Ny NY-blogg

STOCKHOLM A Vanishing World skrivs av Urban Marauder = Sean Carrillo = en av mina f d inneboende.

/Gunilla

Dagens Michael Jacksonbild

STOCKHOLM Liksom med bilden på D:r Jackson minns jag tyvärr inte var denna är hämtad... Men att den är tagen på 70-talet kan man nog slå fast!

/Gunilla

Thoreau och att tänka sitt

STOCKHOLM Fin recension om olika aktuella Henry Thoreau-fenomen samt den amerikanska respektive svenska nationalsjälen av Martin Gelin i Aftonbladet.

"Det är förstås ironiskt att det förmodat individualistiska USA har en så stark förbundsmentalitet, medan Sverige verkar vara befolkat av kollektivister som egentligen föredrar att vara ifred.

Man kanske kan se [den Thoreau-inspirerade svenska filmen] "Man tänker sitt" som en dialog mellan de här två idévärldarna – den amerikanska och den svenska, som sällan är riktigt så avlägsna som den geografiska kartan, eller de yttre kulturella attributen, kan få oss att tro."

/Gunilla

Catskills, upstate New York, den 15 augusti

"Party begins at 5pm. Dinner, dancing and live music all night; brunch and swimming on Sunday; Come early and stay late."

Ur bröllopsinbjudan jag fått! Det låter mer som ett party än en vigsel, möjligen med viss inspiration från Woodstock-festivalen – Woodstock ligger i grannskapet – men det är nog fråga om både/och... Style: Summer BBQ, står det också.

Uppdatering: oj, nu ser jag att festivalens 40-årsjubileum ska firas samma helg som detta bröllop. Det lär bli livat där i trakten. Antingen borde jag ägna mig åt att skriva något slags reportage om detta.

/Gunilla

Människor Michael Jackson jämförts med

STOCKHOLM Jag funderar fortfarande på vad och om jag skulle vilja skriva om "Michael Jackson som mediekritiker" i något sammanhang, men det känns som att allt redan är skrivet/att det vore svårt att kolla alla motstridiga källuppgifter/att de flesta är mätta på ämnet... Fast en vacker dag slår jag kanske till med en text! Bäst forum vore antagligen någon slags fan-antologi, hehe.

Som bekant har Michael Jacksons öde lockat fram många jämförelser med andra ikoners liv, gärningar och död. Här är några:

Wolfgang Amadeus Mozart
1756–91, dog 35 år gammal

Oscar Wilde
1854–1900, dog 46 år gammal
Text av Jonas Gardell i Expressen:

"Han hade älskat att pråla i extrema, iögonfallande kläder, hans hår var långt och lockigt, han talade släpigt läspande och rörde sig utstuderat affekterat och chockerade genom att uttrycka sig sexuellt tvetydigt.
I kraft av sin begåvning och sin framgång hade Oscar Wilde blivit tolererad, liksom Michael Jackson, och liksom med Michael Jackson utlöstes ett nästan gränslöst hat när han föll.
(– – –)
Man säger att Michael Jacksons livsöde var så likt Elvis Presleys. Den transexuella Britta avfärdar detta i sitt brev med att det bara är ett sätt för vita heterosexuella män att kategorisera Michael på ett sätt som de kan acceptera och förstå. Själv ser jag många mer likheter med Oscar Wilde som också beskrev sig själv som en kung, men en kung som tvingats i landsflykt." *)

Judy Garland
1922–69; dog 47 år gammal

Marilyn Monroe
1926–62; dog 36 år gammal

Elvis Presley
1935–1977; dog 42 år gammal

Michael Jackson, som ju blev 50 år, dog åtminstone äldre än alla dessa. Tipsa gärna om välskrivna analyser med fler jämförelser.

Det är förresten ändlöst fascinerande att läsa dessa människors biografier, vilket jag mest gjort på Wikipedia. Exempelvis har jag idag lärt mig att både Michael Jackson och Elvis Presley hade indianpåbrå (från Choctaw- respektive Cherokee-stammarna).

