Haitis ende turist

PORT-AU-PRINCE Oj, det blir inte mycket bloggat här, inte. Synd, för jag har vansinnigt många bilder och berättelser, förstås. Men läs gärna vad min fästman Edward Blom skriver om sina intryck från sitt förstagångsbesök i Haiti:
http://www.tv8.se/blog/edward-blom/2010/11/29/i-baren-pa-hotel-oloffson
http://www.tv8.se/blog/edward-blom/2010/11/30/kolera-kravaller-och-raedsla-nya-rapporter-fran-en-turist-i-port-au-prin
http://www.tv8.se/blog/edward-blom/2010/12/02/fler-bilder
http://www.naringslivshistoria.se/Aktuellt/Teamblogg1/Vems-blogg/Dates/2010/12/Haiti---vitvaror-pa-gatorna

Edward är kanske inte den ende renodlade turisten i Haiti just nu, vad vet jag – men många är de garanterat inte.

Här är Edward på besök i en skola utanför Port-au-Prince, där vi träffade unge herr Ayo (som inte vet hur gammal han är, någonstans mellan 8 och 12 år).



/Gunilla

Liten uppdatering

NEW YORK Hjälp, det har väl aldrig hänt att jag bloggpausat i nästan en månad!?

Antar att jag inte har några läsare kvar, men om någon mot förmodan hittar hit så hoppas jag att ni gillar födelsedagspresentinlägget nedan.

Får skylla på lack of inspiration! Vet faktiskt inte riktigt vad jag ska blogga om – någon brist på intressanta mediefenomen, spännande politiska skeenden i både USA och Sverige och roliga händelser i mitt eget New York-liv har det ju sannerligen inte varit på sistone. Vi får se om jag återfår inspirationen.

Jag kommer inte att retroblogga, mer än vad jag redan gjort om presenterna – men strax kommer här i ett separat inlägg några länkar till ställen jag besökt i New York på sistone, så att ni ser att jag inte varit helt overksam.

Fast mest av allt har jag faktiskt ägnat oktober och november månader åt att bara vara hemma, bitvis som rejält sjuk och sängliggande. Och så har jag jobbat lite och lagat massor med mat (fast mest som köksa åt Edward, som för övrigt är en veritabel privatkock som lagar ljuvliga måltider minst tre gånger om dagen).

Jag kan också tipsa om några ställen där det dykt upp Haiti-material från min resa dit i oktober.
Kolla in VVS-tidningen Cirkulation, som satte mitt reportage om hygien, vatten, toaletter och avlopp i Port-au-Prince på omslaget (fler foton finns nog i papperstidningen) och lyssna på P1:s vetenskapsprogram Klotet på onsdag i nästa vecka!
Läs även om sopstationen Centre de Triage i Port-au-Prince hos Ekolådan/Veckans Eko, klicka på nummer 45/2010. Hos Ekolådan kan ni även läsa en så kallad skribentpresentation av/om mig – och hittar länkar till den groteska mängd artiklar jag har skrivit där!

/Gunilla

Valrörelsehelg

NEW YORK Ber än en gång om ursäkt för det klena bloggandet, såväl under mina tre månader i Stockholm som på sistone.

Nu har i alla fall de senaste veckornas inloggningsstrul lösts – och jag har fått fantastisk hjälp att lösa det faktum att jag inte kunnat kolla ljud- och bildklipp på datorn på några veckor.
Detta givetvis på Apple Stores fantastiska Genius Bar, som alla ni som har minsta problem med en Mac-dator kan konsultera gratis när ni har vägarna förbi en butik. Här på Manhattan finns numera fyra stycken! För första gången besökte jag den som öppnade för ett knappt år sedan på Broadway.
Lösningen denna gång blev att helt av-installera Firefox och åter-installera programvaran, av någon anledning störde det Flash och alla möjliga andra ljud- och bildinsticksfiler. (Apple-geniet gjorde massor med trixiga saker på vägen som jag aldrig hade kunnat klura ut.)

Så nu kan jag följa den svenska valrörelsen åtminstone den sista dagen! Det är så tråkigt att inte kunna vara i Stockholm imorgon, det är ju julafton för politiknördar som jag.

Dock har vi inte mindre än två stycken svenska valvakor här i New York. Har inte riktigt bestämt mig för vilken jag ska gå på, men någon blir det.

