Blåsta på en halv miljon

Uppdatering: DN tycks ha plockat bort Twingly-länken för detta inlägg manuellt, undrar varför... ;-) Varumärkesvård, antar jag.
Jag kopierar all information om lägenhetsärendet och skriver in det igen i ett nytt inlägg. Som det ser ut nu har DN-texten hundratals kommentarer men bara fyra stycken blogglänkar, och så kan vi ju inte ha det!

/Gunilla


NEW YORK Jag är partisk i detta ärende, bara så ni vet det. Det är mitt näst äldsta kusinbarn Christian och hans familj det handlar om.
Som ni kan läsa i Dagens Nyheter idag har de blivit blåsta på över en halv miljon kronor – av en fullkomligt oseriös lägenhetsförsäljare i jakt på kontanter, och indirekt av en snudd på lika oseriös fastighetsmäklarfirma som inte velat ta ansvar för någonting. Trots att den ansvarige mäklaren kände till en rad avgörande förhållanden om säljarens oseriositet, vilket han inte upplyste köparna om. (De fick till exempel veta att hon var "på utlandsresa", när hon i själva verket satt i fängelse.)

Jag hoppas att Christian lägger ut fler detaljer om allt som hänt. DN:s artikel är helt OK, men alla märkliga turer – som jag läst om i en text han skrivit för alla som undrat vad som egentligen hänt – får förstås inte plats.

Att Erik Olsson och hans sakförare – en juridisk konsult som tydligen även knäcker extra som mäklare, väldigt seriöst... – inte vill kommentera det hela i DN ger inte något särskilt gediget intryck. Man undrar om de inte vill ha några kunder i framtiden.

Uppdatering: Christian och Jenny har en blogg där de berättar mer om vad som hänt. Där förklarar de också varför de inte har någon chans att få tillbaka handpenningen. Se även Jennys privata blogg där det finns flera inlägg om hur lägenhetsaffären påverkat deras liv de senaste månaderna (de lyckas vara tämligen stoiska, måste jag säga!). Det senaste inlägget har rubriken "Det tar aldrig slut".

/Gunilla Kinn

P S Otroligt att DN gör sådana här stort uppslagna jobb som s k telefonare, d v s utan att reportern ens får tid att träffa dem det handlar om.
Men jag borde väl inte vara förvånad... När jag gick på JMK i mitten av 90-talet fick vi ofta höra om hur låsta till redaktionen i Marieberg DN:s reportrar var redan då, och hur mycket av journalistiken som gjordes medelst telefon. (En stor del av journalistutbildningen kretsade för övrigt kring hur det gick till på just DN.)
Här har jag skrivit en del om vikten av att "träffa sina nyheter", ett uttryck jag lärt mig av Nuri Kino.