Världen kommer till Södermalm och vita duken

NEW YORK De närmaste dagarna blir det festival med filmer med ”humanitära utmaningar” som tema på Bio Rio vid Hornstull. Det skulle jag gå på om jag vore i Stockholm!

Nedanstående är ett inklistrat pressmeddelande med programmet.

/Gunilla


Läkare Utan Gränsers film- och föredragsfestival

Stockholm den 23 september 2010. Läkare Utan Gränsers årliga film- och föredragsfestival pågår den 4-7 oktober med start kl 17:30 på Bio Rio i Stockholm. Fyra filmer på temat Humanitära Utmaningar kommer att visas. I samband med visningarna kommer Läkare Utan Gränsers fältarbetare att berätta om sina uppdrag i fält.


Läkaren Sara Leeb kommer, innan den holländska spelfilmen First Mission visas, att berätta om vad som hände under hennes första uppdrag i fält.

– Jag kommer bland annat att tala om om hur det gick när jag precis kommit till vår klinik i Tchad, när tre män dök upp på motorcykel. En hade ett stort hål i magen, en annan var skallskadad och en tredje hade flera brutna ben. Jag var den enda läkaren på plats, säger läkaren Sara Leeb.


Allt svårare att arbeta som fältarbetare

Öppningsfilmen är dokumentären L’aventure MSF och handlar om Läkare Utan Gränser. I den tas bland annat problemet med civil militär sammanblandning upp.

– Den militära och civila sammanblandningen bidrar till att det blir svårare att nå fram med sjukvård till dem som verkligen behöver det. Det är en oerhört viktig fråga för oss och något vi kommer att fortsätta att uppmärksamma, säger Johan Mast, generalsekreterare för Läkare Utan Gränser i Sverige.


Program

4 okt: 17:30 Läkare Utan Gränsers generalsekreterare Johan Mast och ordförande Kristina Bolme Kühn talar om problemet med sammanblandningen av militära och humanitära insatser. Därefter visas dokumentären ”L’Aventure MSF” som skildrar Läkare Utan Gränsers arbete i skuggan av världspolitiska händelser och hur villkoren för humanitära hjälporganisationer förändrats.


5 okt: 17:30 visar vi filmen ”The Heart of Jenin” som handlar om en palestinsk far vars son dödats av en israelisk krypskytt. Föräldrarna väljer att donera sonens organ till sex israeliska barn för att rädda deras liv. Efter filmen berättar Läkaren Henrik Jörnvall om sitt uppdrag i Gaza.

6 okt: 17:30 Sjuksköterskan Ulla Kjellkvist berättar om sitt uppdrag i södra Sudan. Därefter visas dokumentären ”Rebuilding Hope” där vi möter tre sudanesiska män som efter många år återvänder till sitt förstörda hemland. De söker efter sina föräldrar och försöker hjälpa till att bygga upp landet.

7 okt: 17:30 Läkaren Sara Leeb berättar om sitt första uppdrag i Tchad. Sedan visas spelfilmen ”First Mission” som handlar om en ung läkare på sitt första uppdrag med en hjälporganisation.

Filmerna visas med engelskt tal/text. En biljett kostar 70 kr och intäkterna hjälper till att finansiera filmfestivalen. Överskottet går till att stödja Läkare Utan Gränser.

Svar på tal från fransk-haitiske Dumas

PORT-AU-PRINCE Jag hade ingen aning om att Alexandre Dumas den äldre – han som bland annat skrev De tre musketörerna – hade haitiska rötter! Om jag förstår saken rätt var hans farmor en haitisk slavinna, som sedermera befriades och fick barn – Dumas den ännu äldre – med en fransk ädling.
Detta enligt denna intressanta postning om debatten om att Gérard Depardieu ska spela Dumas i en kommande fransk film. Bra citat:

"Dumas was often taunted for his race and once famously responded to a critic: “My father was a mulatto, my grandfather was a Negro, and my great-grandfather a monkey. You see, sir, my family starts where yours ends.”"

