Maslow à la 2010: katter, skvaller, sex, Internet

STOCKHOLM Tack vare en kommentar av Lisa Förare Winbladh apropå de söta katterna här hittade jag denna ack, så sanna version av Maslows behovshierarki: http://pleatedjeans.files.wordpress.com/2010/07/maslows-hierarchy-of-internet-needs.jpg

Befinner mig stenhårt och kroniskt parkerad på näst högsta trappsteget: ”knowledge search – the need to feel smart by researching useless facts and reading celeb gossip...”. Say no more. Det antyder ju i alla fall att jag inte är ensam med mitt hopplösa beteende.

(Går)dagens dos av ”celeb gossip” blev senaste nytt om familjen Palin: Hur Bristol Palin nu gjort slut med Levi Johnson igen, där uppe i Alaska – möjligen enligt felaktiga rykten om Levis ex-flickvän – efter att nyligen lite oväntat ha annonserat sina giftermålsplaner i US Weekly:

Ack, stackars tonåringar (nåja, Levi har nu fyllt 20) som lever i offentlighetens ljus med sina struliga relationer... Överhuvudtaget förstår jag inte riktigt hur folk kan vilja go public med sina privatliv.

Det ger i alla fall ett osökt tillfälle att skriva om ett av mina favoritämnen: amerikansk politik (som länge varit sorgligt försummat på bloggen). I en byråtext igår stod:

”Sarah Palins tonårsdotters oplanerade graviditet blev ett hett samtalsämne under presidentkampanjen 2008. Det upprörde den kristna högern, som den moralkonservativa Palin tänkt locka till sig, att hennes 17-åriga ogifta dotter var med barn.”

Mnja, jag är inte alls så säker på att de flesta i den kristna högern blev särskilt upprörda, eller i alla fall inte särskilt avskräckta, av Bristols graviditet.

Kanske är jag ett offer för lyckad republikansk spinning, men jag tror att det snarare handlade om demokraternas/vänsterns/oppositionens skadeglädje över hycklande moralkonservativa – och att de förstnämnda grupperna förväntade sig och hoppades att de sistnämnda skulle bli upprörda.

Den kristna högerns anhängare verkade dock i alla fall hösten 2008 inte alls särskilt upprörd utan enbart begeistrad över familjen Palin, inklusive Bristol.
Oplanerade tonårsgraviditeter är inte ovanliga i deras familjer, inte minst på grund av bristande kunskaper om/användande av preventivmedel. Bristols graviditet gjorde bara familjen Palin mänsklig och lättare att identifiera sig med, plus att det gav ett tillfälle att genom icke-handling visa upp sitt abortmotstånd.

Jag ska inte påstå att jag har särskilt bra koll på evangelikala väljare, men jag gissar att de skulle säga att de blott är alltför väl medvetna om att Gud utsätter de sina för prövningar – och det skulle nog till betydligt mer än ett Gudasänt barn-utom-äktenskapet för att deras beundran för Sarah Palin skulle rubbas. Plus att det ju länge sades att Bristol och Levi skulle gifta sig omedelbart efter valet.

En reaktion av många, från en högerkristen blogg, lät så här (min markering):

"Being a Christian does not mean you're perfect. Nor does it mean your children are perfect. But it does mean there is forgiveness and restoration when we confess our imperfections to the Lord. I've been the beneficiary of that forgiveness and restoration in my own life countless times, as I'm sure the Palins have.

"The media are already trying to spin this as evidence Gov. Palin is a 'hypocrite,' but all it really means is that she and her family are human. They are in my prayers and those of millions of Americans."

Hade Sarah Palin däremot rått Bristol att göra abort hade det däremot förstås inte gått hem.

Och många vänsterbloggare pekade med rätta ut att reaktionerna från det moralkonservativa USA var diametralt annorlunda i samband med Monica Lewinsky-rörelsen – för att inte tala om hur de skulle kunna tänkas ha låtit ifall det var Sasha eller Malia Obama som skulle ha varit gravid...

Här kan ni läsa ett New York-reportage om den amerikanska sexualpolitiska debatten och om kyskhetsrörelsen, som jag skrev för SvD Idag för sex år sedan. Där utvecklar jag också resonemanget om preventivmedel och tonårsgraviditeter i USA.

Det vore förstås intressant att uppdatera det ämnet i något sammanhang. Vi var många som skrev om kyskhetsrörelsen för några år sedan, men jag har inte sett till några uppföljningar.
Bristol Palin har varit aktiv i densamma, bland annat genom att delta i ett TV-program om att bli förälder vid unga år. Hon har i det sammanhanget sagt att ”avhållsamhet är orealistiskt” (vilket även är budskapet från bland annat Planned Parenthood, USA:s svar på RFSU – se mitt reportage). Det är kontroversiellt i den amerikanska kristna högern!

Nå, jag får säkert anledning att återkomma till familjen Palin – och nog är det lite komiskt att det nu är familjen Clinton som är det mest lysande, offentliga exemplet på en lyckad amerikansk kärnfamilj...

/Gunilla

Pointguard Palin passar; blir programledare?

STOCKHOLM Det är spännande att läsa alla spekulationer om Sarah Palins oväntade avhopp som Alaska-guvernör, t ex Politicos Palin resignation splits GOP, Los Angeles Times Sarah Palin's exit as Alaska governor stuns, puzzles observers och Washington Posts Once Again the Enigma that is Sarah Palin plays by her Rules. Förståsigpåarna är inne på allt från att hon nu drar igång sin presidentvalskampanj (2012) eller sin senatskampanj (2010) till att hon ska lämna politik helt och hållet och ägna sig åt familje- och friluftsliv, bränd efter all uppmärksamhet och satir. Eller så har hon kanske något helt annat i bakfickan, kanske en plattform som ledare för någon organisation med socialkonservativa frågor på agendan.

Mig skulle det inte förvåna om hon helt enkelt tackat ja till ett saftigt anbud om att leda en talk show. Sådana måste hon ha fått i mängder från de amerikanska TV-bolagen, och det gäller att smida medan järnet är varmt. Jag tror hon vore som klippt och skuren att leda ett Fox-program. Jag skulle sitta som klistrad vid TV-rutan, om jag hade någon. Fast som programledare får hon inte tala så maniskt som i sin monolog igår. Det vore ett lönsamt sätt att bygga upp både en publik och ett politiskt budskap. Bill Kristol är inne på samma spår.

