Det var då: 2002

NEW YORK Minns ni? I 2002 års val fick (m) 15 procent av riksdagsväljarnas röster och (s) nästan 40. Nu: båda ungefär 30 procent.

Uppdatering: Fredrik Reinfeldt kommenterade det nya, svenska politiska landskapet sålunda på dagens presskonferens (från 1:38).

”Det är också borgerlighetens och alliansens bästa resultat. sedan 1976. Det är historiskt små skillnader nu, mellan moderaterna och socialdemokraterna. Jag minns – och det är ju inte så långt tillbaka – hur det kändes att som nyvald gruppledare efter valet 2002 träffa representanter för socialdemokraterna och diskutera. Ett parti som var på 15 procent då, i mitt fall, att träffa ett parti som hade nästan 40 procent. Den skillnaden på 25 procent[enheter] har gått ner till under 1 procent. Det är en enorm förskjutning av hur Sverige ser ut och hur Sverige röstar (– – –) som jag har en känsla av att vi inte tar in och analyserar.”

/Gunilla

Paulina Neuding tar över Neo

NEW YORK Nu är det offentligt: ett av de magasin jag skrivit för, nämligen Neo, byter chefredaktör – och ägare!

/Gunilla

Lika lön för lika arbete?

NEW YORK Det låter inte riktigt klokt att inte ens vår förment småföretagarvänliga regering inte har ett vettigt system för att ersätta småföretagare för förlorad arbetsinkomst. Jo, jag vet att de förväntar sig att särskilt kvinnliga näringsidkare tar gratisuppdrag som regeringens ambassadörer, så det kanske ligger i linje med det. Isobel Hadley-Kamptz berättar om det pris hon får betala – svett och tårar – för att jobba med informationspolitik i olika sammanhang:

"...sedan blir jag inbjuden till regeringskonferenser där våra frågor ska behandlas och då plötsligt förväntas jag inte bara lägga två-tre dagar plus inläsning utan måste också betala resor och uppehälle själv. Följaktligen av helt privata pengar. Jag vet att vi kämpar mot mångmiljonlobbyister, men måste det bli exakt så uppenbart att politiken bestäms av den som har råd? Det påminner om den regeringsdelegation jag sitter i där systemet med ersättning för förlorad arbetsinkomst inte kan hantera egna företagare och där jag alltså förväntas arbeta i stort sett gratis medan de övriga delegaterna får ersättning för de höga löner de annars skulle ha kvitterat ut på sina vanliga jobb."

Läs hela inlägget: En liten serie om finansiell desperation, del XVV

Ett tips i all välmening till alla regeringsdelegationer, seminariearrangörer, tidningsredaktioner och universitet: anlitar ni frilansar för att hålla föredrag, bidra med expertis, skriva utredningar eller liknande bör ni helt enkelt betala dem gängse arvoden.

Vad frilansskribenter som Isobel bör ha som minimum-arvode, för att det ska motsvara en heltidslön på motsvarande anställning, kan ni läsa på Svenska Journalistförbundets hemsida.

/Gunilla

Bara en av 736, men sjukt många assistenter

NEW YORK Jag förstår om ni tycker att det verkar som om jag har snöat in fullständigt på Piratpartiet, fast som jag antydde tidigare så är det helt enkelt en bra story just nu.

Visst ska Piratpartiet granskas och inte hajpas, men det har också bemötts mycket kritiskt inte minst av de andra partierna (de mest kritiska rösterna som jag har hört tillhör faktiskt, och kanske en smula paradoxalt, Gudrun Schyman och Isabella Lövin). Och i pressen.

Men det är inte det jag ska skriva om nu, utan om det fantastiska demokratiexperiment som faktiskt kan vara i vardande. Läs bara det kommentatorn Gregor skrev häromveckan på Christian Engströms blogg (mina fetmarkeringar; lätt redigerat av mig)! Jag citerar in verbatim, känns som att det inte är lika viktigt att bara citera kort, när det gäller just pirater..

Nja, jag har inte kryssat för något namn, jag har bara röstat pirat. Jag har besökt under förra helgen Stockholm, varit på demonstrationen på Mynttorget, träffat dig, gjort en bild på dig tillsammans med min mamma, har fått piratmärke, jag har inte tyckt att du var en odåga.

