Var händer samtiden!?

NEW YORK På sistone har redaktionernas intressen för grävande journalistik och finansieringen av densamma diskuterats en hel del – på Grävkonferensen i Örebro, i diverse tidningsartiklar och i ringa del här på bloggen (samt i diverse mailväxlingar, vars innehåll i bearbetad form kanske hamnar här i sinom tid).

Men även om jag försöker hålla så många olika genrebollar i luften som möjligt samtidigt – grävande journalistik, nyhetsjournalistik, kulturjournalistik, mat- och resereportage och så vidare – så är det ju inte gräv utan kanske mest utrikesjournalistik jag pysslar med. (Utrikesgräv är ju kul, men svårt. Tidningen Scoop ägnade ett temanummer åt det häromåret, se Föreningen Grävande Journalisters hemsida.)

Och alla vi som gör det vet att redaktionerna ofta – när branschpressen frågar dem – klagar över att alla frilansar bara kommer dragande med exotiska utrikesidéer. Det de efterlyser är snarast reportage från hemmaplan. Alltså, "berättelser om Sverige" och från svensk landsort.

Paul Frigyes raljerar över detta här. Utdrag:

Tänk Västergötland eller Västmanland i november. Grått, lugnt, ensligt: Modernitet, natur, lakoniska människor passerar på betryggande avstånd från varandra. Allt går sin gilla gång.
Men inga clocharders siluetter längs Seines stränder, inga självspäkande botgöringståg i ökendamm, paljettklädda nationalister på vita hästar den 4 juli, skabrösa karnevalskostymer i
(– – –)
I Sveriges landsort och mindre städer är det mesta är avmätt, avskilt, behärskat.
Välhållna hus, stängda dörrar, bensinmackar, kommunalhus, köpcentra, McDonald's, röda lador, och natur, natur, natur.
Ärligt talat. Jag tvivlar på att de redaktioner som efterfrågar de samtida Sverige-reportagen skulle tacka ja när de väl dök upp.

Men kanske är det inte fel på innehållet utan på utförandet? Jag vet inte! Jag undrar uppriktigt vilka reportage redaktörerna vill ha eller folk vill läsa, om några alls. Kanske berättas de berättelserna bättre på andra sätt än i reportage, till exempel i filmer eller bloggar eller genom att folk reser själva.

/Gunilla
som förstås gärna vill skriva från såväl Västgötaslätten (där jag har en uppsjö idéer...) och om 4th of July-klädda nationalister