Happy 4th of July, förresten!

Uppdatering – några fler Sarah Palin-länkar:
New York Post: Run, Sarah, Run
Maureen Dowd i New York Times: Now, Sarah's folly

/Gunilla

Guvernör Palin går genom rutan

Visit msnbc.com for Breaking News, World News, and News about the Economy

NEW YORK Oh, jag är fortsatt väldigt fascinerad av Sarah Palin. Här talar hon om energiförsörjning, David Letterman och republikanska partiets framtid, med sitt sedvanliga blixtrande minspel.

/Gunilla

President Palin's First 100 Days

NEW YORK Här är en småkul satir av den konservative skribenten Victor Hanson, över mediernas sätt att behandla Barack Obama vis à vis Sarah Palin. (Hint: de saker som i texten påstås ha hänt med en President Palin har i själva verket inträffat under Barack Obama, och då – är det inneboende budskapet – kommenterats helt annorlunda.)

/Gunilla

Sarah Palin twittrar!

NEW YORK Mitt twittrande är inte så intensivt, men det existerar i alla fall. Jag borde skära ner på min sociala mediekonsumtion, inte öka den (har jag tänkt).
Men mitt intresse för Twitter dubblerades just, hehe. Sarah Palin twittrar nämligen sedan två dagar! Klicka på den fantastiska bilden, så får ni se alla nyhetsorganisationer som följer hennes flöde... Nu även jag – jag kan väl räknas som en nyhetsorganisation?

Uppdatering: Jag har svårt att bedöma själva nyhetsvärdet i detta, alltså hur pass unikt det är att ge födslocertifikat till barn som inte överlever förlossningen – men jag skickade genast länken till Marcus Birro, som säkert är intresserad och som dessutom kan använda temat på ett eller annat sätt. Vad gör man inte (som tack för Svarta vykort, som jag läste i vintras, eller nå't)! (Jo, jag läser böcker ibland.)

/Gunilla

Olympia Snowe – "a Quality Act"

NEW YORK Lite sent att skriva detta, men... Ju mer jag läser på om Maines ena kvinnliga senator Olympia Snowe, desto mer obegripligt förefaller det att John McCain inte valde henne som sin vicepresidentkandidat.

Decennier av politisk erfarenhet, både i Maine och i huvudstaden ("in the center of every policy debate in Washington", skrev Time för två år sedan), extremt populär på hemmaplan (79 % "approval rate" 2006 – bäst av alla 100 senatorer!), gedigen republikansk förankring i vissa frågor men moderat i andra (ungefär samma som McCain), någorlunda storymässig" (tidigt föräldralös, tidigt änka), annorlunda bakgrund med rötter i grekiska Sparta, ytterst stilig och kompetent framtoning ... the list goes on. Läs mer om senator Snowe här.

Bilden högst upp i inlägget är tagen 1977, då hon var senator i delstaten Maine (sedan 1995 är hon alltså senator för Maine, i Washington, men delstaterna har ju sina egna senater och representanthus).

I och för sig hade vi ju missat all underhållning som Sarah Palin levererat, men det är ändå väldigt konstigt att Olympia Snowe inte förekom oftare i förhandssnacket (några minuter innan jag fick veta att det blev Palin gissade jag förresten, felaktigt, på Texas-senatorn Kay Bailey Hutchison).
Snowe nämndes förvisso ibland – men mest i förbifarten, då hon avfärdades som alltför mycket till vänster och "too liberal". Och hon hade knappast upp piggat upp den republikanska väljarbasen på samma vis som Palin gjorde, däremot säkert slagits om en hel del mittenröster. Dessutom hade hon förstärkt McCains image som "independent", oberoende.

Olympia Snowe borde också ha varit det självklara förstahandsvalet för de svenska republikanerna, som exempelvis Sofia Nerbrand (hej, Sofia!) som med en socialt liberal vicepresidentkandidat hade sluppit försäkra att hon inte delade den socialkonservativa syn i frågor såsom abort och homosexuellas rättigheter som Sarah Palin, men inte Olympia Snowe, står för.

För att inte tala om att Snowe nog skulle ha lockat en hel del av de kvinnor som var sura på Obama för att Hillary Clinton inte nominerades, men som trots allt aldrig skulle ha röstat på en valsedel med Palins namn.

Nu spekuleras det i hur senator Snowe lär bli en av de republikanska senatorer som den demokratiska majoriteten kommer att flörta allra mest med. Det är väl heller inte helt otroligt att hon blir en av de republikanska ministrar Obama lovat utse (om han inte nöjer sig med en enda, försvarsministern Robert Gates, i sin administration). Hon har själv avvärjt sådana spekulationer, men...

Här kan ni se hur Olympia Snowe klarade sig i en CBS-intervju (jämfört med Palin):


Förresten inspirerades jag till denna text av New York Times' kolumnist Gail Collins, som idag skrev:

Olympia Snowe, the senior senator, is widely regarded as one of Congress’s quality acts. In fact, some people might have wondered why John McCain, if he was so desperate for a woman on his ticket, ignored a well-traveled, independent-minded experienced legislator who does her homework in favor of an out-to-lunch moose-murderer who cannot seem to put together a coherent sentence.
“Well, you know, John made the decision he did,” said Snowe vaguely.
Snowe seems very conscious of how key her role could be over the next few years, since she talks about building bridges with the enthusiasm of an Alaskan pork-monger. In recent years, she said, she’s been “embarrassed for our institution. I couldn’t possibly explain to my constituents what was going on here, the all-or-nothing drawing lines in the sand.”

Till sist noterar jag något förbryllad att senator Snowe kör med en älg på sin hemsida. Nog för att man förstår att det är en stor grej med älgar och älgjakt i Maine, precis som i Alaska, men ändå. Det känns ändå inte riktigt kongenialt med hennes image.



/Gunilla

P S En hel del av detta gäller även för den andra, något yngre, Maine-senatorn, Susan Collins. Maine är en av de blåaste delstaterna i USA, men har alltså två republikanska senatorer.

