.JPG)
Ni som undrar vad Tonchi Percan menar med "kriget" mellan gammelmedierna och bloggvärlden bör vad gäller just Gömda-soppan kolla in dessa fem texter:Piratförlaget är inte rädd för Janne Josefsson och andra journalister. Liza Marklund kan spelregler och tillsammans med Jan Guillou dikterar de villkoren i kvällspressen och på en del andra medier.
Hotet kommer istället från bloggosfären och olika forum på nätet som Flashback. Jag har av produktionsbolaget Tredje Statsmakten som gör Medierna i P1, SR, fått betalt för att under några veckor granska Gömda och Asyl. Jag har slagits av hur mycket kunnande det finns där ute.
Där ute på bloggarna finns det dessutom fortfarande en naiv tro att vi i de etablerade medierna ska förmedla korrekta nyheter och det som kallas sanning.
I det här kriget mellan bloggarna och de etablerade medierna ställer jag mig på bloggarnas sida. Som styrelsemedlem i Publicistklubben delar jag med bloggarna den naiva tron att även vi i gammelmedierna borde förmedla korrekta nyheter.
Journalisten (rubriken "Stå emot bloggmobbning"), Tidningen Vi, Dagens Media hos Newsmill, Niclas Lövkvist på Newsmill och Jan Guillou i Aftonbladet. (Jag har refererat till dem i min ovan nämnda artikel, dock ej haft plats att citera. De tre första texterna är skrivna av personer som jag träffat/känner/haft kontakt med i olika sammanhang och finner både kloka och sympatiska.)
Notera likheterna mellan resonemangen i dessa. De går ut på att bloggarna är amatörer som professionella medier bör akta sig för att influeras av. GömdaGate används som exempel i samtliga fall, trots att just detta snarast är ett exempel på motsatsen – eller som jag skrivit i min kommande text:
"...att varna för nätskribenter som engagerat sig i detta leder fel. Många av dem kan alla komplicerade turer på sina tio fingrar, till skillnad från många av de reportrar som skrivit i ämnet. Vad de kritiserar är ofta att journalisterna inte gjort sitt jobb genom att gå vidare på Monica Antonssons scoop, eller att redaktionerna köpt Piratförlagets PR-budskap."/Gunilla
En suveränt bra artikel av Tonchi!! Ditt citat ur din kommande artikel likaså. Det är ju så tydligt att det inte har grävts vidare på Monicas bok eller att hennes handlingar har efterfrågats med intresse och nyfikenhet. Nääedå, in under mattan bara och sen borsta av händerna.
ReplyDeleteKjell G. Alexis A. sa: Anledningen till det hårda motståndet uppifrån finns begravd i USA-Asylen vilken spelat så stor roll i det "politiska projektet" i Sverige.
ReplyDeleteJag trodde hela Gömda-soppan riskerade att rinna ut i ett 'jaså'. Men nu ser det ut som om oceanångaren svänger till rätt riktning. Det verkar som om det envetna nötandet från Monica, från Dig, från Ingrid C, Tonchi och FB med flera börjar ge resultat,. Alltfler tar fakta till sig. Jag är aningen överraskad. Men utan bloggandet hade det inte blivit något.
ReplyDeleteHåller också med om att Gömda-bloggandet är det sämsta tänkbara exemplet på att bloggarna står i en lägre klass än papperstidningarna. Gömda är istället det allra bästa exemplet på ett seriöst, faktabaserat skrivande. Precis motsatsen till det de hävdar. Sen kanske Gömda-bloggandet inte är representativt för allt bloggande. Men det är det bästa exemplet på bloggandets fördelar när det är som bäst.
Tjoflöjt från Uppsala!
@Stefan: Bloggandet eller egentligen deltagarsamhället är ju precis som livet i stort dvs det innehålle allt från trivialiteter, bottennapp, skvaller till knivskarpa analyser. Det som är skillnaden idag är att det inte längre finns ett filter, gammelmedia som styr utan det istället kommer att bli innehållsstyrt till folks intressen.
ReplyDeleteNu är vi några stycken som först förundrat i December följde lanseringen och sedan mer och mer dragits in i detta och förstått vidden av korruptionen och politiska kopplingen och de enormt starka krafter som boken avlsöjar. Det handlar inte längre om en trasslig familj i Oxelösund utan om mediaelitens trovärdighet.
Kjell G Alexis! Själv tänker jag nog att det grävs av en och annan Journalist i Denver och runt omkring i USA.
