Mer om Flat Earth News

NEW YORK Häromveckan skrev jag om SR P1 Publicerats inslag om Nick Davies bok om arbetsmetoder på brittiska redaktioner, som handlar om hur journalisterna får ont om tid för att göra sitt jobb (och därmed blir utlämnade åt PR-firmor etc med större resurser).

Boken – som jag inte alls läst eller ens bläddrat i – har en fullproppad hemsida. Olle Svenning har recenserat den i Aftonbladet, och old school som jag är vill jag gärna citera några stycken som stöder mina gamla vanliga teser...

"Davies (– – –) vill skildra det journalistiska förfallet. Hur den nitiske, granskande reportern, ständigt ute bland folket och ”verkligheten”, ersatts av fabriksarbetare, tjudrade vid sina ­datorer och med uppgift att pressa fram tio artiklar om dagen. Helt enkelt hur ”journalism” ersatts av ”churnalism” – en sorts förpackning och stuvning av nyhetsmässigt allmängods, pr-spin och utskick från nyhetsbyråerna. Tidningarna packar och rör ihop meddelandena något olika, men berättelserna är i grunden de samma."

Min kommentar:"Den nitiske, granskande reportern, ständigt ute bland folket" är mytisk, men visst...
Det här med "fabriksarbetare" stämmer med vad jag fått höra från en av de svenska tidningarnas webbredaktioner, att "industrialismen återinförts" och att redaktionsgolven blivit som löpande band med unga mediearbetare – googlare, som en person som frilansar för den tidningen kallar dem – som prodcerar stories.

"Kunskaper räknas sällan. Naturligt nog; journalisterna i sina fabriker har helt enkelt inte tid att kolla sina artiklar eller att ta fram egna nyheter och avslöjanden. Davies visar, med hjälp av utredare från Cardiffs universitet, att bara tolv procent av de undersökta tidningarnas texter består av eget material. Det andra är rewrites, byråtexter eller budskap från pr-byråerna. Deras resurser – ekonomiskt, personellt och tidsmässigt – är oändligt överlägsna journalisternas. I Storbritannien finns fler pr-agenter än journalister."

Min kommentar: Jämför reklam-/PR-skrivande vs journalistik i Göran Rosenbergs text på samma old school-tema i Journalisten: Att sätta värde på en text.

"”Den helige Nick” kallas [Davies] i en kritisk recension av Guardians Peter Preston, på en gång briljant krönikör och grävande journalist. Preston håller fram några handfasta konkreta invändningar. Stora tidningar som Times, Guardian och Telegraph har fler, inte färre, journalister anställda i dag än under Davies ”gyllene år”. Som förresten inte bara var gyllene utan också släpade på fylla, korruption och skråintressen, både från den tekniska och journalistiska personalen."

Min kommentar: Detta gäller nog verkligen svenska redaktioner också. Läs gärna Dokumentet om hur det var på Aftonbladet på 80-talet – vad heter det? – och där folk varker ha varit packade för jämnan. Man fattar inte att de fick ut en tidning!

"Davies, själv en noggrann undersökande journalist, alltid med små sjöar av tid till att arbeta ostörd, vill inte erkänna att en förutsättning för den grävande journalistiken är den andra mediala verksamheten: de snabba nyheterna, berättelserna, stora och små, vulgära och upphöjda. Underhållningen och flärden, sporten och kändiseriet. Utrikesreportaget och rewriten. Utan detta dör medierna, istället för att vara heliga blir vi alla mediecirkusens offer."

Min kommentar: Just det, allt kan inte vara granskande fältreportage... Hoppas att Nick Davis inte har den inställningen! Jag har ju inte läst boken, så jag vet inte om Svennings kritik stämmer.

Hela texten hittar ni här.

/Gunilla

P S I Att det inte var bättre förr framgår med all önskvärd tydlighet när man läser Ivar Lo Johansson tragikomiska bok "Journalisten", om när han hankade sig fram som murvel på en sörmländsk lokalblaska. Läs den!

P S II Jag har en invändning mot Nick Davies. Det är att han – av Publicerat-inslaget att döma – likställer PR-releaser med texter från nyhetsbyråer, när han kritiserar vilket material tidningsjournalisterna använder sig av. Det är en jämförelse som haltar, minst sagt...

Men jag har ju inte läst boken. Så jag citerar en som har det – en journalist som jobbar på en internationell nyhetsbyrå och som tidigare även jobbat på lokala och rikstäckande tidningar (mail till Davis återgivet på hans hemsida):

I agree with 99 percent of what you say in the excerpts from your book, but I think you've been a bit dismissive of wire services. There is a perception, which I once shared, that wires are a poor substitute for staff reporters. Having spent the last year working with bureau chiefs, news editors and reporters from as far afield as Afghanistan to New Zealand I can confidently say such a perception is bollocks. On the wire, a good one at least, sourcing is everything. Quotes are rigorously attributed, intros are factual rather than sexed up and stories avoid spin. Our reporters find things out and get the news out fast. When they err, mistakes are transparently corrected on the wire, whether it be minutes, days, or even months later.
In contrast, I know reporters on national papers who generate no original material, have few or no sources and spend most of their day tinkering with wire copy. This in their mind makes them "writers", when as you rightly assert they are just churnalists.