.JPG)
STOCKHOLM När jag är i Sverige längtar jag sällan eller aldrig till New York (och vice versa) men blotta tanken på koreanska, mexikanska och alla andra restauranger som Ett annat New York-bloggarna talar om här fick mig verkligen att göra det...
/Gunilla
Showing posts with label Restaurang- och barliv. Show all posts
Showing posts with label Restaurang- och barliv. Show all posts
03 August 2010
31 May 2010
Torontotripp
NEW YORK Jag är i full färd med att planera nästa reportageresa, till det stora landet i norr. Om en vecka bär det av till Toronto, där jag faktiskt aldrig varit!
Punkterna på kartan betyder inte så mycket än. Jag har bara testat några möjliga destinationer, som MOCCA, på Google Maps för att få en uppfattning om var saker jag är intresserad av ligger. Det viktigaste med resan är en viss intervju, och det är där fokus kommer att ligga – men jag hoppas också kunna skaffa mig lite allmän koll på åtminstone downtown Toronto. Pluppen D längst till vänster är mitt tilltänkta B&B, ifall de har rum.
Tipsa gärna om saker man inte får missa ens på ett ultrakort Toronto-besök, till exempel om bra restauranger!
Här finns annars tips i överflöd: http://www.torontolife.com
/Gunilla
04 April 2010
Påskpromenad i Harlem och Morningside Heights
NEW YORK Igår var det påskafton, med strålande vårväder här i New York – perfekt promenadväder, förstås. Jag och två vänner gick som den tunna, rosa linjen på kartan visar, drygt 7 kilometer.
De tu utnämnde genast besöket på Tom's Diner (Tom's Restaurant) som USA-resans absoluta höjdpunkt. Då ska ni veta att vi inte ens åt där, utan bara kikade in – och att de förlovade sig i New Orleans häromdagen (god tvåa på höjdpunktslistan).Tom's Diner figurerar dels i Suzanne Vegas låt med samma namn, dels som exteriör i Seinfeld.
Promenaden avslutades på Dinosaur BBQ, som jag gått förbi tusen gånger men hittills inte lyckats äta på. Stället är extreeeemt populärt – igår 1,5 h väntan på bord i matsalen, fast vi fick fönsterbord i baravdelningen genast. Att The First Lady and The First Girls åt där under sitt New Yorkbesök häromveckan har knappast gjort det sämre.
/Gunilla
02 April 2010
På Rosa Mexicano
NEW YORK Här är ännu en påskhälsning, denna gång i form av en skärtorsdagsbild tagen av min eminenta kollega Katarina Andersson (och hennes mobiltelefonkamera).
Om ni undrar så var vi igår kväll på Rosa Mexicano och firade med granatäppeldrinkar, nachos y empanadas att såväl våren/påsken kommit som att vår vän och kollega Chris Maluszynski hamnat i New Yorker och blivit veckans "Talk of the Town" – nämligen efter utställningen Feared and Lothed; the Carpets of Las Vegas.
På något sätt känns det som att denna bild är väldigt mycket ... ehhhh ... jag ..!
Uppdatering – läs om Chris' utställning:
Thomas Nilsson – "Chris, Hunter S och heltäckningsmattor"
/Gunilla
31 March 2010
Restauranger i New York
NEW YORK Jag fick nyss en middagsinbjudan från en hittills närmare obekant kollega, som tack för diverse mailtips jag skickat honom genom åren. Superkul, tycker jag som suttit hemma och tryckt på sistone (och levt på vad som finns i kylskåp, frys och skafferier, vilket som tur är varit allehanda godsaker). Det har spöregnat och varit grått och trist i flera dagar – men alldeles just nu började solen skina, så det lockar att gå ut igen!
Här har ni (och jag) mängder av färska tips på New York-restauranger att kolla in – gamla favoriter och en del för mig nya namn:
http://bacon.hornfeldt.se/?p=3917
(Tipstack: från P R, en bekants bekant via Facebook)
/Gunilla
Här har ni (och jag) mängder av färska tips på New York-restauranger att kolla in – gamla favoriter och en del för mig nya namn:
http://bacon.hornfeldt.se/?p=3917
(Tipstack: från P R, en bekants bekant via Facebook)
/Gunilla
26 October 2009
KGB-pengarna motsvarar ≈6 500:–
Dagens sanning från Malte Persson:
Det är lite oklart hur mycket pengar KGB egentligen betalade Jan Guillou, men själv har han uppgett att det var 800:– vid två tillfällen, och att han delade dem med sin bästis Arne Lemberg (sannolikt på krogen?!).
Nu har jag kollat upp hur mycket pengar det egentligen var, och några jättesummor är det inte frågan om. Om vi säger att pengarna utbetalades 1967 så motsvarar det, i dagens penningvärde, "bara" 6 500:– (vilket faktiskt råkar stämma ganska bra med vad en dags rekommenderat frilansarvode är). Hela uträkningen nedan.
Det har sagts i debatten att andra, mindre kända, journalister förmodligen också stod på KGB:s arvodeslista. Vore kul att veta vilka.... I KGB:s arkiv finns förmodligen ett kuvert med texten "Sjvedskie zjurnalisty" på. Vi får se vem som hittar det först!
/Gunilla
"Alla frilansjournalister skulle behöva en utländsk underrättelsetjänst som betalade deras krognotor."Så sant som det är twittrat!
Det är lite oklart hur mycket pengar KGB egentligen betalade Jan Guillou, men själv har han uppgett att det var 800:– vid två tillfällen, och att han delade dem med sin bästis Arne Lemberg (sannolikt på krogen?!).
Nu har jag kollat upp hur mycket pengar det egentligen var, och några jättesummor är det inte frågan om. Om vi säger att pengarna utbetalades 1967 så motsvarar det, i dagens penningvärde, "bara" 6 500:– (vilket faktiskt råkar stämma ganska bra med vad en dags rekommenderat frilansarvode är). Hela uträkningen nedan.
Det har sagts i debatten att andra, mindre kända, journalister förmodligen också stod på KGB:s arvodeslista. Vore kul att veta vilka.... I KGB:s arkiv finns förmodligen ett kuvert med texten "Sjvedskie zjurnalisty" på. Vi får se vem som hittar det först!
/Gunilla
15 October 2009
Michelin går på pumpen i New Yorks krogvärld
NEW YORK Sällan är klyftan mellan Den gamla världen och Den nya så tydlig som i spalterna när Guide Michelin presenterar sitt årliga urval för New York.
Det är bara några år som den klassiska restaurangguiden alls haft New York på repertoaren. Men det råder ingen tvekan om att proffsätarna här i sta'n anser att fransoserna inte alls är uppgiften vuxna.
