.JPG)
NEW YORK I min släkt är det mest jag som håller koll på vilka som är kusinbarn, sysslingar och pysslingar med varandra, i alla fall i de yngre generationerna...
För några år sedan gjorde jag ett släktträd över min pappas släkt, med namn, årtal, pilar och grejer – och idag råkade den filen öppna sig av sig själv på något märkligt vis, så jag passade på att uppdatera den information jag har.
Dock i ett vanligt ordbehandlingsdokument – Apple Works – så arbetet gick inte helt optimalt, och det är förmodligen bara jag som begriper hur man ska klura ut vem som är syssling med vem och så vidare. Varje gång jag lägger till någon nyfödd bebis blir det problem med pilar och spalter.
"Hm, kanske finns det något fiffigt diagram för så'nt här på nätet", tänkte jag – och upptäckte en ny värld som jag inte förstår hur jag hade kunnat missa.
Jag visste förstås att intresset för släktforskning exploderat, tack vare Internet och diverse TV-program, men att så många sociala medie-applikationer hade dykt upp hade jag ingen aning om...och jag förstår inte hur det kunnat undgå mig.
Nu har jag snabbt kollat in det enorma men blott engelskspråkiga Geni (Wikipedia; läs om det på svenska här), mormonernas Ancestry (på vars server i Utah jag inte är helt säker på att jag vill hamna; det var väldigt utförliga användarvillkor som skulle godkännas...) och israeliska MyHeritage som nyligen köpt upp svenska, Londonbaserade Kindo.
Geni är snyggt, men det är inte kul att behöva kalla både morfar och farfar för grand-father eller att överhuvudtaget skriva in sådant här på annat språk än svenska – så MyHeritage får det bli. På prov.
/Gunilla
12 September 2009
Sven Nyström avslöjar sig själv i P1
NEW YORK Missa inte Mediernas inslag (från 24.00) om Kalla faktas avslöjanden om hur CIA förde bort två terrormisstänkta egyptier från Sverige!
Det innehåller en hel del skön reporterromantik som lämpar sig väl för radio. Lyssna bara på förtjusningen i rösten när Fredrik Laurin berättar om hur amerikanska Luftfartsverket skickade avgörande information till dem, om när en snubbe från Säpo ringde honom, och när "Sven Nyström" ringde CIA:s amerikanska samarbetspartner.
Fast reportrarnas arbete innehöll framför allt oanade mängder slit och motgångar, det har de vittnat om många gånger – inte minst i en legendarisk presentation på Gräv'05 i Helsingborg.
Något som slagit mig när jag följt reportrarnas – Bergman, Dyfvermark och Laurin – arbete är att de alltid tett sig som de tre musketörerna. En för alla, alla för en. En fin kontrast till den gamla schismen mellan Guillou och Bratt. Men ett scoop av samma dignitet.
/Gunilla
Det innehåller en hel del skön reporterromantik som lämpar sig väl för radio. Lyssna bara på förtjusningen i rösten när Fredrik Laurin berättar om hur amerikanska Luftfartsverket skickade avgörande information till dem, om när en snubbe från Säpo ringde honom, och när "Sven Nyström" ringde CIA:s amerikanska samarbetspartner.
Fast reportrarnas arbete innehöll framför allt oanade mängder slit och motgångar, det har de vittnat om många gånger – inte minst i en legendarisk presentation på Gräv'05 i Helsingborg.
Något som slagit mig när jag följt reportrarnas – Bergman, Dyfvermark och Laurin – arbete är att de alltid tett sig som de tre musketörerna. En för alla, alla för en. En fin kontrast till den gamla schismen mellan Guillou och Bratt. Men ett scoop av samma dignitet.
/Gunilla
Mug shot i New Mexico
NEW YORK Jag har inte bara skrivit om mikrolån på sistone, utan även om Bill Gates. Och då upptäckte jag att även han varit i klammeri med trafikpolisen ... i New Mexico 1977.
(Det finns förstås inget mug shot på mig. Det hela hade inte precis den digniteten. Det är därför det är absurt att bötesskulden eskalerat till $1 643. Den summan skulle ju räcka till fyra Anna Odell-böter, eller till att finansiera två Gloria i Peru-företag.)
Detta företag sålde tidigare t-tröjor med Gates-bilden.
/Gunilla
11 September 2009
Kivalån till Gloria i Peru
NEW YORK Idag har jag för första gången lånat ut pengar genom mikrokreditorganisationen Kiva i San Francisco, närmare bestämt 25 dollar till en 38-årig kvinna vid namn Gloria som bygger upp en liten affärsverksamhet i Urubamba i Perus inland (se kartan nedan).
