas att DN gör en insats och rotar mer i detta, och ställer tuffa frågor.

Nu tror ni kanske att jag engagerar mig i detta av familjeskäl, och det stämmer förstås delvis. Men vem i Stockholm/New York är inte intresserad av skumma fastighetsaffärer? (Jag är för övrigt Homo Bostadsrätt och Homo Hyresrätt i en och samma person, fastän på två olika kontinenter.)

Jag har varit intresserad av mäklarbranschen i minst tjugo år, och minns min första kontakt med dess ibland tveksamma metoder mycket väl.
Det var i augusti 1991. Mäklaren använde en slags "utvecklad Erik Olsson-metod" innan den var det minsta utvecklad, men han kallade den förstås inte så. Carl Lagercrantz heter han, och har gissningsvis trappat ner nu – även om han tycks ha blivit intervjuad av DN om sin syn på prissättning på bostadsrätter så sent som i fjol.

Den lagercrantzska metoden var/är att sätta ett riktigt lågt utbudspris, för att locka så många som möjligt till visningen – och sedan få igång ett rejält budande.
Jag såg hans annons om en etta på 25 kvadratmeter vid Björns trädgård för 250 000:– eller något sådant, och for upp tidigare än planerat från Öland till Stockholm för att kunna gå på visningen. Det var helg, och omöjligt att ringa och kolla något – det här var ju så längese'n att folk knappt hade mobiltelefoner...
Att lägenheten skulle ha renoveringsbehov för det priset förstod jag. Men jag kände mig grundlurad när jag insåg att priset var satt medvetet lååångt under rimligt marknadspris (som då kanske var uppemot det dubbla för den lägenheten, mest för att den hade balkong).
Det är ju detta som numera blivit något av standard på Stockholmsvisningarna, och som ju satts i system inte minst av Erik Olsson, då som så kallade "acceptpriser".

"Stockholms-modellen" skulle det kunna kallas också, för huvudstaden skiljer sig vad jag förstått ut sig helt.

Men 1991 var Carl Lagercrantz tämligen ensam om att annonsera med riktigt toklåga priser. Han började med sitt "Swedish Auction"-system, som han säger sig ha lagt ned 10 000 timmar på att utveckla, 1982. Det sågs, när jag kom i kontakt med det, inte som kontroversiellt eller tveksamt, vad jag vet – utan mest excentriskt, tror jag.
I fjol utvecklade Lagercrantz sina argument för varför låga utgångspriser och "Swedish Auction" är att föredra i en debattartikel i Dagens Industri och ännu mer för ett antal år sedan i denna skrift. Han har även varit flitig i debatten om att svenska mäklare borde ha betydligt bättre utbildning än de haft tidigare, något jag verkligen håller med om.

Det finns förstås för- och nackdelar med alla prisbildningsmetoder, och det behöver inte nödvändigtvis vara fel med Carl Lagercrantz och Erik Olssons metoder, om alla vet vad som gäller. Men eftersom det varit en hel del debatt såväl i mäklarbranschen som i medierna kring detta de senaste åren, och eftersom jag funderat över metoden att sätta medvetet låga priser sedan 1991, har jag givetvis inte kunnat undgå att notera Erik Olssons framfart i branschen.
Till detta kommer de kaxigt stora annonserna (som vi i mediebranschen tackar för) och de förvisso snygga presentationerna av objekten på nätet. De långa söndagsvisningarna – fyra timmar! – har känts som en seriös grej.
På köpet med detta intresse har jag fått diverse stories om Erik Olssons metoder – i medierna inklusive arga läsarkommentarer, från enstaka missnöjda vänner och av sura konkurrentmäklare. Så jag har länge hyst både skepsis och nyfikenhet mot just denna stora firma.

Det ska också sägas att jag har åtminstone tre personer i bekantskapskretsen som köpt eller sålt lägenheter genom Erik Olsson på sistone och som blivit riktigt nöjda.

Familjen Mudas fall har de dock såvitt jag kan se inte skött väl alls. Och det förvånar mig, eftersom ett gott rykte och nöjda kunder måste vara A och O för alla som, liksom fastighetsmäklare, jobbar i förtroendebranschen.

Jenny och Christian har förresten försökt lösa detta i godo direkt med mäklarfirman och med säljaren i flera månader – så det satt långt inne för dem att vända sig till Dagens Nyheter eller börja lägga ut information på nätet.

Uppdatering: DN kör på med en ny artikel – bra! Och Erik Olsson vägrar forfarande kommentera fallet. Helt otroligt! Det kan bara slå tillbaka på dem själva.

/Gunilla Kinn

P S Jag har klistrat in en kopia av en bild från Erik Olssons hemsida, med åberopande av den amerikanska fair use-sedvänjan – som torde gälla i detta sammanhang såväl som andra, då såväl jag som bloggservern finns i USA.