Helt fel krogar får stjärnor, givna toppställen blir utan; Guide Michelin förstår sig inte på något annat än fransk mat – och vågar knappt bege sig utanför Manhattan. Om de ändå väljer krogar i Brooklyn och Queens blir det ändå fel på något sätt.
(– – –)
För varje italiensk, kinesisk eller thailändsk New York-restaurang Guide Michelin trots allt listar vet Manhattans matproffs i regel minst 20 stycken av vardera som är bättre.
Läs hela inlägget på Korrespondenternas blogg.
06 October 2009
Promenadförslag: Brooklyn Heights + Dumbo
NEW YORK Den här lilla promenadkartan har jag just gjort lite snabbt med hjälp av Skitch, åt mina gäster. (Se även den ännu simplare kartan över Park Slope från igår.) Den motsvarar ungefär den sträcka jag gick för tio dagar sedan, en riktigt härlig Brooklyn-dag.
Tyvärr kan jag inte skriva ut något på grund av en trasslande skrivare, så jag lägger upp kartan på nätet istället. Kanske finns det någon mer som har nytta av den.
Nedan ser ni en karta över ungefär samma område – med promenadförslaget inritat (gjort med hjälp av Google Maps Distance Calculator) men utan Skitch-klotter. Där ser ni också en utzoomad karta, så att det framgår hur Brooklyn Heights och Dumbo förhåller sig till södra Manhattan, East River och New Jersey.
Om ni klickar på bilden ovan blir den lite lättare att läsa – men jag är medveten om att den inte är grafiskt optimal. Det är svårt att hitta ett sätt att skriva, så att det syns tydligt vad som är Google Maps och vad som är mina tillägg.
Och varför den röda färgen flyter ut i kanterna begriper jag inte, för så ser det inte ut när jag ritar den i Skitch (däremot när den sparas). Men det blir kanske mer autentiskt på det viset...
Jag borde förresten sälja in en artikelserie i tio delar, med promenadkartor över olika delar av New York (då omritade av professionella nyhetsgrafiker/illustratör, givetvis). Eller starta en New York-sajt...
Några länkar får tyvärr inte plats i kartan, så de kommer här.
Min text om Atlantic Avenue Tunnel: "Spöktunneln i Brooklyn". (Man ser ingenting om man inte deltar i en visning, möjligen golvbrunnen – men det kan vara kul att veta att tunneln ligger där under gatan! Och om inte annat kan man gå in och kolla på matbutiken Trader Joe's i korsningen av Atlantic och Court. Önskar att de ville öppna i Harlem, eller åtminstone i Columbia-området.)
Brooklyn Ice Cream Factory, 1 Water Street – jag provade jordgubbsglassen, god!
River Café, 1 Water Street – jag har tyvärr aldrig ätit där någon gång, men skulle gärna vilja..! Ett av få ställen med Manhattan-utsikt, kanske den enda restaurangen i toppklass.
Dumbo Arts Center, 30 Washington Street – missa absolut inte den underbara utställning som pågår där t o m den 29 november: Experience of Green! Ett av de bästa konstverk jag någonsin sett alla kategorier; bilderna gör det tyvärr inte rättvisa, ni måste absolut gå dit.
Det finns förstås massor av fler saker att kolla på och märka ut i de här krokarna, exempelvis alla arabiska butiker på Atlantic Avenue, diverse restauranger och kaféer i Brooklyn Heights och gallerier och barer i Dumbo – till exempel gamla Gunilla-favoriten Galapagos, som flyttade från Williamsburg till Dumbo häromåret. Men den här slingan är i alla fall en utmärkt utgångspunkt för egna upptäckter.
Jo, en sak till, förresten – det finns massor av tunnelbanestationer downtown Brooklyn som jag inte märkt ut här. Nästan alla linjer stannar ju där. Jay Street/Burough Hall respektive York Street är de stationer jag skulle välja om jag skulle åka hemifrån mig i Harlem och tillbaka.
På hemvägen krävs då ett byte, från F till ABCD på stationen West 4th – men när jag åkte häromveckan kom faktiskt A-tåget mystiskt nog åkande på F-stationen vid York och åkte genom Lower East Side, innan den fortsatte på sin vanliga bana...hela vägen upp till Harlem. Så går det till i New Yorks undre värld ibland. Annars är det ganska skönt att fara genom Brooklyn i bil/taxi på natten också.
Gunilla
Den tunna, rosa slingan ovan är uppbyggd genom att jag klickat fram alla pilarna nedan på Google Maps Distance Calculator, sedan har jag tagit bort dem genom att klicka på "Toogle Markers". Tror tyvärr inte att det går att få fram en tjockare linje.
New York på lördag
NEW YORK En fotbollsmatch med spanskspråkig kommentator – det kan bli kul! Om svenskarna gör många mål så att man får höra Gooooooooooooooooool!!!, i alla fall. Förra gången jag var på Tonic – nationaldagen, av alla dagar – var ju mindre rolig, i alla fall ur resultatperspektiv.
/Gunilla
30 August 2009
Mama se, mama sa, ma ma coo sa! I
NEW YORK Här är New York Times' bloggberättelse från Michael Jackson-hyllningen i Prospect Park. Det var mest av allt som ett stort "block party", det vill säga DJ:s och en massa dansande människor, fast i en park och inte på en gata. Som väntat massvis av Michael Jackson-kommers i utkanterna av evenemanget.
De flesta födelsedagsfirare var glada; jag dock som vanligt med en klump i halsen av allt som har med Jacksons öde att göra. Som när jag skrev den 29 juni, och bland annat lade in denna video som vi gott kan ta i repris trots att han framstår som så ... plågad:
Men det går väl över en vacker dag...för min del, menar jag. Kanske har det redan gjort det för Michael Jacksons, man kan ju hoppas att han åtminstone vilar i frid.
Prospect Park-kalaset bidrog i viss mån till att få det hela ur systemet en aning. Och rubriken på blogginlägget, Mama se, mama sa, ma ma coo sa!, står för den glada refräng som publiken uppmanades sjunga med i igår.
Kan i alla fall berätta att det finns en haitisk konstnär som kämpar för att göra restaurangen i mitt hus till något slags Michael Jackson-memorabilia och som klurat ut att jag kan vara Sverige-liasion för detta... Hahahaha. Nå, hans historia är intressant om än lite märklig, och jag hoppas jag får möjlighet att berätta den i lämpligt medium en vacker dag.
Jag var i Prospect Park med min väninna och kollega K och hennes son samt vänner till dem. Efteråt gick vi till ett skönt mexikanskt ställe som jag varmt kan rekommendera: Café Enduro. Om ni har vägarna förbi Flatbush. Eller vill ha en förevändning för att besöka en del av Brooklyn som varken är trendig, insmickrande eller särskilt farlig. ;-) No nonsense Brooklyn.
