Jag och Carl Bildt har en gemensam vision

[Detta inlägg är en variant av kommentarer jag gjort på ett Promemorian-inlägg.]

Nu börjar wifi-nätstekniken äntligen bli lite mer vanlig, känd och använd i Sverige. Eftersom jag aldrig installerat bredband i min lägenhet i Stockholm (hade kontor med nätverk resp Duocom-bredband innan jag flyttade till New York för sex år sedan) tvingas jag använda ett segt stenåldersmodem under mina sporadiska besök. Inte kul!

Café Edenborg har det enda fria nätverket jag lyckats hitta i Gamla stan, och gissa om de fick mycket business av mig tack vare det när jag var hemma i augusti. (Tur att de har så bra kaffe, goda smörgåsar och fantastisk chokladtårta, och att de ligger två minuters promenad hemifrån mig.)

Alla som är intresserade av trådlösa stadsnät och finansieringen av desamma kan läsa boken Fighting the Good Fight for Municipal Wireless av Craig Settles, eller kolla på den tillhörande bloggen.

Jag har själv inte läst boken men gjorde en lång telefonintervju med författaren, som bor i Oakland, för en kort text om ämnet jag skrev för TT nyligen.

Craig Settles har många argument för att kommuner/städer bör finansiera allmänna nät. De tre viktigaste:
1. Tillgänglighet i områden där kommersiella aktörer inte ser lönsamhet (typexempel: fattiga stadsdelar i Philadelphia som inga bredbandsbolag brytt sig om att erbjuda abonnemang i).
2. Gynnande av företag gynnar staden (fler arbetstillfällen, bättre skatteintäkter etc). Dels kan företag lockas att stanna kvar på platsen, eller lockas dit om de inte fanns, med bättre nätaccess; dels kan många företag utveckla nya businessmöjligheter.
3. Staden kan själv utnyttja ett trådlöst nätverk på massor av sätt för att effektivisera förvaltningen, t ex genom att kommunanställda som rör sig mycket på sta'n i sitt arbete – de kan slippa ha varsitt mobiltelefonabonnemang; pappersbaserade kontroller eller avläsningar kan göras över nätet etc.
Enligt Settles lönar sig ett trådlöst nätverk för staden oftast redan genom punkt 3.

Privata nätverk i all ära, men det verkar ta lång tid innan det bildas någon slags standard på området. Det är inte kul med ett lapptäcke av olika aktörer och betalningsmodeller och abonnemang. Och de privata nät som finns, t ex Telia Homerun, tycks ha väldigt sporadisk täckning i Stockholm – de satsar på platser som hotell och flygplatser, det vill säga där det finns finns hög betalningsvilja i form av surfande affärsmän som kan skicka räkningen vidare till någon annan.

Rör man sig på sta'n vill man ha ett nätverk – som funkar. Sedan kan man diskutera driften, d v s om staden ska äga och driva nätet. Den debatten pågår ju intensivt i USA, och Craig Settles inställning är att staden bör äga sitt nät bland annat för att kunna garantera driftssäkerhet.

Förresten skriver Carl Bildt om detta på sin blogg. Jag håller med honom, Jona(s) Morian och Stockholmsmoderaterna om att detta är en finfin politisk vision. Och Bildt borde ta upp ämnet lite mer, för wifi är fortfarande okänt för de flesta och behöver få det genomslag i debatten som en persona som han kan få.

Borde vi inte ordna något slags symposium om detta i Stockholm?! Jag kan vara moderator, och Carl Bildt key note speaker! Craig Settles skulle säkert gärna flygas in från Oakland (och jag från New York).

/Gunilla

Mise en place en masse

POUGHKEEPSIE Oj, ni skulle se mig i toqué (kockmössa)! Det ska ni få göra snart, har absolut inte hunnit ladda upp några bilder – men de kommer. Jag lagar mat och äter mat och provar viner och har föreläsningar dagarna i ända, äter ännu mer mat på kvällarna (vi är på skolan kl 7.00–22.oo cirka!) och skriver diverse nyhetsartiklar om Katrina och kongressvalet och så'nt på nätterna.

/Gunilla

Jag är upstate New York

POUGHKEEPSIE Jag är denna vecka på CIA-kurs i Hyde Park, och skriver artiklar på nätterna. Bor på ett typiskt amerikanskt cookie cutter-ställe, nämligen här. Återkommer med mer info (och kanske foton)!

/Gunilla

Instruktionsvideo till K

This little clip – posted on August 20 2008 – is for K!