På vägen tillbaka från Stockholm så tänkte jag att du kommer att finnas bland över 700 övriga parlamentariker. Det bli inte någon stor piratrepresentation i EU-parlamentet, inte ens en halv procent. Det blir omöjligt att lära känna de allihopa. Jag tänkte att du måste bekanta sig med många personer, du måste utnyttja sin tid mycket väl, din uppgift blir att springa AFK i maktens korridorer [roligt uttryck!/ GK] och knyta kontakter. Alla parlamentariker blir inte dugliga – det finns en mängd okunniga i engelska, det finns en mängd som finns i parlamentet bara för pengarnas skull, det finns de som har tveksam inställning till grundläggande mänskliga rättigheter (vilket är det som vi kämpar för), det finns sådana som tänker på hur många kvadratmeter en ko skall få skita på.

Det finns alltså många som man inte skall intressera sig för och slösa tid på dem, det är bättre att du går direkt till sådana som kan engelska, är kunniga, förståndiga, viktiga. Det är omöjligt just nu för dig att veta vilka dessa nyttiga personer är, men jag, som själv är från Polen och följer lite i polsk politik trots att jag har bott 32 år i Sverige, kan säga vilken person är duglig eller inte. Den informationen finns, den kan jag hitta, men den finns på polska. Det kommer att finnas 50 polska parlamentariker. Varför skall då du kontakta 50 personer när du istället kan kontakta 10 eller 15 personer så att du sparar på din dyrbara tid.

Vi kan gå vidare och undra varför stanna vid polska parlamentariker. Jag tror att bland 48 tusen piratmedlemmar finns det sådana som, liksom de kungliga barnen, har en utländsk förälder, som kan olika lokala språk som t.ex. finska, portugisiska, grekiska och som känner lokala förhållanden i dessa länder. Personer som kan hitta information om andra länders parlamentariker. Eller så kan vi försöka ta hjälp av piratpartier i andra länder. Ni måste minnas att trots att Christian är vald av EU-medborgare i Sverige så representerar han inte Sverige, hans jobb kommer att påverka alla i hela EU. Piratpartister i hela EU kan säga att han är deras representant.

Varför skall vi stanna där, vi kan gå vidare. Det kommer en kommission som skall godkännas av parlamentet, bland dem en telekomkommissionär. Dessa tilltänkta kommissionärer skall utfrågas, det blir bra att veta något om den personen. Tänk om den personen kommer från Estland, Ungern eller Spanien. Då blir det bra att kunna lokala förhållanden, att kunna estniska, ungerska eller spanska. Här i Sverige kommer vi inte långt men med hjälp av pirater i andra länder kan vi komma på några intressanta frågor.

Sen kan vi gå ännu längre. Vi kan ju hjälpa dig, Christian med att översätta dokument, läsa dokument, skriva, rätta och redigera dessa, komma med frågor, med förslag och liknande.

Det som jag föreslår det kan jag inte hänvisa till något liknande. Jag känner inte till ett ställe där väljare hjälper sin valda företrädare på det viset. Eller är det så att vi pirater är så unika och blir först i världen med den typen av samarbete? Det blir något för Brysselkorrespondenterna att skriva om.

"Pirater i alla länder, förenen eder?!" Gräsrotsaktivister har givetvis länge jobbat internationellt, tagit nytta av språkkunskaper och – på senare tid – utnyttat Internet. Men ändå. Dessa idéer och dess potential är faktiskt mindboggling.

Ska man kalla det mikrolobbying? Eller helt enkelt att Christian Engström kan räkna med massvis av virtuella assistenter?

Spännande tider blir det hursomhelst, de närmaste fem åren, för alla nätnördar, journalister och statsvetare...som undertecknad. ;-) Och det mesta kommer ju att gå att följa på nätet.

Ja, och för de inblandade aktivisterna själva, förstås.

Uppdatering: Som jag skriver i kommentarsrutan visse jag förstås att partiet tänkt jobba så här, och att massor av kontakter med systerpartierna i andra länder pågår. Det har Rick Falkvinge ju både sagt i intervjuer och skrivit i sin blogg. Jag ska försöka hitta nå'n bra länk.