Kanske lägger jag ut några av mina bilder från Prospect Park här framöver. Tillsvidare får ni kolla på alla dessa Thriller-dansare i Mexico City igår:
/Gunilla
De flesta födelsedagsfirare var glada; jag dock som vanligt med en klump i halsen av allt som har med Jacksons öde att göra. Som när jag skrev den 29 juni, och bland annat lade in denna video som vi gott kan ta i repris trots att han framstår som så ... plågad:
Men det går väl över en vacker dag...för min del, menar jag. Kanske har det redan gjort det för Michael Jacksons, man kan ju hoppas att han åtminstone vilar i frid.
Prospect Park-kalaset bidrog i viss mån till att få det hela ur systemet en aning. Och rubriken på blogginlägget, Mama se, mama sa, ma ma coo sa!, står för den glada refräng som publiken uppmanades sjunga med i igår.
Kan i alla fall berätta att det finns en haitisk konstnär som kämpar för att göra restaurangen i mitt hus till något slags Michael Jackson-memorabilia och som klurat ut att jag kan vara Sverige-liasion för detta... Hahahaha. Nå, hans historia är intressant om än lite märklig, och jag hoppas jag får möjlighet att berätta den i lämpligt medium en vacker dag.
Jag var i Prospect Park med min väninna och kollega K och hennes son samt vänner till dem. Efteråt gick vi till ett skönt mexikanskt ställe som jag varmt kan rekommendera: Café Enduro. Om ni har vägarna förbi Flatbush. Eller vill ha en förevändning för att besöka en del av Brooklyn som varken är trendig, insmickrande eller särskilt farlig. ;-) No nonsense Brooklyn.
Kanske lägger jag ut några av mina bilder från Prospect Park här framöver. Tillsvidare får ni kolla på alla dessa Thriller-dansare i Mexico City igår:
/Gunilla
27 August 2009
Krogkrokar
NEW YORK Martin Schori sågar krogjournalistiken i Stockholm i Dagens Media. Citat:
"Svenska tidningar bevakar inte krogvärlden på ett seriöst sätt – trots att branschen omsätter 50 miljarder kronor om året. Vänskapskorruption är en stor anledning."En av kommentarerna:
"En utmärkt iakttagelse. Jag håller helt med. Konstaterar samtidigt att rese- och framförallt modejournalistiken är likadan."Stämmer det? Eller är det som en annan kommentator skriver:
"Vad är det som inte kommer fram? Grejen är väl att en krog är en krog är en krog, finns inte så mycket intressant att granska. Antingen har de rättigheter eller inte, liksom. En bra krogupplevelse är en bläcka och en brud."/Gunilla
19 August 2009
Mexikansk taqueria i Stockholms City!
NEW YORK Apropå den diskussion om texmexjox och bristen på bra mexikanska restauranger i Stockholm vi hade häromåret så gläder det mig att det tydligen öppnat ett utmärkt matställe mitt i City – La Neta. Ett gott omdöme från FastFoodLovers är i sammanhanget en bra indikation, utdrag:
/Gunilla
Menyn är enkel – tacos eller quesadillas. Inga "nachotallrikar" med dassiga chips och smält ost på här inte!En fin-mexikan får dock gärna också öppna! Själv tänker jag så snart som möjligt ta mig till nå'n av Manhattans alla Chipotle Grill.
Du kan välja mellan: 5 tacos 70 pix eller 3 quesadillas 80 pix. Man kan köpa allt löst också samt det finns några specialtacos utöver de "vanliga".
(– – –)
Man toppar själv med de såser som står framme:
- en rinnig guacamole (ska vara så), Mjuk med syra i.
- en chipotle-sås med öl i - rökighet från chipotlen, läskande fräschör från ölen. Mycket god!
- en Habanero XXX. XXX = det är starkt. Folk gråter när de äter den berättar en av ägarna. Habanero, lök, salt och limejuice. Det är allt. Jag doppade gaffelspetsarna i vätskan och smakade. Min mun exploderade. Wow!
Och sen finns det mer lök och koriander om man vill ha det.
De quesadillas som vi prövade var den med chorizo och den med ost. Båda var goda men med ett extra jätteplus för den hemlagade chorizon - dvs inte korvbitar utan innamätet. En fräsch köttmix med egen kryddblandning som var en himmelsk fröjd att få smaka.
/Gunilla
26 July 2009
Reportage från New York inför Pride-veckan
DJUPVIK En av de allra sista saker jag gjorde i New York innan jag for därifrån i juni var att spana på Pride-paraden genom Greenwich Village, och ett par veckor dessförinnan besökte jag Stonewall Inn och intervjuade allehanda människor om läget för HBTQ-rörelsen i USA. De texter som blev resultatet av detta skickades ut av TT förra veckan, inför Pride-veckan i Stockholm – se nedan!
/Gunilla
Stonewall Inn – Priderörelsens mecka
New York (TT)
I ett gammalt garage i New York föddes den moderna gayrörelsen. När deltagarna i Stockholm Pride snart genomför sin parad är det till minne av händelserna på Stonewall Inn, sommaren 1969.
- För oss homosexuella är Stonewall Inn lika viktigt som Rosa Parks bussäte i Alabama blev för de svartas medborgarrättsrörelse på 50-talet, säger Stacy Lentz bestämt.
- Därför var vi några som bestämde oss för att köpa och rusta upp den nedgångna puben häromåret. Alla ska känna sig välkomna här, oavsett sexuell läggning - och vi hoppas att folk inte bara dricker öl, utan lär sig något om vår historia.
Fasaden på det gamla garaget på Christopher Street, mitt i Greenwich Village, pryds av regnbågsflaggor, den globala symbolen för gayrörelsen. Och själva puben symboliserar dess kamp i USA.
Tidningsklipp från 60-talets slut hänger på väggarna. Abba- och Village People-musik ljuder i högtalarna. Folk samlas kring bardisken, spelar biljard eller köar till övervåningen där tre Barbra Streisand-liknande komiker uppträder.
Det är en vanlig Manhattan-bar – men med en speciell historia.
Kravaller
Den 28 juni 1969 slog New York-polisen till mot Stonewall Inn, då en maffiastyrd svartklubb utan utskänkningstillstånd - befolkad av homo-, bi- och transsexuella och andra udda existenser.
Först greps barpersonalen. Men på några dagar trappades allt upp till en våldsam konflikt, mellan poliserna och en uppretad mobb av marginaliserade människor som länge känt sig trakasserade. För första gången slog de tillbaka mot polisen - och det ledde till att en medveten gayrörelse som krävde rättigheter växte fram.