Kalkonfilmen

SAN FRANCISCO Jag har haft svårt att begripa den senaste Sarah Palin-uppståndelsen. Vaddå, Palin ger en TV-intervju framför en man som slaktar kalkoner, sedan hon just benådat en sådan fågel – so what? Poängen är ju att en enda kalkon benådas – resten slaktas och äts (på torsdag). Varför låtsas som något annat? Här kan ni läsa allt om presidentens benådningsprocedur vid Vita huset i veckan.

Men det går inte att komma ifrån att Wasilla-intervjun är väldigt rolig och håller för ett antal tittar:


Som Emil Arvidson skriver: "Hon är ju sjukt rolig. Det finns inget SNL, Daily Show eller någon kan göra med det här. Det är färdigt."

Med tanke på min Palin-besatthet förstår ni att jag tyckte det var extremt komiskt när min just nu enda svenska San Francisco-kompis, som jag träffade på en vinbar här igår kväll, berättade att hennes (före detta?) pojkvän inte bara kommer från Alaska – utan rentav var tillsammans med en av Sarah Palins systrar när de gick i high school...

Uppdatering: denna blogg berättar lite om hur TV-inslaget spelades in.

/Gunilla

"Palin Changed her Corner of the Landscape"

NEW YORK Låt Sarah Palin behålla sina nya kläder, skriver Ellen Goodman i Boston Globe (och noterar för övrigt vem det var som fick kvinnorösterna i detta val – ledtråd: inte John McCain):

Diva or not, Palin did change her corner of the landscape. Because of Palin, conservatives now speak of "sexism," the religious right describes teen pregnancy as a "challenge," and the culture warriors officially approve of working moms. For all that, what the heck, let her keep the clothes.

Goodman är med andra ord inne på samma linje som The Nations Katha Pollitt.

/Gunilla

Efterlyses: feedback om allt Palinskrivande

NEW YORK Sedan i mars har jag som ni märkt skrivit ett otal inlägg om Sarah Palin. Skulle gärna vilja ha lite feedback. Är det för mycket? Ska jag skriva mer eller mindre? Svara i kommentarfältet. Jag kan inte lova att jag låter bli, även om hundra kommentator ber mig sluta, och jag kan inte lova att jag skriver mer, hur många ni än är som skulle önska det... Sedan kan det ju vara så att det inte finns anledning att skriva så mycket om Palin framöver, eller så finns det det!

/Gunilla

Som sagt:
Troligen varken fejk eller bluff!

Allt är inte fejk som glimmar

NEW YORK Jag skrev ett långt inlägg om att Aftonbladet missuppfattat AfricaHoax-gate i sin rubrik ("Palins Afrikablunder var en bluff"). Samma sak gäller, ser jag nu, en text på svd.se med rubriken "Sarah Palin-fejken alla gick på". Citat:

Uppgiften sades komma från en källa inom det republikanska partiet och användes för att måla upp en bild av vicepresident-kandidaten som korkad och obildad. Men nu har det visat sig att allt var fejk.

Fast som jag skrev i mitt inlägg var det alltså medieskapelsen Martin Eisenstadt, som påstod sig vara källan, som var fejken i sammanhanget. Fox News står tydligen fortfarande fast vid att deras uppgifter om Sarah Palins bristande geografikunskaper, som hade helt andra källor i McCain-kampanjen än en påhittad "Eisenstadt", stämmer. AP skriver:

Bluffen gällde bara identiten på källan om Palin-storien – inte Fox News-storien i sig. Även om Palin har förnekat att hon påstått att Afrika är ett land har sanningshalten i den nyhetsrapporteringen inte ifrågasatts av avslöjandet att Eisenstadt var påhittad.

Men SvD har förstås helt rätt i att man bör vara skeptisk mot allt man läser på nätet.

Och som jag skrev i mitt inlägg har Greta van Susteren i ett underhållande samtal med Bill O'Reilly sagt att Cameron börjat svaja om vad han egentligen fått höra om Palin och Africa – enligt henne var hans syfte att rapportera om det som ett exempel på osämja inom kampanjen, inte som ett faktum om vad guvernören inte visste om Afrikca.

O'Reilly säger att reportern, som är Fox News "chief political correspondent" och ingen simpel "gossiper" (skvallerbytta) hade fått uppgifterna från flera personer i McCain-kampanjen. Men om de inte stämmer – eller om det, som jag tror, bygger på vanliga missförstånd – handlar det hela isåfall om politisk rapportering om uppgifter som tagits ur sitt sammanhang eller fått felaktiga proportioner – inte om fejk! Om det är skvallerartad ryktesspridning eller seriös rapportering kan man förstås diskutera (vilket är just vad van Susteren och O'Reilly gör, se länken ovan).

SvD och New York Times har dessutom fått det där med om att det är just bloggare som gått på bluffen om Eisenstadt om bakfoten. Det var snarare "gammelmedier" (MSNBC, Los Angeles Times, Mother Jones med flera har citerat honom som en riktig källa i olika sammanhang) och bloggare i förening.

Det blir skönt när denna medieföljetong tar slut – men då har förstås någon annan och säkert mer absurd tagit vid.

/Gunilla

När haspen inte är på (i mediefabriken)

NEW YORK Några dagar efter valet kom det ut uppgifter om att anonyma källor inom McCains kampanj hävdade både det ena och det andra om Sarah Palin – bland annat att hon skulle ha trott att Afrika var ett land, inte en kontinent.

Dessa uppgifter spred sig som en löpeld i världens medier (inklusive till denna blogg, även om jag inte drog så hårt på det som ett faktum – döm gärna själva). Ofta med en underton av skadeglädje, och utan några större inslag av källkritik.

Visst verkar det underligt att Palin inte skulle ha sådan grundläggande koll på geografi – och hon har själv kommenterat påståendet som helt absurt (och förklarat att hennes Afrika-intresse hänger samman med Darfur-frågan, vilket hon har gemensamt med miljoner amerikanska väckelsekristna).