Jag har känt till Kiva i flera år – sedan 2005, tror jag (innan det startades, för jag träffade en av de inblandade i New York) men först nu lyckats sälja in en text om det.
Och så tyckte jag att det var på tiden att jag själv testade hur det är att vara riskkapitalist i det lilla! Faktum är att jag mer eller mindre tömde mitt bankkonto för Glorias skull, och då är det häftigt att tänka på hur långt pengarna förhoppningsvis räcker för henne. 850 dollar har hon bett att få låna; i skrivande stund har 275 kommit in men det är 19 dagar kvar.
Jag har lagt upp en "Gunillas Kiva"-karta i Google Maps för att så småningom förhoppningsvis kunna lägga upp Kiva-entreprenörer jag lånar ut pengar till i fler länder.
Och en vacker dag tänker jag förstås göra som Nicholas Kristof och söka upp personerna på plats.
/Gunilla
Greetings from Colusa County (with love)
NEW YORK Denna vecka har varit full av käftsmällar av olika slag, ska inom kort skriva mer om vad som håller på att hända här i Harlem och som kommer att påverka min tillvaro här i grunden. Tema: NIMBY. Fast det var ändå väntat.
Fredagskvällen inledes med ett oväntat – och synnerligen obehagligt – samtal från G C Services, en indrivningsfirma. Den vill genast ha inte mindre än 1 364 dollar i böter från panka mig (som redan är skyldig halva den summan bara för min sjukförsäkringsräkning, som redan förfallit – varför det är en smula läskigt att vandra omkring på gatorna just nu).
Varför böter? Long story, men om någon minns så stoppades jag av California Highway Patrol när jag reste runt på vischan i norra Kalifornien i november, vilket jag aldrig hann berätta så utförligt om – men nämnde i slutet av denna bloggpost.
Tydligen skulle jag ha infunnit mig i Colusa County Superior Court i februari, men tyvärr var det aldrig någon som nämnde det för mig. Och så poppar de upp med ett hyfsat rejält indrivningskrav i september!
Nå, om jag ska försöka se denna blixt från en klar himmel positivt så är det .... intressant med dessa små inblickar i amerikanskt rättsväsende.*)
Känns dock inte helt OK att en sådan här indrivningsprocess endast sköts per telefon, och med så gott som noll varsel. (Jag förhandlade mig till att få ringa tillbaka på måndag, vilket var så långt som de kunde sträcka sig, istället för att omedelbart lägga upp en betalningsplan.)
Gudarna ska veta att jag behöver de där pengarna själv, men det går ju heller inte att neka till att den luspanka delstaten Kalifornien behöver dem ännu bättre!
/Gunilla
P S Här kan ni se vilken förtappad brottsling jag är...klicka på bilden så får ni se mitt kaliforniska kriminalregister.
När jag får tid ska jag skriva om vad som hände! Men det började med att jag helt enkelt var lite sen med att slå på helljuset när det började skymma. Och jag fattade inte att det var mig polisen försökte få att stanna, så jag körde bara på.
Detta är alltså vad som kan ske om man nöjer sig med att köra runt med ett svenskt körkort, så jag vill verkligen råda er alla att skaffa ett internationellt körkort.
*) Så'nt man får lära sig...
California Courts are under no obligation to send bail notices; however, our court does mail a courtesy notice to the address written on the citation. The notice indicates the bail amount, with or without proof of corrections if applicable.
(– – –)If you fail to submit all required monies and documents to the court by your appearance or any continuance date you may have been granted by the court clerk or Judge, your case will be considered ‘FTA’ with an additional $400 added to your original bail. Once your case goes to ‘FTA’ and you still have not taken care of your case it will be turned over to GC Services for collections with an additional $300 civil assessment fee added to your bail.
Hade ingen aning om det, men nu har jag lärt mig att FTA betyder failure to appear...
10 September 2009
Nyhet: Usama Kassir överklagar New York-domen
NEW YORK I maj var jag med om något spännande och framför allt intressant, nämligen ren nyhetsbevakning från en rättssal, vilket jag faktiskt aldrig tidigare hade sysslat med (om man bortser från en absurd övningsuppgift på JMK, en nyhetstext som i mitt fall kom att handla om någon ungdomsbrottsling som dömdes till dagsböter av Södra Roslags tingsrätt).
