.JPG)
Missa inte Mediernas granskning av P1-programmet På spaning efter Europa! Det visar sig att jag – som lyssnat på flera av programmen – blivit grundlurad när jag utgick från att Kjell-Albin Abrahamsson faktiskt var på plats på ett kafé i Sarajevo/Aten/San Sebastian när de gjordes. I själva verket är intervjuerna inspelade i Stockholm -- åtminstone till stor del (redaktionen/producenten vill inte avslöja hur många).
Efter att ha hört Abrahamsson ilskna till på reportern (Tonchi Percan) har jag helt tappat allt förtroende för honom som reporter/utrikeskorrespondent. Mer eller mindre obligatorisk lyssning: http://www.sr.se/sida/default.aspx?ProgramId=2795
(Jag skriver nog en längre version av detta senare när jag har tid...)
De inblandade journalisterna – Kjell Albin Abrahamsson, Naila Saleem och Li Skarin – kanske skulle kunna söka jobb på Radioteatern eller på Piratförlaget.
Uppdatering 6 september: Jag skrev tyvärr aldrig någon längre version (hade tänkt skriva något för eventuell publicering i tryck). Denna debatt hamnade mitt i mina förberedelser inför avfärden från Stockholm, så jag hann helt enkelt inte. Dessutom blev det ju en hel del debatt ändå! Det Marielouise Samuelsson skrev i Dagens Nyheter tycker jag var bra, läs det:
"På låtsas. Trovärdigheten skadas när SR påstår sig vara utomlands." Citat:
"Visst, lyssnarna fattar leken med tågresorna, man begriper att programmets gäster inte samtidigt befinner sig på samma tåg. Däremot tror jag att många litar på att Kjell-Albin Abrahamson befinner sig i Sarajevo om han säger att det är där han är. Det finns ingen anledning, varken för Abrahamson eller för Sveriges Radio att riskera den trovärdigheten. "Tyvärr märkte jag när jag lyssnade på nämnde korrespondent i en sändning från Polen apropå krigsutbrottet 1939 häromveckan att jag i förstone, som en ryggmärgsreaktion, spontant tvivlade på att han faktiskt var där... Trots att de alla förstås var på plats i Gdansk, där Abrahamsson rentav är bosatt (alltså inte i Warszawa, som man kan tro av Sveriges Radios presentation, såvida han inte flyttat dit på sistone).
/Gunilla
Pålagda bakgrundsljud - inte så långt från playback på konserter. Radiojournalistikens Milli Vanilli?
ReplyDelete"Mick Jagger når inte oss till knäna när det gäller karisma på scenen" sa Vanilli-killen Robbie Pilatus i en intervju några månader innan strömmen gick och det avslöjades att de inte ens sjöng själva. Nu har Bildt chansen att visa att han är större än - eh, Sarkozy kanske? ;)
ReplyDeleteDagens rubrik: "Det är ett politikt problem att Madonna inte spelar i Stockholm!" - Madeleine Sjöstedt på Newsmill. I och för sig håller hag med henne om det egentliga ärendet att Thomas Idergards bok om kultur och ekonomi säkert är helt orimlig - jag har hört/läst Idergard tillräckligt mycket för att kunna säga det utan at ha läst boken ännu - men hur mediekåt kan man bli när man sätter ihop en ingress till en debattartikel?
Jag tycker nog att det är ganska uppenbart att man sysslar med att blanda in illusioner. Det töntiga anslaget avslöjar programmakarna.
ReplyDeleteGreppen är inte så nya som redaktionen tror. Den svenska radioteaterns dokumentärredaktion ägnade sig åt genren redan för mer än ett halvt sekel sedan, BBC ännu tidigare. Men det berättandet var raffinerat och konstnärligt intressant. På Spaning Efter Europa är till formen bara en räcka rörande naiva taffligheter i mästarnas efterföljd.
Rättelse: Nej, här arbetas det ju inte alls i "mästarnas efteföljd". Man hedrar - som kineserna säger - inte mästarna. Snarare tultar man omkring man i deras skugga.
ReplyDeleteDu twittrade om det bara var du som "överreagerade". Nope! Det är i grunden falskt. Och det vill ingen av oss ha.
ReplyDeleteEftersom de gör det i hemlighet så VET de att det inte är comme il faut.
Just det Stefan, viktig aspekt. Illusionsmålning måste presenteras öppet som just sådant. Annars är det en form av bedrägeri.
ReplyDelete