Själv tycker jag att det verkar troligt att det helt enkelt handlade om ett typiskt missförstånd eller hörfel – av antingen Palin eller någon annan, även om hon själv inte minns en sådan situation. Alltså ingenting som egentligen förtjänade att föras vidare som exempel på okunnighet, även om det är intressant att den typen av "mud slinging" inträffar efter en misslyckad valrörelse. Hon kan t ex ha talat om något som "händer i Afrika" medan det för en medarbetare stod klart att man diskuterade något som hände specifikt i Kongo eller Sudan.

Det var som sagt många anonyma uppgifter som cirkulerade (klädinköpen, Palin iförd endast badhanddukar på hotellrummet, Naftas medlemsländer etc). Så när källan till åtminstone Afrika-uppgifterna klev fram som en riktig person som ville stå för sin Palinkritik: Martin Eisenstadt, knuten till den republikanska tankesmedjan The Harding Institute, så slogs vederbörande förstås upp stort i alla möjliga medier.

Men snart visade det sig att varken Eisenstedt eller hans institut existerade. Båda var bara påhitt, som i sin tur visade sig vara ett led i en PR-kupp (tänk: något som bröderna Schulman eller Filip&Fredrik skulle göra).
Eller kanske snarare en mer sofistikerad mediekritisk kupp, för att se om medierna skulle svälja betet. You betcha att de gjorde – såväl MSNBC, Los Angeles Times, Fox News, TPM med flera medier, och en rad bloggar körde storyn, även om de också dementerade alltsammans så snart de insåg vad de gått på.

Killarna som stod bakom detta – och många andra liknande bus under året! – säger i New York Times (som har en lång artikel om det hela: A Fake Expert Named Martin Eisenstein and a Phony Think Tank Fool Bloggers and Mainstream Media):

Mr. Gorlin and Mr. Mirvish say the blame lies not with them but with shoddiness in the traditional news media and especially the blogosphere.“With the 24-hour news cycle they rush into anything they can find,” said Mr. Mirvish, 40.

"Martin Eisenstein" var alltså bara lur, även om "han" har en blogg.

Men, Fox News som ursprungligen rapporterade om Palins påstådda bristande Afrikakoll hade ju inte honom som källa. "Han" var bara en figur som klev ut och påstod att han var källan.

"This was a circular firing squad, and they let me watch," säger Carl Cameron på Fox News, som var hang around under McCain-kampanjen, dock förbjuden att rapportera om vad han såg och hörde förrän efter valet:


Och Cameron står fast vid sina uppgifter. Med andra ord, det är troligen felaktigt att som Aftonbladet gör i en rubrik, påstå att "Palins Afrika-blunder är en bluff", eller som signaturen "Haldeman" skriver i en kommentar 21:29: "Nej, nej. Aftonbladet har fattat helt fel här. Nu blir det till att dementera dementin(!)." (OBS! Det är såvitt jag kan se inget fel i AB:s brödtext, bara i rubriken.)

Vi får se vad som händer med alla Palin-stories. Många är too good to be true, och vi vet inget om de verkliga källorna och deras agendor. Faktum är att Greta van Susteren – som talat med en annan källa som dementerar Afrika-uttalandet – i denna diskussion med Bill O'Reilly påstår att Cameron sagt till henne att han själv börjar tvivla på sin information. Till syvende och sist handlar det om vilket förtroende man har för honom (själv hade jag aldrig hört talas om karln tidigare) och för Fox News. Men nyhetsbyrån AP skriver:

The hoax was limited to the identity of the source in the story about Palin -- not the FOX News story itself. While Palin has denied that she mistook Africa for a country, the veracity of that report was not put in question by the revelation that Eisenstadt is a phony.

Det kan tyckas futtigt att ägna så mycket utrymme åt att diskutera vad som troligen var ett missförstånd. Men intermezzot har ändå belyst intressanta, övergripande medieproblem i den amerikanska mediedebatten:

• Hur handskas med anonyma källor? "Hollywood-reportern" Greta van Susteren har en poäng när hon säger:

"I think anonymous sources have a place in journalism, on government malfeasance and whistle-blowing. But when did we become the National Enquirer that we're reporting gossip? It's very unfair."

Samtidigt är det väl just "whistle-blowing" (avslöjande och anmälan av missförhållanden inom en organisation) om man påtalar att den potentiellt blivande vicepresidenten har allvarliga kunskapsluckor.

Vilket leder fram till den andra debatten som pågår:

• Vilket ansvar har "inbäddade reportrar" för att frångå uppgörelsen att de inte får rapportera något före valdagen? I det här fallet borde de ha bränt sina källor, skrev Andrew Sullivan häromveckan i inlägget The Civic Resonsibility of Carl Cameron:

They kept taking Palin seriously as a veep candidate when she didn't come close to even minimal standards for passing a citizenship test. I'm sorry but I think this is a terrible failing, and it is a reason the mainstream media are imploding. They let the rules of the game over-rule their duty to tell the American people the truth as they began to discover it. The truth is that Sarah Palin had no business whatever being on a national ticket. It was an insanely reckless choice. She could never adequately perform the job of president at a moment's notice, and the McCain campaign and their media enablers were putting this country and the world at serious risk by perpetuating this farce.

/Gunilla

Dagens Sarah-dos: Paglia och Sullivan om Palin

NEW YORK Ah, äntligen någon som tycker som jag – som gillar både Barack Obama och Sarah Palin: Camille Paglia, en av USA:s mest kända feminister.Tro mig, vi är en minoritet.

Eller ordet "gillar" är fel, i mitt fall. Som framgått i otaliga blogginlägg handlar det om fascination, inte om förälskelse.