Det handlade om terroraktiviteter planerade av svensklibanesen Usama Kassir. Jag bloggade om det här: My Day in Court, och här kan ni se en av texterna som blev resultatet. Läs även Daniel Allings rapport för Ekot.
Det spännande var förstås att vara med om en amerikansk domstolsprocess på riktigt – med juryförfarande, advokater som håller genomarbetade anföranden och ropar "Objection!" om vartannat, domare med långa kåpor, stjärnbanér och träpaneler. Visst, som på TV..!
Samtidigt som det handlade om allvarliga händelser och komplicerade juridiska frågor, där den amerikanska juryn fann skuld där den svenske åklagaren inte ens funnit grund för åtal. Läs Magnus Ranstorps kommentar här, där det också spekuleras i ett rejält långt straff, möjligen livstid.
I nästa vecka kommer nästa skede i denna process. Den 15 september ska domaren John Keenan offentliggöra vilken påföljd det blir. Så då blir det en ny intressant tripp downtown till domstolsbyggnaden.
Jag talade häromdagen med en av Kassirs två försvarsadvokater, Mark DeMarco, och kan redan nu avslöja att de kommer att överklaga det hela (vilket de kan göra inom tio dagar efter det att straffet förkunnats).
"Vi kommer att överklaga, så snart domen är klar. Vi har gett Usama Kassir rådet att överklaga, och det är också hans önskan," sade DeMarco till mig i tisdags. (I maj ville de inte säga hur de skulle göra, men nu berättade han att de redan då var säkra på att de skulle överklaga.)
Däremot ville DeMarco inte kommentera vilka utsikter han trodde att en överklagan har. Nå, fortsättning följer väl i nästa vecka – jag har tänkt läsa själva åtalet tills dess.
/Gunilla Kinn
Det handlade om terroraktiviteter planerade av svensklibanesen Usama Kassir. Jag bloggade om det här: My Day in Court, och här kan ni se en av texterna som blev resultatet. Läs även Daniel Allings rapport för Ekot.
Det spännande var förstås att vara med om en amerikansk domstolsprocess på riktigt – med juryförfarande, advokater som håller genomarbetade anföranden och ropar "Objection!" om vartannat, domare med långa kåpor, stjärnbanér och träpaneler. Visst, som på TV..!
Samtidigt som det handlade om allvarliga händelser och komplicerade juridiska frågor, där den amerikanska juryn fann skuld där den svenske åklagaren inte ens funnit grund för åtal. Läs Magnus Ranstorps kommentar här, där det också spekuleras i ett rejält långt straff, möjligen livstid.
I nästa vecka kommer nästa skede i denna process. Den 15 september ska domaren John Keenan offentliggöra vilken påföljd det blir. Så då blir det en ny intressant tripp downtown till domstolsbyggnaden.
Jag talade häromdagen med en av Kassirs två försvarsadvokater, Mark DeMarco, och kan redan nu avslöja att de kommer att överklaga det hela (vilket de kan göra inom tio dagar efter det att straffet förkunnats).
"Vi kommer att överklaga, så snart domen är klar. Vi har gett Usama Kassir rådet att överklaga, och det är också hans önskan," sade DeMarco till mig i tisdags. (I maj ville de inte säga hur de skulle göra, men nu berättade han att de redan då var säkra på att de skulle överklaga.)
Däremot ville DeMarco inte kommentera vilka utsikter han trodde att en överklagan har. Nå, fortsättning följer väl i nästa vecka – jag har tänkt läsa själva åtalet tills dess.
/Gunilla Kinn
09 September 2009
Inkomstdistribution
NEW YORK Tänk på detta (jag har dock inte själv räknat på om det stämmer):
Noteras kan ju att åtminstone två av de sju, Bill Gates och Warren Buffett, jobbar på saken.
Uppdatering: Missa inte T:s kommentar!
/Gunilla
The world's seven richest men could wipe out global poverty. Their combined wealth is more than enough to provide the basic needs of the poorest quarter of the world's people.
Noteras kan ju att åtminstone två av de sju, Bill Gates och Warren Buffett, jobbar på saken.
Uppdatering: Missa inte T:s kommentar!
/Gunilla
07 September 2009
Från Kinnekulle till Nebraska
NEW YORK En läsarfråga, från detta inlägg:
Tyskar är förlåtna om de säger "Kinn" (=haka) med hårt uttal. Amerikanarna är förlåtna, för de har verkligen fullt sjå med underliga efternamn från hela världen att hålla reda på här. Och italienarna är förlåtna, de med – för det ser konstigt ut med ett ord som alls börjar på k- i italienskan, och de har inte samma uttal utan där skulle "Cin" få ett t-förslag.