Året efter Stonewall Inn-kravallerna ordnades minnesmarscher. De blev ursprunget till de Pride-tåg, som nu hålls i stora delar av världen.
– Gay Pride är årets höjdpunkt, säger Sue Sena förväntansfullt. Hon har startat gruppen Swish (Straight Women in Support of Homos) som deltar med ett ekipage.
– Om 20 år skrattar vi nog åt att inte alla hade lika rättigheter 2009. Minoriteternas kamp angår oss heterosexuella också. Det gäller ju faktiskt våra familjemedlemmar, vänner och kolleger.
"Obama hycklar"
HBTQ-personer är mer accepterade i USA än någonsin. Enligt en färsk undersökning stödjer en tredjedel av amerikanerna allas rätt att gifta sig. En tredjedel menar att partnerskap kan räcka, medan en tredjedel anser att sexuella minoriteters relationer inte bör få lagligt erkännande. Unga är mer toleranta än äldre.
Men utanför städer som New York, Chicago och Los Angeles kan livet som gay eller queer vara svårt. Många av HBTQ-organisationerna är besvikna över att Barack Obama, hans ministrar och medarbetare inte stöttat dem mer aktivt.
De anser att Obama hycklar och velar. Visserligen talar han sig varm för gayrättigheter, men att han ännu inte avskaffat Bill Clintons 90-talskompromisser i lagstiftningen förargar. Inflytelserika donatorer till demokraterna anser inte att Vita husets utsträckta händer räcker, och talar om bojkott. Andra är mer tålmodiga:
– Obama måste kryssa fram i Washington och tvingas fokusera på ekonomin, säger Mark, en av Stonewall Inns besökare.
I 15 år var han homosexuell i smyg hemma i Ohio, och har börjat leva som sig själv först i den bubbla han anser att New York är.
– Jag är otålig, men tror att vi får höra mer från Obama snart.
Präster vägrar viga
I Kalifornien är HBTQ-personer ännu i chock sedan äktenskap för dem blev olagliga efter Proposition 8-omröstningen i fjol. Under det halvår det var möjligt hann 18 000 par gifta sig.
– Jag och min sambo gifte oss i San Francisco i oktober, efter att ha levt ihop i 18 år, berättar webbformgivaren Galen Workman.
– Det var häftigt att få gifta sig, i sin egen kyrka. Men det är sorgligt att det inte skulle ha varit möjligt idag! Och även om vårt äktenskap förblir giltigt erkänns det inte i många delstater.
Flera pastorer, bland annat i Workmans församling, vägrar nu viga några par alls, i protest. Frågan lär hamna på de kaliforniska valsedlarna igen 2010.
– Visst är jag besviken på Obama, säger Galen Workman.
– Men om jag tvingades välja mellan rätten till äktenskap och sjukvårdsförsäkring för alla skulle jag välja fri sjukvård. Det är enligt min mening den viktigaste frågan i USA just nu – inte minst för oss homosexuella.
Gunilla Kinn/TT
Fakta: HBTQ-rörelsen
Förkortningen HBTQ står för homo-, bi- och transsexuella samt queerpersoner, och innefattar människor som inte definierar sig som heterosexuella.
Queerbegreppet (Q) omfattar bland andra asexuella, polysexuella och personer som inte vill eller kan definiera någon särskild sexuell läggning.
I USA talar man om LGBTQ eller GLBTQ, där L står för "lesbian" och G för "gay". (TT)
Fakta: Rätten att gifta sig viktigast för HBTQ-amerikaner
Detta är de viktigaste frågorna som HBTQ-rörelsen i USA driver:
Rätten att ingå äktenskap – särskilt omstritt i Kalifornien och New York just nu.
Avskaffande av Defense of Marriage Act från 1996, en federal lag som definierar äktenskap som mellan man och kvinna.
Stopp för "Don't Ask, Don't Tell" – Bill Clintons kompromisslag från 1993, som gör att personer som tillhör en sexuell minoritet visserligen har rätt att jobba inom militären (vilket de inte hade tidigare) så länge de inte är öppna med det. På 15 år har drygt 12 000 personer tvingats lämna sin tjänst, för att de avslöjats som sexuellt avvikande.
Färska framsteg:
Rätten till äktenskap finns nu i sex delstater: Massachusetts, Connecticut och Iowa redan nu; Vermont, Maine, New Hampshire på väg att genomföra. (Olika typer av registrerat partnerskap finns i andra delstater.)
Vissa förmåner för anhöriga till statligt anställda, som om de vore gifta. (TT)
Bakgrund: Obama om HBT-frågorna
USA:s president Barack Obama utnämnde tidigare i år juni till "Pridemånad", och talade samtidigt om sin policy i HBT-frågor:
"HBT-rättsrörelsen har uppnått stora framgångar, men mycket arbete återstår. Unga HBT-personer ska känna sig trygga i skolan utan rädsla för att trakasseras, och HBT-familjer och -äldre ska få leva sina liv med värdighet och respekt.
Min regeringsadministration har gått samman med HBT-rörelsen för att främja många olika initiativ. På internationell nivå har jag stöttat FN-försök för avkriminalisera homosexualitet runtom i världen. Härhemma fortsätter jag stödja åtgärder för att HBT-amerikaner ska få hela spektrat av lika rättigheter. De omfattar att skärpa hetslagstiftningen, stödja partnerskap och statliga rättigheter för HBT-par, förbjuda diskriminering på arbetsplatsen, säkra adoptionsrättigheter, och stoppa "Don't Ask, Don't Tell"-policyn på ett sätt som stärker våra försvarsgrenar och den nationella säkerheten.
Vi måste också gå in för att bekämpa hiv/aids-epidemin både genom att minska antalet infektioner och genom att ge vård och stöd till människor som lever med hiv/aids i USA.
Dessa frågor berör inte bara HBT-samhället, utan hela nationen. Så länge som löftet om likhet för alla inte är uppfyllt berörs alla amerikaner. Om vi kan jobba tillsammans för att främja de principer som vår nation grundades på, gynnar det varje medborgare."
Källa: Vita huset. (TT)
Kronologi: Från Mattachine till Proposition 8
[underlag till grafik]
1951, 1955
USA:s första nationella gayorganisationer, Mattachine Society för bögar och Daughter of Bilitis för lesbiska, bildas i liten skala i Kalifornien - men förblir marginaliserade.
28 juli 1961
Illinois avskaffar som enda delstat sodomilagar som gjort homosexuella handlingar straffbara. 20 andra delstater följer efter på 70-talet.
28 juni–3 juli 1969
Upplopp vid Stonewall Inn i New York.