I alla fall, Camille Paglia skriver om Sarah Palin:

Liberala demokrater kommer att vakna upp från sin sadomasochistiska anti-Palin-orgie med en mycket stor baksmälla. Den onda ande som släppts ur flaskan under denna sorgliga tidsperiod kommer inte så enkelt att låta sig stoppas in igen. En chockerande nivå av irrationell känslosamhet och stundtals infantil upprördhet uppenbarades i hjärtat av Demokraternas gällande ideologi – och sade emot partiets kärnprinciper av medkännande, tolerans och självständigt tänkande. Man måste se tillbaka till Eisenhowers 1950-tal för att hitta något liknande denna groteska parad av borgerlig provinsialism, ytligt grupptänkande och blinda fördomar.
Jag gillar Sarah Palin, och jag har innerligt uppskattat hennes ankomst på den nationella scenen. Som lärare kan jag se hur smart hon är – och uppriktigt sagt, jag anser att de som inte ser det är de som är dumma, insvepta i fransiga mumielindor från deras egen slitna partihandbok. OK, hon talar inte korrekt engelska – hjälp!
Det finns en kraftfull klarhet av medvetande i hennes ögon. Hon använder språket med dess hopp, avbrott och kvillrande momentum, som hos en bebop-saxofonist. Jag står för det jag (som en tydlig förespråkare för fri abort) skrev i mina två senaste kolumner – att Palin som en ambitiös yrkeskvinna som är mot abort, gift och mor representerar feminismens nästa stora skifte. Kvinnor som är mot abort kommer att rädda feminismen genom att låta den expandera, inte minst till mer traditionella länder i Tredje världen.

I vilken utsträckning jag håller med om allt eller ens något av detta får jag fundera på, men det är ett uppfriskande perspektiv jämfört med allt annat som skrivits om Palin av så kallade liberala skribenter.

Och Paglias synpunkter – som Obama-supporter, ateist och långvarig om än oortodox demokrat – är förstås intressantare än Palins inbitna beundrarinnors (vill ni veta vad de tycker kan ni kolla i kommentarfältet på Fox' hemsida).

Hennes ältande om att pressen borde ha granskat Barack Obamas födelsecertfikat och Bill Ayers Weather Underground mer håller jag inte alls med om. Det låter bara som konstigt och daterat högerspinn.

Men jag håller med om det Paglia skriver om John och Cindy McCain, ler åt liknelsen vid Obama som "American surfer", instämmer i att Clintoniterna fått äta upp det där med att Obama skulle vara omöjlig som valvinnare – och om detta (jag har alltid varit rätt skeptisk mot John Edwards, fast jag gillar förstås hans fru Elizabeth):

Vad beträffar demokraterna som ondgjorde sig och tjöt över att Palin inte var redo att nomineras som vicepresidentkandidat – vilket navelskådande hyckleri! Vad fanns det för protester inom partiet eller vanliga medier när John Edwards, med betydligt mindre politisk erfarenhet än Palin, fick John Kerrys invit till samma post för fyra år sedan? Och guvernör Kathleen Sebelius, som jag lobbade för borde ha blivit Obamas val och som stod på var och ens kortlista i månader, har en meritlista som är svår att skilja från Palins. Vilket kunskapsunderskott Palin än må ha om den statliga byråkratin eller om utrikespolitik (utanför guvernörers normala horisont) kommer det förhoppningsvis att tas igen under Obamas kommande åtta år som president.

Jag håller också med Paglia om att det dummaste Sarah Palin kan göra om hon vill satsa på en nationell, politisk karriär vore att satsa på att bli en av Alaskas senatorer i Washington.

Fox News har idag lagt ut fyra nya avsnitt av Greta van Susterens intervju hemma hos Sarah Palin – komplett med snöskoterturer och allt!

Avsnitt 1, om Alaskas roll i USA:


Avsnitt 2, om kvinnorollen:



Avsnitt 3, Greta van Susteren talar med Todd Palin och får åka snöskoter:


Avsnitt 4, Greta och Sarah pratar om hur mycket de beundrar varandra; Trig visas upp på bild (troligen till Sarah-beundrarinnornas glädje och till Sarah-motståndarnas skräck):



Det är svårt att tänka sig att Joe Biden skulle klara av att bli intervjuad om sina politiska ståndpunkter samtidigt som han lagar middagsmat och tillrättavisar barnen.

Men att Sarah Palin framstår som smart och sympatisk (inte heller i dessa intervjuavsnitt får hon några särskilt tuffa frågor, som hur hon får ihop sitt totala abortmotstånd med sin förkärlek för att döda renar) innebär förstås inte att det var helt vettigt att släpa in henne i vicepresidentrampljuset i år. Det är mycket möjligt att det bästa för alla vore om – som en kommentator hos Fox föreslår – Alaska begär uträde ur unionen och bildar en egen stat, som Sarah Palin kan vara president i och som alla hennes beundrare kan flytta till.

Som vanligt när jag blivit alltför hänförd av denna osannolika guvernörs charm stämmer jag alltid av med en alltid Palin-kritisk och skarp Andrew Sullivan, som står för en hälsosam "reality check" i sammanhanget – Why Palin Still Matters. Utdrag:

Låt oss vara realistiska på ett sätt som nationella medier inte tycks klara: denna person skulle aldrig ha satts på en nationell valsedel i en mogen demokrati. Hon klarade inte av att sköta en stad i Alaska kompetent. Det impulsiva valet, utan föregående granskning, av en totalt okänd, utan kunskap om eller intresse av stora vida världen, som en ersättningspresident förblir en av de mest störande händelserna i modern amerikansk historia. Att pressen kände sig tvungen att upprätthålla en fasad av normalitet under två månader och inte deklarera att alltsammans var en fars från början till slut – det är ett tecken på dess total brist på mod. Att Palin-absurditeten skulle följa på två mandatperioder med en annan person som var ute på alltför djupt vatten som president är extra störande. 46 procent av amerikanarna röstade för möjligheten att detta oskrivna kort skulle kunna bli president, för att hon på något vis påminde dem om deras egen känsla av religiös eller kulturell "identitet". Tills vi klurar ut hur detta gick till kommer vi inte att kunna förhindra det från att hända igen. Och det måste vi göra.

(– – –)

Denna vilseledda och vilseledande kvinna förstår fortfarande inte vad som hände henne; har fortfarande ingen självkännedom, och har aldrig tvingats acceptera sina uppenbara begränsningar. Hon kan inte få till den mest triviala historieskrivning korrekt; hon repeterar osanningar med en vildsinthet och ett lugn som annars bara tillhör kliniskt rubbade människor; hon har en gymnasieavhoppares bildningsnivå; och ser okunnighet som någon slags bravad. Det är plågsamt att iaktta henne – men än mer plågsamt att iaktta dem som känner sig tvingade att ta henne i försvar.