Ovan några bilder som visar hur Alexandre Dumas porträtterats, framgooglade.
Något säger mig att jag läst en intressant essä någonstans någon gång om hur människor med blandat ursprung framställts genom tiderna, det vill säga exempelvis som mer eller mindre svarta – och hur detta ändrades i och med fotografiets framkomst. Det vill säga ungefär i samma veva som Dumas' storhetstid, antar jag? Detta kan också vara något slags minnesfragment från en guidad visning på Nationalmuseet eller nå't...eller något jag läst som Oivvio Polite skrivit...

Något som vore än mer intressant är att en vacker dag kolla upp relationen mellan Frankrike och Haiti på 1800-talet – exempelvis vilka föreställningar som fanns i Paris sjangtila salar om den forna franska kolonin (som ju blev självständig redan 1803, och tvingades betala rejäla summor pengar som ersättning)!

/Gunilla

Allah ho Gaybar – här är länk till filmen

NEW YORK Hinner inte skriva särskilt mycket nu, men här är videon som Lars Vilks visade – elller försökte visa – i Uppsala igår:
http://www.dumpert.nl/mediabase/33434/98ff6c9b/allah_ho_gaybar.html
Den verkar handla om *manlig vänskap*.

Jag hittar inget sätt att få in filmen direkt här i bloggen, så jag har "citerat" några stillbilder istället (ledsen att pilarna följer med, men det går alltså inte att starta filmen härifrån). Som synes är det inte bara homofobin inom islam som får sin släng av sleven, utan densamma i exempelvis USA och från katolska kyrkan.

Den iranska kvinnan som gjorde Allah ho Gaybar för några år sedan heter Sooreh Hera. Tydligen har videon censurerats på YouTube, men Internet tar ju aldrig slut (inte än, i alla fall, bäst att tillägga).

Tipsa gärna om länkar till texter om Sooreh Hera! Om Lars Vilks drabbas av våld bara för att visa hennes film vågar jag inte tänka på vad som kan tänkas hända henne.
Här är en (som i sin tur innehåller några länkar): http://gayswithoutborders.wordpress.com/2007/12/05/allah-o-gay-bar-sooreh-hera-depicts-muhammed-as-homosexual

Lars Vilks kommenterar det som hände i Uppsala.

/Gunilla

Detroit

På TV ikväll!


Läs mer: Black Nation

/Gunilla

Stjärnsugare

DN På sta'n berättar om dokumentärfilmen Starsucker, om den brittiska tabloidpressens förkärlek för att publicera skandalstories, sanna eller ej.

De påhittade kändisuppgifterna spreds snabbt, via internet, över hela världen efter att ha publicerats i de brittiska tabloiderna. Atkins är inte överraskad över att artiklarna senare publicerades även utanför England.

– Numera dubbelkollar journalister inte nyheter. De dubbelklickar fram sina nyheter, säger regissören [Chris Atkins].

/Gunilla

"Putsandet av den wollterska bysten"

Jag skrev nyligen om att extremvänstern var grovt överrepresenterad bland gästerna i höstens avsnitt av Här är ditt liv. Johan Lundberg har nu skrivit om Sven Wollter och hans förankring i Kommunistiska partiet i Axess:

"Att Sven Wollter är en duktig skådespelare hindrar inte att det är i högsta grad problematiskt att SVT så ihärdigt deltar i putsandet av den wollterska bysten, där skådespelarens sympatiyttringar till förmån för några av vår tids absolut värsta skräckregimer regelmässigt framställs som en trivsam kuriositet. Det räcker med att fundera över vilket öde som hade mött en tekniskt driven Dramatenskådespelare som på motsvarande sätt skulle ha börjat ge uttryck för högerextremistiska sympatier. Att låta en nazistisk skådespelare sitta och självgott betrakta sin livsgärning hade givetvis varit en omöjlighet i statstelevisionen.

Exemplet säger en hel del om hur halvhjärtad västvärldens uppgörelse med 1900-talets kommunistdiktaturer har varit i jämförelse med den berättigade vidräkningen med nazismens illdåd."

(Via: Dick Erixon)

/Gunilla

Miss att inte ha med Kyle senior

NEW YORK OK, allt kan inte få plats, som Ingvar Oldsberg säger i Expressen, men vilken miss att inte låta Sveriges första professor i kvinnohistoria, tillika mor till huvudrollsinnehavaren i Här är ditt liv, och ändå på plats i studion vara med i programmet. Det har varit total övervikt på nöjeskändisar bland alla gästerna, så en unik vetenskapskvinna som Gunhild Kyle som tydlign betytt så mycket för sin dotter hade väl kunnat få vara med på ett hörn.

