Vassa soputhängaren

NEW YORK Detta måste nog vara dagens citat, tja, i medievärlden i alla fall:

"Jag ångrar mig dock aldrig när jag hänger ut sopor som kopierat pressreleaser eller fuskar."

Fast i hård konkurrens med:

"Jag vill hålla på i femtio år och bli en sån där som alla suckar över men ingen kan undvika."

Båda från Resumés kortintervju med Olle Lidbom!

/Gunilla

Västkusten

Detta är utsikten från Harbour House Inn i Albion (strax söder om Mendocino).

/Gunilla

Spiontejp i Malmö

NEW YORK Att de på Malmös kommunala bostadsbolag (MKB) verkar helt galna visste vi sedan tidigare (d v s genom den granskning av deras svartlistningar som Sydsvenskan publicerade för några år sedan /och som började som ett examensarbete på Lunds universitet/).
Nu verkar de ha flippat ut ännu mer med sin spiontejp! Varför inte bara sätta upp kameror inne i alla hyresgästers lägenheter? Förmodligen bara en tidsfråga.

/Gunilla

Frilansaktivism i Facebook

NEW YORK Anders Mildner har startat Facebookgruppen Bättre villkor för frilansarna på Sveriges Radio! Går man med, vilket jag förstås gjort, får man följande välkomstmeddelande:

Hej och välkommen till gruppen!
Roligt att du ville vara med!
Vi måste bli flera och nå ut till både radiofrilansare och människor som vill visa solidaritet med hur dåligt behandlade radiofrilansarna blir av SR. När vi blir många nog kan vi påverka, agera och förändra situationen.
Alltså: Vill du upplysa dina bekanta genom att bjuda in dem till att gå med i den här gruppen?
Det skulle betyda mycket.
Och är du själv radiofrilans? Då kanske du kan sprida infon om detta till dina kolleger och även berätta om gruppen för fast anställda på SR.
Många hälsningar
Anders

Ni kan betrakta detta som en inbjudan att gå med, vare sig ni jobbar för eller lyssnar på Sveriges Radio eller både och! Klicka bara här (gå med i Facebook först).

Missa för övrigt inte Anders Mildners artiklar om aktivism via sociala medier i de näst senaste numren av Neo och Vi.

/Gunilla

"If you want somewhere to stay!"

NEW YORK I förra veckan skrev jag om hur jag blev omhändertagen av en snäll mäklare och hans fru i Stockton och om hur jag blev bjuden på "Välkommen till Stockton"-tårta på en lokal restaurang.
Mäklaren – som under två halvdagar körde runt mig i nybyggda områden, tjugo år gamla områden, gated communities, medelklassidyll och downtown-slum, och som givetvis var en guldgruva av information om samtida problem på den amerikanska fastighetsmarknaden – figurerar även i reportaget om utmätningar.
Jag funderade en hel del på varför han gjorde sig detta besvär. Till sist kom jag fram till att han helt enkelt måste ha tyckt att det var lite uppiggande att visa en riktig människa runt, som omväxling, bland husen – eftersom han annars mest har med investerare och institutioner (banker och hypoteksbolag) att göra.

Men det slutade förstås inte där med de snälla människorna! På restaurangen Café Beaujolais i Montecino, där jag åt Thanksgivingmiddag med stör, bjöd servitrisen Jenny in mig på stående fot! Hon tyckte att jag kunde bo hemma hos henne och hennes mormor.
Nu skulle jag ju köra vidare till Eureka på kvällen, så det blev inget av med det. Istället för hemma hos Jennys mormor bodde jag på ett Super 8-motell den natten.
Men jag lovade att höra av mig om/när jag kommer till Mendocino härnäst. Och om det då blir så att jag bor på sta'ns före detta bordell så har Jenny lovat att åtminstone ta mig med på en vandring i bergen. Trevligt!
Jag har mörkat hennes kontaktinformation ovan, men kunde inte låta bli att visa upp hennes glada hälsning för er.

/Gunilla

P S Jag höll på att sätta etiketten "Only in America" på inlägget, men sådana här saker händer förstås här och var i världen när man reser. Fantastiskt!