Men vad gäller svenskarna kan jag inte begripa det. (Möjligen blir folk förvirrade över att vissa som heter till exempel Kristina kallar sig "Kinna" med hårt uttal?)
Namnet följer nämligen vanliga, svenska uttalsregler. K framför i, e, y, ä, ö, ni vet... Mjuka vokaler!
Uttalas alltså som början på Kinnekulle, [orten] Kinna, Kinnevik, kines, kista... Fortsätt med kedja, kyrka, kättare och körsbär så hajar ni.
När jag var sju år hade jag problem med tje- och sje-ljuden och fick gå till talpedagogen i min skola. Då kunde vi alltid ha mitt namn som exempel, så blev det rätt till sist! (Ni anar inte vilka ramsor jag fick traggla – definitivt "Sju sjösjuka sjömän på skeppet Shanghai", och jag fick lägga ändlösa memoryspel med bilder föreställandes såväl sjuksköterskor som kineser.)
Här i USA har jag för övrigt ett helt annat problem med mitt namn. Att namnet börjar med K- och inte med Sh-, som många tror när de ska skriva ner det, är jag van att förklara – och ibland får vi ta uttalet flera gånger, om de är måna om att få till det rätt.
Men jag har upptäckt att många sedan skriver Kimm. Och ibland blir det även Gumilla. Möjligen har jag ett talfel vad gäller m och n, eller så är telefonlinjerna dåliga. Eller så tänker de på det spanska efternamnet Gumilla. Kimm verkar det också finnas många av. Och stavningen måste bli korrekt, exempelvis om de ska skicka mig något elektroniskt.
Så nu försöker jag att alltid bokstavera på ett av mig hemmagjort bokstaveringssystem: Georgia – Utah – Nebraska – Iowa – Louisiana – Louisiana – Alabama; Kansas – Iowa – Nebraska – Nebraska, med extra betoning på alla Nebraska. (Har tyvärr bara varit i två av dessa delstater, gissa vilka.)
Skönt att mitt namn är rätt kort. På svenska brukar det räcka med att jag säger "Kinn som i Kinnevik".
/Gunilla
Jo, det är absolut fler än du som inte blivit kloka på det – massvis av såväl svenskar som amerikaner och människor av andra nationaliteter är totalförvirrade, och det blir fel ofta.
Gunilla!
Jo, de flesta läsarna av din blogg har nog förstått vad du heter. Men däremot kanske det finns fler än jag som ännu inte blivit riktigt klok på hur efternamnet ska uttalas... :-)
Medborgare X
Tyskar är förlåtna om de säger "Kinn" (=haka) med hårt uttal. Amerikanarna är förlåtna, för de har verkligen fullt sjå med underliga efternamn från hela världen att hålla reda på här. Och italienarna är förlåtna, de med – för det ser konstigt ut med ett ord som alls börjar på k- i italienskan, och de har inte samma uttal utan där skulle "Cin" få ett t-förslag.
Men vad gäller svenskarna kan jag inte begripa det. (Möjligen blir folk förvirrade över att vissa som heter till exempel Kristina kallar sig "Kinna" med hårt uttal?)
Namnet följer nämligen vanliga, svenska uttalsregler. K framför i, e, y, ä, ö, ni vet... Mjuka vokaler!
Uttalas alltså som början på Kinnekulle, [orten] Kinna, Kinnevik, kines, kista... Fortsätt med kedja, kyrka, kättare och körsbär så hajar ni.
När jag var sju år hade jag problem med tje- och sje-ljuden och fick gå till talpedagogen i min skola. Då kunde vi alltid ha mitt namn som exempel, så blev det rätt till sist! (Ni anar inte vilka ramsor jag fick traggla – definitivt "Sju sjösjuka sjömän på skeppet Shanghai", och jag fick lägga ändlösa memoryspel med bilder föreställandes såväl sjuksköterskor som kineser.)
Här i USA har jag för övrigt ett helt annat problem med mitt namn. Att namnet börjar med K- och inte med Sh-, som många tror när de ska skriva ner det, är jag van att förklara – och ibland får vi ta uttalet flera gånger, om de är måna om att få till det rätt.
Men jag har upptäckt att många sedan skriver Kimm. Och ibland blir det även Gumilla. Möjligen har jag ett talfel vad gäller m och n, eller så är telefonlinjerna dåliga. Eller så tänker de på det spanska efternamnet Gumilla. Kimm verkar det också finnas många av. Och stavningen måste bli korrekt, exempelvis om de ska skicka mig något elektroniskt.
