20 June 2006

Den smala vägen ledde inte till Accra (denna helg)

Jag skrev häromveckan detta, i manuset till min kommande webbsida (snart klar!):
"I usually plan, organize, and finance my report journeys myself — by incomes from my assignments — and do no accept paid press trip arrangements. This means that I pay for my journeys myself (but I do invite media companies to share my costs for air tickets, hotel nights and other expenses — too often, they seem to think that it's OK that freelancers accept press trips, maybe because they do it themselves)."
Och i samma veva kom märkligt nog en inbjudan – per telefon – att följa med på en pressresa arrangerad av Världsbanken, till Ghana.

Med ett extremt intressant program om "bankens" (som de själva säger) försök till fattigdomsbekämpning, med en kedja studiebesök och möten med alla möjliga: ghananska ungdomar, journalister, kvinnogrupper, bönder – ja, självaste Ghanas president skulle man få träffa.

Biståndspropaganda, såklart. Men hur intressant och välorganiserat som helst, verkade det vara. Dags för min präktiga princip att testas...

Det var the External Affairs Counselor for the Nordic Countries som ringde, från Världsbankens kontor i London, och han hade plats för sex europeiska journalister. Fem var redan klara, och nu hade de en plats ledig med kort varsel. En plats som de gärna ville fylla med en svensk skribent.
Jag var tydligen den enda som ens fick frågan (två reportrar på Sveriges Radio resp DN var också påtänkta, men jag ansågs tydligen ha kontakter med för Världsbanken intressantare redaktioner..?!).

Dealen:
Världsbanken skulle betala flygbiljett Amsterdam–Accra ToR, måltider och lokala transporter (men inte hotell).

Jag har varit på väg till Ghana länge, har ju varit sorgligt lite i Afrika överhuvudtaget (och skulle gärna vilja skriva mer än jag gör om utvecklingsfrågor).

Men det går ju inte att tacka ja till sådant här. Tyvärr.

Det vill säga, det är klart man kan delta i programmet, men att ta emot en flygbiljett ... där går liksom gränsen. (Varför den nu egentligen gör det. Det kostar ju Världsbanken massor av resurser att överhuvudtaget ordna ett studiebesöksprogram. Och skulle man verkligen upprätthålla sitt oberoende borde man väl inte delta i studieresor överhuvudtaget – och då skulle man som journalist verkligen missa en hel del.)

Jag kollade vad det skulle kosta att betala hela resan New York–Accra–New York själv (så kunde Världsbanken åtminstone använda biljettpengarna till den där fattigdomsbekämpningen i Ghana istället...). Men eftersom det var så kort varsel skulle bara flygbiljetten ha gått på uppemot $2,000.
Lägg därtill alla andra utlägg, och den myckna tid det tar att förbereda en reportageresa, att vara jetlaggad/oförmögen att jobba normalt en vecka efteråt, samt – framför allt – att efteråt skriva ut alla texter man eventuellt sålt in så skulle jag antagligen ha varit uppe i kostnader på många tiotusentals kronor. Lägg dessutom till alla mina fasta kostnader (hyror, skatter, försäkringar etc)... Jag är ju dyr i drift även när jag inte reser.

Jag skulle alltså ha behövt sälja in hur många reportage och artiklar som helst från resan – bara för att i bästa fall gå plus/minus noll. (Någon lön behöver jag ju som tur är aldrig ta ut, eftersom jag har ett så roligt jobb!)

Och ni kan ju tänka er "hur många reportage och artiklar" det går att sälja in från Ghana. Om fattigdomsbekämpning. Inte så många.

Well, det hade varit kul och lärorikt och viktigt att resa ändå. Men det får bli en annan gång, när jag är stadd vid kassa och har mindre att göra i New York – och hinner förbereda mig lite mer, genom att sälja in grejer. Bara att fixa studiebesöken själv.

Fast hmmmm ... jag kanske hade kunnat sälja in reportage om fotbollsfans i Ghana. För jag skulle ha varit där denna vecka i såfall.

/Gunilla

P S Radiotips: P1 sänder framöver, upptäckte jag precis, reportage om vardagsliv i Afrika, bland annat från Ghana, som verkar superintressanta, av duktiga frilansarna Karine Mannerfelt och Helene Ardelius. Så jag får resa dit m h a webbradion. Det är radio man ska göra!!!

No comments:

Post a Comment