Kort sagt, hennes kandidatur var oförsvarlig. Den förbli oförsvarlig. Tills vanliga medier, det republikanska partietablissemanget och den konservativa intelligentsian erkänner hur fel de haft kommer denna blogg att fortsätta begära grundläggande ansvarsskyldighet.

Läs också några av de hundratals kommentatorerna till Camille Paglias artikel. De håller verkligen inte med henne – särskilt inte om jazzmusik-liknelsen – och de har massor av bra argument.

/Gunilla

Dagens andra Palindos

NEW YORK Man behöver inte tvivla på att Sarah Palin räknar med att finnas kvar i det nationella rampljuset. Kolla bara på allt hemma hosandet kring köksön i Wasilla, med Piper, Todd och Trig, eller läs om Piper Palin som stilikon! (Hyllningsplakatet ovan fotograferade jag strax före Sarah Palin-mötet i Beaver, Pennsylvania, i slutet av oktober.)

Visst är det intressant att det är OK att sjuåriga Piper Palin intervjuas av TV-team och struttar omkring med Trig i mammas högklackade, medan det väckte ett litet ramaskri på högerkanten – exempelvis hos Dick Erixon – när Sasha och Malia Obama fick svara på frågor hos Access Hollywood i somras.

Några läsvärda texter om Sarah Palin, för dem av er som är lika besatta som jag:

Huffington Post – Adele Stan: "Palin on Today – Not Goin' Anywhere"
Huffington Post – Linda Bergthold: Palin Calls Bloggers Kids (bloggarna bland kommentatorerna försäkrar att de inte har på sig pyjamas och inte bor hemma hos mamma och pappa längre)
The Nation – Katha Pollitt: "Sayonara, Sarah"

"And so we bid farewell to Sarah Palin. How I'll miss her daily presence in my life! The mooseburgers, the wolf hunts, the kids named after bays and sports and trees and airplanes and who did not seem to go to school at all, the winks and blinks, the cute Alaska accent, the witch-hunting pastor and those great little flared jackets, especially the gray stripey one. People say she was a dingbat, but that is just sexist: the woman read everything, she said so herself; her knowledge of geography was unreal--she knew just where to find the pro-America part of the country; and don't forget her keen interest in ancient history! Thanks largely to her, Bill Ayers is now the most famous sixtysomething professor in the country--eat your heart out, Ward Churchill! You can snipe all you want, but she was truly God's gift: to Barack Obama, Katie Couric--notice no one's making fun of America's sweetheart now--Tina Fey and columnists all over America."

Katha Pollitt slår fast att USA:s feminister har flera anledningar att vara glada över Sarah Palins kandidatur:

1. Den tvingade feminister att definera sig själva och att diskutera vad som gynnade kvinnor: att rösta på en kvinnlig vicepresident-kandidat (Palin) eller en presidentkandidat som gick till val på en politik mer i linje med vad som gynnar kvinnor (Obama).
2. Den fick konservativa debattörer att tala om att kvinnor kan, och inte en enda av dem talade enligt Pollitt om hur Sarah Palin borde ha varit hemma och tagit hand om sin man. ("Thanks to Sarah, ladies, we can do just about anything we want as long as we don't have an abortion.")
3. Det starka stödet för Sarah Palin bland konservativa kvinnor visar att kvinnorörelsens ideal delvis spridit sig även dit.
4. Tillsammans med Hillary Clinton har Palin vant väljarna vid att kvinnor kan kandidera till Vita huset.

/Gunilla

Dagens dos av Palin the Populist

NEW YORK Columbia-professorn Mark Lilla skrev häromdagen i Wall Street Journal om Sarah Palin som representant och redskap för USA:s konservativa "populist chic"-gren (en anti-intellektuell utveckling som han beklagar).

Fox News Greta van Susteren (som jag just upptäckt är scientolog!) gör en stjärnögd och väldigt inställsam – men ohjälpligt fascinerande intervju med Sarah Palin, publicerad på hemsidan i fyra delar.

Wow, kameran älskar verkligen denna guvernör (för att inte tala om Fox News-tittarna, se kommentarfälten)!

Palin talar om de ökända designerkläderna ("I don't see how it added up"), om sig själv som förebild för kvinnor ("I'm a feminist, whatever that means"), om varför hon väckt så starka känslor ("I am an outsider"), om hur hennes familj reagerade på all kritik ("They are tough, they can handle it"), och om hur kritikerna enligt henne mest utgjordes av "bloggare i pyjamas i sina föräldrars källare".

Med det sistnämnda syftar hon nog egentligen inte minst på The Atlantics välkände skribent Andrew Sullivan, som räknat till minst 20 Palin-lögner (and still counting; han skriver: "just trying to make any sense of the Greta van Susteren interview is beyond my cognitive skill-set").


Här finns några foton tagna under intervjun på guvernör Palins kontor (med ett antal dagstidningar utspridda på skrivbordet på det understa, för den skarpögde som vill lista ut vilka hon läser).

Det ska bli spännande att se vad Sarah Palin tar sig för framöver, förstås. Jag är fortsatt fascinerad och imponerad av henne, och över de motsatta känslor hon väcker – Hillary Clinton framstår som en riktig konsensuspolitiker i jämförelse.

Och jag tycker att Palin fungerar fint som en slags förebild, även om man inte delar hennes politiska åsikter och även om man tycker att hon på många sätt verkar populistisk och inskränkt. Men jag har träffat en hel del amerikanskor (och andra) som verkligen inte håller med mig på den punkten, utan som snarare blir kräkfärdiga bara hennes namn kommer på tal.
Fast om inte annat kan man väl ha henne som en antiförebild, och låta sig provoceras till att göra något annat och bättre – "kan den där Sarah så borde väl verkligen jag kunna", typ.
(Jovisst, jag är medveten om att det finns en logik i hur just vackra, konservativa kvinnor tillåts ta plats – läs Karin Olssons krönika om Palin som MILF.)

Jag hoppas också att hon behåller sitt sätt att uttrycka sig och inte mals ner till vanligt politikertugg. Det hoppas säkert TV-kanalerna som förstås rycker i henne också.

