31 March 2007

Ministern heter Maria Larsson, inte Larsson

NEW YORK Jag gissar att jag var den enda svenska New York-journalist som var intresserad av att skriva om att FN:s nya handikappkonvention öppnades för signering igår. (Jag har inte bättre koll på FN:s dagsprogram än att jag knappt hade vetat om att det ägde rum, ifall det inte vore för den svenska regeringspropagandan och en flitig pressekreterare. Att han ringde runt så flitigt, på gränsen till desperat, får mig att inse att det var svårt att locka mina kolleger.) Inte för att jag har någon vidare koll på handikappfrågor, tvärtom, men allt som berör mänskliga rättigheter vill jag ju skriva om.

Fast ville inte gå på pressträffen med minister Maria Larsson just när den skulle äga rum, för den dagen ordnade New York Foreign Press Center en dagstur till West Point och dess terroristbekämpningscentrum. Vilket dels vore spännande i sig, dels hade jag behövt komma ut på fältet lite – vad vore bättre än att ta en tur genom den vackra Hudsondalen och hänga med en massa kadetter?! Inte mycket. Men dessvärre anmälde jag mig för sent för att bli en av de tio som fick hänga med dit. :-(

Intervjun med ministern gjorde jag ändå kvällen före pressträffen. Resultatet kan ni se här. Samt i en något kortad version, se här. Dessvärre har ministern där förlorat sitt vackra förnamn överallt, utom första gången det nämns.

Ser ni texter med min byline där någon, som på slutet i den kortade texten, bara påstås heta sitt efternamn – och i det här fallet därmed låter mer som en seriefigur – kan ni lugnt utgå från att det inte är mitt fel.
Undantag är om namnen upprepas helt nära varandra, då stryker jag gärna förnamnet andra gången för att få lite variation. (Se exempel längre ner i denna text.) Men många kolleger verkar tycka att det är OK att stryka förnamnet genomgående när texten behöver kortas, bara det är nämnt en gång – typisk nyhetsreporter-jargong, gissar jag?! Fast mest av allt tycker jag att det låter väldigt grabbigt, eller som taget från tilltalsnamnen i det militära.

Jag skulle väl göra mig omöjlig omedelbart ifall jag bråkade om detta när jag lämnar texter, och kanske också genom att blogga om det nu– men vill gärna ha er läsares respons. Är det bara jag som är fånig? Tycker ni att det räcker om intervjupersoner anges med hela namnet en första gång, och att det sedan enbart står "Persson" , "Larsson", "Reinfeldt" eller "Blair" resten av texten? Jag tycker nog att människor ska få ha sina hela namn i största möjliga utsträckning, inklusive förnamn, även när de är väl kända personer. Kan i och för sig bli knepigt med teckenslukande spanska ministrar... Men "Maria Larsson" är bara sex tecken mer än "Larsson"!

Så lite metodikgrubbel:

Jag inleder handikapptexten med ett citat av en person vid namn Thomas Schindlmayr. Honom har jag inte ens träffat – och jag fick ett mail från en person som utgick från att citatet var snott, från FN:s egen artikel, utan att jag hade angett källa.

Men jag såg Schindlmayrs presskonferens på nätet (FN:s filmar nämligen, och lägger ut de flesta evenemang här). Så jag har sett och hört honom säga detta, även om jag inte gjorde det på plats.

Jag tycker själv att det är OK, och det händer också ibland att jag skriver "sade XX på en presskonferens i YY-staden" om det är ett uttalande som allmänt återges i flera nyhetsmedier – av min dateringsort framgår ju ändå att jag själv inte var på plats i YY-staden.

Jag kan tänka mig att många journalister återger citat även utan att vare sig kolla på webbsändningar eller att förtydliga att de inte var på plats, och det är väl inte mycket att säga om these days. Det blir klumpigt att ägna en massa utrymme åt att förklara ("sade XX på en presskonferens, som jag dessvärre inte orkade kolla in på nätet men åtminstone läste om i FN:s bevakning av evenemanget" funkar liksom inte).

Men vad förväntar sig nyhetskonsumenterna? undrar jag. Berätta gärna! Blir ni besvikna när ni inser att jag inte suttit öga mot öga med Thomas Schindlmayr?

Mer om fenomenet att skildra och rekonstruera evenemang som man själv inte upplevt på plats i nästa inlägg.

/Gunilla