Tragik i Brucebo

NEW YORK Verkligheten är aldrig så farlig som på distans. Härifrån New York tycker jag att den svenska landsbygden – med alla de hemska barnamord och kvinnomord och mannamord som ägt rum där det senaste året – verkar hyperfarlig, särskilt i jämförelse med det lugna Harlem.
Skotten i Själsö norr om Visby verkar ju exempelvis fullkomligt vansinniga. Här är en bakgrund till den minst sagt tragiska konflikten. (Jag har inte kunnat låta bli att läsa allt om den, inte minst för att jag bodde en kort period i Själsö, när jag jobbade en sommar på Radio Gotland. Varje morgon cyklade jag den vackra kustvägen till redaktionen i Visby innerstad.) (Då hade jag för övrigt aldrig trott den som skulle ha påstått att jag skulle komma att bo åtta år i Harlem.)
Gotlands Allehandas nye redaktionschef Peter Wennblad skriver intressant om varför tidningen valt att sätta ut namn på "TV-mannen" det handlar om (något som ifrågasatts i branschpressen och kommenteras klokt av Helena Sandklef).

/Gunilla

En hemlisbloggare bakom var lucka

NEW YORK Lottens julkalender är i full gång, vilket kan få negativa följder för Sveriges BNP. Eller som Lisa skriver: "Hejdå friska rosor på kinderna, välkommen sömlösa nätter, tandgnisslande och midnattssvakor."
Se på engagemanget i kommentarfältet så förstår ni!

Själv har jag aldrig följt kalendern så himla noga, än mindre försökt gissa på vem som är den så kallade hemlisbloggaren (man kan ju vinna hur galet man än gissar – men jag kommer inte ens på några dåliga gissningar, litterärt obevandrad som jag är).
Men jag blir alltid rörd över att se sådant engagemang som så kallade läsekretsar kan uppvisa! Det märks att Lottens dito delvis sammanfaller med Taffels.

Konceptet med julkalendern förklarades av Lotten igår. Idag varierade gissningarna mellan Gunilla Woldes "Totte" och Dante Alighieri (varav det första verkar ha legat närmast sanningen).

/Gunilla

Bra för(s)lag om kassaflöden och krediter

NEW YORK Det här är ett mycket bra, socialdemokratiskt förslag: att lagvägen kapa statens kredittid för att underlätta för oss småföretagare. Ur pressmeddelandet:

– Det är oacceptabelt att statliga myndigheter och stora företag väntar så länge som 60, 90 eller till och med upp till 120 dagar innan man betalar mindre och mer sårbara underleverantörer. Sveriges småföretag ska inte behöva agera bank åt staten eller storföretag, säger socialdemokraternas näringspolitiske talesman Tomas Eneroth.
– Vi vill att staten ska korta betalningstiden från 30 till 10 dagar, och ser nu över möjligheterna till detta. På så vis vill vi att staten ska föregå med gott exempel, och göra många småföretags pengabrist mindre akut.

Det får följdeffekter med sena betalningar. Får jag pengar flera månader för sent minskar dessvärre min möjlighet att betala mina egna räkningar i tid.
Statliga myndigheter får tydligen inte ens betala tidigare än 30 dagar, enligt vad jag fått höra när jag skickat fakturor med min kredittid (14 dagar) eller föreslagit en statlig uppdragsgivare att de kanske kan snabba på lite med betalningen, i de fall där det redan dragit ut på tiden att få besked om exakt vad jag kan fakturera. Antagligen någon regel som infördes i något smart budgetpaket någon gång för att spara pengar åt staten, antagligen på initiativ av några tjänstemän på finansdepartementet som själva aldrig varit med om någon annan tillvaro än den med automatiska löneavier den 25:e.

Jag kan inte komma på något riktigt bra, principiellt grundat försvar för att staten (eller för den delen andra uppdragsgivare) ska ha så lång tid på sig som 30 dagar för att betala för en redan levererad tjänst. Än tristare förstås när de slarvar och väntar ännu längre, vilket hänt allt oftare de senaste åren.

Tydligen kallas oskicket att förhala betalningar till småföretagare för "maktrabatten", i alla fall av Företagarna. Det vore katastrof om utvecklingen går mot 60 eller 90 dagars betalningstid som i delar av Europa. Snabba kassaflöden är modernt!

