Nyklippt och nyflätad

STOCKHOLM Frisören Cecilia Johansson på Maria Ulrika har just kapat sisådär 15 centimer av mitt hår (vilket inte märks, om det är någon som oroar sig) och dessutom testat en slags inbakad fläta! Vi får se om jag kan göra om den.

/Gunilla

Shoppingfynd

STOCKHOLM Eftermiddagen har tillbringats i Gamla stan, längs med Drottninggatan, i Hötorgshallen, i Kungsträdgården och framför allt i solen. Bland annat köpte jag böckerna ovan, och inte mindre än tre (!) baddräkter.
Jag och expediten kom överens om att åtminstone en av dem lämpar sig mindre väl för att bada i, däremot mycket väl för att bära ombord på exempelvis ett segelbåtsdäck. Återstår bara att fixa segelbåten.

/Gunilla

Någonstans i skärgården i lördags

STOCKHOLM Sillunch och midsommarmiddag...och däremellan stiliga cupcakes, som ser ut som om de kommer från Magnolia Café i New York men som snarare hade bakats i Stureby!

/Gunilla

Intervjuteknik i Kabul

STOCKHOLM Missa inte Jenny Nordbergs krönika i SvD, om svårigheterna att överhuvudtaget förstå något om afghaner (och andra personer som journalister och andra kan få för sig att vilja intervjua, eller försöka begripa sig på)!

/Gunilla

Vem tittar prins Daniel på här?

STOCKHOLM Finns det någon kvällstidningskonnässör därute som kan förklara vad som menas när en fotograf anges som: "Expressen"?

Som väl ingen har kunnat missa var Expressens reporter Malin Roos (annars några månader i New York) häromdagen på en ö i Söderhavet, och fick där träffa kronprinsessparet.

Måste säga att jag är imponerad över kvällstidningarnas spårsinne (även Aftonbladet har haft massor av information om resmålet).

Men vem tog bilderna på kronprinsessan Victoria och prins Daniel?

Fotografierna slås upp stort på förstasidan och inne i tidningen, även om de inte är så varierade (jag förstår att man vill dra på den komiska bilden av den hattförsedde prinsen). Chefredaktör Mattsson berättar om svårigheterna att skicka dem från Tahiti här. (Notera de arga läsarkommentarerna.)

Men varje så kallad bildbyline är Foto: EXPRESSEN.

Om det verkligen vore en Expressen-medarbetare som hade farit till Tahiti med Malin Roos för att fotografera kan ni ge er tusan på att vederbörandes namn hade slagits upp. Alternativet att en viss Expressen-fotograf eller annan medarbetare velat vara anonym i sammanhanget kan vi stryka direkt.

Återstår följande:
• Malin Roos tog bilderna, men riggade upp kameran för självutlösning på det foto där hon själv är med.
Inte särskilt troligt, isåfall skulle hennes namn ha angivits som fotograf. Om någon annan avancerad teknisk lösning skulle ha använts kan ni också vara säkra på att Thomas Mattsson hade berättat om den.

• Någon lokal strandguide eller kokosnötsförsäljare tog bilderna.
Inte särskilt troligt, varför skulle inte vederbörandes namn ha kunnat stå med?

• Någon av Säpovakterna fotograferade, vilket Expressen tydligen isåfall fullt förståeligt vill mörka (då stämmer ju verkligen inte "Foto: Expressen"...). Nog ser Daniel ut som om han flinar mot någon han känner...
Inte helt otroligt.

Jag lutar alltså åt Säpovaktsfotografering, så länge ingen presenterat en mer trolig förklaring.

En medienördig kompis/kollega funderade på samma sak igår, och frågade via Facebook Expressens Niklas Svensson om detta med det uteblivna fotografnamnet. Inget svar. Klart mystiskt.

Förr eller senare kommer detta naturligtvis att komma fram. Jag hoppas på "förr".

Förresten var jag igår på min favoritfotobutik i Stockholm: Kameradoktorn, för att byta ut filtret på min kamera (som jag råkade dänga i Norrbro i lördags och som därför fick sig en kyss).
Jag fick massor med bra råd för ett eventuellt kameraköp, vi får se vad det leder till.

Försäljaren berättade hur Pressens bild hade jobbat under kronprinsessbröllopet – med en mängd kameror och datorskärmar utposterade på sta'n, vilket innebar att fotografierna fanns på redaktionen 2 sekunder efter att de tagits ... och således kunde säljas supersnabbt.
Imponerande, även om jag inser att sådana rutiner vid stora evenemang är vardagsmat i nyhetsfotobranschen nuförtiden.

Uppdatering (5 augusti): Svaret på gåtan finns här! Och här.

/Gunilla

Robotintervjuer eller samtal

STOCKHOLM Marie Demker, professor i statsvetenskap, skriver om hur det är att bli intervjuad av mer eller mindre initierade och intresserade journalister:

"...allt för ofta får jag samtal där jag mitt i resonemanget avbryts av ett ”inte så fort” eller en fråga om den exakta ordalydelsen i den mening som jag inledde samtalet med… Det är då uppenbart att den journalist som ringt upp mig inte är intresserad av det ämne hon/han skall skriva om och inte heller intresserad av att förstå vad jag säger. Istället är det behovet av att få ett pratminus – vilket som helst? – som hon/han kan lägga in i texten. Det är oftast de journalisterna som inte vet varför de ringt mig. Att de inte vet varför det blev just jag visar sig när de först efter intervjun frågar huruvida jag är ”statsvetare” och om jag forskat om ”det här” (vad det nu är för ämne).
Jag skulle helst vilja lägga på luren när de här samtalen dyker upp, men snäll och vänlig som jag är försöker jag göra det bästa av situationen."