Juni 1970
Första Pride-marscherna, till minne av Stonewall Inn-händelserna, i New York och Los Angeles. Politiska gayorganisationer växer snabbt fram; sexuella minoriteter börjar agera mer medvetet och enigt.
15 december 1973
Amerikanska Psykiatrikerförbundet röstar bort homosexualitet från förteckning över mentala störningar.
November 1977
Harvey Milk blir förste öppet homosexuelle på en politisk förtroendepost (stadsfullmäktige i San Francisco)
Ur talet på valnatten:
"Det här är inte min seger - det är er. Att en homosexuell man kan vinna bevisar att det finns hopp för alla minoriteter som är beredda att kämpa."
27 november 1978
Harvey Milk skjuts ihjäl.
1978
ILGA, International Lesbian and Gay Association, bildas för att kämpa för homosexuellas rättigheter
1980
Demokratiska partiet inkluderar sexuella minoriteter som en grupp som inte får diskrimineras, i sin presidentvalsplattform.
1981
Aidsepidemin upptäcks i Kalifornien. När den tar fart under 80-talet slår den ut en generation homosexuella, främst män.
30 november 1993
Bill Clinton bryter vallöfte om att tillåta öppet homosexuella ta värvning, med kompromiss som kallats “Don’t Ask, Don’t Tell”.
Juni 1999
Inrikesdepartmentet gör området kring Stonewall Inn till “National Historic Landmark”, en historisk plats av riksintresse.
22 september 1999
Kalifornien inför partnerskapslag.
1 juli 2000
Vermont inför “civil unions”, liknande partnerskapslagen.
26 juni 2003
“Homosexuella handlingar” tillåts (sodomi avskaffas) i hela USA efter dom i Högsta domstolen (Lawrence vs Texas).
17 maj 2004
Massachusetts låter som första delstat i USA personer av samma kön gifta sig.
4 november 2008
Omröstning om Proposition 8 i Kalifornien; majoritet för att samkönade äktenskap inte längre ska godkännas. 18 000 par hann gifta sig det halvår det var tillåtet.
3 april 2009
Iowa blir tredje delstat (efter Massachusetts och Connecticut) att låta människor av samma kön att gifta sig. Högsta domstolen är enig och hänvisar i sin dom till rättigheter för etniska och religiösa minoriteter.
1 juni 2009
President Obama utser juni till HBTQ-månad i USA.
/Gunilla
Stonewall Inn – Priderörelsens mecka
New York (TT)
I ett gammalt garage i New York föddes den moderna gayrörelsen. När deltagarna i Stockholm Pride snart genomför sin parad är det till minne av händelserna på Stonewall Inn, sommaren 1969.
- För oss homosexuella är Stonewall Inn lika viktigt som Rosa Parks bussäte i Alabama blev för de svartas medborgarrättsrörelse på 50-talet, säger Stacy Lentz bestämt.
- Därför var vi några som bestämde oss för att köpa och rusta upp den nedgångna puben häromåret. Alla ska känna sig välkomna här, oavsett sexuell läggning - och vi hoppas att folk inte bara dricker öl, utan lär sig något om vår historia.
Fasaden på det gamla garaget på Christopher Street, mitt i Greenwich Village, pryds av regnbågsflaggor, den globala symbolen för gayrörelsen. Och själva puben symboliserar dess kamp i USA.
Tidningsklipp från 60-talets slut hänger på väggarna. Abba- och Village People-musik ljuder i högtalarna. Folk samlas kring bardisken, spelar biljard eller köar till övervåningen där tre Barbra Streisand-liknande komiker uppträder.
Det är en vanlig Manhattan-bar – men med en speciell historia.
Kravaller
Den 28 juni 1969 slog New York-polisen till mot Stonewall Inn, då en maffiastyrd svartklubb utan utskänkningstillstånd - befolkad av homo-, bi- och transsexuella och andra udda existenser.
Först greps barpersonalen. Men på några dagar trappades allt upp till en våldsam konflikt, mellan poliserna och en uppretad mobb av marginaliserade människor som länge känt sig trakasserade. För första gången slog de tillbaka mot polisen - och det ledde till att en medveten gayrörelse som krävde rättigheter växte fram.
Året efter Stonewall Inn-kravallerna ordnades minnesmarscher. De blev ursprunget till de Pride-tåg, som nu hålls i stora delar av världen.
– Gay Pride är årets höjdpunkt, säger Sue Sena förväntansfullt. Hon har startat gruppen Swish (Straight Women in Support of Homos) som deltar med ett ekipage.
– Om 20 år skrattar vi nog åt att inte alla hade lika rättigheter 2009. Minoriteternas kamp angår oss heterosexuella också. Det gäller ju faktiskt våra familjemedlemmar, vänner och kolleger.
"Obama hycklar"
HBTQ-personer är mer accepterade i USA än någonsin. Enligt en färsk undersökning stödjer en tredjedel av amerikanerna allas rätt att gifta sig. En tredjedel menar att partnerskap kan räcka, medan en tredjedel anser att sexuella minoriteters relationer inte bör få lagligt erkännande. Unga är mer toleranta än äldre.
Men utanför städer som New York, Chicago och Los Angeles kan livet som gay eller queer vara svårt. Många av HBTQ-organisationerna är besvikna över att Barack Obama, hans ministrar och medarbetare inte stöttat dem mer aktivt.
De anser att Obama hycklar och velar. Visserligen talar han sig varm för gayrättigheter, men att han ännu inte avskaffat Bill Clintons 90-talskompromisser i lagstiftningen förargar. Inflytelserika donatorer till demokraterna anser inte att Vita husets utsträckta händer räcker, och talar om bojkott. Andra är mer tålmodiga:
– Obama måste kryssa fram i Washington och tvingas fokusera på ekonomin, säger Mark, en av Stonewall Inns besökare.
I 15 år var han homosexuell i smyg hemma i Ohio, och har börjat leva som sig själv först i den bubbla han anser att New York är.
– Jag är otålig, men tror att vi får höra mer från Obama snart.
Präster vägrar viga
I Kalifornien är HBTQ-personer ännu i chock sedan äktenskap för dem blev olagliga efter Proposition 8-omröstningen i fjol. Under det halvår det var möjligt hann 18 000 par gifta sig.
– Jag och min sambo gifte oss i San Francisco i oktober, efter att ha levt ihop i 18 år, berättar webbformgivaren Galen Workman.
– Det var häftigt att få gifta sig, i sin egen kyrka. Men det är sorgligt att det inte skulle ha varit möjligt idag! Och även om vårt äktenskap förblir giltigt erkänns det inte i många delstater.
Flera pastorer, bland annat i Workmans församling, vägrar nu viga några par alls, i protest. Frågan lär hamna på de kaliforniska valsedlarna igen 2010.