Och att rockmusik i allmänhet och Presley i synnerhet på 50-talet ansågs vara höjden av dekadens visste jag förstås, men det är ändå intressant att läsa om hur kontroversiell han var då (och bannlyst av dem som trodde han var svart). Ur Wikipedia:

"According to the FBI files on the singer, Presley was even seen as a "definite danger to the security of the United States." His actions and motions were called "a strip-tease with clothes on" or "sexual self-gratification on stage." They were compared with "masturbation or riding a microphone." Some saw the singer as a sexual pervert, and psychologists feared that teenaged girls and boys could easily be "aroused to sexual indulgence and perversion by certain types of motions and hysteria—the type that was exhibited at the Presley show." Presley would insist, however, that there was nothing vulgar about his stage act, saying: "Some people tap their feet, some people snap their fingers, and some people sway back and forth. I just sorta do ‘em all together, I guess." In August 1956, a Florida judge called Presley a "savage" and threatened to arrest him if he shook his body while performing in Jacksonville. The judge declared that Presley's music was undermining the youth of America."

*) Det finns väldigt många likheter mellan både Michael Jackson och Elvis Presley och Michael Jackson och Oscar Wilde, tycker jag.

/Gunilla

Hemmafix

STOCKHOLM Den senaste tiden har blogginspirationen inte riktigt infunnit sig, dessutom har jag varit upptagen med sommarstugebesök, barnkalas och födelsedagsmiddag/grillbuffé med familjen här (rekommenderas!).
Däremot har jag varit riktigt inspirerad, tro det eller ej, att ta itu med min bokföring, och jag har gått in för det smått maniskt.
Har ju skrivit om programmet jag använt för det en hel del här, och därför kan det vara på sin plats att notera en snabb utvärdering:
Det funkar bra för mig och har varit roligt och relativt lätt att använda. Dock är det något som inte stämmer med bokslutet, för "årets resultat" blir väldigt fel i den deklarationsbilaga (NE) som programmet skapar. Och min redovisningskonsult kan inte alls öppna den fil som skapas... Men det blir nog bra när detta retts väl ut.
Nu ska jag ta itu med annat jag faktiskt känner för just idag, som att städa garderoben och förbereda en mindre renovering härhemma! Bäst att passa på när sådan ovanlig inspiration slår till..!

/Gunilla

Mermermer Michael J

STOCKHOLM Jag måste erkänna att jag ägnade natten åt att kolla på Martin Bashirs ökända och ödesdigra intervju "Living with Michael Jackson" från 2003, och även den motbild som Jacksonlägret bidrog till produktionen av, "Take Two". Otroligt intressant, inte minst ur ett mediekritiskt perspektiv, och sorgligt. Ni får leta fram dem själva på YouTube.

Jag skulle vilja skriva något rejält – och betalt – på temat "Michael Jackson som mediekritiker och mediemanipulatör", men misstänker att marknaden är något mättad på sådant, plus att det är lite knepigt att få bra källor.
Men det är mycket intressant, bara en sådan sak som varför hans uppgifter om hudsjukdomar och pigmentförändringar aldrig togs på allvar ens när hans mångåriga sminkös förklarade läget.

Nå, ni får förstås stå ut med några fler relaterade inlägg här. Hittade just dessa initierade, bitterljuva texter av en skribent, som hade följt Michael Jackson sedan denne var bara 11 år och skrev om det i Daily Mail häromveckan (jag tror att citat från dem då figurerade även i svenska tidningar; en del är till stor del hämtat från hans bok från 2004).
Det är "tabloid stuff" – men intressant och med en del nya beskrivningar ... för alla som liksom jag inte kan låta Michael Jackson vila i frid riktigt än. Här framgår att han själv manipulerade medierna redan vid tio års ålder, och att han var skräckslagen för alla fans och mer eller mindre falska medierykten redan som tonåring.

29 juni: "'I saw in his eyes he was dying': Michael Jackson's life-long confidante J. Randy Taraborrelli tells the real story of star's fall"

30 juni: "Lisa Marie Presley said he was a passionate lover. So what WAS true about Michael Jackson's sexuality?"

1 juli: "How Jackson's surgery was a desperate bid not to look like the father he hated"

2 juli: "Michael Jackson's children were banned from looking in mirrors and had their toys thrown away each night. So what kind of father was Jacko?"

3 juli: "Michael was obsessed with Diana Ross, but his mother feared she would corrupt him..."

Missa heller inte Joachim Ramstedts inlägg om Michael Jackson.

/Gunilla

P S DN, Expressen och Aftonbladet skriver att Los Angeles-polisen utreder ifall det kan ha varit fråga om "mord".
Allt är förstås möjligt, men jag misstänker att eventuella oegentligheter utredningen skulle kunna påvisa snarast skulle ge brottsrubriceringen "vållande till annans död". (CNN skriver homicide = mord, dråp eller vållande till annars död.) Mord kräver som bekant uppsåt.
Denna TT Reuters-artikel publicerad i SvD är mer nyanserad (samma text som DN men annan, mordlös, rubrik).
En klumpig översättning, med andra ord (liksom i denna artikel som talar om "organisk mat" när det borde vara "ekologisk").

