Kejsaren är flådd?

STOCKHOLM Andreas Ekström har ofta en oslagbar formuleringsförmåga. Senaste exemplet:
”...där någonstans blir kejsaren inte naken, utan flådd”.
Detta apropå Ajour, som jag själv inte har hunnit läsa ett smack av ännu, och inte ens hade sett minsta förhandshypegrej om. (Jag är för närvarande helt uppslukad av att flytta, från tre ställen på två kontinenter på samma gång, så det är inte mycket annat än att slita i flyttkartonger som hinns med just nu!).
Hela texten finns i Sydsvenskan.

/Gunilla

Journalistik med och utan handklovar

Foto: Åsa Linderborg/Aftonbladet Kultur

STOCKHOLM Jag är ingen aktivisttyp och deltar av princip sällan eller aldrig i politiska och aktivistiska aktioner – men undantaget är när det handlar om journalistik och därtill relaterade frågor, såsom yttrandefrihet och pressfrihet.
Idag på förmiddagen deltog jag i aktionen Journalisternas solidariska fängelseaktion genom att ”kedja fast” mig utanför Kronobergshäktet i Stockholm. Jag kunde när som helst ta loss kedjorna själv och vandra bort om jag hade velat, men det var faktiskt ändå ganska obehagligt att sitta med trånga handklovar om handlederna.

Jag valde att tillbringa aktionstiden med att försöka skriva så gott det gick, trots kedjor och handklovar. Dels för att det kändes symboliskt i allmänhet, dels för att det kändes bra att skriva just den texten (som handlar om hur unga armeniska kvinnor och flickor tillfångatogs och rövades bort som tjänstehjon och sexslavar efter folkmordet i Armenien 1915, mer om det senare) just så.

Mer än så här hinner jag just nu inte skriva om aktionen, eftersom jag är på väg till Varberg (av alla ställen). Men jag rekommenderar er som läsning denna bloggtext av frilansjournalisten Fredrik Quistbergh om aktionen som stöd för (frilans)journalistik på fältet. Citat:

”...trots att de frilansjournalister som försöker göra journalistik fyller en viktig funktion är arbetsvillkoren usla.

De flesta frilansjournalister har mycket sämre skydd ute på fältet än sina fast anställda kollegor. Svenska TV-bolag anlitar exempelvis privata företag för att ta hand om säkerhetsfrågan för sina anställda. Nyhetsteamen kan ha välutbildade livvakter under dygnets alla timmar när de är ute på uppdrag. Men när samma bolag anlitar frilansare är de inte lika nogräknade med säkerhetsfrågan. Det är något frilansjournalisten får fixa på egen hand.

Frilansjournalisternas får, i princip utan undantag, aldrig betalt för det jobb de lägger ner. Det finns minimirekommendationer som chefer, redaktörer eller andra beställare skulle kunna följa. Men för ett journalistiskt jobb som tar mer än ett par dagar att göra finns det ingen som kommer i närheten av att betala enligt rekommendationerna.

Frilansjournalister får också förbereda sig på idéstöld, skambud eller erbjudande om att jobba på spekulation.”

(– – –) [Läs gärna det långa exempel jag klippt bort här, om frilansjournalister v s golvläggare. /GK]

”Men om nu frilansjournalisterna har så usla villkor och blir så illa behandlade, varför fortsätta? Varför inte söka en trygg anställning eller byta yrke? Jag kan bara svara för mig själv. Och jag tycker det är viktigt med journalistik. Möta människor, rikta ficklampan mot världens ljusskygga platser och andra skumma företeelser. Det är ingenting som jag har råd att göra hela tiden. Men någon eller några gånger per arbetsår försöker jag skapa utrymme för egna journalistiska projekt. Men då förutsättningarna hela tiden försämras vet jag inte hur det blir i framtiden.

