NEW YORK I slutet av oktober fyllde min M2B (som det heter på somliga delar av nätet) 40 år! Jag flög hem till Stockholm som hastigast, för att delta i det stora kalaset för att fira detta.
Tyvärr fick jag inte med mig kameran till festen, så ni får gissa hur det såg ut. (Här kan ni dock se en bild från förberedelserna – tillagningen av dillköttet till huvudrätten!) Det blev en mycket lyckad tillställning, i en skolmatsal på Ekerö.
Det enda som grämer mig är att jag inte hann skriva klart mitt tilltänkta tal till födelsedagsbarnet. Trist, eftersom han hade blivit sååå glad, och eftersom det hade varit ett bra tillfälle att introduera mig lite för hans bekantskapskrets.
Nå, han fick ett mycket stort antal verbala hyllningar av andra gäster – och hur många fina presenter som helst! Kolla bara:
Det här fantastiska, hemgjorda omslagspapperet:
var en parafras på serien Uti vår hage.
Denna present – med 40 korvar i burken! – var tämligen kongenial:
Jag behöver kanske inte säga att födelsedagsbarnet i fråga som tur är älskar att få och öppna paket (helt i klass med mina syskonbarn)!
Presentöppningen skedde för övrigt i hans föräldrars vardagsrum, där bilderna är tagna.
Apropå mina syskonbarn så hade minst ett av dem, lilla Astrid, valt ut den fina, gyllene slips som låg i detta stiliga paket:
I samma paket, alltså från min brors familj, fanns också detta fotografi – taget 1977 vill jag minnas, och i vilket fall som helst på lekskolan vid Duvbovägen i Bromsten – som snabbt blev Edwards absoluta favoritpresent:
(Denna bild är, till skillnad från de andra, tagen här och nu, med datorns PhotoBooth-program.)
Mina föräldrar gav *sin blivande andre svärson* en vacker glaskaraff som har tillhört min morfar – och jag gav denna fantastiska kurs med Fredrik Eriksson på Restaurangakademien.
Det var förstås mest för att jag själv ville gå den; kursen gick av stapeln den 25 oktober och innebar en veritabel 12-rättersmiddag med viner en vanlig måndagskväll! Rekommenderas varmt. Extra roligt att gå den eftersom vi två faktiskt träffades ordentligt första gången på Årets kock-galan, det vill säga höjdpunkten på Årets kock-tävlingen där Fredrik Eriksson länge var juryordförande.
(Fast det var kanske inte helt smart att slå till med tidskrävande kalasfirande och dito kurs mitt i en tung redigeringsession av ett radioprogram, som hade förtjänat en piggare medarbetare – till råga på allt handlade det om eländiga förhållanden i haitiska flyktingläger...och tog två heldagar i radiostudion att få klart!)
Åter till paketöppningen. Faktum är att alla presenter var otroligt genomtänkta och personliga! Där fanns en hel del drycker och delikatesser, hehe...
Men det absolut bästa har jag sparat till sist! Det är en present som jag fortfarande har svårt att förstå verkligen existerar, på riktigt.
Men först en liten bakgrund! Ni som inte redan gjort det bör först läsa detta fina blogginlägg från mitten av augusti:
http://gittosmat.taffel.se/2010/08/16/karlek-och-al-i-adelsonatten
Den där gös- och ålmiddagen – och Margits och Edwards spirituella konversationer om polsk mat, animaliska snapsar och mycket annat – kommer jag aldrig att glömma!
Det var förstås självklart att bjuda Margit och Magnus på 40-årskalaset (och extra roligt att de kunde få hålla sig kvar på Mälaröarna). Men kolla vilken present de hade med sig..!
Klicka på bilden nedan så ser ni vilka otroliga delikatesser! Faktum är att jag blir mållös och tårögd även nu, en månad senare, och knappt vet vad jag ska skriva vid åsynen av dessa torkade svampar, senapen, vinägern och lök- och paprikaistern!
Ni som följer Margits fantastiska matblogg – troligen Sveriges bästa och mest personliga dito, numera även korad till Sveriges Bästa alternativa matblogg – är förstås inte så himla förvånade! Möjligen lite avundsjuka på Edward... ;-)
Här är världens coolaste Margit i egen hög person – i sällskap av räven Zoltan som härmed debuterade i sällskapslivet!
Inte nog med att Margit stod för århundradets mest fantastiska och genomarbetade födelsedagspresent... Dessutom stannade hon och kvar och städade festlokalen dagen efter. Vilken tjej!
/Gunilla
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Jag tycker det är underbart att ni är så nöjda med en sådan liten present. Vi skämdes för att vi inte gav mer, men större burkar fick inte plats i lådan.
ReplyDeleteOch jag vill bara påpeka att jag var både bakis och full på fotot ovan. Zoltan hälsar dock att han mådde oförskämt bra.
Stora kramar, E & G!