Den medialt intresserade kan med fördel läsa Peter Kadhammars betraktelse i Aftonbladet över hur socialdemokraterna hanterar fallet med den människorovsmisstänkte Stockholms-politikern Abdo Goriya.

”Deras /Mats Hulths och Teres Lindbergs/ stöd kan väl delvis förklaras i vanlig lojalitet och vänskap. De tillhör samma parti och har kämpat ihop i många år.

Än viktigare tror jag är att vissa frågor helt enkelt försvinner. De är inte på modet. De är för krångliga eller oklara. Tidningarna orkar inte riktigt bry sig.”

/Gunilla

Tillbaka som bloggadministratör

NEW YORK Oj, nu har jag knäckt inloggningsmysteriet. Det var knepigare än jag trodde. Har alldeles för många google-identiteter.
Vi får se om detta framsteg genererar några nya blogginlägg framöver. Det finns i alla fall otroligt mycket obloggat från de senaste månaderna...men jag måste egentligen jobba. Känner ni mig rätt är jag snart tillbaka med nya bloggtexter!

/Gunilla

Avdragsrätt för pyjamas

WASHINGTON Beskattning av bloggare diskuteras inte bara i Sverige, utan även i USA.
New York Times – som ofta har så kallad "op-ed art", satiriska eller kommenterande illustrationer av grafiker och konstnärer, på sin debattsida – bidrar med en specialutformad deklarationsblankett.
Jag vet inte om den är sååå kul, och en hel del av innehållet är relaterat till amerikansk kultur – men blanketten visar i alla fall på att det här med bloggande och beskattning är en smula komplicerat.

/Gunilla

Vips

NEW YORK Sedan december har den här sajten tagit sjukt lång tid att ladda för mig och många andra. Ser ut som om jag löst problemet. Åtminstone går det snabbt för mig att ladda den nu. Hur är det i era datorer?

Uppdatering: Såvitt jag kan märka funkar det nu?! Det var mitt sysslingbarn Malin som i en kommentar till detta inlägg löste knuten! Jag har ju trott att det var något problem med någon felformatterad bild i något gammalt inlägg, och har därför inte förstått varför nedladdningen inte börjat fungera i takt med att en sådan bild skulle försvinna från förstasidan.
Men Malin anade att kruxet var någon widget. Det trodde inte jag, eftersom jag inte kunde påminna mig att jag lagt till någon särskild finess i bloggmarginalen på sistone. När jag kollade igenom dem hittade jag ingenting konstigt.

Utom att ... den ruta som hette "Kommentarer" liksom smälte samman med en av annonsrutorna. De tu blev ett, och det såg mycket konstigt ut.
Jag radera helt sonika "kommentar-rutan", och genast började bloggen laddas normalt igen! Så var det med det. Hoppas det funkar framgent.

/Gunilla

Bloggen fem bast

NEW YORK Idag fyller bloggen fem år! Här, eller rättare sagt strax före en resa till New Mexico, började det.
Jag firar femårsbloggen med att plöja förundersökningsprotokollet till åtalet mot Mats Alm i Falun – fyratusen sidor rafflande och tragisk läsning, från en annan del av världen.

/Gunilla

Seg sajt

STOCKHOLM Kan någon förklara varför den här sidan numera tar så fruktansvärt lång tid att ladda ner (åtminstone i Firefox, i Safari verkar det gå bättre)? Jag misstänker att det har att göra med någon stor, tung bild – men hittar ingen sådan i inläggen.

/Gunilla

Bra bloggtips

Beneath the Steel Sky har skrivit en läsvärd postning om sitt bloggande. Bra läsning för alla bloggar-wannabes (eller för andra som vill utveckla sitt bloggande).

/Gunilla

Framkallat efter fotografens död

Det här får ni inte missa: Vivian Maiers fotografier! Fantastiska bilder, mest från Chicago, och en fantastisk om än sorglig story (läs i marginalen).
Via: Aftonbladet (som hittat det hela via allsköns fotobloggar och -sajter där jag antar att detta cirkulerat ett bra tag).

/Gunilla

Fyrfaldigt kvittrande

Nu har jag inte mindre än fyra stycken Twitterflöden igång...

@gunillakinn är det som är mest likt denna blogg och mitt huvudtwittrande – en blandning av dagboksinlägg, mediekritik, kommentarer, länkar och annat.