/Gunilla

Wollter skivdebuterar på Proletärkultur

NEW YORK Hade helt missat att Sven Wollter inlett en musikartistkarriär. Här är hans skiva, utgiven på förlaget Proletärkultur, kommer om en månad. Han är onekligen mångsidig, fram tills för några år sedan hade han en konstnärsateljé i tunnelbanehuset i Gamla stan.

/Gunilla

Här är din vänster!

NEW YORK Det har varit en hel del snack om att SVT:s Här är ditt liv varit gubbdominerat, t ex här. I och med att programserien avslutades med Sissela Kyle – det blev jättebra! – blev det totalt fyra män och två kvinnor.

Vad jag vet har dock ingen kommenterat den stora överrepresentationen av personer med bakgrund i extremvänstern:
Sven Wollter – ännu aktiv i Kommunistiska partiet (inte Sveriges Kommunistiska Parti, f d KPML (r) som jag skrev tidigare)
Stina Dabrowski
Sissela Kyle – enligt programmet trotskist på 70-talet

Lägg till Jan Eliasson, som är mer klassisk socialdemokrat.

Vad Sven-Göran "Svennis" Eriksson och Mikael Persbrandt har (haft) för partisympatier vet jag inte exakt och skulle bara kunna spekulera i. Men gästerna är sammantaget helt klart väl så viktade åt vänsterhåll som åt "gubbar".

Och fyra av sex (Wollter, Kyle, Eriksson och Eliasson) har stark Göteborgs-anknytning.

Men det kanske inte är så lätt att hitta kändisar i Här har du ditt liv-lämplig ålder som inte varit med i bokstavsvänstern. Eller som inte kommer från Göteborg...

Bildklippet med de röda fanorna ovan kommer ur dagens program med Sissela Kyle. Som ni ser är fotot taget i Göteborg.

Nedan en utläggning av Wollter om varför han fortfarande anser att kommunismen är idealisk.

Uppdatering Läs Johan Lundbergs text i Axess: Vem minns Wollters blodtörstiga vänner?

/Gunilla

Händer i Las Vegas den 27 oktober

NEW YORK Här är en bit ur pressmeddelandet jag fick häromdagen. Notera särskilt titeln på Michael Jacksons far (fetstilsmarkerat av mig)...

/Gunilla


JOHNNY BRENDEN TO HONOR JOSEPH JACKSON & FAMILY WITH BRENDEN CELEBRITY STAR

Special Screening of “Michael Jackson’s This Is It” Film to Follow Ceremony Hosted by Joseph Jackson

Public Showings of “Michael Jackson’s This Is It” Begin Tuesday, October 27

LVH Magazine to Launch Special Commemorative Limited Edition with Exclusive Joseph Jackson Interview

WHAT: Johnny Brenden will present his Brenden Celebrity Star to Mr. Joseph Jackson & Family.

WHO: Joseph Jackson (Patriarch of First Royal Family of Music)
Brenden Theatres Corp President & CEO, Johnny Brenden
Palms Casino Resort President & CEO, George Maloof

Hosted by Robin Leach
Introduction by Jerry Olivarez,
Executive Director Public Relations, Brenden Theatre Corp

Take me to Las Vegas

NEW YORK Så här ser det ut på min gata just nu, tre kvarter söderut. Lite tragikomiskt att tänka sig att ju fler som hörsammar denna reklam, desto fler mexikanska trädgårdsarbetare kan Anna Anka hyra in. Menmen...

Apropå "This is it" så har jag fått en fascinerande pressinbjudan... Mer om den imorgon, men tillsvidare kan jag se att den gäller ett evenemang i Las Vegas den 27 oktober.
Måste säga att det vore intressant att fara dit; till skillnad från i stort sett alla andra som bevakat i USA under en längre tid har jag faktiskt aldrig varit där.

/Gunilla

"En utvecklad Erik Olsson-metod"

NEW YORK I förra veckan skrev jag om Doles PR-tänkande apropå filmen Bananas!*, som måste vara ett skolexempel på hur man inte ska göra. Troligen lär den insatsen stå sig som årets sämsta world-wide.