– Visst är jag besviken på Obama, säger Galen Workman.
– Men om jag tvingades välja mellan rätten till äktenskap och sjukvårdsförsäkring för alla skulle jag välja fri sjukvård. Det är enligt min mening den viktigaste frågan i USA just nu – inte minst för oss homosexuella.
Gunilla Kinn/TT
Fakta: HBTQ-rörelsen
Förkortningen HBTQ står för homo-, bi- och transsexuella samt queerpersoner, och innefattar människor som inte definierar sig som heterosexuella.
Queerbegreppet (Q) omfattar bland andra asexuella, polysexuella och personer som inte vill eller kan definiera någon särskild sexuell läggning.
I USA talar man om LGBTQ eller GLBTQ, där L står för "lesbian" och G för "gay". (TT)
Fakta: Rätten att gifta sig viktigast för HBTQ-amerikaner
Detta är de viktigaste frågorna som HBTQ-rörelsen i USA driver:
Rätten att ingå äktenskap – särskilt omstritt i Kalifornien och New York just nu.
Avskaffande av Defense of Marriage Act från 1996, en federal lag som definierar äktenskap som mellan man och kvinna.
Stopp för "Don't Ask, Don't Tell" – Bill Clintons kompromisslag från 1993, som gör att personer som tillhör en sexuell minoritet visserligen har rätt att jobba inom militären (vilket de inte hade tidigare) så länge de inte är öppna med det. På 15 år har drygt 12 000 personer tvingats lämna sin tjänst, för att de avslöjats som sexuellt avvikande.
Färska framsteg:
Rätten till äktenskap finns nu i sex delstater: Massachusetts, Connecticut och Iowa redan nu; Vermont, Maine, New Hampshire på väg att genomföra. (Olika typer av registrerat partnerskap finns i andra delstater.)
Vissa förmåner för anhöriga till statligt anställda, som om de vore gifta. (TT)
Bakgrund: Obama om HBT-frågorna
USA:s president Barack Obama utnämnde tidigare i år juni till "Pridemånad", och talade samtidigt om sin policy i HBT-frågor:
"HBT-rättsrörelsen har uppnått stora framgångar, men mycket arbete återstår. Unga HBT-personer ska känna sig trygga i skolan utan rädsla för att trakasseras, och HBT-familjer och -äldre ska få leva sina liv med värdighet och respekt.
Min regeringsadministration har gått samman med HBT-rörelsen för att främja många olika initiativ. På internationell nivå har jag stöttat FN-försök för avkriminalisera homosexualitet runtom i världen. Härhemma fortsätter jag stödja åtgärder för att HBT-amerikaner ska få hela spektrat av lika rättigheter. De omfattar att skärpa hetslagstiftningen, stödja partnerskap och statliga rättigheter för HBT-par, förbjuda diskriminering på arbetsplatsen, säkra adoptionsrättigheter, och stoppa "Don't Ask, Don't Tell"-policyn på ett sätt som stärker våra försvarsgrenar och den nationella säkerheten.
Vi måste också gå in för att bekämpa hiv/aids-epidemin både genom att minska antalet infektioner och genom att ge vård och stöd till människor som lever med hiv/aids i USA.
Dessa frågor berör inte bara HBT-samhället, utan hela nationen. Så länge som löftet om likhet för alla inte är uppfyllt berörs alla amerikaner. Om vi kan jobba tillsammans för att främja de principer som vår nation grundades på, gynnar det varje medborgare."
Källa: Vita huset. (TT)
Kronologi: Från Mattachine till Proposition 8
[underlag till grafik]
1951, 1955
USA:s första nationella gayorganisationer, Mattachine Society för bögar och Daughter of Bilitis för lesbiska, bildas i liten skala i Kalifornien - men förblir marginaliserade.
28 juli 1961
Illinois avskaffar som enda delstat sodomilagar som gjort homosexuella handlingar straffbara. 20 andra delstater följer efter på 70-talet.
28 juni–3 juli 1969
Upplopp vid Stonewall Inn i New York.
Juni 1970
Första Pride-marscherna, till minne av Stonewall Inn-händelserna, i New York och Los Angeles. Politiska gayorganisationer växer snabbt fram; sexuella minoriteter börjar agera mer medvetet och enigt.
15 december 1973
Amerikanska Psykiatrikerförbundet röstar bort homosexualitet från förteckning över mentala störningar.
November 1977
Harvey Milk blir förste öppet homosexuelle på en politisk förtroendepost (stadsfullmäktige i San Francisco)
Ur talet på valnatten:
"Det här är inte min seger - det är er. Att en homosexuell man kan vinna bevisar att det finns hopp för alla minoriteter som är beredda att kämpa."
27 november 1978
Harvey Milk skjuts ihjäl.
1978
ILGA, International Lesbian and Gay Association, bildas för att kämpa för homosexuellas rättigheter
1980
Demokratiska partiet inkluderar sexuella minoriteter som en grupp som inte får diskrimineras, i sin presidentvalsplattform.
1981
Aidsepidemin upptäcks i Kalifornien. När den tar fart under 80-talet slår den ut en generation homosexuella, främst män.
30 november 1993
Bill Clinton bryter vallöfte om att tillåta öppet homosexuella ta värvning, med kompromiss som kallats “Don’t Ask, Don’t Tell”.
Juni 1999
Inrikesdepartmentet gör området kring Stonewall Inn till “National Historic Landmark”, en historisk plats av riksintresse.
22 september 1999
Kalifornien inför partnerskapslag.
1 juli 2000
Vermont inför “civil unions”, liknande partnerskapslagen.
26 juni 2003
“Homosexuella handlingar” tillåts (sodomi avskaffas) i hela USA efter dom i Högsta domstolen (Lawrence vs Texas).
17 maj 2004
Massachusetts låter som första delstat i USA personer av samma kön gifta sig.
4 november 2008
Omröstning om Proposition 8 i Kalifornien; majoritet för att samkönade äktenskap inte längre ska godkännas. 18 000 par hann gifta sig det halvår det var tillåtet.
3 april 2009
Iowa blir tredje delstat (efter Massachusetts och Connecticut) att låta människor av samma kön att gifta sig. Högsta domstolen är enig och hänvisar i sin dom till rättigheter för etniska och religiösa minoriteter.
1 juni 2009
President Obama utser juni till HBTQ-månad i USA.
23 June 2009
BBQ är inget verb, det är kött
NEW YORK I lördags var jag bjuden på BBQ hos vänner i Brooklyn. Ni kan ju tänka er vad som hände med den – inställt på grund av regn.
Evenemanget flyttades till söndagen – men det var regn(risk) då med, så nu blir det istället den 4 juli. Och då är inte jag här.