Inställsamma intervjuer har sitt värde, för Greta van Susteren får onekligen Sarah Palin att känna sig bekväm och prata på (men beter sig som en gammaldags Hollywood-reporter, som Sullivan skriver).
Det vore intressant med en liknande intervju, gjord av någon som hade vågat vara bara lite mer kritisk, och som hade följt upp resonemangen. Det finns mycket av det Palin säger som pockar på följdfrågor. (Om abortfrågan får hon till exempel tala på exakt samma sätt som Barack Obama, om hur det finns "common ground", trots att deras inställning i sak är diametralt olika. Jag skulle också gärna vilja veta t ex vad hon anser om att John McCains kampanj helt missade att i god tid driva de republikanska hjärtefrågorna om småföretagande och skatter – det krävdes att Obama sprang på en "Joe the Plumber" för att det alls skulle komma upp på agendan ordentligt.)

Greta van Susteren är rätt fascinerande, hon också. Jag kan inte låta bli att tro att hennes ganska ansträngda tal (hon låter som att hon just varit hos tandläkaren) måste ha att göra med alltför många plastikoperationer. Vilket hon har varit osedvanligt öppen med att hon gjort – plastikoperationer alltså, det där med "alltför många" var min slutsats.
Och som jag skrivit tidigare är jag förstås också fascinerad över att jag själv så sent som för en dryg vecka sedan bodde några dagar i van Susterens före detta dressing room, numera en svensk barnkammare i Washington.)

/Gunilla the Curiosity-Seeker

P S DN:s Maria Ringborg missar i sitt referat av hur Sarah Palin ser på sina politiska möjligheter i framtiden hur hon bäddar in det i sin gudstro. Var det inte av intresse?! Kanske inte. Eller så fick det inte plats på nätet.

Så här säger Palin i alla fall i del 4 av intervjun, som alltså implicit handlar om hur hon ser på möjligheten att ställa upp i republikanernas primärval 2012:

– Faith is a very big part of my life. And putting my life in my Creator's hands. This is what I always do – I'm like, OK: "God, if there's an open door for me somewhere – this is what I always pray – Don't let me miss the open door. Show me where the open door is! Even if it's cracked up a little bit*), maybe I plow right on through that, even prematurely plow through. But don't let me miss an open door." If there is an open door for me in [20]'12 or four years later, and if it's something that is going to be good for my family, for my state, for my nation, an opportunity for me – then I plow through that door. But I can't predict what's gonna happen, you know. I can't predict what will happen a day from now, much less four years from now."

Men DN nöjer sig med att skriva:

– Visa mig var det finns en öppen dörr. Även om den skulle vara lite trasig*), kanske skulle jag plöja rakt igenom den och kanske skulle jag plöja igenom den för tidigt, men låt mig inte missa en öppen dörr, sa Palin i en intervju med kanalen Fox News i programmet "On the record".
(– – –)
– Om det finns en dörr öppen 2012 eller fyra år senare, och det är något som skulle vara bra för min familj, för min stat, för min nation, en möjlighet för mig då ska jag plöja genom den dörren, sa Palin.

Alltså utan antydan om vem hon vill ska visa henne vägen till den öppna dörren. Det låter som om det är intervjuaren som ska göra det. Oh, well.

Uppdatering: Därmed inte sagt att jag menar att Palins gudstro måste slås upp som något underligt, vilket Dick Erixon menar att andra medier gjort.

*) A door with a crack syftar snarare på en dörr som står öppen på glänt, en dörrspringa, än en "lite trasig" dörr!

Hemma hos Sarah Palin

NEW YORK Spännande föda: älgchili och älgvarmkorv. Var? I guvernörsresidenset i Alaska, förstås. Läs mer här.

Uppdatering: fel av mig! Det var inte i residenset i Juneau, utan hemma hos guvernören – alltså i hennes privatbostad i Wasilla.

Här finns texten, med en bild på hur guvernören lagar älgchili, och det serverades för övrigt även moose cheese dogs. För er som inte heller kan få nog, på sajten finns en tio minuter lång videoinspelning från familjen Palins kök och vardagsrum.

/Gunilla

On the Road i Pennsylvania häromsöndagen

NEW YORK Nu har jag äntligen laddat ner mina fotografier, ut ur kameran och in i datorn.

Men oj, det var så många och det är så tidskrävande att organisera fotofiler att jag inte riktigt vet om jag ids lägga upp några "bildreportage" från West Virginia, Pennsylvania, Ohio och Chicago (valnatten) här. De flesta fotografierna känns dessutom rätt så daterade vid det här laget, och det har inte precis varit någon brist på andra bilder från Sarah Palin-möten och Obama-volontärkontor i medierna på sistone. Tja, vi får se – kanske dyker de upp här trots allt.

Här är i alla fall ett fotografi på mig i min hyrbil, taget av mig själv just innan jag lämnar Fallingwater och drar iväg mot Pittsburghs flygplats! Det var en solig söndag (den 26 oktober) och jag bara kunde inte låta bli att cabba ner, knyta en sjalett om håret och dra iväg på småvägarna, med Antony and the Johnsons på högsta volym...



/Gunilla

P S Jag har laddat upp en del bilder i Facebook, för dem som kan se dem där.

And she's here to stay

CHICAGO Ha, jag hade just tänkt skriva ett inlägg med en rubrik på temat att Sarah Palin är "the gift that keeps giving", apropå de senaste nyheterna om att det – enligt personer som jobbat i John McCains kampanj – faktiskt var hon och ingen galen medarbetare som beordrade tokshopping för partiets pengar och att hon möjligen trott att Afrika är ett land (vilket för övrigt en och annan Joe Sixpack säkert också tror). Men så ser jag att Andrew Sullivan använt just det uttrycket! Det är rätt träffande.

Citatet från en person i kampanjen om: "Wasilla hillbillies looting Neiman Marcus from coast to coast" (i Newsweekartikeln) är förstås också ganska roligt. Men väldigt elakt.

Å ena sidan bör man vara källkritisk mot uppgifter som kommer från förlorarsidan i en kampanj; å andra sidan stämmer uppgifterna ganska väl med vad som kommit fram tidigare...

Jag tycker förstås att det är orättvist av republikanerna att lägga all skuld på Sarah Palin för att de förlorade. Dels för att det var John McCains eget team som utsåg henne, dels för att hans kandidatur och väljarstöd helt klart hade varit ännu mycket svagare utan henne (hm, beroende på vem som annars hade fått posten, förstås).