Alla vilda

NEW YORK Ah, Birgitta Stenberg! Vad ens eget liv framstår som torftigt, småborgerligt och inskränkt när man läser hennes självbiografiska böcker. Har just läst den näst senaste, "Alla vilda". Tänker inte ge mig in på något recenserande (läs istället om ni vill denna anmälan i Norrköpings Tidningar), men ack så märkligt att läsa om 50-talets konstnärskretsar och deras bohemiska démi monde-liv i Paris, Rom och på Mallorca, bara några år före massturismen.

Så här fint skriver hon om New York, i de epilogartade slutkapitlen (där hon söker upp sina konstnärsvänner för att se om de överlevde sitt dekadenta leverne):

"Det var saligt att få denna oväntade dag i städernas stad. Något händer med mitt kynne här, särskilt morgnarna känns så lovande, jag vaknar och hoppar upp som en frisk ung hund. Jag kan gå längs en gata var som helst på Manhattan och svära på att det är lustgas jag andas. Alla livet många möjligheter, också de halvt bortglömda, dyker ångestbefriat upp i minnet; det ordnar sig, allting kommer att hinnas med."

/Gunilla

Kampanjournalistik för trådlösa stadsnät

NEW YORK Det är inte ofta jag skriver något med en tydlig, dold agenda, men häromdagen hade jag det (och dolda agendor måste naturligtvis redovisas här på bloggen...).
Jag skrev en TT-text med syftet att skapa mer opinion i Sverige för trådlösa stadsnät, så kallad wifi. Förhoppningen är för egen del att de ska införa wifi i Gamla stan innan jag tvingas skaffa bredbandsabonnemang därhemma, men rent allmänt tycker jag förstås att alla medborgare borde ha det i Stockholm. (Här i New York har vi bredband, och i Harlem finns inte wifi utom på vissa kaféer, men jag använder ofta en grannes nätverk för att slippa använda sladd.)
För ett år sedan försökte jag sälja in reportage om wifi i Philadelphia och andra städer i USA till diverse tidningar – SvD Näringsliv, Internetworld, Ny Teknik? – men de tackade nej av olika skäl. Nu kanske tiden är mogen att kontakta dem igen.
Aftonbladet har använt min TT-text på ett bra sätt genom att däri ploppa in en egen intervju med sin egen IT-skribent, som naturligtvis även han pläderar för wifi i Stockholm (det finns inga motröster i texten...). Ni kan läsa den här.

Uppdatering: Nu har jag lagt in mina texter (inkl faktarutor) i mitt ack, så illa underhållna och o-uppdaterade textarkiv.

/Gunilla

Breaking news! Slut på Internet i luften?

NEW YORK Jag hade räknat med att kunna använda Internet när jag flög över hit med SAS. De erbjuder ju sedan ungefär ett år trådlös uppkopplingsmöjlighet ombord på alla långdistansflighter. Och det kostar inte mer än 27 dollar.

Eftersom jag flög business class denna gång hade jag dessutom tillgång till ett elurtag. Strömförsörjningen är ju annars den eviga källan till förtryt när man försöker surfa från omöjliga platser (som i Kungsträdgården och i ekonomiklass på flyg).

Jag skulle skicka iväg en artikel på fredagsförmiddagen, och frågade därför SAS' personal i incheckningsdisken på Arlanda om Internet garanterat skulle fungera ombord. Det gjorde det nämligen inte när jag skulle testa i september i fjol (dock i juli, alldeles utmärkt så länge jag hade ström i datorn...). De ringde nå'nstans och kollade – och jodå, det skulle fungera som vanligt.

Men det gjorde det inte, visade det sig när jag till sist satt på planet. En flygvärdinna meddelande den tragiska nyheten efter att ha kollat på en medpassagerares förfrågan. (Som tur är hade jag tagit det säkra före det osäkra, och kostat på mig en dags wifi-uppkoppling från flygplatsen för att få iväg just den där artikeln – men jag hade ju fler på gång, och mail att skicka!)

Anyway, jag åt matjessill, lammfilé med getost och klyftpotatis, jordgubbar, choklad och glass och drack en massa champagne, vin och portvin, så mig gick det ingen nöd på under flygningen. Men jag tyckte det var en trist statistik att två SAS-flighter över Atlanten av tre inte haft wifi igång. För det är ju så bra när det funkar... Så här står det på SAS hemsida:

Arbeta ombord med SAS Net Access

SAS kan som första flygbolag i världen erbjuda helt trådlös bredbandsuppkoppling ombord på samtliga långdistansplan. Du kan nu surfa på webben, läsa e-post och logga in på ditt företags intranät.