Men Erik Olsson Fastighetsförmedling ligger mycket väl till för att kamma hem förstapriset i den svenska klassen för undermåligt PR-arbete, om det funnes någon.

När jag läser det firman skriver på sin hemsida, som det gulmarkerade ovan – eller som detta, om "en utvecklad Erik Olsson-metod och fler och fler nöjda kunder" – och kontrasterar det mot hur såväl VD Erik Olsson som firmans juridiska ombud vägrar uttala sig med en enda kommentar i Dagens Nyheter om den synnerligen tveksamma affär de varit med om att (inte) genomföra är det lätt att hålla sig för skratt.

Varför skriver man att man vill "göra allt" för att kundens bostadsaffär ska bli "den bästa" när man uppenbarligen inte menar det?

Och "/e/n utvecklad Erik Olsson-metod"? Varför inte bara skriva "en utvecklad metod"? Eller "en metod". Nå, god stilistik har aldrig varit kännetecknande för mäklarbranschen.

Se även blogginläggen "Att bränna ett varumärke" och "Att förstöra sitt varumärke; Bye bye Erik".

I det aktuella fallet handlar det förvisso om en synnerligen bedräglig säljare (som på sistone även roat sig med att bedra inte mindre än fyra stackars bostadssökande som hoppades bli hennes andrahandshyresgäster och som givetvis betalade varsin förskottshyra till henne).

Men mäklaren har knappast bara ett marknadsmässigt intresse av eller ett moraliskt ansvar för att hjälpa köparna.
Jag kan inte begripa hur Erik Olsson Fastighetsförmedling kan undandra sig juridiskt ansvar för att t ex inte ha kollat upp pantförskrivningen på lägenheten korrekt. (I detta fall är den alltså belånad med mer pengar än den såldes för, det vill säga med massor av miljoner – ett lån som säljaren fått med hjälp av förfalskade papper, vilket banken stämt henne för.) Det trodde jag var grundkurs 1A för en mäklare, eller möjligen 1B – det är rimligen bara att ringa banken och kolla! Jag hoppas verkligen att Fastighetsmäklarnämnden prickar mäklaren för detta.

Fortsättningskurs 2A är kanske att inte ljuga om att säljaren är på utlandsresa vid kontraktsskrivningen, när vederbörande sitter finkad.

Men som Jenny och Christian Muda (full transparens återigen: de är mina släktingar – Christians farmor är min faster) skriver så tycks mäklaren nu ha slutat hos Erik Olsson och blivit kontorschef på en annan firma. Varning, alla säljare och köpare därute, hur ni nu ska upptäcka honom... Jag hoppas att DN gör en insats och rotar mer i detta, och ställer tuffa frågor.

Nu tror ni kanske att jag engagerar mig i detta av familjeskäl, och det stämmer förstås delvis. Men vem i Stockholm/New York är inte intresserad av skumma fastighetsaffärer? (Jag är för övrigt Homo Bostadsrätt och Homo Hyresrätt i en och samma person, fastän på två olika kontinenter.)

Jag har varit intresserad av mäklarbranschen i minst tjugo år, och minns min första kontakt med dess ibland tveksamma metoder mycket väl.
Det var i augusti 1991. Mäklaren använde en slags "utvecklad Erik Olsson-metod" innan den var det minsta utvecklad, men han kallade den förstås inte så. Carl Lagercrantz heter han, och har gissningsvis trappat ner nu – även om han tycks ha blivit intervjuad av DN om sin syn på prissättning på bostadsrätter så sent som i fjol.

Den lagercrantzska metoden var/är att sätta ett riktigt lågt utbudspris, för att locka så många som möjligt till visningen – och sedan få igång ett rejält budande.
Jag såg hans annons om en etta på 25 kvadratmeter vid Björns trädgård för 250 000:– eller något sådant, och for upp tidigare än planerat från Öland till Stockholm för att kunna gå på visningen. Det var helg, och omöjligt att ringa och kolla något – det här var ju så längese'n att folk knappt hade mobiltelefoner...
Att lägenheten skulle ha renoveringsbehov för det priset förstod jag. Men jag kände mig grundlurad när jag insåg att priset var satt medvetet lååångt under rimligt marknadspris (som då kanske var uppemot det dubbla för den lägenheten, mest för att den hade balkong).
Det är ju detta som numera blivit något av standard på Stockholmsvisningarna, och som ju satts i system inte minst av Erik Olsson, då som så kallade "acceptpriser".