ReplyDeleteEller att man i Sverige börjat undersöka detta nu då källskyddet inte långre är aktuellt i denna "Sanna roman" som visat sig bestå av människor som Sverige inte kunde hjälpa.
Är detta sanning så kommer så klart allt att kräva grävmaskiner som gör att djupa diken och fåror kommer att grävas.
Synd att man inte sett att det är barn som och föräldra som hamnat i kläm som velat få saggt att nu räcker det.
Leroy
Att se Jan Guillou ikväll i Babel var, förutom besvikelsen över att Daniel Sjölin (som jag beundrar i övrigt) inte gjorde mycket mer än att bara sitta tyst, en förnyad känsla av häpnadsväckande besvikelse - och en känsla av journalistiskt svek.
ReplyDeleteJan Guillou är tragisk nu. Trovärdigheten är borta. Han är som..., nej, jag orkar inte ens utveckla vad jag känner att han har blivit. En hjälte på villovägar.
Hur kan man sitta, flera journalister, och diskutera bloggosfären och kampen om trovärdighet - med Jan Guillou, nu, idag, efter Gömdaskandalen, och INTE fråga hur Guillous eget förhållande till makten, kapitalet (Piratförlaget) och vänskapsbanden spelar in, möjligen. Jävet.
Jag har aldrig varit aktiv i bloggvärlden tidigare, men genom Gömdagate och inte minst Guillous sätt att bemöta kritiken, har jag vaknat upp.
Och jag tror att många, många fler är på väg att vakna upp.
Vi, människorna, folket; arbetare och akademiker, poliser och sjuksköterskor, tänkare och kännare, och många, många fler;
Nu får det räcka. Nog med uppsvällda och självgoda lögner från Jan Guillou, Liza Marklund och Piratförlaget.
Vi väntar alla på ett värdigt och renhårigt avslut.
Kanske off topic men en allmän reflektion bara.
ReplyDeleteI november läste jag en notis i Sydsvenskan om att en journalist vid namn Monica Antonsson snart skulle utkomma med en bok, som gav en annan version av Marklunds "Gömda".
Intressant, tyckte jag, och gick in på hennes blogg. Jag tror jag satt i 3 timmar och bara scrollade och läste.
Nu går uppdateringen om Gömdagate lite fortare, såtillvida de på FB inte haft en produktiv dag för då tar det tid att läsa ikapp.
Under tiden som gått, känns det som att jag personligen har lärt mig så mycket. Källkritik med stort K är ju ett exempel.
Gömdagate har ju tangerat ämnen allt i från litteraturgenrer, drev, MR-frågor, journalistiskt ansvar, vem känner vem i maktsfären och så vidare. Det mesta har tagits upp och förmodligen kommer mer att dyka upp framöver.
Bloggarna med stort B diskuteras nu. Det är ett intressant och tänkvärt ämne. För under tiden som denna debatt rasat, har man läst många kommentarer och halkat in på andra bloggar. En del har man kanske höjt på ögonbrynen åt, men jag har också slagits av hur mycket kompetens och vilja till att gräva det finns framför tangentborden. Och skrivarglädje.
@ Nils Dacke: Precis min inställning. Den stora, viktiga frågan idag är inte om Gömda är sann eller falsk eller ngt däremellan, eller om en trasslig familj i Oxelösund, utan som du skriver: Medias trovärdighet. Jag tycker att ffa Aftonbladet abdikerade som företrädare för Den Tredje Statsmakten i och med Mia-intervjun. En veritabel katastrof! Jag kan inte fatta hur de kan stå kvar vid den inställning de visade då. Helin hade ju inte ens synat underlaget. Han hade inte läst Moncias presentation. Jag tror inte ens att han skannat av de viktigaste bloggarna i ämnet. ÄNDÅ uttalar han sig om trovärdigheten. Ett lågvattenmärke!
ReplyDeleteKjell G. Alexis A. sa:
ReplyDeleteLeroy, du har rätt i att barn har kommit i kläm. Därför är det ofattbart att Unicef fortfarande behåller Liza som ambassadör!
Nuförtiden följer jag varje dag en dryg handfull bloggar, ffa om Gömda + en handfull matbloggar, varav flera är riktigt superbra, inspirerande.
ReplyDeleteDöm om min förvåning när jag i kväll läste Lisa Förares alltid intressanta blogg Matälskaren
http://matalskaren.taffel.se/
Ett fullständigt off topic-inlägg om bloggande som jag blir glad av att läsa och varmt kan rekommendera. Plus det mesta på den förträffliga bloggen i övrigt. Riktigt bra. Läs det! Och läs länkarna hon kopplar till. OK?