Många nyhetsreportrar kan nog känna igen sig i båda sorterna Demker delar upp oss i: de som samtalar och vill förstå, och de som mest är ute efter ett snabbt citat (och behandlar henne som en robot).

/Gunilla

Kvällstidningarnas kulturarv

STOCKHOLM "En svensk klassiker" sade Jan Helin i TV4 häromdagen om den ständiga konkurrensen mellan Expressen och hans eget Aftonbladet. Hoppas den består, för det är ganska kul att se vilka uttryck den tar sig!
Som idag, när Aftonbladet tvingades att snabbt ta igen Expressens avslöjande om att en viss bröllopsresa går till Tahiti med en extraupplaga och flera egna uppföljningar (se ovan) och dessförinnan en rewritad text, med kryptiska formuleringar om en egen anonym "källa" medan alla andra medier gett Expressen credit...

/Gunilla

Bra skrivråd för faktatexter

STOCKHOLM Bra skrivråd och skoningslös kritik av slarvig (populärvetenskaplig) journalistik av Lisa Förare Winbladh samt Lotta&Olle Bergman här (apropå en artikel i Systembolagets tidning)!
Inläggets tes är att tryckta medier måste åstadkomma på topp för att klara konkurrensen med exempelvis initierade bloggtexter. Två av de sju goda råden:

1. Läs på tills du förstår, först då kommer idéerna. Det tar tid men du har säkert nytta av kunskaperna andra gånger. Men kom ihåg vad det var du inte kunde innan, för kanske är det just det hål som ska fyllas hos din läsare också.
2. Var källkritisk. Är källorna motstridiga? Tack vare googling kan du raskt kolla om det finns kontroverser i ämnet. Ta helst inte sida om du inte är expert. Men du behöver inte ge dissidenternas idéer lika mycket utrymme som den mer allmänt accepterade teorin.

/Gunilla

Det glada decenniet

STOCKHOLM Lite härliga 20-talsmoves... (Tipstack: AA, via denna sida.)

/Gunilla

Sommarlektyr

/Gunilla

Guldbröllopsfirande mamma och pappa i dagens SvD

/Gunilla

Brooklyn, absolut!

NEW YORK/STOCKHOLM Min sista kväll i New York tillbringade jag i Crown Heights/Clinton Heights, med att hänga på Rush Gallery, på Norah Jones-konserten på Celebrate Brooklyn-galan i Prospect Park och på Cubana Café.
Allt givetvis *jobb* (en intervju/ett porträtt)! Kommer i ett svenskt magasin en vacker dag. My kind of work. Trots att det tyvärr hällregnade, ihållande, och vi var utomhus en hel del av tiden.
Affischen ovan fotograferade jag på tunnelbanestationen Clinton-Washington.

/Gunilla

Om svensk pappaledighet i New York Times

NEW YORK Fint exempel på så kallad multi-sourced journalism, och dessutom intressant att läsa om det exotiska Sverige:
New York Times: In Sweden, Men Can Have It All
Enligt EU-ministerns (Birgitta Ohlsson, som ligger bakom rubrikens ord) pressekreterare Jenny Sonesson var New York Times-reportern kanske inte helt oväntat "helt förundrad" över de svenska förhållandena.
Artikeln blev en av de "mest lästa" och "mest e-postade" på New York Times' hemsida den dagen.

/Gunilla

Mithas nya ben

NEW YORK Tre av mina dagar i Haiti tillbringade jag ju på en ortopedteknisk klinik i Deschapelles, norr om Port-au-Prince, vars personal under våren har hjälpt hundratals amputerade haitier att få professionellt tillverkade proteser.

"Du borde träffa Mitha!", sade en kanadensisk sjukgymnast och en amerikansk sjuksköterska. Hon skulle ha varit med i bilen som tog oss från Port-au-Prince till Deschapelles, men så blev det av någon anledning inte. Denna gång fick jag alltså inte träffa henne – men jag hoppas verkligen få göra det vid kommande Haiti-besök.

För det var uppenbart att Mitha Saint Me hade gjort djupt intryck på dem hon mött. Hon tvingades amputera båda sina ben, sedan en husvägg rasat över henne den 12 januari. Dessutom blev hon kort tid efter jordbävningen lämnad av sin man, med fyra barn att ta hand om – och ändå lyckades hon fascinera alla på kliniken med sin optimism.

Klicka på pilen:

Bilderna har ställts samman av sjukgymnasten Claude Hillel, New York. Kort tid efter jordbävningen for han till Haiti och har sedan dess (han kom hem till New York igen först igår!) arbetat oavbrutet för olika projekt. Dessutom har han samlat in och själv skänkt massvis av pengar och föremål, exempelvis mängder av skor från besökare på ett av New Yorks gym. Claude finns med på några av bilderna ovan, tillsammans med Mitha.

Återstoden av dagen, i Toronto

A – kaféet L'Espresso Mercurio där jag gjort dagens intervju och fotografering, och i skrivande stund sitter och jobbar
B – Bata skomuseum
C – mitt hotell (utcheckad och klar, ska bara hämta väskan)
D – stadshuset, där jag ska spana på ett grönskande tak
E – en restaurang som rekommenderas här (fast jag kanske äter någon helt annanstans)
F – ett hotell varifrån gratisbussen til flygplatsen går
G – flygplatsen

Som synes flyger jag från cityflygplatsen, efter en en minut lång färjetur över ett sund i Lake Ontario! Jag älskar att flyga in på flygplatser som ligger på små öar, för att inte tala om hur mycket jag gillar cityflygplatser.

På vägen hit flög vi över Niagarafallen, så nu behöver jag inte åka dit – grymt överskattad sevärdhet, enligt vad jag fått höra, och så verkade det onekligen från luften.

/Gunilla