En sak är jag dock säker på. Världen behöver fler journalister som Martin Schibbye, Johan Persson och Dawit Isaak. Journalister som trots usla arbetsvillkor tycker det är så viktigt med journalistik att de är villiga att sätta sin egen säkerhet på spel. Men ska de verkligen behöva riskera livet eller flera år i fängelse? Ministrar, chefer, redaktörer och andra med makt och inflytande borde förbättra situationen och möjligheterna att bedriva journalistik. Om det inte sker någon positiv utveckling finns lär vi se ännu mindre journalistik i framtiden.”

Gunilla

”Garage” Sale in Central Harlem; Moving Back to Stockholm

NEW YORK Idag, lördag, men även i morgon, söndag (nyinsatt) har jag öppet hus och säljer ut det mesta av det jag haft på mitt på mitt kontor – möbler, kontorsmaterial såsom pärmar, böcker och mycket annat. Kom och fynda!

Adress: 2367 Frederick Douglass Boulevard, i centrala Harlem, ingång från 127th Street

Klockan 12–18, både 17 och 18 september

/Gunilla

Mäklarspråk II

Detta gäller en lägenhet som mäklarfirman Notar just nu säljer på Östermalm i Stockholm:



/Gunilla

Amsterdam Avenue by night * 3

NEW YORK Här är utsikten från det kafé där jag just nu sitter – och skriver om afrikanskt trädjordbruk, som en upplysning till de bloggkommentatorstroll som undrar vad jag sysslar med nuförtiden, fast det kanske ni andra gör också.

Det hällregnar i New York och har gjort det i flera dagar! Inte så roligt, eftersom det är Min stora avskedsmånad av staden, men det hör på något sätt till. Det är vackert med regn och blänkande lyktor i asfalten, åtminstone så länge man slipper gå ut.

Här kan ni se vackra bilder av den franska Harlem-fotografen Capucine Bourcart, som en kväll på väg hem i en taxi fotograferade vad hon såg genom fönstren. Bilderna är enligt henne tagna under en enda resa!

/Gunilla

Avslagen champagne med bitter bismak

STOCKHOLM Ser man på, Expressen svalde betet från Filip och Fredriks Breaking the News. Min man (ja, jag vet att jag inte bloggat om bröllopet...) skriver kloka ord om varför det är fel att ställa till med ett sådant TV-jippo som att korka upp oädelt bubbel – utan bubblor – från Hitlers bunker: http://www.edwardblom.se/2011/08/25/champagne-med-otrevlig-bismak

Vi var inte så glada när vi igår kväll, med bara några timmar kvar till direktsändningen, insåg att redaktionen *glömt bort* att berätta för Edward att det var just den gamla champagnen han skulle få prova. Rättare sagt, de hade *inte hunnit*. Vi upptäckte det själva av en slump, på Kanal 5:s hemsida.

Synd för Expressens förstasides-makare att det visst inte hade hänt något annat viktigt i världen än detta igår eller i natt.

Uppdatering: Här kan ni läsa mer om det jag ovan kallat ”betet”, och här ”rasar” Edward.

(Aftonbladet har tyvärr dålig koll på tempusformer. Rubriken borde inte ha varit ”...fick inte veta att han drack Hitlers champagne”, som om vetskapen kom i efterhand – utan såklart ”...att han skulle dricka Hitlers champagne”. Dels drack han ju ingenting, dels fick han ju veta i förväg vad det handlade om – om än med väldigt kort varsel.)

/Gunilla

Storkyrkan den 17 juni 2011

Video av Linnea Dunér, som också stått för näbbisarnas blombuketter!
Mer om bröllopet så småningom...

/Gunilla

Medierna om farliga frilansuppdrag

STOCKHOLM Missa inte P1:s mediemagasin Medierna, som i lördagens program behandlade frågeställningen om frilansar som far till ”farliga” platser – apropå vad som hänt Johan Persson och Martin Schibbye i Etiopien.
http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=2795&grupp=9346

Redaktionens programbeskrivning:

”De reste dit som frilansjournalister, utan någon redaktion i ryggen. Att vi kan få reportage från oroliga och slutna områden hör ofta samman med att det finns just frilansare som är beredda att ta stora risker, som redaktionerna inte alltid vill ta. Veckans händelser sätter ljus på en principiell och svår fråga om risktagande och vilket ansvar redaktioner har när dom inte själva vill ta riskerna men ändå gärna ha det angelägna frilansmaterialet.”