Den trådlösa uppkopplingen, från Connexion by Boeing, möjliggör för passagerarna i alla klasser att koppla upp sig på nätet via sin PC/laptop eller PDA. Du får full tillgång till Internet, inklusive ditt företags intranät.

Men nu undrar jag om det verkligen bara var ett tillfälligt fel. För Boeing, som ligger bakom tekniken på SAS-planen, tänker sluta med det så snart som möjligt, läste jag här. Investeringarna har helt enkelt inte lönat sig.
Så nu återstår det att se om någon annan kan ta över, eller om detta med wifi i luften bara var "too good to be true".

/Gunilla

Personligt meddelande till mina gårdagsgäster

ARLANDA Om någon av er som var på min gård till klockan 23 (var det väl?) igår undrar så: ja, jag hann faktiskt till flyget. I tid, fast avgången är försenad så jag lyxar några timmar i business-loungen (jag gillar verkligen SAS och önskar att de sponsrade mig, vilket de på sätt och vis gör idag).
Och jag hann med tvättstugan, delar av städningen, telefonintervjuerna till Kalifornien och till och med att packa (tricket var att lämna kvar samtliga deklarationspapper och kvitton i de högar där de legat hela sommaren!). Sov till och med lite grann.
Inte nog med det, en av artiklarna – den om trådlösa nätverk – har också blivit klar!
Nu ska jag skriva den andra, om klimatdebatten i USA och om Grönland, på ett litet kick.

Snart kommer här en bild på när jag intervjuade en dam i San Francisco och fick anteckna på pizzakartongslocket.

/Gunilla

Juksejournalistik

Det är verkligen tragikomiskt med de fejkade kändis-intervjuerna (Oprah Winfrey, Bill Gates och andra), läs den norska medietidningen Propaganda för de senaste turerna. Notera särskilt det skojiga ordet "juksejournalist"!

Men kunde man inte tänka sig en särskild tidning som ger ut enbart sådana? En variant av "En ding, ding, värld", med hemma hos-porträtt och flygplansstolsintervjuer.
De skulle inte ligga så långt ifrån de så kallade klippintervjuer som somliga kändismagasin och tjejtidningar av tveksam karaktär redan idag publicerar, men med skillnaden att alla läsare var införstådda med att de var fejk.

Jag återkommer senare med en utläggning om andra former av journalistiska snyltningar, med anledning av detta.

/Gunilla

Ömsom vatten; ömsom vin

Med anledning av föregående bloggpost vill jag gärna berätta att det finns tidningar som börjat betala bra också. Den positiva överraskningen: Svenska Dagbladet, som i frilanskretsar är ökänd för låga arvoden, betalade precis vad de skulle för detta jobb nyligen. Kolla in, och observera att jag var min egen nyhetsfotograf.

/Gunilla

Skambud

Nej, nu är jag inne på att bli PR-konsult igen. Eller kanske pressekreterare.

Det är dessvärre alltid den tragiska konsekvensen av alla skambud man får som frilansjournalist – ofta sämre betalt nu än när jag började i denna business för 11 år sedan, fastän det material jag oftast skriver nu är dubbelt så kvalificerat och fem gånger så intressant. Vilket naturligtvis gör att jag är ett lätt byte för skambudsfällan.

"Det är ju material du redan har", tyckte redaktören (som jag talade med mellan detta blogginlägg och det förra). Just det, för jag har redan ägnat tiotusentals kronor i resekostnader och veckor av fältarbete åt att samla in det. Och måste ägna dagar i research åt att uppdatera det, och anpassa det till just denna beställning.

Ni hör, det blir bara gnäll när jag ska blogga! Och ändå kan jag inte låta bli att gnälla gentemot redaktörerna också (innan jag snällt kryper in i fällan). Trots att en kompis till mig, som är redaktionschef på ett Bonniers-magasin, häromveckan sade att frilansar som gnäller om arvoden får massvis av minuspoäng och rykte om sig att vara jobbiga. Jag är jobbig, och dyr i drift också.

/Gunilla

Bara lite bloggkoma

STOCKHOLM "Det är väl inte den stora bloggdöden (tänker Kielos nu senast) som drabbat även dig?" skriver en vänlig bloggläsare. (Jag blir alltid lika förvånad när jag får veta att jag har sådana.)

