Showing posts with label Skumrask. Show all posts
Showing posts with label Skumrask. Show all posts

20 March 2010

Dom avkunnad mot lägenhetsbedragerskan

"...trots att hon var tidigare straffad och var villkorligt frigiven när hon begick nya brott så kom hon undan med det absolut lägsta tänkbara straffet."
Läs upplösningen på bedrägeri- och lägenhetshärvan jag skrev om i höstas på mitt kusinbarn Christian Mudas blogg: http://lagenhetmedforhinder.blogspot.com/2010/03/saljarens-straff.html.

/Gunilla

21 October 2009

Muda i Mitti

Senaste tidningsklippet om Christian och Jenny Mudas lägenhetstvist i Mitt i Östermalm (gå till sidan 4).

Om någon undrar så är Muda ett estniskt namn. I slutet av 1940-talet så gifte sig min faster – Christians farmor – med en estnisk krigsflykting som kommit till Sverige över Östersjön.

Min fasters förnamn är förresten ett anagram av efternamnet. Hur coolt som helst!

/Gunilla

20 October 2009

New Yorks BRF-styrelser ofta benhårda

Brooklyn Food Conference 2 Brooklyn:Manhattan

Manhattans fastighetsmarknad skymtar i fjärran...

Fotot tog jag i Park Slope i Brooklyn i våras.


NEW YORK Som många andra har jag den senaste veckan följt debaclet med familjen Mudas lägenhetsköp, som genererat en rad artiklar i Dagens Nyheter och andra medier, till att börja med denna.

Att Christian Muda är en släkting till mig har givetvis stimulerat mitt intresse och bloggande. Men jag har så länge jag kan minnas (nåja) varit fascinerad över den märkliga marknad som Stockholms bostadsrättsförsäljningar gett upphov till, med inslag av underliga budgivningar och bitvis tveksamma metoder som dessvärre gett hela mäklarkåren dåligt rykte. (OBS! I just denna soppa är det fler än mäklaren som underlättat den synnerligen bedrägliga försäljerskans metoder och framfart, t ex den bank som beviljade henne krediter à 5,5 miljoner – men mer om det någon annan gång.)

Här i New York är fastighetsmarknaden minst lika fascinerande som i Stockholm. På middagsbjudningar och mingel diskuteras hyresnivåer och budgivningar med samma eller kanske rentav starkare frenesi. I vilket fall som helst stimuleras diskussionerna av att hyror och priser är på extremare nivåer, värdarna brutalare och staden i största allmänhet värst på de flesta sätt (även om jag tror att famijen Mudas story skulle slå det mesta även här).

16 October 2009

Senaste nytt i fastighetstrasslet

NEW YORK Häromdagen spekulerade jag i att Paul Ronge skulle kommentera Erik Olsson-fallet men han konstaterade att han ju inte kan ha synpunkter på allt. (Mitt svar här.)
Idag gjorde dock Mattias Ronge jobbet istället, genom att tala om den usla krishanteringen i Dagens Industri.
"Det här är ett klassiskt exempel på hur utebliven kommunikation förlänger en redan negativ nyhet. Konsekvensen blir att värdet på Erik Olssons varumärke sjunker varje dag".
(– – –)

"I och med att Erik Olsson valde att bara besvara vissa frågor i pressmeddelandet så finns det fortfarande flera frågetecken kring hur de ser på ärendet. Det enda rätta hade varit att lägga upp alla korten på bordet", säger Mattias Ronge.
Han menar att mycket av skadan redan är skedd, eftersom fastighetsbyrån valde att inte förklara sin ståndpunkt i affären under de första dagarna.
Tidningen har dock fått för sig att den bedräglige säljaren är en han – men hon är ju en hon! Och hon har ett fantastiskt, gissningsvis delvis taget, namn. Fullt värdigt en fullfjädrad bedragerska.

DI:s frågor dock hyfsat skarpa och tuffa, och det är utmärkt att Ronge/artikeln lyfter fram alla frågor som är obesvarade från Erik Olssons sida.
Men ännu är det ingen som tycks ha fått honom att förklara hur det kom sig att mäklaren inte bemödade sig om det grundläggande med att kolla den usla pantförskrivningen på lägenheten.

Läs om hur säljaren lurat en massa bostadslösa i DN och hos The Local, och om hur köparna och mäklaren förhandlar.