Så nu försöker jag att alltid bokstavera på ett av mig hemmagjort bokstaveringssystem: Georgia – Utah – Nebraska – Iowa – Louisiana – Louisiana – Alabama; Kansas – Iowa – Nebraska – Nebraska, med extra betoning på alla Nebraska. (Har tyvärr bara varit i två av dessa delstater, gissa vilka.)
Skönt att mitt namn är rätt kort. På svenska brukar det räcka med att jag säger "Kinn som i Kinnevik".
/Gunilla
Frilansgriseri
"Rätt vad det är får man en bult i pannan och slängs i kokande vatten, och då undrar man vart alla år tog vägen!"Läs vem det är som har en så klarsynt livssyn... Via: Vassa Eggen
/Gunilla
Type casting pågår
NEW YORK Den som känner sig träffad av någon av följande beskrivningar kan söka jobb i två aktuella filminspelningar i New York!
Ett krav, troligen även för statistrollerna, är dock att man är med i skådespelarfacken SAG eller Aftra. Men det är roligt att fundera över vad supermodellerna, den brittiske barberaren och fängelsekunderna har med Wall Street att göra, hehe. (Via Finansbloggen.)
Uppdatering: Det verkar faktiskt inte helt omöjligt att bli medlem i SAG, även som statist – fast ganska dyrt... Det gäller bara att få en statistroll med replik! Vilket jag faktiskt hade i Varuhuset en gång.
/Gunilla
Wall Street IILäs mer hos castingfirman! Jag tänkte genast att jag skulle kunna söka som "internationell typ", möjligen "konstnärlig typ" eller varför inte "corporate executive type" – och jag har gedigen erfarenhet som statist i ett flertal svenska film- och TV-produktioner.
• manliga fängelsevakter, alla etniciteter, 22–50 år
• manliga intagna, alla etniciteter, 18–65
• verkliga Wall Street-mäklare, kvinnor och män, alla etniciteter, 22–50
• tidningskioskförsäljare, manlig, ostindisk, 22–65
• laboratorietekniker, kvinnor och män, alla etniciteter, 25–65
• kvinnliga supermodeller, alla etniciteter, 18–25 som är 175 cm eller längre
• svart basketspelare, manlig, 18–30
• kinesiska investerare, kvinnor och män, alla etniciteter, 25–65
• kafévärd, kvinnor/män, asiatisk, 25–55
• brittisk barberare, manlig, alla etniciteter, 25–65
• regeringstjänstemän, företagsledartyper; kvinnor och män, alla etniciteter, 25–75
• konstnärliga typer, kvinnor och män, alla etniciteter, 18–55
• kvinnlig filmstjärna, alla etniciteter, 25–45
• advokater, kvinnor och män, alla etniciteter, 30–75
• dublett till skådespelaren Michael Douglass, längd 178 cm
• dublett till skådespelaren Shia LaBeouf, längd 175 cm
Sex and the City II
• modeller
• kändistyper
• societetspersoner
• klubbesökare
• bögar och lesbiska
• internationella typer (Mellanöstern, arabiska, asiatiska, europeiska, brittiska)
• professionella fotbollsspelare
Ett krav, troligen även för statistrollerna, är dock att man är med i skådespelarfacken SAG eller Aftra. Men det är roligt att fundera över vad supermodellerna, den brittiske barberaren och fängelsekunderna har med Wall Street att göra, hehe. (Via Finansbloggen.)
Uppdatering: Det verkar faktiskt inte helt omöjligt att bli medlem i SAG, även som statist – fast ganska dyrt... Det gäller bara att få en statistroll med replik! Vilket jag faktiskt hade i Varuhuset en gång.
/Gunilla
Bloggen: nu med efternamn överallt
NEW YORK Den här bloggens syfte har hela tiden varit främst att kommunicera med vänner och bekanta. Eller var åtminstone det från början, för fyra och ett halvt år och tusentals inlägg sedan.
Tanken var att kanske ha en parallell blogg med en mer offentlig persona – men det är inte så lätt att hålla liv i dubbelbloggande (och kanske borde det isåfall ske på engelska respektive svenska). Jag står förstås för det jag skriver, men jag ville helt enkelt ha möjligheten att i all enkelhet kommentera på andra bloggar som "Gunilla" (tidigare "Gunilla K"), utan att nödvändigt gödsla med min byline precis överallt.