Trist, för jag hade verkligen sett fram emot det och har inte varit på BBQ-kalas på tid och evighet (och inte på så många överhuvudtaget här i USA). Men You Tube och några snubbar från North Carolina bjuder på en liten exposé av traditionerna i södra USA (via Jens Linder)...
...och här i New York finns förstås massor av urban bbq-ställen (som jag borde skriva en text om någonstans) och här i Harlem finns Dinosaur som jag får lust att gå till genast! (Fast möjligen för att äta fisk och inte kött.)
/Gunilla
Evenemanget flyttades till söndagen – men det var regn(risk) då med, så nu blir det istället den 4 juli. Och då är inte jag här.
Trist, för jag hade verkligen sett fram emot det och har inte varit på BBQ-kalas på tid och evighet (och inte på så många överhuvudtaget här i USA). Men You Tube och några snubbar från North Carolina bjuder på en liten exposé av traditionerna i södra USA (via Jens Linder)...
...och här i New York finns förstås massor av urban bbq-ställen (som jag borde skriva en text om någonstans) och här i Harlem finns Dinosaur som jag får lust att gå till genast! (Fast möjligen för att äta fisk och inte kött.)
/Gunilla
22 June 2009
Texmexlyx
NEW YORK Chipotle Grill är ju en favorit här på bloggen, och i New York som framgår av bilderna här. Lisa Förare Winbladh, på plats i Philadelphia, undrar liksom jag varför ingen startar något liknande i Sverige, och ger en liten historisk bakgrund till den eminenta snabbmatskedjans existens!
/Gunilla
/Gunilla
24 May 2009
Next time in Louisville...
NEW YORK En kompis som bor i Ohio tipsade om ett brunchställe i Kentucky: Lynn's Paradise Café. Wow!
/Gunilla
/Gunilla
07 April 2009
Peter Luger och andra stekhus
NEW YORK En kollega frågade häromdagen:
I ärlighetens namn har jag inte så bra koll på prisnivån på alla ställena här – det kan mycket väl hända att något av dem kapar åt sig "hela reskassan" (dock inte de jag skriver att jag själv varit på). Stekhusen är väl i regel inte precis billiga, tvärtom – om man inte väljer deras informella bakfickor, som har rätter för överkomliga priser. Men "typiskt New York" är de, och man behöver ju inte ta en av de största – och dyraste – biffarna..!
Om ni kollar på menyerna som finns på restaurangernas hemsidor, tänk på att räkna upp priserna med ungefär en tredjedel (=skatt och dricks).
/Gunilla
@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@
Här kommer några New York-restaurangtips!
Till att börja med, läs det min kollega Martin Gelin skrev om just klassiska New York-restauranger i RES i förfjol.
Där finns många bra tips! Jag har tyvärr inte varit på särskilt många av de där ställena – men jag håller med Martin om dem jag känner till, och litar fullständigt på hans omdöme för de andra (byggt på det jag läser; ej några gemensamma New York-krogserfarenheter!).
Kolla även på dessa tips, som jag skrev för en släktings kompis häromåret:
http://gunillasdagbok.blogspot.com/2008/05/manhattan-ett-weekendupplgg.html
Här berättar han vad de gjorde:
http://gunillasdagbok.blogspot.com/2008/05/new-york-frgelda-del-ii-ballt-och-bra.html
Spontant skulle jag vilja rekommendera ett klassiskt New York-steakhouse, varför inte Peter Luger som Martin skriver om i sin RES-artikel och som DN:s Georg Cederskog skrev om för sex år sedan: "Saken är biff".
Tyvärr har jag aldrig ätit på Peter Luger, trots att jag vistats väldigt mycket i området och även bott i krokarna i åtminstone tio veckor. Det har helt enkelt aldrig blivit så. Men jag har varit inne på restaurangen massvis av gånger -- detta eftersom jag brukar visa vänner och bekanta runt i Williamsburg där det ligger, och den är verkligen speciell och very Old New York. (Läs min kompis bok: "OK, Amen"/Nina Solomin!) Det är ett litet äventyr att ta sig dit, men inget oöverstigligt. ;-)
Mest spännande blir det om ni a) tar er dit medelst en promenad från Lower East Side och/eller b) tar en fördrink i baren på det mediokra men mycket fascinerande och turistfria maffiastället Giando's On the Water, som ligger vid East River, med fantastisk utsikt mot Manhattans downtown, som få ställen i Brooklyn.
Peter Luger är nog inte helt billigt, men verkligen en klassiker!
I Williamsburg, närmare tunnelbanestationen L Bedford Avenue, finns också den trevliga restaurangen Sweetwater, som känns genuin -- en gammal arbetarpub som blivit kvarterskrog (ej steakhouse, alltså). I de där krokarna finns massvis av bra krogar, dock med en rätt ung publik (gäller ej Peter Luger).
Om ni vill hålla er på Manhattan tycker jag att ni ska välja Les Halles, som jag skriver om i en av de texter jag länkar till, eller något av New Yorks riktigt klassiska stekhus: Delmonico's (öppnade 1837!) eller [kedjan] Smith & Wollensky's, till exempel. Eller kanske Gramcery Tavern – se Martins text.
Les Halles har jag varit på flera gånger och uppskattar alltid, även om det kan vara lite stimmigt ibland. Det brukar vara en blandad publik. Till vänster om entrén finns ett litet chambre separée där det blir lite tystare.
En New York-trend på senare år har varit "urban BBQ", som man kan ta del av på t ex Blue Smoke (se min länk ovan), och då ligger skojiga Rodeo Bar i närheten (gångavstånd även från Les Halles).
Rodeo Bar är mer Tennessee än New York, förvisso, och har en rätt ung och röjig publik -- men kan vara kul om ni uppskattar levande country/bluegrassmusik eller liknande och vill ha en sådan avslutning på kvällen. Jag har faktiskt bara varit där en gång, men som många skriver i kommentarerna är det uppskattat (inte minst av svenska besökare).
Annars rekommenderar jag mer eleganta barer före eller efter en måltid, t ex stiliga lobbyn på Algonquin Hotel i Midtown (där jag brukar sitta och jobba, se otaliga inlägg här på bloggen) och Rainbow Room högst upp i Rockefeller Center som har en otrolig utsikt mot hela Manhattan! Dessa platser har dock för dyr och dålig mat, man går dit för miljön och drinkarna.
Hej Gunilla,Jag skrev ett långt svar, som återges i något bearbetad form nedan. Fyll gärna på med fler tips – kanske känner ni läsare till andra stekhus än dem jag nämner? Har jag missat något uppenbart ställe som lämpar sig för en schysst födelsedagsmiddag?