Det gick ändå upp för mig på riktigt först när jag läste Gregors text – dels för att den var så rörande formulerad, dels för att jag dess paneutopeiska dimension var så uttalad.

/Gunilla
som funderar över vad Gregors mamma kan ha röstat på

Pirathistorien, ultrakort!

Det här är skoj – en sammanfattning av alla turer med Napster, The Pirate Bay, FRA-lagen, Ipred och annat, från 2006 och framåt!
Undrar hur lång tid det tar innan någon gör en liten animerad film av detta manus... Utdrag:

Piratpartiet skapas, januari 2006
PP: – Integritet!
Smutskastarna: – Finniga tonåringar!
PP: – Delad kultur!
Smutskastarna: – Finniga tonåringar!

Polisen: – Upp med händerna!
TPB: – Jaha?
Polisen: – Vi tar era datorer, tjuvar!
TPB: – När får vi tillbaka dem?
Polisen: – Det sa inte US… jag menar reger… jag menar det säger jag inte!
Mogulerna: – Äntligen! Tänk att man ska behöva tjata så!
Folket: – Yaarr!

Reinfeldt: – Vi ska inte skicka polisen på en hel ungdomsgeneration.
Persson: – Nej, skicka polisen på dem ska vi inte.

...och Thomas Gür skriver en sund och bra krönika i SvD om vad som ligger bakom Piratpartiets framgångar. Utdrag:

Ledande politiker började tala om friheten på nätet som ett problem och som nödvändig att begränsa. Signalorden var bland andra barnpornografi, knarkhandel, nätapotek med olagliga/bristfälliga preparat och kränkande inslag.
Men för dem som har integrerat nätet i sitt vardagsliv, är en problemformulering av det här slaget mycket perifer. (– – –) Unga människor har naturligt nog kommit långt i att använda nätet och dess funktioner. De känner lika litet igen beskrivningen av ett nät fullt av pedofiler och knarklangare, som storstadsbor känner igen sin hemstad när den beskrivs som ett sammanvuxet Sodom och Gomorra.

/Gunilla

Gudrun går också igenom rutan...eh, etern

NEW YORK Tio dagar sent, men i alla fall: ett skönt citat av Gudrun Schyman hos Thomas Nordegren i P1. Schyman kommenterar varför valsedlarna kan ha varit slut i lokalen när Nordegren röstade:

Jag tror att de haft en strykande åtgång där. Det är många kvinnor som har varit tysta alldeles för länge, och som bor på Östermalm!
Och nu har de ju möjlighet... Nu handlar det ju inte om att formera en regering i Sverige, utan nu handlar det ju om: Vilka 18 personer ska vi skicka ner till detta gigantiska parlament, som dessutom inte har beslutanderätt i så mycket frågor. Ska det vara någon som det är lite fart på, och som kan höja rösten för kvinnors rättigheter, eller ska man skicka nå'n mumlande moderat – och då tror jag att många väljer mig!

Detta var alltså detta inslag som fick Benny Andersson att skänka pengar till Feministiskt Initiativ.

/Gunilla

På Newsmill endorsas det för fullt

NEW YORK Det är intressant att notera hur Newsmill används just nu: för endorsements inför EU-valet. Med just den vinjetten. Snart får vi komma på en svensk beteckning!
Och Andreas Ekström noterar det nya i att diverse journalister kommit ut med vad de röstar på (ett av många Twitterinlägg).

/Gunilla

Donationsekonomi

NEW YORK Det gladde mig förstås att även Benny Andersson reagerade över det här med valsedelsdistributionen. Det borde uppröra alla. Gudrun Schyman skriver om det hos Newsmill:

Valförrättarna har inget ansvar, enligt vallagen. Någon kan komma och sno hela bunten bara några minuter efter det att en svettig volontär lagt dit den. Igår bestämde sig författaren Mian Lodalen att helt sonika stå och vakta våra valsedlar på Stockholms Central där de kastats åtskilliga gånger senaste veckorna.

Stå och vakta valsedlarna! I Sverige! Det är ju helt sjukt.