Vad gäller Dole och mer schyssta bananer kan jag rekommendera denna initierade artikel hos Taffel, av en Lundahandlare som berättar hur knepigt det kan vara att försöka erbjuda sina kunder sådana – men att det trots allt går.

Blåsta på 515 000:-

(I föregående inlägg förklarar jag varför jag postat detta igen.)

NEW YORK Jag är partisk i detta ärende, bara så ni vet det. Det är mitt näst äldsta kusinbarn Christian och hans familj det handlar om.
Som ni kan läsa i Dagens Nyheter idag har de blivit blåsta på över en halv miljon kronor – av en fullkomligt oseriös lägenhetsförsäljare i jakt på kontanter, och indirekt av en snudd på lika oseriös fastighetsmäklarfirma som inte velat ta ansvar för någonting. Trots att den ansvarige mäklaren kände till en rad avgörande förhållanden om säljarens oseriositet, vilket han inte upplyste köparna om. (De fick till exempel veta att hon var "på utlandsresa", när hon i själva verket satt i fängelse.)

Jag hoppas att Christian lägger ut fler detaljer om allt som hänt. DN:s artikel är helt OK, men alla märkliga turer – som jag läst om i en text han skrivit, för alla som undrat vad som egentligen hänt – får förstås inte plats.

Att Erik Olsson och hans sakförare – en juridisk konsult som tydligen även knäcker extra som mäklare, väldigt seriöst... – inte vill kommentera det hela i DN ger inte något särskilt gediget intryck. Man undrar om de inte vill ha några kunder i framtiden.

Uppdatering: Christian och Jenny har en blogg där de berättar mer om vad som hänt. Där förklarar de också varför de inte har någon chans att få tillbaka handpenningen. Se även Jennys privata blogg där det finns flera inlägg om hur lägenhetsaffären påverkat deras liv de senaste månaderna (de lyckas vara tämligen stoiska, måste jag säga!). Det senaste inlägget har rubriken "Det tar aldrig slut".

Se även texten: "Vedervärdigt hanterande av Erik Olsson Fastighetsförmedling".

/Gunilla Kinn

"Marknadens mest innovativa och framgångsrika"

NEW YORK Med tanke på DN:s artikel där Erik Olsson inte ens kan klämma ur sig en vettig kommentar och det jag skrev i föregående inlägg känns bilden ovan och framför allt den självgoda texten som ren parodi. Utom att det inte är det.

/Gunilla Kinn

Blåsta på en halv miljon

Uppdatering: DN tycks ha plockat bort Twingly-länken för detta inlägg manuellt, undrar varför... ;-) Varumärkesvård, antar jag.
Jag kopierar all information om lägenhetsärendet och skriver in det igen i ett nytt inlägg. Som det ser ut nu har DN-texten hundratals kommentarer men bara fyra stycken blogglänkar, och så kan vi ju inte ha det!

/Gunilla


NEW YORK Jag är partisk i detta ärende, bara så ni vet det. Det är mitt näst äldsta kusinbarn Christian och hans familj det handlar om.
Som ni kan läsa i Dagens Nyheter idag har de blivit blåsta på över en halv miljon kronor – av en fullkomligt oseriös lägenhetsförsäljare i jakt på kontanter, och indirekt av en snudd på lika oseriös fastighetsmäklarfirma som inte velat ta ansvar för någonting. Trots att den ansvarige mäklaren kände till en rad avgörande förhållanden om säljarens oseriositet, vilket han inte upplyste köparna om. (De fick till exempel veta att hon var "på utlandsresa", när hon i själva verket satt i fängelse.)

Jag hoppas att Christian lägger ut fler detaljer om allt som hänt. DN:s artikel är helt OK, men alla märkliga turer – som jag läst om i en text han skrivit för alla som undrat vad som egentligen hänt – får förstås inte plats.

Att Erik Olsson och hans sakförare – en juridisk konsult som tydligen även knäcker extra som mäklare, väldigt seriöst... – inte vill kommentera det hela i DN ger inte något särskilt gediget intryck. Man undrar om de inte vill ha några kunder i framtiden.

Uppdatering: Christian och Jenny har en blogg där de berättar mer om vad som hänt. Där förklarar de också varför de inte har någon chans att få tillbaka handpenningen. Se även Jennys privata blogg där det finns flera inlägg om hur lägenhetsaffären påverkat deras liv de senaste månaderna (de lyckas vara tämligen stoiska, måste jag säga!). Det senaste inlägget har rubriken "Det tar aldrig slut".

/Gunilla Kinn

P S Otroligt att DN gör sådana här stort uppslagna jobb som s k telefonare, d v s utan att reportern ens får tid att träffa dem det handlar om.
Men jag borde väl inte vara förvånad... När jag gick på JMK i mitten av 90-talet fick vi ofta höra om hur låsta till redaktionen i Marieberg DN:s reportrar var redan då, och hur mycket av journalistiken som gjordes medelst telefon. (En stor del av journalistutbildningen kretsade för övrigt kring hur det gick till på just DN.)
Här har jag skrivit en del om vikten av att "träffa sina nyheter", ett uttryck jag lärt mig av Nuri Kino.

