Reportern som "mystery shopper"

NEW YORK Passion for Business tvistar till journalistrollen en smula (mina markeringar):

"Efter timmar av diskussioner kring säljmetodik fortsätter vi med storechecks. Det är som en rolig lek och jag får agera kund som ställer knepiga frågor till personalen (med dem ovetandes att jag kommer att rapportera till Gun).

Jag köper foundation, går igenom alla läpprodukter och frågar från A till Ö om hudvårdsserierna. Sedan går jag igenom mina intryck med Gun och Roz som nogsamt antecknar och kommenterar."

Vore det inte mer etiskt att vid tillfälle fråga personalen om arbetsförhållandena i butiken och i företaget, än att spionera på dem för intervjupersonens räkning?

Jag reagerade på detta reportage, för att jag känner en person som länge arbetade för Face Stockholm.
Vi talade mycket om mediebilden av företaget – och det stod henne upp i halsen med alla totalt okritiska hyllningsreportage om och porträtt av hennes chefer. D v s de två i och för sig beundransvärda entreprenörer, mor och dotter, som år ut och år in dyker upp i alla möjliga svenska magasin.
Personen ifråga gav en initierad och diametralt annorlunda bild (som jag inte kan gå in på här utan att kolla upp grejer, och som givetvis inte behöver vara den mest sanningsenliga). Inget som skulle gå att publicera som något scoop eller avslöjande eller så, bara mer nyanserat än alla dessa falska beundrarporträtt.

Det är ganska vanligt att allmänheten tänker att journalister alltid skriver negativa saker. I själva verket finns det nästan enbart positiva och okritiska artiklar i väldigt många medier, det vill säga rätt många tidskrifter och magasin som går ut på underhållning och inspiration med flärdfulla förtecken snarare än ... journalistik.

Jag har själv skrivit en notis om Face Stockholm, på beställning av ett annat svenskt magasin. Jag kände då till personalens kritik, och nämnde mina våndor att fortsätta bygga på denna mediemyt för redaktören – som dock viftade bort det hela. Det skulle ju bara bli en trevlig notis om ledarskap och ingenting annat. (Och jag skrev en text jag åtminstone kan stå för, givetvis i research- och kunskaparsyfte. Vilket i och för sig inte ledde någon vart.)

Att som utomstående hitta motbilder och nyanserad kritik är verkligen ingen lätt sak. Kanske är personalens insikter rätt ointressanta för läsarna i vilket fall som helst.

Men, att som reporter liksom wallraffa som "mystery shopper", och rapportera vad personalen gjort, till intervjupersonen – ja, det var en märklig metod! Även om man vill skriva ur entreprenörsperspektivet.

Synd. För jag tycker att Passion for Business, som jag köpt ett par gånger och läst med glädje, är en alldeles utmärkt och inspirerande tidning – som jag själv gärna skulle medverka i.

(Tipstack: K!)

/Gunilla

P S Vad blir "mystery shopper" på svenska? Jag har googlat men inte hittat något annat än "provköpare", "testköpare" eller "observatör". Finns det inget roligare ord?
Det handlar alltså om en person som mot betalning låtsas agera kund i en butik för att hitta problem med personalen, försäljningsmetoder, skyltning och annat.