Café Edenborg halvgud, demon och medina

STOCKHOLM Carl Johan Edenborg om sitt kafé:

"Fiket stänger inte bara hur som helst: hur skulle det kunna göra det? Det är ju inte en dödlig varelse utan snarare någon sorts halvgud eller demon. Lutar just nu mot att fiket egentligen alltid varit medinan i Fès: en blandning av romartid, medeltid och postmodernitet, med mobiltelefoner och åsnetransporter och kattungar som käkar hönshuvuden.
Det enda som saknas är spriten och porren: men de kanske aldrig var en del av fikets monstruösa själ. Misstänker att den i stället handlar om ett visst, spontant mönster av ad hoc-lösningar och sociala misstag som ackumulerats."

Är stängningen verkligen oåterkallelig?

/Gunilla

Fanatism

STOCKHOLM Jag märker hur jag till min stora förvåning på kort tid har förvandlats till ett halvfanatiskt Michael Jackson-fan.
Till den grad att jag vid det här laget sett otaliga You Tube-videor med såväl musik och soffintervjuer (t ex med Diane Sawyers) som privata hemvideor – som när Jackson och en massa barn har gräddtårtskrig med John Landis, och när bröderna Jackson tidigt 70-tal for till sin mammas släktingar i Alabama, eller denna som innehåller allt från snömulning i Gary på 60-talet till en stor födelsedagstårta på scen 1993:



...och så ägnar mig förstås åt kontrafaktisk historieskrivning med olika scenarier, och kan numera allt om familjen Jacksons historia (nåja), läser om hur barnen hade det på *begravningskaffet* i förrgår – och blir retroaktivt upprörd över alla som haft mage att påstå att Jacksons och Lisa Marie Presleys äktenskap blott var ett sken-dito. För att inte tala om hur rörande det är med alla privata vittnesmål som strömmat fram i offentligheten på sistone, om Michael Jackson som ensamstående far – exempelvis denna video:


Jag börjar också kunna fansens standardsvar på anklagelser av olika slag (t ex att det var Michael Jacksons försäkringsbolag som såg till att Jordan Chandler och hans familj köptes ut 1993; vissa hardcorefans påstår sig också kunna alla turer om vad som hänt inom den familjen därefter – mycket intressant). Det är förmodligen bara en tidsfråga innan jag börjar donera pengar till kampanjen för att avsätta Peter King från den amerikanska kongressen, hehe.

Tristan, jag har tyvärr inte snubblat över den blonda gitarrist du efterlyste. Däremot har jag hittat den mer kända, blonda gitarrist som turnerade med Michael Jackson i flera år, och som bland annat syns i bakgrunden på den i mitt tycke vackraste Jacksonbilden – den ni ser på People-omslaget ovan, möjligen med någon form av Kristuskomplex.
Gitarristen heter Jennifer Batten och dyker upp i backstage-videon nedan. I sitt Twitterflöde den 5 juli svarade hon på frågor om Michael Jackson. Det kan inte ha varit hon som var med på repetitionerna, för de hade inte setts sedan 1997 (hon har en egen turné och hade ingen möjlighet att tacka ja till konserterna i London). Men i alla fall.

http://en.wikipedia.org/wiki/Jennifer_Batten
http://www.jenniferbatten.com
https://twitter.com/mondocongo


/Gunilla

Typsnitttskontroll

STOCKHOLM Jag hade ett problem med typsnitt om blev alldeles tokiga i den PDF-fil mottagaren fick (det såg helt korrekt ut i den fil jag skickade). Har nu fått veta att felet ligger hos mina typsnitt, och att man kunde köra en s k typsnittskontroll. När jag gjorde det fick jag veta att cirka 40 typsnitt hade problem (de gulmarkerade nedan, t ex):

Nu undrar jag förstås: vet någon om det finns något annat sätt att åtgärda detta, än att radera respektive typsnitt och återinstallera?

Uppdatering I: Tyvärr verkar det inte finnas något annat att göra än att ta bort de korrupta typsnitten. Läs mer här: http://www.apple.com/se/pro/tips/badfonts.html

Uppdatering II: Jag tog bort alla dubblerade typsnitt, och av de återstående filerna var endast en enda korrumperad! Så problemet har lösts (tror jag).