är dock möjligen en aning idealiserande. Det är inte alls så att redaktionerna så himla gärna vill ”ha det angelägna frilansmaterialet”. Tvärtom tror jag att de flesta frilansjournalister som reser till den här typen av områden mycket ofta har stora svårigheter att finna tillräcklig avsättning för sitt aldrig så angelägna material. Det är dessvärre inte särskilt ofta redaktionerna är intresserade av reportage från obskyra platser och eviga konflikter, hur stora och okända flyktingströmmar eller andra viktiga stories dessa än genererat. Frågeställningen om redaktionernas ansvar är givetvis högrelevant, och inslaget belyser viktiga frågor – så lyssna på det!

/Gunilla

Efter hägg och syrén: bröllopsplanering!

STOCKHOLM Om ni undrar vad jag pysslar med för närvarande, läs här: http://www.edwardblom.se/2011/06/06/skall-gifta-mig!

Edward hade även kunnat skriva att vi/jag måste texta placeringskort, träffa fotograferna, ordna någon som vill videofilma vigseln, jämföra olika bibelöversättningar, maila förbönsläsare, provsmaka skumpan, ringa tårtbagaren, skriva brev till alla utländska, tillresta gäster och varna dem för Stockholms onda taxichaufförer, öva vals med långt släp, hitta smycken, se till att näbbarnen får sina klänningar, köpa lyktor, beställa dopbevis, beställa grejer från New York, svara på konstiga mailfrågor från gästerna...och tusen andra saker. Tur att man bara gifter sig en gång!

/Gunilla

Amerikanska måltider

NEW YORK Missa inte Edwards blogginlägg om mat vi minns:
Måltider i USA 1 – om skaldjur och drinkar på City Island
Måltider i USA 2 – om Ben’s Chili Bowl i Washington DC
Måltider i USA 3 – om grillad biff i Alabamas mörka skogar
Med lite tur (och tid) dyker det upp nummer 4, 5 och 6 eller något sådant – många härliga måltider har det blivit på sistone! Fast det bästa är den mat han själv lagar.

Uppdatering:
Måltider i USA 4 – om surf turf (grillad biff med hummerstjärt) i New Jersey

/Gunilla

Mäklarspråk I

NEW YORK Någon borde starta en blogg om alla underligheter i Stockholms mäklarbransch. Det finns onekligen massor att skriva om – men det existerar säkert redan, eller?
Jag har varken avsikt eller tid att driva en sådan blogg, men när andan faller på kanske jag skriver fler inlägg om detta outtömliga ämne (budgivning, beskrivningar, säljmetoder etc).

Här ovan bara ett litet exempel på så kallat ”mäklarspråk” (en för dagen ny bloggetikett). Av en slump fick jag syn på en trea som helt klart ligger i Blackeberg (se kartan) men som av mäklaren säljs in som liggandes i det aningen mer statusfyllda Södra Ängby. (Eller hur, ni som kan området? Nog måste gränsen mellan Blackeberg och Södra Ängby utgöras av Blackebergsvägen?)
Enligt mig ett solklart fall av vilseledande marknadsföring; det blir lite patetiskt när Bromma-mäklaren i fråga skryter med sin lokalkännedom.

/Gunilla

Levande bläckfisk, levande radio, usel inramning

NEW YORK Ibland undrar man ifall producenter, redaktörer och programledare alls lyssnar på de inslag de sänder i förväg...

Idag sände P4 Extra Söndag ett program där min fiancé Edward Blom medverkar som mathistoriker och mattestare – på plats på en koreansk restaurang så långt ut i Queens att tunnelbanan inte går dit. Reportern har skickligt byggt upp inslaget helt och hållet kring hans kunnande och hans livfulla berättande. (Lyssna så får ni höra vad som händer i Edwards mun när han provsmakar bläckfisken! Det börjar vid 43.01 i programmets första timme, klicka här så hittar ni det.)