Den bild (avatar) jag använder där är ett foto taget av min dators inbyggda kamera som jag skapat en grön och en röd version av. De symboliserar stöd för mänskliga rättigheter i Iran respektive Burma.
Som bakgrund på sajten (twitter.com/gunillakinn) har jag bilder av gamla bagageetiketter, som jag hittade som klistermärken i en presentbutik i Miami.

@gunillicious handlar om allt som har med livsmedelsintag att göra, alltså mat, dryck, restauranger, recept och samhällsfrågor kopplade till mat.
Bilderna som hör till detta konto föreställer baconflott.

@gunillingo är nytt för dagen och är tänkt att handla om språk i kortform, exempelvis fynd av nya ord och uttryck och länkar till allt språkrelaterat.
Fotot (på twitter.com/gunillingo och som avatar) är Pieter Bruegel den äldres målning av det bibliska Babels torn.

Dessutom twittrar jag ibland på

@korrarna, som är ett grupptwitterflöde från Korrespondenterna (där jag hittills skrivit det mesta). Där är det tänkt att vi ska twittra om vad som händer i världen och vad vi gör i densamma, och exempelvis länka till artiklar vi skrivit.
Som avatar har jag valt en liten jordglob, och bakgrundsbilden på twitter.com/korrarna är en variant på ovan nämnda bagageetiketter!

Gränsen mellan vad som hamnar på @korrarna och vad som går ut på @gunillakinn är lite flytande, men jag försöker att inte dubbel-twittra – så följ gärna båda.

/Gunilla

Media/medier

För er som är intresserade av språkfrågor kan kanske ett inlägg jag skrivit om vad pluralformen av medium bör vara – medier eller media – locka.

Rubriken "Längtar efter mer medier" antyder kanske vad jag, liksom Svenska akademiens ordlista – se ovan – personligen föredrar.

Läs inlägget hos Korrespondenterna (eller på min tynande men möjligen idag återupplivade språkblogg).

/Gunilla

Xenia

Oh, det finns så mycket jag borde blogga om och som jag ligger präktigt efter med. Exempelvis har jag funderat på att skriva om:

• Michael Jackson på mexikanska allhelgonafirandet Dia de los muertos i East Village (försökte sälja in som ett jobb till Expressens nöjesredaktion men fick aldrig något svar, dags att lägga upp det här!)
• fler bakom kulisserna-bilder på mig och mina kolleger, från Vita huset och House of Sweden
• en liten berättelse om ett reportage om klimatpiloter i Virginia
• något om Fort Hood (se president Obamas tal här; retoriken kommenteras av Marc Ambinder här!)
• om Annika Östberg Deasy
• om Realtids besynnerliga hantering av "off the record"-begreppet
• det vacklande språkbruket vad beträffar medier och media
• om Inte utan mina söner av Ingrid Carlqvist
och inte minst...
• om 20-årsminnet av murens fall!

Och en massa annat. Jag har dock lärt mig att inte utlova blogginlägg som aldrig kommer, och snart dyker det säkert upp annat som det borde bloggas om. Vad bilderna beträffar är det lite krångel med kameran.

Så tillsvidare får ni varken några mediekritiska haranger eller stjärnögda berättelser från Ovala rummet – utan tre små filmer med Xenia Simonova. En 24-årig ukrainska som målar med sand...!

Se dem i detta sammanhang som en allegorisk skildring av tidens och livets förgänglighet, eller nå't.

(Tipstack: Lottens blogg.)

Det historiska innehållet och publikens tårar förklaras här.





Förresten, vad säger slavisterna bland er läsare? Xenia eller Ksenia?
Jag transkriberar Ксения till Xenia – som en liten hommage till mina vänner Xenia och Alexandra i Washington, som hjälpte mig få ut Vita huset-bilderna ur kameran och till Stockholm i måndags – genom allmänt stöd och utlåning av en toppendator (och gissa om de gillade Obamabilderna!).

Washington-Xenia har fått sitt namn av sin ryska mormorsmor, och hennes syster Alexandra sitt av sin tjeckiska moster.

Den ryska Xenia föddes i Sibirien, var gift med en ungrare, bodde till sin död i en by i östra Slovakien och är indirekt en stor anledning till att jag har studerat ryska. Men mer om det någon annan gång!

/Gunilla

Delvis en matblogg

"Inte visste jag att du matbloggar" twittrade Kinna Jonsson idag, varpå jag svarade att jag nog mest skriver artiklar om mat (d v s för Gourmet).