/Gunilla

Bad

Fler usla Michael Jackson-tatueringar.

/Gunilla

Värdigt spektakel i Staples Center

STOCKHOLM Åh, det var väl en på alla sätt värdig minnesceremoni? Det tycker i alla fall jag, även om själva kistan kanske kunde ha fått stanna på kyrkogården.
Det var väldigt fina och personliga tal; Brooke Shields och Paris Katherine Jacksons allra mest berörande liksom Steviw Wonder hymn. Passande att så många svarta och en hel del gospel dominerade programmet, trots allt var det the black community som stöttade Michael Jackson all the way through.

In i det sista hoppades jag på att Michelle Obama, eller åtminstone någon annan representant för Vita huset, skulle dyka upp, men förgäves... (Dock talade Sheila Jackson Lee, för representanthusets svarta ledamöter, och Al Sharpton – för att inte tala om att Nelson Mandela skickat ett telegram från Sydafrika.)
Och så kunde ju syskonen ha tagit av sig de svarta solglasögonen åtminstone någon gång, och man hade gärna sett föräldrarna på scenen på slutet. Dock: helheten var att det blev ett fint och värdigt arrangemang.

Tyvärr kan jag inte lova att den tillfälliga besattheten för min del upphört i och med detta.

Jonas Gardell jämför Michael Jackson med Oscar Wilde i denna Expressentext. OK, Oscar Wilde + Wolfgang Amadeus Mozart så är jag med.

Kristin Lundell i SvD: Hysteriskt in i det sista

New York Times låter fyra skribenter spekulera på temat What's Driving Michael Jackson Mania?

San Francisco Chronicle diskuterar ifall manin är över nu: Michael Jackson's last time in the spotlight.

Slates TV-krönikör konstaterar att evenemanget var oväntat värdigt, och passande: Michael Jackson's tasteful farewell. Utdrag:

Yet—disappointing cynics and reassuring fans of human decency—the tone was congruent with what you'd expect for the funeral of a church deacon in St. Louis. It was perfectly sober, considering the supernormal circumstances. Yes, the pallbearers wore sequined gloves to carry a gilded casket. Sure, the featured images of the deceased included a few Christlike poses. But an incomparable showbiz career deserves a commensurately big finish. Anything less would have been inappropriate.

It was a pop event in a gospel key, with the soul songs springing from the gut rather than the hips, some Presley Pentecostalism in its blues, some Hollywood in its interpretation of the black-church tradition.

Uppdatering I: Äsch, jag tar tillbaka det där med kistan. Det var bra att den var med! Det var trots allt inte vilken musikföreställning som helst.

Uppdatering II: The Suns bild av alltsammans finns här. Citat:

AEG, Kentucky Fried Chicken, The Staples Center and Brooke Shields' career all received priceless PR adrenaline injections.

And a world record was broken for the most people wearing sunglasses indoors.

(– – –)

The memorial was missing producer QUINCY JONES, the one honourable character capable of giving "The Earl Spencer" speech.

It took the sickly events at Jacko's memorial service for my disappointment to kick in that the King of Pop never had his chance to take a glorious final curtain call in London.

/Gunilla

Kommer Michelle Obama till LA?

STOCKHOLM Stevie Wonder, Jennifer Hudson, Lionel Ritchie, Diana Ross och Magic Johnson – det verkar som om crème de la crème av det svarta USA medverkar på minneshögtiden i Los Angeles idag. OK, presidenten hänger med Putin i Moskva och är på väg till Ghana – men Michelle Obama borde också vara i Los Angeles, hon växte ju upp nästgårds med bröderna och givetvis med deras musik. Det är märkligt om Ronald Reagan blir den president som förknippas mest med Michael Jackson, och väldigt märkligt om USA:s förste svarte president inte ens skickar sin hustru. Så jag hoppas att hon blir dagens överraskning.

Nu har jag sett nästan hela första delen av filmen om familjen Jacksons. Den är tämligen sentimental, men det är ändå fantastiskt att se. Bara scenerna i slutet: poolparty hos Diana Ross, nyutvuxna afrofrisyrer, shopping av scenkostymer.... och så förstås talangjakten på Apollo Theatre. Jag har ännu inte kommit över att jag inte tog mig tid att sälja in ett reportage därifrån häromveckan. Joe Jackson är i alla fall inte särskilt trevligt porträtterad i filmen, tvärtom – det är ju hans frus bild av alltsammans.
Hoppas att TV4:s Michael Jackson-maraton får mig att komma över allt detta!