/Gunilla

"If you can't beat them, join them"

Dagens humorinlägg: Siewert Öholm bloggar (via Sanna Rayman/SvD). Nu återstår bara min mamma (hon skulle bli en fantastisk bloggerska) så är bloggvärlden fullkomligt mainstream.

Uppdatering: Hemliga morsans rubrik till ett inlägg om Öholms bloggande är talande: När fan blir gammal blir han religiös.

/Gunilla

Sol i New York

NEW YORK Häromdagen stod det i datorns lilla väderleksrapportruta att det möjligen skulle komma en solglimt över Manhattan, men idag är det som synes en stor sol!



/Gunilla

Det blir nog inget med Miamiresan

NEW YORK Jag har förespeglat vänner och bekanta att jag skulle göra som i fjol och förfjol, och fara till konstmässan Art Basel i Miami idag. Men det får räcka med att bli pank på Kalifornienresan, orkar inte göra om tricket en gång till med bara några dagars mellanrum. Så det blir ingen resa, vad det verkar.
Det känns i alla fall som ett tidens tecken, det är nog fler än jag av fjolårets mässbesökare som infört utgiftsstopp. Synd på all gratischampagne, bara! Och på all fin konst, på den sköna stämningen i Florida-värmen och på alla vänner som åker dit. Nästa år kommer jag igen.

/Gunilla

Mitt konstiga jobb

NEW YORK Apropå min lilla reportageresa:

så undrar jag...

...vad gjorde ni på jobbet i förra veckan? Hehe.

Jag slår vad om att ni i alla fall inte klättrade i rissilosar. Det gjorde jag.

Här är ett foto taget från toppen av en rissilo:

/Gunilla

"Sex and the City salad days are over"

NEW YORK

"Since the financial markets started collapsing back in March, wealthy Prince Charmings, already an endangered species on the nightlife scene, have become almost completely extinct. The handsome ones aren't charming, the charming ones aren't handsome and many of the rich ones are now poor."

New York Post förklarar Manhattans märkliga "guldgrävar"-scen och hur den förändrats i och med finanskrisen.

/Gunilla

Kalifornienresor

NEW YORK Här ser ni hur min resa, från Alamo biluthyrning i centrala San Francisco till flygplatsen i Arcata (norr om Eureka) såg ut:


Som jag skrivit flera gånger har mina tidigare bilresor i Kalifornien varit från San Francisco till Los Angeles (den resan har jag gjort tre gånger).
Rutterna har förstås inte varit identiska. Jag har till exempel gjort lite olika besök i Kaliforniens inland (till exempel i "Jordbävningarnas huvudstad" Parkfield /E på kartan nedan/ en gång och på en så kallad mission, vilken av de 21 missions som finns i Kalifornien det nu var – Soledad, kanske, en annan gång). Jag har också åkt tåg på vissa sträckor. Men något i den här stilen:


Så här skulle en framtida variant kunna se ut (San Francisco – Mendocino, via Napa Valley och Anderson Valley):


och varför inte så här (inklusive Nevada och Arizona):


eller så här (inklusive Oregon och Washington):


Men det blir låååångt! Och jag skulle tycka det vore likaså trevligt att bara vistas på en enda punkt, exempelvis San Francisco, också.

/Gunilla

Hillary och Susan USA:s nya ansikten i världen

NEW YORK Apropå det jag skrev i maj om att Hillary Clinton gott kunde bli utrikesminister i en Obama-ministär, låt mig än en gång citera det Chicago Tribune skrev då:

Send her into a dark alley alone with Russian dictator Vladimir Putin, and slip a paring knife into her hand, and Hillary is the one who comes out five minutes later, smiling.

Obama och Clinton såg väldigt bundis ut på den just avslutade presskonferensen i Chicago, inte så konstigt. Det brukar de göra (under valrörelsen dock blandat med motsatsen). Coolt, förresten, med Susan Rice som FN-ambassadör!

/Gunilla

P S Undrar vad Expressens Britta Svensson tänker om det hon skrev i maj, om den "osäkra, tunna och vaga" Obama.