Men nu har jag lagt till bloggkategorin Allt om mat, för alla texter här som är märkta med någon av mina andra mat-relaterade kategorier (Fast Food Lovers, Mat+politik, Matnörderi, Restaurangliv etc) och upptäckte att det i alla fall finns drygt 220 inlägg...

Den som bara är intresserad av att läsa detta som en matblogg kan alltså göra ett bokmärke med den etiketten. Fast någon riktig matblogg kommer detta aldrig att bli! Det finns så många andra som sköter det med den äran.

Fast jag har en liten rudimentär receptsamling (som mer är en snyltande aggregator av andras recept, ännu mest med länkar till Taffel), och så förstås mitt färska mattwittrande!

/Gunilla

Bloggen: nu med efternamn överallt

NEW YORK Den här bloggens syfte har hela tiden varit främst att kommunicera med vänner och bekanta. Eller var åtminstone det från början, för fyra och ett halvt år och tusentals inlägg sedan.
Tanken var att kanske ha en parallell blogg med en mer offentlig persona – men det är inte så lätt att hålla liv i dubbelbloggande (och kanske borde det isåfall ske på engelska respektive svenska). Jag står förstås för det jag skriver, men jag ville helt enkelt ha möjligheten att i all enkelhet kommentera på andra bloggar som "Gunilla" (tidigare "Gunilla K"), utan att nödvändigt gödsla med min byline precis överallt.

Jag har naivt tänkt att den som för något särskilt sammanhang utanför bloggvärlden behöver ta reda på mitt efternamn mycket enkelt kan göra det på massor av olika vis, och det finns knappast en enda regelbunden läsare av denna blogg som inte begripit vad jag heter.

Men eftersom det i mitt tycke ser helt oseriöst ut när somliga *riktiga medier* och *riktiga journalister*, som Jan Guillou skulle uttrycka det, bara citerar mig som "Gunilla", i en debatt-kontext – där läsarna förstås inte har en aning om vem jag är, och tydligen även i tryck i papperstidningen! – så har jag nu lagt till även mitt stiliga efternamn på flera ställen i bloggen.

Förhoppningsvis bidrar det till en mindre slapp, mindre intimiserande och mer tydlig citatteknik i boulevardpressen... ;-)

Vore jag digital debattredaktör på Sveriges största dagstidning skulle jag förstås definitivt figurera med både för- och efternamn i alla offentliga sammanhang..! Men "Anna" vill väl bli kompis med läsarna.

Kanske förverkligar jag en vacker dag den ursprungliga ambitionen – att ha en "offentlig blogg", med debattinlägg och tyckanden, och en mer privat.
Det är sannerligen inte alltid så kul att lösryckta idéer jag slängt ur mig här i all hast plockas upp på andra ställen, där jag kanske hellre hade velat bidra med någon mer genomtänkt och genomarbetad formulering – men jag inser att det är något man får leva med.

Då också med mitt efternamn, numera, vilket möjligen kan bidra till att jag kläcker ur mig färre förhastade tankar, vilket nog bara är bra.

Uppdatering (med anledning av Leroys fråga i kommentarfältet): Jag har ännu inte hittat det färska exemplet på hur jag blev citerad med enbart "Gunilla", men det handlade om Namibia och kanske letar jag fram det – såg det på Aftonbladets hemsida häromdagen.

Fast det finns ett annat och kanske bättre exempel från i vintras. Här kan ni läsa hur jag dels blev refererad som blott "Gunilla", dels blev helt felaktigt refererad av "dem i media", d v s av Aftonbladets googlare/knuffare: http://gunillasdagbok.blogspot.com/2009/02/jag-ar-felrefererad-i-aftonbladet.html

/Gunilla Kinn

P S (lite senare) Leroy, jag hittar ingen länk. Tror inte det ligger kvar på nätet. Men det jag syftar på var att jag nämndes med enbart förnamn, ej bloggnamn, i den lilla ruta på sajten som idag ser ut så här:

Och i debattredaktörens blogg skriver hon ju att det de citerar hamnat i papperstidningen också. De brukar väl aldrig citera folk med enbart förnamn där – annat än barn, möjligen. Fast kanske stod bloggens namn där... Det kan jag ju inte säga något om.

Det är förstås inte så konstigt att bloggens titel används, när någon länkat hit, även om jag själv tänkt på det mer som en förklaring av vad jag bloggar om/hur/genren, än liksom ett namn på/varumärke för hela klabbet. Varumärket är ju jag...

