NEW YORK Idag fick jag ett mail från ingen mindre än Magdalena Ribbing, som artigt (OK, det var överflödigt att nämna) undanbad sig att bli delaktig i ovanstående sociala nätverk – MyLife. Oh, så pinsamt att ha begått ett sådant etikettsbrott! Oh, så irriterande! Jag ville förstås sjunka genom den digitala jorden.
Särskilt som jag givetvis inte försökt lägga till henne på MyLife. Jag är själv absolut inte medlem, och kan inte påminna mig att jag någonsin hört talas om det? Men jag får massvis med inbjudningar till rätt obskyra, sociala nätverk, varav de flesta hamnar i papperskorgen såsom spam.
Kanske har MyLife beslutat sig för att hämnas på mig för att ha blivit klassat som skräp, eller så är det någon spindel som besinningslöst och urskiljningslöst vittjar servrar på mailadresser, eller så är det något annat?
Om det är någon mer än Magdalena Ribbing som fått ett MyLife-mail från mig så beklagar jag! Det kommer inte från mig....

Uppdatering: Jag blev mer och mer irriterad över att minst en MyLife-inbjudning gått ut i mitt namn. Började kolla i mina Internetsökningar, och insåg snabbt att boven i dramat inte var någon anonym MyLife-inbjudan som jag fått mailad till mig, som jag trodde.
Nej, jag blev indragen i MyLifes klister för några dagar sedan, och det var möjligen på eget bevåg. Jag får nog erkänna att jag, trots det ovan sagda, är någon slags medlem.
Så här var det: I fredags försökte jag desperat på tag på telefonnumren till några av de anhöriga till
den 1981 i Kalifornien mördade polismannen, till
min artikel för Svenska Dagbladet. Jag hade namnen, och sökte febrilt efter ett sätt att få tag på personerna.
Det var inte helt enkelt, och jag lyckades bara hitta numret till en av dem jag sökte. I övriga fall var det oklart om det var rätt personer, och jag hade inte tid att ringa runt och fråga. USA är så stort att även ovanliga namn ger många träffar.
Jag sökte på amerikanska sajten White Pages, som gav alla möjliga träffar; oftast utan telefonnummer. Men ju mer jag klickade mig fram där, desto mer indragen blev jag i diverse tjänster som försökte sälja registerutdrag, brottsregister, adresshistorik och annat. Samt förstås telefonnummer.
Jag klickade runt allt mer desperat i jakt på
gratis telefonnummer, och måste ha registrerat mig hos MyLife för att de utlovade kontakt med 700 miljoner människor, möjligen inklusive polisdöttrarna (som jag dock till sist nöjde mig med att citera genom ett protokollutdrag).
Men jag registrerade bara min egen mailadress, verkligen inte någon annans. Och det gav som sagt ingenting. Nedan ser ni tjänsten jag testade för att hitta mina intervjupersoner.
Sedan tänkte jag inte mer på det. Nu känner jag mig lika dum som den där Johan i Marbella Stoner måste ha gjort när han
missförstod det där med fildelning och blev lurade av en skum sajt. Kanske inte riktigt lika dum, men i alla fall. Det värsta är att man säkert omöjligen kan ta sig ur det där MyLife.
Kanske någon i den snälla läsekretsen kan förklara hur sådant här uppkommer, och om man kan göra något åt det?
Kanske redaktör Ribbing kan skriva om det, ur ett etikettsperspektiv... Jag har gjort sökningar i min dator, och kan inte finna att hennes adress funnits där tidigare (men jag har möjligen mailat henne någon gång i något ärende, för länge sedan?).
/Gunilla