Showing posts with label Samtidskultur. Show all posts
Showing posts with label Samtidskultur. Show all posts

18 May 2010

Lars Vilks "förtjänar ett aktivt stöd"

PORT-AU-PRINCE Där satt den! Världen känns inte riktigt lika galen, som den gjorde för några dagar sedan. Det har varit många bra inlägg i debatten (se några länkar i mina föregående bloggposter), främst – vad jag kunnat se – i olika delar av Sydsvenskan och Expressen.

Men Johan Lundberg och Paulina Neuding skriver alltså i DN Debatt idag. Citat:
"Möjligheten att på universitet – i form av föreläsningar, seminarier eller forskning – pröva hypoteser och tankegångar är själva fundamentet i det samhälle som vuxit fram efter upplysningen. När olika grupper i kraft av styrka, svaghet eller ekonomiskt inflytande börjar diktera vad som får sägas och inte sägas, vad som är sant och inte sant, är en viktig grundstomme i det fria samhället hotad.

Denna grundstomme kan inte skyddas enbart på politisk väg eller med polisinsatser. Den kräver att vi alla som verkar i det civila samhället står upp mot hoten, tills de grupper och individer som står bakom dem inser att de inte har någon effekt.

Det är detta som Lars Vilks har gjort. Han har med ett föredömligt stoiskt sinnelag hela tiden uthärdat hoten och uppståndelsen. Han har ständigt försökt att skämta bort allvaret i situationen för hans egen del.
Denna attityd, som hans islamistiska belackare onekligen skulle kunna ha något att lära av, har emellertid misstänkliggjorts och avsiktligt missförståtts som att det skulle handla om oansvarigt varumärkesbyggande och glädje över att få befinna sig i rampljuset.
I själva verket har Lars Vilks med fara för sitt eget liv visat var gränsen för yttrandefriheten numera går i Sverige. Han förtjänar ett aktivt stöd i den fortsatta kampen för några av det fria samhällets allra viktigaste principer och värden."

Kan bara hålla med. Av alla de obehagliga tankeströmningar som dykt upp apropå hoten mot Lars Vilks stör jag mig nog mest på dem som påstår att han gjort allting för att få uppmärksamhet. Utmärkt att Lundberg&Neuding tar upp det (se det citerade stycket ovan).

Samma sak skedde när Monica Antonsson kom med boken som avslöjade vilken soppa den "sanna" boken Gömda var. Jag vet inte hur många som i debatten påstod sig veta att hon hade skrivit boken för att få uppmärksamhet och göra sig ett namn genom att attackera Liza Marklund – påståenden så genomkorkade att jag inte ens ids kommentera dem.

Snart kommer det förresten några Port-au-Prince-snap shots här på bloggen!

Uppdatering: Missa inte Sanna Raymans texter i SvD!

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/fran-tallerud-till-haag-tre-ar-med-vilksdebatten_4732679.svd

http://blogg.svd.se/ledarbloggen?id=19326

/Gunilla


15 May 2010

Laddad konst ställer krav på publiken

NEW YORK Rakel Chukri påpekar i Sydsvenskan det som sorgligt nog behöver påpekas: att Sooreh Heras video, som Lars Vilks visade i Uppsala i måndags, inte var en porrfilm, som vandalerna som avbröt föreläsningen påstod, utan ett verk som belyste homofobi runt om i världen.

"Pöbeln på Uppsala universitet skrek att videon var pornografisk, vilket är starkt överdrivet. Mina tankar går i stället till ett mer raffinerat konstprojekt där det israeliska homosexuella konstnärsparet Gil & Moti efterlyste arabiska älskare. Mötena resulterade i explicit erotiska teckningar, ett skarpt och mänskligt inlägg om etniska konflikter och sexuella tabun i Mellanöstern.

Liksom romanen ”Sändebudet” kräver den typen av laddad samtidskonst en publik som accepterar en öppen diskussion. De som härjade på Uppsala universitet i tisdags betedde sig dock som stereotypa Hollywood-muslimer som bara kan ett slagord: ”Allahu akbar”."

Se några av bilderna här:
http://gunillasdagbok.blogspot.com/2010/05/allah-ho-gaybar-har-ar-filmen.html


Homofobin, vare sig den är religiöst betingad eller inte, måste granskas kritiskt. Det gäller i alla sammanhang och motsättningarna mellan olika minoritetsgrupper blev exempelvis sorgligt tydliga i Kalifornien hösten 2008, i samband med valet om äktenskapslagstiftning för homosexuella. Men här råder komplexa samband, så det får jag fördjupa mig i någon annan gång.