Höjden av optimism...

...måste vara att stå i Stockholms officiella bostadskö och hoppas på en lägenhet på Riddarholmen...



För den som inte närmare känner till Stockholm: Riddarholmen räknas till Gamla stan, och har just nu en enda (1) boende. Han är 93 år, och hans lägenhet kommer att kontoriseras – är det redan bestämt enligt denna DN-artikel.

Man är förstås hyfsat optimistisk om man hoppas på en hyresrätt på Skeppsholmen också.

/Gunilla

Till salu på Köpmangatan, Gamla stan

NEW YORK Här är en till synes toppenfin tvåa för den som vill bli granne med mig i Stockholm.

/Gunilla

Kolla på favelaintro i TV4!

NEW YORK Vid några tillfällen har jag besökt olika favelor i Rio de Janeiro, och gjort reportage för TT och Göteborgsposten (och möjligen något annat medium, just nu minns jag inte riktigt?). Jag tyckte att jag hade rätt bra koll. Men jag lärde mig ändå massor av min kollega Henrik Jönsson, som blir intervjuad i detta TV4-inslag.

/Gunilla

Rättssäkerhet för Irena

NEW YORK Detta fall – om vem som har rätt till en viss lägenhet i Stockholms innerstad, som ombildats från hyresrätt till bostadsrätt – borde prövas av nästa rättinstans, det vill säga Högsta domstolen.
Jag vet inte mer om det här rättsfallet än vad som finns beskrivit i artikeln, men det låter inte klokt – och det låter fruktansvärt o-rättssäkert, om det stämmer att familjen vräkts utan särskilt klara bevis.

I hovrätten stödjer sig Stockholmshem på två grannar till Irena. Enligt dem har hon hyrt ut lägenheten till två barnfamiljer, varav den sista flyttade någon gång 2004/2005. Då kan Irena omöjligen ha bott i lägenheten själv, menar de. Ingen kan bevisa att dessa familjer verkligen existerar, men hovrätten ansåg att grannarnas vittnesmål räckte och ändrade Hyresnämndens beslut.

Som om man inte kunde hyra ut ett rum till en bostadslös till en barnfamilj (i taget) och ändå bo kvar själv. (Dessutom hände det för flera år sedan.)
Den här vräkningsdomen låter helt enkelt inte alls rätt. Återigen med reservationen att jag inte känner till mer om fallet än vad som står i just denna artikel, det kan alltid finnas viktiga omständigheter som inte kommer fram i en nyhetsartikel. Men jag hoppas att domen överklagas.

/Gunilla

Gunilla, 19, kommunicerar affärer via köksbordet

SOLNA Jag bor tillfälligtvis hos mina föräldrar, och det innebär att mamma då och då kommer sättandes med diverse dokument som hon hittar i lådor och pärmar.

Idag kom hon med detta ark, som i augusti 1991 låg på vårt köksbord och som hon tydligen sparat. (Det var på den tiden man ännu kunde få lägenhetslån som tonåring utan nämnvärda inkomster. Min senaste årsuppgift som Stadshypotek hade tillgång till då var 40 000:–, men jag fick utan vidare ta över befintliga lån.)

Som framgår nedan ställdes mina föräldrar inför fullbordat faktum. De gillade inte att jag flyttade, och med facit i hand hade det förstås varit smart att vänta ett år så hade jag kunnat dra nytta av de toklåga priserna 1993 (fast då hade jag väl inte fått något lån). De är desto gladare över att jag åter bor hos dem nu!



Sid 1

Hej mor!

[Mammas kollega] L A ringde mig vid 11-tiden och sökte dig angående riksstämman. Han vill att du omgående ringer honom hem.

Han och jag pratade också om en annan sak, som han absolut tyckte att jag skulle berätta för dig om "eftersom du är [TUSEN SUPERLATIV – DU VET SJÄLV HUR FANTASTISK DU ÄR!] och därmed skulle förstå mig" – vilket jag betvivlar i det här fallet....

Det är nämligen så....

SÄTT DIG NER NU!



Sid 2
...Jag har alltså köpt lägenheten på Tjärhovsgatan 10, inte den lilla som ni såg utan den finare lite större som bara jag såg.

Så är det, och det är inte mycket du kan göra åt saken eftersom jag har skrivit på kontraktet (och hoppat ut i det blå).

Lägenheten bankvärderades 1987 till 375 000:–, jag fick den för 400 000:–.

Tillträde är den 2/9. Jag kommer att flytta in successivt.

Jag förstår att det här är ett svårt slag för dig. L A kan ge dig några kloka tröstande ord! (Han tyckte i alla fall att jag har gjort en bra affär.)

Gläd dig åt dina kvarvarande barn – och, som L sade, jag flyttar ju inte till Tjotahejti.

Gunilla
[augusti 1991]