Har du möjlighet att ge mig ett tips? Min fru fyller år snart och vi ska fira en vecka i New York (där vi aldrig har varit). Kommer du på någon trevlig restaurang som känns "typisk NY" och som inte tar hela reskassan för en kväll?
I ärlighetens namn har jag inte så bra koll på prisnivån på alla ställena här – det kan mycket väl hända att något av dem kapar åt sig "hela reskassan" (dock inte de jag skriver att jag själv varit på). Stekhusen är väl i regel inte precis billiga, tvärtom – om man inte väljer deras informella bakfickor, som har rätter för överkomliga priser. Men "typiskt New York" är de, och man behöver ju inte ta en av de största – och dyraste – biffarna..!
Om ni kollar på menyerna som finns på restaurangernas hemsidor, tänk på att räkna upp priserna med ungefär en tredjedel (=skatt och dricks).
/Gunilla
@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@
Här kommer några New York-restaurangtips!
Till att börja med, läs det min kollega Martin Gelin skrev om just klassiska New York-restauranger i RES i förfjol.
Där finns många bra tips! Jag har tyvärr inte varit på särskilt många av de där ställena – men jag håller med Martin om dem jag känner till, och litar fullständigt på hans omdöme för de andra (byggt på det jag läser; ej några gemensamma New York-krogserfarenheter!).
Kolla även på dessa tips, som jag skrev för en släktings kompis häromåret:
http://gunillasdagbok.blogspot.com/2008/05/manhattan-ett-weekendupplgg.html
Här berättar han vad de gjorde:
http://gunillasdagbok.blogspot.com/2008/05/new-york-frgelda-del-ii-ballt-och-bra.html
Spontant skulle jag vilja rekommendera ett klassiskt New York-steakhouse, varför inte Peter Luger som Martin skriver om i sin RES-artikel och som DN:s Georg Cederskog skrev om för sex år sedan: "Saken är biff".
Tyvärr har jag aldrig ätit på Peter Luger, trots att jag vistats väldigt mycket i området och även bott i krokarna i åtminstone tio veckor. Det har helt enkelt aldrig blivit så. Men jag har varit inne på restaurangen massvis av gånger -- detta eftersom jag brukar visa vänner och bekanta runt i Williamsburg där det ligger, och den är verkligen speciell och very Old New York. (Läs min kompis bok: "OK, Amen"/Nina Solomin!) Det är ett litet äventyr att ta sig dit, men inget oöverstigligt. ;-)
Mest spännande blir det om ni a) tar er dit medelst en promenad från Lower East Side och/eller b) tar en fördrink i baren på det mediokra men mycket fascinerande och turistfria maffiastället Giando's On the Water, som ligger vid East River, med fantastisk utsikt mot Manhattans downtown, som få ställen i Brooklyn.
Peter Luger är nog inte helt billigt, men verkligen en klassiker!
I Williamsburg, närmare tunnelbanestationen L Bedford Avenue, finns också den trevliga restaurangen Sweetwater, som känns genuin -- en gammal arbetarpub som blivit kvarterskrog (ej steakhouse, alltså). I de där krokarna finns massvis av bra krogar, dock med en rätt ung publik (gäller ej Peter Luger).
Om ni vill hålla er på Manhattan tycker jag att ni ska välja Les Halles, som jag skriver om i en av de texter jag länkar till, eller något av New Yorks riktigt klassiska stekhus: Delmonico's (öppnade 1837!) eller [kedjan] Smith & Wollensky's, till exempel. Eller kanske Gramcery Tavern – se Martins text.
Les Halles har jag varit på flera gånger och uppskattar alltid, även om det kan vara lite stimmigt ibland. Det brukar vara en blandad publik. Till vänster om entrén finns ett litet chambre separée där det blir lite tystare.
En New York-trend på senare år har varit "urban BBQ", som man kan ta del av på t ex Blue Smoke (se min länk ovan), och då ligger skojiga Rodeo Bar i närheten (gångavstånd även från Les Halles).
Rodeo Bar är mer Tennessee än New York, förvisso, och har en rätt ung och röjig publik -- men kan vara kul om ni uppskattar levande country/bluegrassmusik eller liknande och vill ha en sådan avslutning på kvällen. Jag har faktiskt bara varit där en gång, men som många skriver i kommentarerna är det uppskattat (inte minst av svenska besökare).
Annars rekommenderar jag mer eleganta barer före eller efter en måltid, t ex stiliga lobbyn på Algonquin Hotel i Midtown (där jag brukar sitta och jobba, se otaliga inlägg här på bloggen) och Rainbow Room högst upp i Rockefeller Center som har en otrolig utsikt mot hela Manhattan! Dessa platser har dock för dyr och dålig mat, man går dit för miljön och drinkarna.
04 April 2009
Günther Wallraff och thaimatskiosker i P1
NEW YORK Imorgon har Godmorgon, världen ett inslag om wallraffande!
Och ett reportage om ett fenomen som jag kom i kontakt med när jag gjorde en tsunamiupppföljning för South China Morning Post 2005 (en artikel om den starka närvaron av Thailand i Sverige) nämligen om alla thaimatsserveringar som poppat upp i gamla korvkiosker. Till och med i Böda på norra Öland har jag hittat en sådan. I alla fall på sommaren.
/Gunilla
Och ett reportage om ett fenomen som jag kom i kontakt med när jag gjorde en tsunamiupppföljning för South China Morning Post 2005 (en artikel om den starka närvaron av Thailand i Sverige) nämligen om alla thaimatsserveringar som poppat upp i gamla korvkiosker. Till och med i Böda på norra Öland har jag hittat en sådan. I alla fall på sommaren.
/Gunilla
22 March 2009
Lagom journalistmuta: en varmkorv
K G Bergström berättar för Expressens Cecilia Hagen om när han intervjuade Ingvar Kamprad:
/Gunilla
– Kamprad bjöd länge motstånd, men till sist fick jag en morgontimme i Älmhult. Mitt plan hade maskinkrångel och jag anlände för sent. Jag bad om ursäkt för min nybörjartabbe, jag borde haft marginaler, borde ha flugit dit kvällen innan.Haha, komiskt att Bergström gick på att Ikea skulle ha haft en direktionsmatsal... (Och så besvikna rätt många andra journalister skulle bli som inte skulle tveka inför utsikten att bli bjudna på flott lunch – eller att lyckas avslöja existensen av en direktionsmatsal.)
– "Du gjorde helt rätt," sa Kamprad, "för du sparade säkert en tusenlapp i hotellkostnader." Efteråt bad han att få bjuda på lunch i direktionsmatsalen. Jag tvekade, var det inte oetiskt? Men accepterade när han visade sig mena två varma korvar i varuhusets entré.
/Gunilla
Subscribe to:
Posts (Atom)