Uppdatering: Palin kommenterar kritiken.

/Gunilla

P S När jag läser Karin Henrikssons blogginlägg inser jag varifrån det där med "a gift that keeps giving" kommer ifrån, det var ju republikanerna som kallade Joe Biden (och hans benägenhet att göra klumpiga uttalanden) så.

Jag, ett flockdjur

WASHINGTON Nu ska jag snart sluta tjata om Appalach-bilderna som ni aldrig får se (och så märkvärdiga är de inte heller). Förstås blev kamerabatteriladdaren kvar hemma i New York, så nu kan jag inte ens föra över fotofilerna till datorn. När de en vacker dag hamnar här kommer de väl att vara kraftigt föråldrade.

För övrigt kan jag därmed inte heller ta nya fotografier, exempelvis i Chicago. Om jag inte hittar någon med en likadan batteriladdare.

Jag ägnade lördagen åt en rejäl långpromenad i ett av Washingtons många vackra och färgsprakande skogsområden (bara femton minuters promenad från Cleveland Park där jag bor, alltså mitt i sta'n) och lördagskvällen åt en trevlig hemma hos-fest hos en äldre, gästfri dam i grannskapet. Intressanta konversationer med bildade amerikaner kan man aldrig få för mycket av, men gissa om de blir förvånade när jag tar Sarah Palin i försvar (lite i grann i alla fall). Det är svårt att träffa på en enda kotte här i Washington som inte avskyr allt vad republikaner heter i allmänhet, och Sarah Palin i synnerhet – eller så är det jag som rör mig i ensidiga kretsar...

Apropå ensidiga kretsar, se Annette Kullenberg såga svenska politikers och journalisters besatthet av det amerikanska valet i denna Expressentext. Hon har många poänger, både om valbevakningen och USA-fixeringen och om Obama som populist. (Tipstack: T)

Jag kan intyga att halva Washingon är fullt av svenska politruker och influgna reportrar – själv låg jag igår i en enorm hotellsäng och kollade på Sarah Palinklipp på You Tube och drack vin och åt pizza med tre av dem. Och när vi knallade omkring i Georgetown på eftermiddagen sprang vi på ett svenskt TV-team och hörde svenska talas till höger och vänster i klädbutikerna.

Själv är jag ju inte riktigt här som journalist utan som privatperson. Nej, jag är nog här som journalist, förresten (om än lätt undersysselsatt sådan). Nej, politisk turist är kanske det som passar bäst just nu.

Söndagen hade jag planerat att hänga på min kompis Paul när han skulle knacka dörr hos Asian Americans i Virginia. Men han var Halloween-utfestad och låg och sov istället, och de stora planerna på bilutflykter till olika evenemang med senatorerna Warner och Webb stäcktes också. Däremot fick jag följa med på en intressant rundvisning på ett av demokraternas kampanjkontor i Virginia, det i McLean. Full rulle som vanligt, med telefonringare och dörrknackare och flygbladsutdelare och allt vad det var – och ett intressant komplement till samma slags aktiviteter som jag såg i Steubenville, Ohio, häromveckan. Sedan åkte vi runt och kollade på kitschiga McMansions, på den vackra (och osäljbara) villa som bröderna Kennedy bott i och på vicepresidentresidenset i Washington. Innan det, som sagt, blev dags för shopping i Georgetown och YouTubes på hotellrummet.

/Gunilla

Amerikansk mediekritik från vänster och höger

Media Matters gör upp med den feta myten om att de amerikanska medierna "missgynnar John McCain".
Tvärtom: när McCain ber journalisterna, "sin bas" som han kallat dem många gånger, att "hoppa" så frågar de snarast "hur högt?", enligt en skarp och arg Jamison Foser (vänsterskribent och en av dem som dragit igång Media Matters).

Läs The Right's Bias Charade (och fundera gärna över vilka konsekvenser detta har i svensk rapportering). Utdrag:

McCain and his allies were attacking the media back in the Spring, when reporters were obsessively scrutinizing Barack Obama and Hillary Clinton -- and openly acknowledging that they weren't giving McCain similar scrutiny. They attacked the media in late summer, when the media were breathlessly touting the "authenticity" of a Sarah Palin speech that was filled with falsehoods. And they have attacked the media throughout the fall, even as it has become clear that the scrutiny reporters promised back in the spring that they would eventually give McCain isn't coming. It isn't a coincidence that scrutiny never came: it is, in part, an obvious and intended result of the attacks McCain and his allies have been leveling on the media all year.

Via Karin Henriksson, som också länkar till konservative Victor David Hansons mediekritik med motsatt ståndpunkt (alltså att medierna inte granskat tillräckligt Barack Obama tillräckligt, och exempelvis inte ifrågasatt vad den enorma kampanjbudgeten innebär). Utdrag:

Imagine the reaction of Newsweek or Time had moose-hunting mom Sarah Palin [såsom Joe Biden, min anm] claimed FDR went on television to address the nation as President in 1929, or warned America that our enemies abroad would test John McCain and that his response would result in a radical loss of his popularity at home.
(– – –)
Imagine the reaction of CNN or NBC had John McCain’s pastor and spiritual advisor of 20 years been revealed as a white supremacist who damned a multiracial United States, or had he been a close acquaintance until 2005 of an unrepentant terrorist bomber of abortion clinics, or had McCain himself sued to eliminate congressional opponents by challenging the validity of African-American voters who signed petitions, or had both his primary and general election senatorial rivals imploded once their sealed divorce records were mysteriously leaked.
(– – –)
The media has succeeded in shielding Barack Obama from journalistic scrutiny. It thereby irrevocably destroyed its own reputation and forfeited the trust that generations of others had so carefully acquired. And it will never again be trusted to offer candid and nonpartisan coverage of presidential candidates.

/Gunilla

Kläder efter väder

NEW YORK Facklig agitation som tar nya former... Sajten är bekostad av en sjuksköterskefackförening i Kalifornien (som konstaterar att kläderna som republikanska partiet köpte åt Palin kunde ha räckt för att bekläda en genomsnittligt hushåll i 80 år...). Oh, well.

/Gunilla