Sedan var det förstås en präktig nyhet att just Benny Andersson var Feministiskt Initiativs hemlige donator. Igår i Aktuellt, när Gudryn Schyman fick avslöja detta på bästa sändningstid, hördes nästan hur programledaren kippade efter andan, och var tvungen att kolla om det verkligen var den Benny Andersson. Även om Schyman inte regissserat detta själv som en PR-kupp går det inte annat än att imponeras över PR-effekten och hur hon använder den.

Och ja, donatorn ska tydligen även rösta på Schyman. Fast det hade förstås varit en större sensation om han hade kommit ut som piratpartist.

Jag kan inte låta bli att hylla Benny Anderssons bidrag till demokrati-informationen (även om Valmyndigheten, som Schyman skriver, förstås borde informera partineutralt om valsedlarna) med en liten fildelning. Familjen Kinn i form av min syster har bidragit big time till Abbas intäkter, men om rättighetshavarna vill ha betalt för att jag återger låten ovan är det bara att höra av sig. Visst är det en snygg video?!

(För övrigt har jag en idé till en musikal som jag tänkt att Björn och Benny kan få vara med och komponera musiken till, om de vill. Men först måste jag skriva böckerna som musikalen, och givetvis den kommande Hollywoodfilmen, ska bygga på... Det, ni...! Jag återkommer om tio år eller så.)

/Gunilla

Leif och "Leif" i nyhetskvarnen

NEW YORK Det är väl helt nyskapande att använda en person som Göran Gabrielsson (som spelar Ian Wachtmeister, Leif G W Persson, Marit Paulsen, Alf Svensson och Göran Persson och kanske någon mer) som en direkt del av ett debattinlägg, i detta fall på Newsmill? Jag har i alla fall aldrig sett det förut.

/Gunilla

I skuggvärlden

Spaning av Johan Norberg:

Enligt Lena Mellin är Piratpartiet ett "osynligt parti", eftersom de inte har valstugor eller annonser och inte får medverka i de stora debatterna. Bara rubriken räcker för att förklara hur partiet kan vara ett sånt mysterium för hela den traditionella politik- och medievärlden och för flera generationer väljare. För oss som rör oss mer i den digitala världen är ju Piratpartiet det parti som syns överlägset mest.

I samma tidning, det vill säga Aftonbladet, serverar Staffan Heimerson ett annat perspektiv.

Apropå aktivism i piratvärlden (om än inte av partiet), som Andreas Ekström skriver: "särskilt faktarutan är belysande": http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5321758.ab.

/Gunilla

Spaning i vallokalen i New York, i tisdags

NEW YORK Som jag skrivit tidigare hade jag inte precis hunnit förbereda mig som jag skulle vilja inför Europaparlamentsvalet. Jag hade helt enkelt inte riktigt i tid fattat att vi som röstar utomlands – vilket jag aldrig tidigare gjort – förtidsröstar, och att sista valdagen var idag. Jag tänkte lite vagt att jag skulle ha bestämt mig till den 7 juni.

Eftersom jag ändå inte visste vad jag skulle rösta på, och eftersom jag minst sagt haft fullt upp med deadlines och en massa annat denna vecka, så låg det nära till hands att röstskolka. Jag anser inte heller att det är en demokratisk plikt att rösta och förstår dem som argumenterar mot sådana tankar. Men det hindrar inte att jag vill rösta, om jag bara vet på vad.

Jag surfade runt lite här och var och tog del av andras åsikter och av somliga kandidaters manifest. Inget gjorde mig klarare, så i ren desperation mailade jag i tisdags en kompis med koll och bad att få kloka råd – vilka kom med mail efter 23 minuter! Närmare bestämt kärnfulla resonemang och en snabbanalys gällande två enligt henne lämpliga kandidater. "Hmmmm..." tänkte jag och visste fortfarande inte riktigt vare sig ut eller in.

Och så skulle jag vara på medieseminarium hela dagen, och kunde inte uppbåda engagemang nog för att lämna detsamma och ta mig till svenska konsulatet på andra sidan Midtown för att rösta. Who cares, liksom, det är ju inte så att min lilla röst skulle göra så mycket till eller från.