Så i förebyggande syfte och för att vara tydlig anger jag alltså mitt efternamn oftare i fortsättningen.

Tips: New York-fotoblogg

STOCKHOLM Knappt styrfart på bloggen, som ni märker, men här kommer i alla fall ett tips på en blogg för alla New York-romantiker, fotointresserade och urban exploration-fantaster därute:
Nathan Kensinger Photography
Tips från Inge-Björn – tack!

/Gunilla

Ny NY-blogg

STOCKHOLM A Vanishing World skrivs av Urban Marauder = Sean Carrillo = en av mina f d inneboende.

/Gunilla

Ravinrapport

NEW YORK Kjell Häglunds Axess-artikel har redan gjort Twittervågen, men ni som inte sett det bör genast kolla in den. Häglund sätter – som vanligt – träffsäkert fingret på mediesamtiden. I det här fallet den märkligt stora klyftan, eller ravinen, mellan dem som bejakar digitala medier och dem som inte begriper dem (men inte drar sig för att skriva om dem ändå). Mina fetmarkeringar...

/Mats Olssons krönika i Expressen var/ en publicistisk störtdykning rakt ner i den ravin mellan nya digitala, sociala medier och gamla, auktoritära printmedier som nyligen också skördat offer som Jan Guillou och Mats Svegfors – högt aktade tidningsveteraner som av okunskap intagit hållningen att skiljelinjen mellan god och undermålig journalistik är densamma som mellan bloggar och dagspress.
(– – –)
Och klyftan vidgas. Digitala medier kläcks ur ständigt nya puppor – och det behövs ofta inte ens pengar för att få innovationerna, demokratiseringen, nätverkandet och nyhetsförmedlingen att lyfta. Digitala journalister som Kaveh Kohshahi lever med sina uppdrag, är på plats ända ut i kanten av sina bevakningsområden och nätverkar sig fram till sanningar, analyser och avslöjanden, medan printmedier förgör sig själva genom att låta sina gamla stjärnor missförstå hörsägen, kokettera med okunskaper, låta bli att lyfta telefonen och i stället göra aggressivt generaliserande utfall utifrån vad man snackat ihop sig om på de egna middagsbjudningarna i Brommavillan.
Många journalister känner sig hotade av ”det nya medielandskapet” och tillåter sig att i något slags självförsvar avhumanisera det, smälta ner allt till en och samma värdelösa blyklump av lägsta gemensamma nämnare – spam, näthat, anonymt skvaller, bloggdrev.
Det är därför Jan Guillou med stagnerad kaxighet kan skriva krönikor om ”riktiga medier” kontra ”korkat nätskval” i en tidning som levererar Sveriges mest spekulativa webbmix av dokusåpasensationalism, våldsbrottsporr, rewritade amerikanska paparazzinotiser, pseudovetenskapligt hälsogeschäft, videosnuttar av blottade kändisbröst, lallande läsarbebisar och galna hockeyslagsmål.

Läs hela texten i Axess, inte minst för att ta del av Kjell Häglunds sorgliga exempel: hur Mats Olsson inte tycks reflektera över att dem han kritiserar verkar i hans egen genre – och om hotet mot Eurosportmedarbetaren Kohshahi (som jag symptomatiskt nog inte hade hört talas om).

/Gunilla

P S En liten randanmärkning: hotet mot Sydöstran-medarbetaren togs nog först upp i radion, t ex i SR P1 Medierna i början av april, även om Andreas Ekström lyfte frågan och fick henne att ställa upp med namn.

På nätet

NEW YORK Ett netrosexmanifest! Fast om man jämför med dessa tre amerikanska definitioner på netrosexual är det väl snarare nätofil (netophile) än neterosexuell som avses på den svenska sajten?

/Gunilla

The Case for Twitter

NEW YORK "In its short life, Twitter has been a hothouse of end-user innovation". Läs Times lååååånga (drygt 21 000 tecken) artikel om hur 140 tecken långa meddelanden förändrar världen. Inledningen:

The one thing you can say for certain about Twitter is that it makes a terrible first impression. You hear about this new service that lets you send 140-character updates to your "followers," and you think, Why does the world need this, exactly? It's not as if we were all sitting around four years ago scratching our heads and saying, "If only there were a technology that would allow me to send a message to my 50 friends, alerting them in real time about my choice of breakfast cereal."

I, too, was skeptical at first. (–––) And yet as millions of devotees have discovered, Twitter turns out to have unsuspected depth.

/Gunilla