"Stockholms-modellen" skulle det kunna kallas också, för huvudstaden skiljer sig vad jag förstått ut sig helt.

Men 1991 var Carl Lagercrantz tämligen ensam om att annonsera med riktigt toklåga priser. Han började med sitt "Swedish Auction"-system, som han säger sig ha lagt ned 10 000 timmar på att utveckla, 1982. Det sågs, när jag kom i kontakt med det, inte som kontroversiellt eller tveksamt, vad jag vet – utan mest excentriskt, tror jag.
I fjol utvecklade Lagercrantz sina argument för varför låga utgångspriser och "Swedish Auction" är att föredra i en debattartikel i Dagens Industri och ännu mer för ett antal år sedan i denna skrift. Han har även varit flitig i debatten om att svenska mäklare borde ha betydligt bättre utbildning än de haft tidigare, något jag verkligen håller med om.

Det finns förstås för- och nackdelar med alla prisbildningsmetoder, och det behöver inte nödvändigtvis vara fel med Carl Lagercrantz och Erik Olssons metoder, om alla vet vad som gäller. Men eftersom det varit en hel del debatt såväl i mäklarbranschen som i medierna kring detta de senaste åren, och eftersom jag funderat över metoden att sätta medvetet låga priser sedan 1991, har jag givetvis inte kunnat undgå att notera Erik Olssons framfart i branschen.
Till detta kommer de kaxigt stora annonserna (som vi i mediebranschen tackar för) och de förvisso snygga presentationerna av objekten på nätet. De långa söndagsvisningarna – fyra timmar! – har känts som en seriös grej.
På köpet med detta intresse har jag fått diverse stories om Erik Olssons metoder – i medierna inklusive arga läsarkommentarer, från enstaka missnöjda vänner och av sura konkurrentmäklare. Så jag har länge hyst både skepsis och nyfikenhet mot just denna stora firma.

Det ska också sägas att jag har åtminstone tre personer i bekantskapskretsen som köpt eller sålt lägenheter genom Erik Olsson på sistone och som blivit riktigt nöjda.

Familjen Mudas fall har de dock såvitt jag kan se inte skött väl alls. Och det förvånar mig, eftersom ett gott rykte och nöjda kunder måste vara A och O för alla som, liksom fastighetsmäklare, jobbar i förtroendebranschen.

Jenny och Christian har förresten försökt lösa detta i godo direkt med mäklarfirman och med säljaren i flera månader – så det satt långt inne för dem att vända sig till Dagens Nyheter eller börja lägga ut information på nätet.

Uppdatering: DN kör på med en ny artikel – bra! Och Erik Olsson vägrar forfarande kommentera fallet. Helt otroligt! Det kan bara slå tillbaka på dem själva.

/Gunilla Kinn

P S Jag har klistrat in en kopia av en bild från Erik Olssons hemsida, med åberopande av den amerikanska fair use-sedvänjan – som torde gälla i detta sammanhang såväl som andra, då såväl jag som bloggservern finns i USA.

Vad gäller Dole och mer schyssta bananer kan jag rekommendera denna initierade artikel hos Taffel, av en Lundahandlare som berättar hur knepigt det kan vara att försöka erbjuda sina kunder sådana – men att det trots allt går.

"Vicky" och David har skoj på jobbet

NEW YORK Häromveckan skrev jag att David Letterman dittills lyckats oerhört bra med sin PR/damage control, men det kommer alltid en backlash. Skadar hans affärer någon (utom hans fru)? Ja, svarar med emfas Randy Cohen, en av hans före detta manusförfattare – nämligen de andra på arbetplatsen.
Det finns anledningar till att relationer mellan anställda är bannlysta på en hel del arbetsplatser. Sedan är det förstås så att väldigt många av alla relationer uppstår just på sådana.
Cohen är bland annat New York Times etik-kolumnist. Som ni ser i kommentarfältet är läsarnas åsikter i frågan kluvna.