/Gunilla

Blandat av Brodow

NEW YORK Anna Brodow Inzaina, som är konstkritiker i bland annat Svenska Dagbladet och som – vid Uppsala universitet – arbetar på en avhandling om konstnärliga experiment, skriver om Lars Vilks:
http://annabrodowinzaina.wordpress.com/2010/05/15/som-om-inte-en-dansk-skalle-racker
"Det upprör mig att inte fler kulturchefer, journalister och kritiker tar avstånd från attacken mot yttrandefriheten vid Uppsala universitet den 11 maj då Lars Vilks föreläsning avbröts av en mobb. Universitetet är inte en plats för demonstrationer och slagsmål, den som vill tala får vara så god att göra det när ordet lämnas fritt. Är bilder och filmer stötande för någon kan vederbörande gå ut ur föreläsningssalen. Den som blir utsatt för ett brott bär heller inte själv skulden till det."
och i ett tidigare inlägg:
http://annabrodowinzaina.wordpress.com/2010/05/12/provocerande-konst-som-hindras-och-tamjs
"Något av det mest sorgliga är att en föreläsning vid universitetet förhindras på grund av människor inte kan respektera de överenskommelser som gäller där: att det är en plats där ordet är fritt och där svåra ämnen ska kunna diskuteras. De som mår dåligt av att se innehållet i de konstverk som Vilks exemplifierade med som stöd för sin föreläsning om yttrandefrihet och konstens gränser kunde ha gått ut. Istället väljer en mobb att högljutt demonstrera och gå till handgripligheter. Man använder alltså sin yttrandefrihet för att demonstrera MOT yttrandefriheten inte FÖR den."
Läs även i samma text om ett annat synnerligen märkligt ingripande i den konstnärliga friheten i Uppsala:
"...Christian Pontus Anderssons skulpturgrupp i nya Blåsens hus i Uppsala, en byggnad tillhörande universitetet. Det är gymnastiska män iförda något slags hjälmar med vita strumpor och vita handskar. Konstnärens intention var att uttrycka en sårbarhet och nakenhet i kombination med en anspänning och kontroll. Därför satte han på strumpor och handskar på de för övrigt nakna skulpturerna för att förstärka nakenheten. Men en sådan framträdande nakenhet med synliga genitalier tyckte inte ”brukarna” om, alltså den grupp som från universitetets sida förde en dialog med konstnären om konstverket. Under processens gång fick konstnären göra avkall på sin intention. Gymnasterna har numera hudfärgade badbyxor på sig, vilket i en gymnastikanläggning ger en helt annan innebörd åt skulpturgruppen. Den klassiska nakna manskroppen försvinner och vi får en mer realistisk avbildning av en gymnast.

Detta är ett tämligen stort avsteg från konstnärens intentioner som från början var att dels framställa nakenhet i betydelsen sårbarhet, dels föra in ett idealistiskt filter som skiljer den från den realistiska traditionen... (– – –) Genom att delvis göra skulpturen naken, delvis klädd, arbetar Christian Pontus Andersson med konsthistorien och förhållandet mellan realism och idealism som en fond. Jag hade velat se skulpturerna som de var från början, utan kalsonger, nu är verket ett annat."

Detta inlägg från mars har jag länkat till tidigare, men jag gör det igen och citerar:

http://annabrodowinzaina.wordpress.com/2010/03/31/varfor-vilks-verk-ar-bra

"Lars Vilks hävdar själv att rondellhundsteckningen skall ses som ett socialkritiskt verk, och inte som en politisk karikatyrteckning som många har velat göra den till. Till skillnad från den gängse socialkritiska konsten vars standardämnen är ”historia, politik, migration, religion, språk, kultur, etik, moral och identitet” (jag citerar här Göteborgsbiennalens duktiga studiehäfte) bryter Lars Vilks mot en outtalad regel. Det är socialkritisk konst, men av fel sort. Vad Lars Vilks gör är att han ställer sig på fel sida och vips får han konstvärlden emot sig.
(– – –)
Alla som har följt Vilks genom åren på hans blogg vilks.net har lagt märke till ett intresse hos honom: att studera hur konstvärlden fungerar och hur makten ser ut. Hans redovisningar av konstnärers positioner på artfacts.net, hans sortering av kritiker som tunga respektive lättviktiga, hans analyser av läget inom samtidskonsten och de senaste trenderna, hans ironiska ton som man aldrig riktigt vet hur man skall tolka. Är han kritisk eller understödjer han systemet?