Närå, varken jag eller bloggen är död. Jag vet att den senare dock är gravt försummad. Vi är bara både lite sega.

Egentligen är mitt icke-bloggande inget att skriva programförklaringar om, men det beror på trista faktorer som att jag härhemma i Stockholm enbart har en otroligt trög modemuppkoppling – sitter förvisso uppkopplad en hel del ändå, eftersom jag inte kan jobba annars, men det inbjuder inte direkt till bloggande.

Dessutom har jag varit ruskigt sen med en text, så bloggande hade kanske bara fungerat som flyktbeteende...
Som sådant har istället friidrotts-EM fungerat väl; när det var som värst kollade jag tvångsmässigt på alla försök i damernas släggkval. (Idag har jag läst _alla artiklar om knarkskandalen i Göteborg.)

Har heller inte haft särskilt mycket substantiellt att säga, men det har ju inte hindrat mig tidigare!

Just nu sitter jag och finslipar en text om ett visst fenomen i amerikansk politik – på trådlösa Café Edenborg, som fått mycket business av mig i sommar tack vare kombinationen gott kaffe och wifi. Datorn är seg, den också – har tagit alltför många utrymmeskrävande fotografier – så nu skyller jag på det.

Men ni ska bara vara glada för att jag inte har bloggat så mycket. Det skulle mest ha blivit förvirrade resonemang om vad jag ska jobba med i framtiden (denna vecka ska jag fortsätta vara roving reporter ett tag till, men förrförra veckan växlade jag mellan PR-konsult, festfixare, Indienkorrespondent, debattredaktör och lite annat) eller så hade jag lagt ut en massa foton på mina tre söta syskonbarn eller solnedgångar över Kalmarsund.

Återkommer!

/Gunilla

Europeisk extrapolering

Denna helg är min systerson med sin far vid kusten i Kalabrien (=tån på den italienska stöveln) – och mina brorsdöttrar hos sina renägande morfarsföräldrar i Teurajärvi som ligger utanför Korpilombolo i Pajala kommun Norrbotten. Ganska konstigt.

Själv tänkte jag åka hit och äta brunch idag. Sol!

Gunilla

Grillkvällsbrist

Trodde att Stockholm skulle komma igång med middagsbjudningar, grillsessioner, bilutflykter och andra sommarevenemang så snart alla som var borta i juli kom tillbaka till sta'n. Men här händer ju absolut ingenting! Utom de tillställningar jag själv ordnat, så jag har mest stått och diskat hela sommaren. Kan inte minnas när någon ordnade en kräftskiva senast. Måste ha varit ett decennium sedan. Jag blir ju helt alienerad här i sta'n. Ska det fortsätta så här drar jag till Krakow och Lvov, då blir jag ju i alla fall inte förvånad över alienationen. Linda Olsson sommarpratade fint idag om oss pseudo-emigranter och hur kluvna vi uppenbarligen känner oss ibland... Fast till skillnad från henne längtar jag sällan bort/hem, varken till Stockholm när jag är i New York – och definitivt inte till New York nu! Där verkar det fuktigt och varmt och jobbigt, och ingen el har de heller. Jag kanske drar på nå'n kräftskiva i Louisiana i slutet av augusti. Man har inte roligare än man gör sig.

/Gunilla

Liten uppdatering

Ännu ett Stockholmsställe som har vett att erbjuda ett trådlöst nätverk: Ljunggren på Götgatsbacken.
Jag är tillbaka i Stockholm och ägnar mig åt ehhh....annat nätverkande än det trådlösa. Hittills i form av bland mycket annat en 50-årsfest med efterföljande efterfest till klockan 04.30 (jag var sist kvar – som vanligt, faktiskt), en middag på min gård, Café Pladder-häng med efterföljande klipphällsspaning med Mälarutsikt, ett politiskt kampanjmöte, häng på Tranan och, idag, en mycket bra så kallad informational interview för att lära mig mer om hur PR-branschen fungerar.
En av flera insikter från det sistnämnda mötet: frilansjournalister måste bli mer business-orienterade och sluta acceptera köparens villkor. Vi borde också likt PR-konsulter kunna säga "Mitt timarvode är 1 400:– och det är inte förhandlingsbart.". Och hålla på det!
Sol i Stockholm! Det fina vädret tycks aldrig ta slut. Nu ska jag få iväg en text jag slavat med en tid.

/Gunilla

P S Jag har slarvat bort min PUK-kod. Använder för närvarande: 073 825 49 10 (snart förhoppningsvis det vanliga mobilnumret igen).