Welcome to Stockton!

STOCKTON (Jag har skrivit "Stockton" massvis av gånger i mail de senaste veckorna, och varje gång händer samma sak: det börjar med att fingrarna – som ibland går på autopilot – skriver "Stockho...".)

Nu vet jag var jag ska sova i natt! På La Quinta i Stockton, ett motell som jag lyckades få ett hyfsat bra pris på genom Hotwire. Jag befinner mig redan i sängen...

Någon gång måste jag nog skriva en bok om alla fantastiska snälla människor som tar hand om mig under mina resor.
Ett kapitel kan då handla om Dave och Sandy Harmon, som jag tillbringat eftermiddagen och kvällen med i Stockton. Vad det närmare handlade om får jag återkomma till (när en viss text publicerats). Men jag är alldeles rörd över hur de två glatt tog sig an mig – en totalt främmande frilansjournalist, som ringde från New York för bara några dagar sedan för att fråga om deras verksamhet. Trots att de rimligen inte kan ha något att vinna på att figurera i svenska tidningar har de kört och visat mig runt i sin hemstad, och delat med sig av sitt kunnande – i flera timmar! Och nu på kvällen tog de mig med till sin favoritrestaurang, Macaroni Grill (fast jag lyckades som tur är till sist, efter en liten dragkamp, norpa åt mig notan).

Och vad hände på restaurangen? Jo, sedan vi ätit upp våra – riktigt goda – varmrätter kom servitrisen in med en icke beställd efterrätt: en slags chokladtårtbit, med kolasås och hackade jordnötter som vi fick dela på.
"This is a Welcome to Stockton-cake!", sade hon glatt till mig, och så klämde hon i med "Tanti auguri /a te/", det vill säga den italienska sång gästerna på Macaroni Grill brukar föräras på sina födelsedagar.

/Gunilla