En sak är säker: Lars Vilks klargör de sociala mekanismer och maktstrukturer inom konstvärlden som är styrande för hur kritiker, curatorer, gallerister och konstnärer handlar och resonerar.

(– – –)

Själv anser jag att Vilks verk är bra. Inte för att det är provocerande och därmed av princip bra, utan för att det klargör kulturella och politiska motsättningar, ideologiska skiljelinjer i debatten och avslöjar de fega och räddhågsna. Just den typen av klargöranden behöver vi. Det är ett bra verk därför att det tvingar ut debattörer, ledarskribenter och kritiker som talar i det offentliga rummet att ta ställning, tydliggöra sina positioner och slipa sina argument. Det är för den sakens skull vi värnar om yttrandefriheten."

/Gunilla

11 March 2010

Hädelse för 2000-talet

Chattfråga på svd.se:
Vad innebär ordet "hädelse" för dig?
(torsdag 11 mars, 2010 11:57 barbra)
11:58 Lars Vilks: Det är att förnedra en företeelse, t ex att kalla tomten för en försupen uteliggare. Då kan tomtens vänner känna sig kränkta och åberopa att de tillhör en svag grupp.
/Gunilla

04 February 2010

Inget flått marsvin på You Tube (än i alla fall)



Apropå detta med marsvinet så kunde jag inte låta bli att göra en liten YouTube-sökning. Men nix, ännu inget Landet Brunsås-inslag med peruanska middagsrätter finns där. Än.

Uppdatering: en läsare har skickat mig länkar till YouTube-bilder på flådda marsvin (dock inte SVT:s). Jag har inte kollat in dem än, men rubriken till detta inlägg stämmer alltså inte riktigt!

/Gunilla

24 October 2009

Expressens grävgrupp avundsjuka? Skulle inte tro det



Twittrade ovanstående i natt; här kommer bloggvarianten.

När Monica Antonsson i fjol avslöjade Gömda/Mia var det rätt många som påstod eller insinuerade att hon drevs av avundsjuka mot Liza Marklund. Givetvis var Marklund själv en av dessa.

En variant var att Antonsson mest var ute efter att tjäna pengar på Marklund.

Även om det diskuterats flitigt hur "stort" Expressens avslöjande egentligen är idag, och vad Guillous KGB-kontakter egentligen innebar, har jag ännu inte sett någon som påstått att Christian Holmén, Micke Ölander och de andra i Expressens grävgrupp måste ha drivits av avundsjuka och girighet.

Inte ens Guillou själv.

Olika falla ödets lotter.

/Gunilla Kinn

22 October 2009

Självrannsakan i Linköping

Jag blev förvånad över att Ann Heberlein skrev så kritiskt om Anna Odells verk Okänd kvinna i debatten i vintras. Hon, med sina erfarenheter av psykiatrisk vård, borde – förväntade jag mig – vara mer förstående. Odell blev tydligen också förvånad, och först i Linköping och sedan i Expressen rannsakar Heberlein sina bevekelsegrunder. De har haft ett möte! Intressant självrannsakan och kloka insikter. Bör läsas av alla som följt debatten om Anna Odell (och, som jag, sett konstverket).

/Gunilla

18 October 2009

Wollter skivdebuterar på Proletärkultur



NEW YORK
Hade helt missat att Sven Wollter inlett en musikartistkarriär. Här är hans skiva, utgiven på förlaget Proletärkultur, kommer om en månad. Han är onekligen mångsidig, fram tills för några år sedan hade han en konstnärsateljé i tunnelbanehuset i Gamla stan.

/Gunilla

03 October 2009

Information wants to be free, but...

NEW YORK "...quality news doesn't want to be free any more than gasoline wants to be free or food wants to be free" som det står i denna långa artikel om (de amerikanska) dagstidningarnas kris och möjliga framtid. (Via Paul Ronge.)

Att läsas som komplement till old school-inlägget i DN av Richard Swartz (ska DN bli den quality paper som främst varit Svenskans nisch?). Duns vs pladder?!