Men ... trots att redaktionen haft möjlighet att lyssna till inslaget i tio (10) dagar tycks de inte ha gjort det. Som framgår av bildtexten ovan tycks de ha trott att det var reportern som skulle testa bläckfisken (fastän det inte var hennes intention och heller inte skedde i inslaget, vilket de ju hade hört ifall de hade lyssnat).
Och Edwards namn nämndes märkligt nog varken i på- eller avannonseringen i programmet eller på sajten – och av de fotografier vi var snälla att sända till webbredaktören (gratis) har de valt ett där han skyms av servitrisen!

Lite konstigt, Edward är ju en radiopersonlighet som medverkat i massor av P1-, P3- och P4-program och är välkänd för rätt många lyssnare – så lite koll tycker man att de borde ha i Göteborg ... och lyft fram honom lite mer, både i påan och på sajten.

Oh, well – vi hade en trevlig, solig annorlunda dag i Queens, allesammans! Och jag får väl vara glad för att de tog med min fotobyline i alla fall (bilderna tagna endast med en lånad mobilkamera som jag inte begrep mig på alls). Fast jag gillar skaldjursgryte-fotografiet på Edwards blogg (som SR-folket också fick) mycket bättre, även om han ser helt galen ut där...

På onsdag kväll den 27 april kan ni se mer av Edward – i Klockan åtta hos stjärnorna! Tv4, klockan 20.00.

/Gunilla

Notera antalet ägg

NEW YORK Påsklunch-förberedelser pågår; snart på Fairway’s!

Uppdatering: Inte mindre än 48 stycken ägg köpte vi. De har bland annat gått åt till: djävulsägg, ägghalvor med kaviar respektive räkor, ägglikör och omeletter. Kvar i kylen finns en skål med en jäkla massa äggvitor, som i teorin ska bli maränger.

/Gunilla

Diplomatiskt haveri

NEW YORK Jag har bara läst lite av nyhetsrapporteringen om hur den svenska kvinna som anmält en våldtäkt i Grekland själv blivit åtalad för förtal (av den förmodade våldtäktsmannen) och om det diplomatiska debacle som följt.

Fullt begripligt och relevant har medierna främst vinklat inslag och artiklar på kvinnosynen i den grekiske (före detta) Stockholms-diplomatens icke-särskilt-diplomatiska brev, där han ju skriver att han blivit varnad – av taxichaufförer! – för att fulla svenska kvinnor skulle kunna tänkas anmäla honom för våldtäkt, för att få försäkringspengar om han tar hem dem till sin våning.

Men det är inte mindre intressant hur han målar upp en riktig konspirationsteori i brevet, om hur svenska medier och resebranschen samarbetar för att få svenska turister att resa till Turkiet och andra låglöneländer, eftersom vinsterna för charterbolagen blir mycket större om folk åker dit – till ”segregerade turistläger” – istället för till Grekland.

Den eviga grekisk-turkiska konflikten, alltså...

Slutligen skriver han vresigt att den småländske man som skrivit till den grekiska ambassaden – ett sakligt brev om att mannen blivit upprörd över våldtäktsfallet och därför inte längre har lust att semestra i Grekland – borde uppföra sig bättre, eftersom svenskar enligt diplomaten enligt lag måste behandla honom och hans kolleger med respekt.

Maken till obalanserat, diplomatiskt brev har i alla fall jag inte sett. (Klicka på det, så blir det läsbart, eller se Aftonbladets översättning till svenska här.)

/Gunilla

”Livet förde oss tillsammans”

NEW YORK Nu blir det inofficiell urpremiär för en nyskriven bröllopspsalm här på bloggen! Texten har skrivits av min blivande svägerska, Anna Dunér. Olof Oscarson har tonsatt, och en sångerska vid namn Linnea Ehrnlund sjunger. Det officiella uruppförandet kommer att ske i juni.

/Gunilla