Mail från Manhattan den 13 september 2001

NEW YORK Dessvärre har det mail till mina vänner som jag skickade ut den 11 september 2001, sittandes med datorn på golvet i en blomsteraffär i Greenwich Village där jag fick låna ett telefonjack, inte gått att lokalisera. (Butiken hade "vernissage" med vin och oliver den kvällen. Yes, mingel även just den dagen! De hade planerat sitt öppningsevenemang, och ville inte ställa in – utan samla sina vänner istället för att alla skulle sitta hemma ensamma och kolla på TV.)

Tydligen skickade jag det dumt nog inte till min kompis M, som sparar alla mail han får (med motiveringen "jag slänger ju inte vykort"). Men han hade fått ett uppföljningsmail, som jag skickade ut två dagar senare, och det har jag klistrat in nedan.
Det är inte riktigt samma sak, för mailen den 11 och 12 september var gissningsvis mer dramatiska – men bättre än inget. Tack M!

/Gunilla



@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@

Date: Thu, 13 Sep 2001 12:50:50 -0400

[cirka 30 adressater]

Hej alla ni som har hört av er,

Här kommer mer info från New York. Jag har vid det här laget skickat iväg texter till SvD om katastrofplatsen, överlevande på sjukhuset och om hur de arabiska studenterna känner sig (de första texterna ska ni ha fått tidigare, den sista kommer här).
Jag har själv fortfarande inte riktigt tagit in att det hänt något fruktansvärt och jobbar mest bara på. För mig handlar det mest om att hitta telefonledningar, springa mellan moskéer och se om det fanns något öppet (det fanns det inte, och ingen ville tala med mig!), tänka på de tidiga lämningstiderna, oroa mig för ogjorda läxor och missade lektioner (hitttills inte så många, men imorgon har jag grupparbete för min läxa i bokföring...).
Igår var det lite läskigt, för dels var det en äcklig lukt i luften av Harlem, som av bränd plast. En kompis sade att vinden från Downtown för första gången låg åt vårt håll, hon hade sett folk på restauranger i Harlem bära munskydd. Men vinden drog österut efter några timmar.
Jag tog mig igår kväll från Bellevuesjukhuset i Kips Bay (det som jag skrev om i artikeln ni fick igår) hemåt, från 30:e gatan och uppåt med buss. Senare när jag kom hem och tittade på vår TV (vi har en, men jag hade nästan glömt bort den eftersom det är så dålig bild när man inte har kabel-TV-abonnemang - nu kommer den dock väl till användning som radio med bildflimmer) hörde jag att de hade hittat en bomb i Empire State Building som liggger där i krokarna... (Jag har dock inte sett mycket om den bomben i nyheterna idag, så kanske var det bara en misstänkt bomb?)

Idag har jag inte gjort något särskilt utom att springa mellan de stängda moskéerna. Är för närvarande på SIPA där jag har intervjuat muslimska/palestinska/arabiska studenter, men det känns ganska frustrerande att vara i denna vardagliga miljö. Nu ska gå och lyssna på en paneldebatt i arrangemang av skolans Mellanösterninstitut, i väntan på att SvD säger vad de önskar härnäst (om något).

Igår på sjukhuset ville jag donera blod, men det var en kö på 2-3 timmar så det gick inte. Det frustrerande är ju också att det knappt finns några överlevande som kommer att behöva blodet!

Kram på er alla,
Gunilla

@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@

New York, SvD
- Vi är alla mycket deprimerade. Det går inte att fatta vad som har hänt, säger palestinska Randa Jamal, som studerar internationella relationer på Columbiauniversitetet.
- Jag vet många muslimer som nu är skräckslagna för hämndaktioner. Men det fanns många amerikanska palestinier och araber som jobbade i World Trade Center, som min egen syssling. Vi har inte hört av henne och tror inte längre att hon är vid liv.
På Columbiauniversitets campus finns ett stort antal muslimska studenter. De planerar gemensamma aktiviteter de närmaste dagarna: bön, samtal och debatter. På fredagens bön kommer de att ha extra säkerhetsvakter.
- Den rasism som finns mot araber i USA blir nu helt klart intensivare, säger studenten Samar Mussa Al-Bulushi. Vänner till mig har berättat hur de drabbats av mindre attacker. En nära kompis åkte bil med sin mamma som bar slöja - någon slog mot bilen med ett baseballträ. Jag har också hört om folk som har fått stenar kastade mot sig.
- Jag hade flera vänner som arbetade i World Trade Center. Jag grät hela dagen när det hände och har haft svårt att sova, sade Moteher Mosleh som arbetar i en jourbutik på St Nicholas Avenue i Harlem. Jag kommer från Yemen men har bott i USA i 22 år. Jag känner mig som amerikan, ett av mina åtta barn tjänar i armén. Jag har inte känt några fientliga känslor från någon här i New York, alla sörjer tillsammans.
Flera hot har riktats mot muslimer i USA. Ett arabiskt församlingshem i Brooklyn tog emot telefonhot, och en moské i Dallas besköts på onsdagen. Någon kastade en tegelsten genom skyltfönstrena till en islamisk bokhandel i Virginia, åtföljd av anti-muslimska slagord. Sent på onsdagskvällen urartade en pro-amerikansk demonstration med några hundra deltagare i Illinois till ett protestmöte mot den lokala moskén. Polisen lyckades förhindra våldsaktioner.
Muslimska kvinnor har uppmanats att inte gå ut iförda slöja.
- Jag vägrar ta av mig slöjan, men jag måste ju gå till mina lektioner, säger Columbiastudenten Munira Shamin från Pakistan. Jag överväger att skaffa en eskort, någon vän som kan följa med mig hela tiden. Som det är nu känner jag mig inte trygg.
Även icke-muslimer med ett "arabiskt" utseende har drabbats. Sikhiska män iförda turban har råkat ut för hot från människor som sett bilder på Usama bin Ladin i turban.
Amerikansk-muslimska grupper har varit nog med att fördöma attacken och i många moskéer har bönemöten för offren ordnats.
GUNILLA KINN