/Gunilla

25 September 2009

Mitt i smeten

"Bonniers (– – –) ville nu i stället både äta kakan och bakbinda kakbakaren."
Isobel Hadley Kamptz skriver i Expressen om varför hon vägrar skriva under ett kontrakt på förlagens villkor – obligatorisk läsning!

/Gunilla

27 July 2009

Newsmill: Jon Karlungs sommartext

Galenskap och samtidshistorik:
http://newsmill.se/artikel/2009/07/27/jon-karlungs-sommarskriv

Utdrag:
"En lösning som växte fram var att vi (vår webbyrå) skulle bistå med en teknikplattform för att skapa ett slags eget Internet skräddarsytt just för Nordkorea.
Befolkningen skulle helt enkelt förledas att tro att man befann sig på Internet. I själva verket skulle man hela tiden befinna sig på ett jättelikt intranet - designat och helt under statlig nordkoreansk kontroll. Tänk er ett slags "Truman Show" – men i internetversion där befolkningen låstes in i en falsk och alltid avlyssnad bild av omvärlden.
Jag vet förstås inte om de där idéerna någonsin ventilerades i Pyongyang. Man kan dock i efterhand konstatera att den högt ärade ledarens äldste son Kim Jong-Nam – som nu pekas ut som en tänkbar arvtagare - har ett brinnande dataintresse och nyligen utsetts till chef för ett datacenter.
Så här i efterhand, och med en stunds eftertanke kring vilken sorts utveckling jag egentligen vill kunna bidra till var det nog lika bra att det aldrig gick igenom."
/Gunilla

06 July 2009

Köp Michael Jacksons ande i en påse

STOCKHOLM Just nu ligger högsta bud på endast $1,75, så det finns goda möjligheter att bjuda hem små påsar med jord från Michael Jacksons Los Angeles-kvarter – på eBay, givetvis. Säljaren skriver bl a i sin annons:

This auction is for soil that I collected from the same ground that Michael Jackson's home at 100 North Carolwood Drive in Holmby Hills, Los Angeles, sits on. This is the last home and place where Michael Jackson died.

I live in Los Angeles, and was able to drive there and collect this by hand only hours after he died.

Some people believe that this soil holds a special power since it is where Michael Jackson lived, walked, and then sadly died on June 25, 2009.

Who knows what you can do with it?

Place it on a shelf as a keepsake?
Plant a seed in it and sprout new life?
Eat it and hope you can sing and dance like Michael Jackson?
Add it to your garden and hope that the spirit of MJ helps it grow?
Give it to an aspiring singer?

The possibilities are endless!

Many believe that the ground associated with a person when they die contains
their essence and power and is in a sense hallowed ground.

Think about it...the very sound waves of Michael Jackson's amazing angelic voice have gone into this very same soil as he walked, talked, and sung throughout the property.

This is the last ground that Michael Jackson ever walked on!
Perhaps his ghost is residing in this piece of earth!

This soil was collected within hours of Michael's death and was not easy to get!

Some people may think it's creepy, some may be fascinated,
other's desperate to get their hands on this before the power goes away.

/Gunilla

03 July 2009

BS


"Inte heller när jag vänder örat mot vänster hör jag annat än svårartade performancevrål och kultursidornas idisslande om dekonstruktioner av könet, upplösning av kategorier, nedmonteringar av jaget och annat hyllande av så'nt som i deras avskydda USA allmänt brukar gå under benämningen "bullshit".
Göran Hägglund i Almedalen (14-10–14.30)
/Gunilla

07 June 2009

The Case for Twitter

NEW YORK "In its short life, Twitter has been a hothouse of end-user innovation". Läs Times lååååånga (drygt 21 000 tecken) artikel om hur 140 tecken långa meddelanden förändrar världen. Inledningen:

The one thing you can say for certain about Twitter is that it makes a terrible first impression. You hear about this new service that lets you send 140-character updates to your "followers," and you think, Why does the world need this, exactly? It's not as if we were all sitting around four years ago scratching our heads and saying, "If only there were a technology that would allow me to send a message to my 50 friends, alerting them in real time about my choice of breakfast cereal."

I, too, was skeptical at first. (–––) And yet as millions of devotees have discovered, Twitter turns out to have unsuspected depth.

/Gunilla