Jag har naivt tänkt att den som för något särskilt sammanhang utanför bloggvärlden behöver ta reda på mitt efternamn mycket enkelt kan göra det på massor av olika vis, och det finns knappast en enda regelbunden läsare av denna blogg som inte begripit vad jag heter.
Men eftersom det i mitt tycke ser helt oseriöst ut när somliga *riktiga medier* och *riktiga journalister*, som Jan Guillou skulle uttrycka det, bara citerar mig som "Gunilla", i en debatt-kontext – där läsarna förstås inte har en aning om vem jag är, och tydligen även i tryck i papperstidningen! – så har jag nu lagt till även mitt stiliga efternamn på flera ställen i bloggen.
Förhoppningsvis bidrar det till en mindre slapp, mindre intimiserande och mer tydlig citatteknik i boulevardpressen... ;-)
Vore jag digital debattredaktör på Sveriges största dagstidning skulle jag förstås definitivt figurera med både för- och efternamn i alla offentliga sammanhang..! Men "Anna" vill väl bli kompis med läsarna.
Kanske förverkligar jag en vacker dag den ursprungliga ambitionen – att ha en "offentlig blogg", med debattinlägg och tyckanden, och en mer privat.
Det är sannerligen inte alltid så kul att lösryckta idéer jag slängt ur mig här i all hast plockas upp på andra ställen, där jag kanske hellre hade velat bidra med någon mer genomtänkt och genomarbetad formulering – men jag inser att det är något man får leva med.
Då också med mitt efternamn, numera, vilket möjligen kan bidra till att jag kläcker ur mig färre förhastade tankar, vilket nog bara är bra.
Uppdatering (med anledning av Leroys fråga i kommentarfältet): Jag har ännu inte hittat det färska exemplet på hur jag blev citerad med enbart "Gunilla", men det handlade om Namibia och kanske letar jag fram det – såg det på Aftonbladets hemsida häromdagen.
Fast det finns ett annat och kanske bättre exempel från i vintras. Här kan ni läsa hur jag dels blev refererad som blott "Gunilla", dels blev helt felaktigt refererad av "dem i media", d v s av Aftonbladets googlare/knuffare: http://gunillasdagbok.blogspot.com/2009/02/jag-ar-felrefererad-i-aftonbladet.html
/Gunilla Kinn
P S (lite senare) Leroy, jag hittar ingen länk. Tror inte det ligger kvar på nätet. Men det jag syftar på var att jag nämndes med enbart förnamn, ej bloggnamn, i den lilla ruta på sajten som idag ser ut så här:
Och i debattredaktörens blogg skriver hon ju att det de citerar hamnat i papperstidningen också. De brukar väl aldrig citera folk med enbart förnamn där – annat än barn, möjligen. Fast kanske stod bloggens namn där... Det kan jag ju inte säga något om.
Det är förstås inte så konstigt att bloggens titel används, när någon länkat hit, även om jag själv tänkt på det mer som en förklaring av vad jag bloggar om/hur/genren, än liksom ett namn på/varumärke för hela klabbet. Varumärket är ju jag...
Så i förebyggande syfte och för att vara tydlig anger jag alltså mitt efternamn oftare i fortsättningen.
Tanken var att kanske ha en parallell blogg med en mer offentlig persona – men det är inte så lätt att hålla liv i dubbelbloggande (och kanske borde det isåfall ske på engelska respektive svenska). Jag står förstås för det jag skriver, men jag ville helt enkelt ha möjligheten att i all enkelhet kommentera på andra bloggar som "Gunilla" (tidigare "Gunilla K"), utan att nödvändigt gödsla med min byline precis överallt.
Jag har naivt tänkt att den som för något särskilt sammanhang utanför bloggvärlden behöver ta reda på mitt efternamn mycket enkelt kan göra det på massor av olika vis, och det finns knappast en enda regelbunden läsare av denna blogg som inte begripit vad jag heter.
Men eftersom det i mitt tycke ser helt oseriöst ut när somliga *riktiga medier* och *riktiga journalister*, som Jan Guillou skulle uttrycka det, bara citerar mig som "Gunilla", i en debatt-kontext – där läsarna förstås inte har en aning om vem jag är, och tydligen även i tryck i papperstidningen! – så har jag nu lagt till även mitt stiliga efternamn på flera ställen i bloggen.