/Gunilla

Glöm inte Burma

NEW YORK Hoppas ni sett filmen Burma VJ, den gick tydligen på SVT nyligen. Försök se den snarast annars – trailern ovan förklarar stuket på två minuter. En av de bästa och mest gripande filmer jag sett, allt givetvis underlättat av att konflikten i Burma är tämligen entydigt mellan "onda" och "goda".
Jag inser att jag aldrig följde upp att blogga mer om filmen sedan jag såg den i juni. Men jag vågar nog ändå påstå att jag återkommer om Burma senare i höst på ett eller annat sätt (har en reportageidé som två tidningar tackat nej till, men som är så bra att någon förr eller senare måste vilja ha den).
Filmen slutar ju delvis i moll, de modiga demokrati-aktivisterna krossas av militären. Men Jesper Bengtsson, som själv rapporterat från Burma i bokform, skriver i Journalisten om hur ett nytt nätverk av korrespondenter byggts upp inne i landet:

"...när regimen i Burma stängde landet för utländsk press var hans folk de enda som förmedlade bilder från upprorets blodiga slutskede.

Många av dem fick betala ett högt pris. Juntan gjorde allt för att spåra upp de som ”läckt” information till omvärlden. Joshua berättar att en av hans journalister dömdes till 65 års fängelse för ”förräderi”. En annan fick 21 år för att han utan särskilt tillstånd varit ägare av ett USB-minne.

Sedan dess har Joshua arbetat för att bygga upp ett nytt nätverk och idag har han mellan 90 och 100 korrespondenter aktiva inne i Burma. Han organiserar utbildningar i journalistik på den thailändska sidan av gränsen och smugglar ut sina nya ”korrar” för att lära dem hantverkets grunder."

/Gunilla

Antingen Jöback eller Borg

NEW YORK Veckans roligaste felöversättning kom i det avsnitt av Skavlan som sändes i fredag, med en rad spännande gäster såsom Peter Englund, Anders Borg, Johan Norberg och Camilla Stoltenberg (av någon anledning tycks ingen vara på Skavlan-redaktionen med samma kvoteringssnack som för Här har du ditt liv, trots att könsfördelningen verkar vara ungefär densamma bland gästerna...).

Michael Jackson-skribenten Ian Halperin (ovan till höger) avslöjade hur han jobbar med olika förklädnader när han försöker komma nära inpå sina objekt (Jackson, Brangelina med flera), och programledaren Fredrik Skavlan antyder att Halperin kanske skulle kunna skriva en bok om Peter Jöback nästa gång.

Som ni ser ovan svarar Jöback med ett underbart minspel, och översättaren tycks helt ha tappat koncepten – eller möjligen hörseln.

För inte sade Halperin att Jöback borde "finansiera" honom, utan han hotade med att boken annars skulle kunna handla om finansministern som ju också var där ("...either that or the finance minister"). Hela avsnittet finns här (t o m den 21 november).

/Gunilla
som hade missat att Peter Jöback flyttat till New York, kul! Det börjar bli riktigt tätt med svenska artister här nu.

Två skolexempel, på lyckad/misslyckad PR

NEW YORK Jag har börjat samla ihop material till en liten "Årets"-lista; det var några år sedan jag hade en, så det kan vara dags. Två kategorier tror jag dock blir svårhotade:

Årets mest lyckade PR-spinning (hittills): David Letterman – som hittills bara fått tycks ha fått skratt och sympatier för sin notoriska otrohet, trots att man kan gissa att han i åtminstone några av fallen utnyttjat sin position för att komma dit han ville (eller man kan givetvis bara spekulera, men s k hor på kontor brukar inte ses med blida ögon i USA).

Årets mest misslyckade PR-spinning (dito): Dole (Viggo jämför med Mc Donald's här och konstaterar att "vissa företag är smartare än andra")

/Gunilla

Lång kväll på 44:e gatan

NEW YORK Ikväll ska jag till Broadhurst Theatre och se Jude Law spela Hamlet. Jag har tyvärr usel koll på amerikanska kändisar/skådisar, men Expressen har upplyst mig om hur han ser ut som rysk transvestit.

Sedan ska jag och min Pekingväninna Y mötas för en drink på Hotel Algonquin, när det är en skälvande timme kvar av Kinas nationaldag (enligt New Yorks tideräkning, i alla fall) och min födelsedag.