Uppdatering: förresten, Michelle är förstås också i Moskva. Men hon gott kunde ändå pallra sig till Los Angeles, tycker jag.

/Gunilla

Det lilla småborgerliga livet i Gamla stan

STOCKHOLM Idag tänkte jag slå till på ett pain au chocolat från Frantzén/Lindebergs bageri, för att kolla om det levde upp till hypen. Det gäller att passa på, eftersom de stänger för semester från den 11 juli, det vill säga på lördag. Och jag lyckades inte ta mig dit under öppningstid när jag var hemma i vintras.

Men tji fick jag, de bakar tyvärr varken chokladbröd eller croissanter nu, på grund av värmen! Så jag köpte istället en surdegslimpa med valnötter, och dagens sallad som ni kan se på bilden ovan (observera att jag lagt upp den på en tallrik hemma, alltså uppvält ur plastskålen – antagligen skulle serveringen på plats ha blivit mycket mer elegant).

På vägen hem stödköpte jag en caffèllatte och ett, just det, pain au chocolat på Café Edenborg. Märkligt nog märktes det inte alls att stället snart ska stänga. Allt var precis som vanligt. Inga gäster med sorgeband (än). Tyska brinken proppfull av svensk-, tysk- och spansktalande turister.

Sedan hamnade jag mitt i en Magasin M-fotografering! Självaste Amelia Adamo blev stylad och plåtad alldeles utanför min port. Samtidigt närmade sig från Brända tomten ett brudpar, som också de blev fotograferade. Jag smet in i mitt hus för att äta min sallad på gården i lugn och ro, men då började det regna – och så tvättades granntaket för högtryck så att det blev minst av allt lugnt. Möjligen var det, för högtryckstvättarnas del, ett exempel på proletärt liv i Gamla stan, vet ej (bild se nedan).
Så jag har ätit salladen härhemma, medan jag klurat på hur jag ska skrapa ihop en överflödig tusenlapp att äta på Frantzén/Lindberg (restaurangversionen) för, innan de stänger för sommaren.

Dagens promenad: Lilla Nygatan 16 ToR
Dagens iTunes: nix, jag lyssnar på Nour El-Refais Sommar
Dagens rätt: couscous-sallad med tomat, grillad paprika, grillade auberginer, rucola, jordärtskockor, vitlökskräm och parmesanost
Dagens kontor: hemma

Lite senare: Nu ska jag ägna mig åt Michael Jackson på TV4 de närmaste ...tio timmarna. Det ska bli intressant att se vilken bild som ges av Joe Jackson i The Jacksons – an American Story från 1992. Det jag sett hittills, inledningen, ger en stiliserad och romantiserad men ändå fantastisk inblick i småstadslivet bland skötsamma svarta i 50-talets Gary. Det är förstås en så'n film som är spännande och intressant enbart för att man vet att det unga paret som är huvudpersoner skulle komma att bli föräldrar till en av världens största artister.
Musikalfilmen bygger på Katherine Jacksons egen berättelse från början av 90-talet. Hon måste vara högvilt för alla amerikanska TV-shower nu. Rimligen sitter hon inne med svaren på ganska många av alla frågor som hela världen har om myterna kring hennes son Michael. Fast kanske vill vi alla bevara dem.

Förresten, det känns fint att TV4 anlitat just Fredrik Strage som kommentator till minneshögtiden från Los Angeles. Han har levererat några av de bästa svenska kommentarerna till hela Michael Jackson-traumat. Jag har tidigare länkat till denna text från 2007 i DN. Lyssna även på detta inslag i P4 också.

/Gunilla

Chockbesked: Café Edenborg stänger!

STOCKHOLM En riktigt tråkig nyhet: Café Edenborg på Stora Nygatan/Tyska Brinken stänger i slutet av augusti! Jag hade inte ens någon aning om att det hade varit på gång – så bra koll har jag – så för mig är det faktiskt lite chockartat. Jag tog mig ju till och med direkt dit när jag kom från Arlanda häromdagen, på väg hem. Vågar inte tänka på vilket trist ställe som kan tänkas komma istället i den supercentrala lokalen. Nu måste jag hänga där dagligen framöver för att kompensera. (Via Isobel)

/Gunilla