Förhoppningsvis bidrar det till en mindre slapp, mindre intimiserande och mer tydlig citatteknik i boulevardpressen... ;-)
Vore jag digital debattredaktör på Sveriges största dagstidning skulle jag förstås definitivt figurera med både för- och efternamn i alla offentliga sammanhang..! Men "Anna" vill väl bli kompis med läsarna.
Kanske förverkligar jag en vacker dag den ursprungliga ambitionen – att ha en "offentlig blogg", med debattinlägg och tyckanden, och en mer privat.
Det är sannerligen inte alltid så kul att lösryckta idéer jag slängt ur mig här i all hast plockas upp på andra ställen, där jag kanske hellre hade velat bidra med någon mer genomtänkt och genomarbetad formulering – men jag inser att det är något man får leva med.
Då också med mitt efternamn, numera, vilket möjligen kan bidra till att jag kläcker ur mig färre förhastade tankar, vilket nog bara är bra.
Uppdatering (med anledning av Leroys fråga i kommentarfältet): Jag har ännu inte hittat det färska exemplet på hur jag blev citerad med enbart "Gunilla", men det handlade om Namibia och kanske letar jag fram det – såg det på Aftonbladets hemsida häromdagen.
Fast det finns ett annat och kanske bättre exempel från i vintras. Här kan ni läsa hur jag dels blev refererad som blott "Gunilla", dels blev helt felaktigt refererad av "dem i media", d v s av Aftonbladets googlare/knuffare: http://gunillasdagbok.blogspot.com/2009/02/jag-ar-felrefererad-i-aftonbladet.html
/Gunilla Kinn
P S (lite senare) Leroy, jag hittar ingen länk. Tror inte det ligger kvar på nätet. Men det jag syftar på var att jag nämndes med enbart förnamn, ej bloggnamn, i den lilla ruta på sajten som idag ser ut så här:
Och i debattredaktörens blogg skriver hon ju att det de citerar hamnat i papperstidningen också. De brukar väl aldrig citera folk med enbart förnamn där – annat än barn, möjligen. Fast kanske stod bloggens namn där... Det kan jag ju inte säga något om.
Det är förstås inte så konstigt att bloggens titel används, när någon länkat hit, även om jag själv tänkt på det mer som en förklaring av vad jag bloggar om/hur/genren, än liksom ett namn på/varumärke för hela klabbet. Varumärket är ju jag...
Så i förebyggande syfte och för att vara tydlig anger jag alltså mitt efternamn oftare i fortsättningen.
Klockrent av Karin M om SVT:s Afrikabevakning
NEW YORK Här är ett klockrent debattinlägg av Aftonbladets kloka Karin Magnusson (tipstack Henrik J). Citat:
Varje korrenätverk med självaktning borde givetvis ha en fast Afrika-korrespondent eller åtminstone en stringer. Själv tycker jag egentligen att det bör ha tre: i Sydafrika (t ex Johannesburg), Östafrika (t ex Nairobi) och Västafrika (t ex Dakar eller Accra). Förresten, gärna Nordafrika också (t ex Kairo).
Och varför inte Centralafrika... Själv har jag vissa planer på att fara på en liten tripp till Burundi en vacker dag!
/Gunilla
P S *) En liten randanmärkning kan en inbiten besserwisser som jag inte låta bli: Fredrik Sperling var som SVT-stringer stationerad inte i Kapstaden utan i Johannesburg. Fast rapporterade från Kapstaden gjorde han förstås säkert ibland.
Att människor på den gigantiska kontinent som Afrika utgör i många fall faktiskt lyssnar på Beyoncé eller Madonna precis som vi, gillar samma mat som tyskar och norrmän, går klädda i jeans och t-shirt och utbildar sig till IT–ingenjörer i storstäder som Kapstaden eller Kairo, det är fakta som strider totalt mot bilden av den exotiske och farlige vilden, som SVT nu aningslöst reproducerar.
För närvarande har Sveriges television ingen korrespondent i Afrika. Tidigare såg vi inslag av radarparet Marika Griehsel och Simon Stanford. När de packade ihop var Fredrik Sperling på plats och rapporterade från Kapstaden*). I dag – tomt. Släckt. Ingen hemma.Helt rätt att vidga diskussionen till SVT:s omvärldsbevakning och utrikeskorrespondentnät, även om man skulle kunna tillägga att Aftonbladet inte heller har så där värst många medarbetare runtom i världen...
Samma sak gäller Sydamerika. Indien, ett av världens mest folk- och händelserika utvecklingsländer, täcks av kontoret i Peking. Att SVT inte upprätthåller en kontinuerlig utrikesbevakning av dessa gigantiska områden är dålig tv i allmänhetens tjänst. Inom ramen för det uppdraget borde rimligen ligga att ha en kontinuerlig nyhetsrapportering från länder bortom Västeuropa och USA.
