.JPG)
NEW YORK Nu klär jag på mig min imaginära skinnväst och börjar mumla om att det var bättre förr ... fast egentligen är jag mest bara avundsjuk för egen del, så ni får ta detta med en nypa salt (även du, Vassa Eggen).
Den som läser Thomas Nilssons fina blogg om reseäventyren han och hans reporterkompanjon Kim är med om på olika håll i USA får indirekt en bild av hur det var förr även i svenska tidningar. Klassisk reportagejournalistik, berättelser från fältet om aktuella händelser, reporter + fotograf utsända dit där det händer.
För 10–15 (?) år sedan publicerade exempelvis även Expressen sådana reportage. Sedan kom Krisen och allt skars bort, inklusive reportageresorna. Till viss del görs de såklart fortfarande. Men det är inte riktigt samma sak.
Blogginlägg från några reportageresor Thomas gjort för Verdens Gang:
Rättsförhandlingar med hundratals sektbarn i Texas (se även här; tidningen kostade på att ta flygbilder från sektranchen för fyra år sedan)
Virginia Tech-massakern (skrivet på årsdagen; resan gjord i fjol)
Besök i Memphis apropå 40-årsdagen av mordet på Martin Luther King
Det ska erkännas att jag bygger detta på hörsägen (jag läser aldrig norska tidningar) men det sägs mig att de gör ut reportagen rejält i tidningen, och satsar på bilderna. Medan Expressen, som kallats "den moderna pressjournalistikens moder", enligt denna text från 2002, är "en skugga av sitt forna jag".
Finns någon därute som kan förklara varför det är skillnad på norska och svenska tidningar? Norrmännen ligger lite efter, och har ännu inte upptäckt att man kan bevaka världen via Internet? Norska oljepengar bekostar extravaganser? Någon annan förklaring? Kanske är det bara en tidsfråga innan de här satsningarna slimmas även i norska tidningar. Hoppas inte.
Förresten, bara så ingen anklagar mig för överdriven nostalgi – utan att ha gjort några arkivstudier är jag benägen att hålla med Vassa Eggen om att journalistik nog inte var bättre förr. Och allsköns ny teknik gör det möjligt att uträtta stordåd på hemmaplan, något som inte alls gick tidigare. Men, som jag ofta tjatar om här, kärnan i god journalistik handlar för mig änd om fältarbete. På fältet.
/Gunilla
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Tack Gunilla för bra plug för min blogg :-)
ReplyDeleteAngående norska tidningar så är Norge faktiskt ett av världens mest tidningsläsande länder. Tror att de ligger tvåa efter Japan. VG har ju länge haft ungefär samma upplaga som de svenska kvällstidningarna trots att det bara bor hälften så många människor i Norge.
För ett par år sedan så startade VG en lördagsbilaga som heter VGHelg. Den är väldigt annorlunda mot de svenska kvällstidningarnas helgbilagorna. Formatet är lite mindre än tabloid och pappret lite tjockare än vanligt tidningspapper.
Innehållet är en mix av personporträtt och reportage. Också så har man i varje nummer ett renodlat bildreportage under vinjetten Fotodokument. Ofta är reportagen på sex sidor, ibland på åtta. Och inte minst viktigt, reportagen behöver inte ha någon Norge-vinkel eller handla om kändisar. Snarare tvärtom.
Det bästa av allt är att lördagar nu är den dag som tidningen säljer som bäst trots att priset höjdes när bilagan kom.
Nu har VG även startat en liknande bilaga på söndagar som heter VG7.
Jag jobbade ju för Expressen här i New York från 1997 till feb 2002 (då jag gick till VG). Jag reste även då land och rike runt och gjorde reportage för Expressen. Men hösten 2001 när Otto Sjöberg och Torbjörn Larsson tog över efter Joakim Berner så ändrades allt radikalt. Inga reportageresor, istället mer re-writes och kändisar.
Men Expressen var ju väldigt illa ute ekonomiskt och upplagemässigt då och det är ju svårt att inte erkänna att de trots allt lyckades vända den nedgående trenden.
Nu tror jag inte att de uteblivna reportagen i första hand handlar om att spara pengar utan mer om att de inte passar in i tidningen längre. De säljer helt enkelt inte tidningar, det är inte vad läsaren vill ha påstås det.