Men så tänkte jag på alla haitier, östtimoreser och mongoler, som jag de senaste åren vid olika tillfällen sett stå och köa i timmar i stekande sol för att få rösta i olika val. I vissa fall har de fått vandra över bergen en halv dag för att komma till vallokalen. Så jag borde väl kunna masa mig iväg, jag med.

När jag insett detta var det bara att skolka från medieseminariet, hoppa in i en gultaxi och åka mot konsulatet...
Efter viss vånda lyckades jag rösta, men om det var en blankröst eller på något parti eller någon särskild kandidat eller något annat avslöjar jag givetvis inte. (Sorry, Grynna, här får du inte mycket till hjälp.)

Ovantående bild tog jag med min dator, därav oskärpan. Den skarpsynte kan dock notera att Piratpartiet inte hade några valsedlar i New York (det hade dock både Sverigedemokraterna och Feministiskt Initiativ). Märkligt, jag trodde det skulle finnas en och annan pirataktivist här i sta'n – fast valsedlearna kanske bara hade tagit slut.

Bland de unga svenskar som rörde sig i lokalen syntes en känd moderat, och bland de valsedlar det viftades med märktes miljöpartiet (de som viftade verkade vara FN-praktikanter) och moderaterna (exilsvenskar och förmodade företagare).

/Gunilla

Valvåndor

Intressant diskussion för och emot att rösta på Piratpartiet hos Henrik Alexandersson (som inte heller glömt FRA-debatten).

Missa heller inte Mattias Svenssons text på Neos blogg, om "valrörelsens Obama):

Om Piratpartiet illustrerar någonting så är det att väljarna själva i än högre grad tagit makten över drömmen. Den här gången är det ingen ledare som vacker och vältalig ens ger intryck av att leda strömmen, det är en spontan rörelse som alla är fria att kapa för sina egna syften. Det är egentligen vackrare än en aldrig så fager nuna.

Och det sker inte med någon naiv förhoppning om total självbekräftelse. Även på borgerligt håll ser nog många helt enkelt hellre en Attac-sympatisör som driver integritetsfrågor än en moderat som vill dra åt nätet i namn av nolltolerans mot knarket. Så ser det nya politiska landskapet ut. Visst försöker Piratpartiet vara en "mädchen für alles" (precis som Obama), men det kontrasterar rätt bra mot de andra partiernas förbudsbenägna puritaner.

/Gunilla
som idag har röstskolkat för första gången i sitt liv! Det känns hemskt, jag är ju en sådan där statsvetarnörd som tycker att valdagar är som julafton. Men just därför – jag vill ju rösta på söndag, förstås....
Jag har dock inte kommit fram till vem/vad jag ska rösta på, och hade inte tid att åka downtown till konsulatet där vi kan rösta innan jag kommit på det.
Har en enda chans kvar, imorgon, men då krävs att jag smiter från den cirkusföreställning jag är på då...

Testar Twittertipsande till Times

NEW YORK Häromdagen skrev jag en lång hyllning till min favoritjournalist Nicholas Kristof. Givetvis är jag en av hans "följare" på Twitter.

Idag skrev han där, se ovan, om två journalister som suttit fängslade i Somalia i nio månader (länken går till Committee to Protect Journalists).

"Ha, nio månader – det var väl inget", tänkte jag cyniskt, och kom på att jag kunde dra ett litet strå till stacken för att få Dawit Isaak ur häktet.

Så jag skickade ovanstående Twitter-meddelande till Kristof. Han får säkert tusentals "retweets" om dagen. Men om han hittar mitt i mängden kunde han gott uppmärksamma Dawit Isaak i New York Times (där han har så många kanaler: papperstidning, blogg, Facebook, Twitter m m).

Och det vore faktiskt en story helt i Kristofs anda. Som varken han eller någon annan på The Times uppmärksammat, såvitt jag kunnat se.

/Gunilla

Politryckeri

NEW YORK Detta är förstås meget intressant, om hur LO-topparna enligt Resumé/Expressen – tja, rättare sagt enligt Anders Gerdin – länge försökt påverka opinionsbildningen och redaktörstillsättningen i Aftonbladet.

/Gunilla