Varje korrenätverk med självaktning borde givetvis ha en fast Afrika-korrespondent eller åtminstone en stringer. Själv tycker jag egentligen att det bör ha tre: i Sydafrika (t ex Johannesburg), Östafrika (t ex Nairobi) och Västafrika (t ex Dakar eller Accra). Förresten, gärna Nordafrika också (t ex Kairo).
Och varför inte Centralafrika... Själv har jag vissa planer på att fara på en liten tripp till Burundi en vacker dag!
/Gunilla
P S *) En liten randanmärkning kan en inbiten besserwisser som jag inte låta bli: Fredrik Sperling var som SVT-stringer stationerad inte i Kapstaden utan i Johannesburg. Fast rapporterade från Kapstaden gjorde han förstås säkert ibland.
06 September 2009
Pirater på röda mattan
NEW YORK Realtid har en liten rolig bildserie från Piratförlagets tioårskalas. Ni som följde/följer Gömda-skandalen kan här skåda diverse kompisar från förr. Det är förläggare, författare, chefredaktörer (från DN och Aftonbladet), kolumnister (från SvD och Expressen) och en advokat (gissa vem) i en salig röra. Alla utom Mia.
Hos Stefan Stenudd – vars blogg jag upptäckte tack vare denna fina Michael Jacksonpostning – kan ni läsa vad han tycker om slika kotterier (i kommentarfältet).
/Gunilla Kinn
Hos Stefan Stenudd – vars blogg jag upptäckte tack vare denna fina Michael Jacksonpostning – kan ni läsa vad han tycker om slika kotterier (i kommentarfältet).
/Gunilla Kinn
05 September 2009
New Yorks tunnelbana i din iPhone
NEW YORK Till alla kartfreaks: en jämförelse mellan två möjliga tunnelbanekartor för New York, även här. Till vänster den som används idag; till höger som den skulle kunna se ut för att göra saker och ting enklare för besökare – ett förslag av formgivaren Eddie Jabbour, som förklarar sina tankar här. Hans karta har inte accepterats av MTA (som sköter New Yorks kollektivtrafik) men den finns att införskaffa som iPhone-applikation...
Här finns fler tunnelbanekartor från olika städer.
/Gunilla
Uthyres ASAP: liten lägenhet i West Village
NEW YORK Min kompis Maria behöver omedelbart hyra ut sin lägenhet på Christopher Street, mitt i smeten i Greenwich Village/West Village, i andra hand.
Det är en 1,5:a på cirka 35 kvadratmeter – väldigt trevlig, säger jag som bara varit där en gång, och med ett toppenläge.
Se Marias presentation nedan, och maila henne på maria@urbanidentities.com snarast vid intresse – hon behöver ordna detta redan under helgen! Perfekt för någon som får ett infall att vistas i New York under hösten.
Hyra: $1 800/månad
Tidsperiod: 15 september – 30 november (eventuellt kan kontrakt sedan skrivas direkt med värden för den som tänkt stanna i New York)
/Gunilla
Hi,
here are the details:
I'm moving out from my current place by the 15th of sept, but my lease is not up until the last of Nov, so therefore I'd like to sublease it for 2.5 month, to get the security deposit back.
After that it's an option to take over the contract or move out.
It's a 1 bed, on 87 Christopher St. 4th FL (of 5) walk up, with livingroom towards the back yard, with high trees, so its light, calm and has a view to the sky and Empire State Building.
In the pretty big kitchen I have a butcher table and 4 stools from IKEA, and in the bedroom I have a full size bed. These furniture I can leave, sell or remove, dep what's wanted.
In the living there is a built in bookshelf, but the rest of the furniture I'd like to bring with me.
The rent is currently $1800, which the broker said is still the best you can get for a 1 bed here, but as the market dropped, I already spoke to the landlord about renegotiate it to be $1700 or possibly $1600 after last november.
Gas+internet is approx $50 each so with this incl it would be $1900, and dep. on how we arrange with furniture that could be extra.
I think its a good deal for the location that is great, btwn bleecker and 7th ave, close to the subways 123, at the corner and close to W4 station w all its trains, and pretty close to the water front, all caffees restaurants and stores around here.
I believe that's the basics, any questions? Interested? or know of anyone who would be? Let me know, the sooner the better!
All the best,
Maria
Subscribe to:
Posts (Atom)