Uppdatering: Ehum, stryk "amerikanska" ovan...
Gunilla
med klädsam rodnad på kinderna

Dole lika bra på spinning som Piratförlaget

NEW YORK De närmaste dagarna kommer ni att höra talas en hel del om filmen Bananas!* av Fredrik Gertten, eftersom den har Sverige-premiär i nästa vecka och visas i riksdagen idag.

Jag kanske skriver mer om den en vacker dag. Men tillsvidare tänkte jag bara säga till alla som följde Gömda-skandalen i vintras att ni gott kan följa Bananas!*-debatten med ett särskilt filter, nämlihen detta:

Dole = Piratförlaget/Liza Marklund
Fredrik Gertten = Monica Antonsson
de nicaraguanska bananarbetarna = alla som drabbats av Liza Marklunds och "Mias" framfart, t ex Elisabeth Hermon och Osama Awad
medierna = medierna (fast kanske olka medier)

Om hur medierna köpt Doles spinning, läs Andreas Ekströms Journalisten-krönika från augusti.

Min text om Bananas!* hamnar väl så småningom hos Veckans Eko.

Skulle inte förvåna mig om Liza Markluns nästa Expressen-krönika handlar om hur hemskt det är att Dole gjort män barnlösa, utan en tanke på sina egna insatser på området.

/Gunilla

Nu var det 2009

NEW YORK Denna kaskad av ikoner för olika typer av *sociala medier* hittade jag idag på ABC News. Otroligt, så många det finns!

För alla historielösa typer som inte fattar rubriken: Den syftar förstås på Eyvind Johnsons "Nu var det 1914", om timmerflottaren Olof. Det går inte att fatta att det inte ens gått ett sekel mellan dessa båda punkter i historien. (Jag hittar ingen enskild bra länk, så den som vill lära sig mer om detta får googla.) Jag minns att filmen – "Här har du ditt liv" från 1966 – visades på SVT i samband med Olof Palmes död.

/Gunilla

Type casting pågår

NEW YORK Den som känner sig träffad av någon av följande beskrivningar kan söka jobb i två aktuella filminspelningar i New York!

Wall Street II
• manliga fängelsevakter, alla etniciteter, 22–50 år
• manliga intagna, alla etniciteter, 18–65
• verkliga Wall Street-mäklare, kvinnor och män, alla etniciteter, 22–50
• tidningskioskförsäljare, manlig, ostindisk, 22–65
• laboratorietekniker, kvinnor och män, alla etniciteter, 25–65
• kvinnliga supermodeller, alla etniciteter, 18–25 som är 175 cm eller längre
• svart basketspelare, manlig, 18–30
• kinesiska investerare, kvinnor och män, alla etniciteter, 25–65
• kafévärd, kvinnor/män, asiatisk, 25–55
• brittisk barberare, manlig, alla etniciteter, 25–65
• regeringstjänstemän, företagsledartyper; kvinnor och män, alla etniciteter, 25–75
• konstnärliga typer, kvinnor och män, alla etniciteter, 18–55
• kvinnlig filmstjärna, alla etniciteter, 25–45
• advokater, kvinnor och män, alla etniciteter, 30–75
• dublett till skådespelaren Michael Douglass, längd 178 cm
• dublett till skådespelaren Shia LaBeouf, längd 175 cm

Sex and the City II
• modeller
• kändistyper
• societetspersoner
• klubbesökare
• bögar och lesbiska
• internationella typer (Mellanöstern, arabiska, asiatiska, europeiska, brittiska)
• professionella fotbollsspelare

Läs mer hos castingfirman! Jag tänkte genast att jag skulle kunna söka som "internationell typ", möjligen "konstnärlig typ" eller varför inte "corporate executive type" – och jag har gedigen erfarenhet som statist i ett flertal svenska film- och TV-produktioner.
Ett krav, troligen även för statistrollerna, är dock att man är med i skådespelarfacken SAG eller Aftra. Men det är roligt att fundera över vad supermodellerna, den brittiske barberaren och fängelsekunderna har med Wall Street att göra, hehe. (Via Finansbloggen.)

Uppdatering: Det verkar faktiskt inte helt omöjligt att bli medlem i SAG, även som statist – fast ganska dyrt... Det gäller bara att få en statistroll med replik! Vilket jag faktiskt hade i Varuhuset en gång.

/Gunilla