Köparna berättar även den fascinerande storyn om bankens separata process med säljaren. Wow! Jag är förstås yrkesskadad – men hon verkar vara ett riktigt fenomen, i likhet med de flesta bedragare och bedragerskor verkligt storymässig. I klass med en viss "Mia".

/Gunilla Kinn

04 June 2009

Hemkallelse

Ojojojojojojojojoj. Dags att kalla in Gunnar Johansson ett tag? Mycket skickligt krishanterat av Thomas Mattsson från början till slut – igen, får man väl säga.
Jag börjar nästan tycka synd om honom, så många granater som kastas – men en vacker dag kan chefredaktör Mattsson kanske ta itu med gamla publicistiska surdegar också (sorry att jag tjatar, men det är riktigt viktigt)!

/GunillaLänk

26 April 2009

My Life som spammare


NEW YORK Finns det någon därute som nyligen fått ett mail från det sociala nätverket – eller vad det nu är – MyLife, där det påståtts att "Gunilla Kinn added you as a friend"? Hoppas verkligen inte, men berätta gärna – så vet jag ifall ni är fler som drabbats av spam.

Som jag skrev i detta långa inlägg så har åtminstone en person fått sådana trista mail – inte bara ett utan upprepade. Såvitt jag vet är hon den enda, jag får heller inga mail själv från MyLife.
Jag registrerade mig alltså där när jag smått panikartat försökte få tag på telefonnummer till anhöriga till polisen i Lake County, i samband med min Annika Östberg Deasy-artikel för SvD i påskas. Det lät bra med "Find anyone" (men jag lyckades tyvärr inte så bra med att hitta folk i Kalifornien, i alla fall ine via MyLife).

Men man skulle absolut inte ange några potentiella "vänner", och även om jag hade fått den tokiga idén hade jag givetvis inte lagt till DN:s etikettsredaktör av alla människor.

Jag vet nu inte hur jag ska få stopp på detta. Vad gäller äkta "spamutskick" gäller ju att man aldrig ska svara och på så vis bekräfta sin existens, men detta är möjligen en mer seriös sajt som man kan kontakta och be dem sluta terrorisera oskyldiga damer i Stockholm.
Vore dock intressant att få veta om fler är drabbade av sådana här My Life-mail som påstås komma "från mig".

Uppdatering: Jag ska ringa och be dem ta bort både mig och andra ur databasen. Om det går. Det verkar åtminstone som att det är ett normalt företag som man kan komma i kontakt med...

/Gunilla

16 April 2009

Jag har ingenting med MyLife att göra (jo, lite)!


NEW YORK Idag fick jag ett mail från ingen mindre än Magdalena Ribbing, som artigt (OK, det var överflödigt att nämna) undanbad sig att bli delaktig i ovanstående sociala nätverk – MyLife. Oh, så pinsamt att ha begått ett sådant etikettsbrott! Oh, så irriterande! Jag ville förstås sjunka genom den digitala jorden.

Särskilt som jag givetvis inte försökt lägga till henne på MyLife. Jag är själv absolut inte medlem, och kan inte påminna mig att jag någonsin hört talas om det? Men jag får massvis med inbjudningar till rätt obskyra, sociala nätverk, varav de flesta hamnar i papperskorgen såsom spam.
Kanske har MyLife beslutat sig för att hämnas på mig för att ha blivit klassat som skräp, eller så är det någon spindel som besinningslöst och urskiljningslöst vittjar servrar på mailadresser, eller så är det något annat?

Om det är någon mer än Magdalena Ribbing som fått ett MyLife-mail från mig så beklagar jag! Det kommer inte från mig....



Uppdatering:
Jag blev mer och mer irriterad över att minst en MyLife-inbjudning gått ut i mitt namn. Började kolla i mina Internetsökningar, och insåg snabbt att boven i dramat inte var någon anonym MyLife-inbjudan som jag fått mailad till mig, som jag trodde.

Nej, jag blev indragen i MyLifes klister för några dagar sedan, och det var möjligen på eget bevåg. Jag får nog erkänna att jag, trots det ovan sagda, är någon slags medlem.

Så här var det: I fredags försökte jag desperat på tag på telefonnumren till några av de anhöriga till den 1981 i Kalifornien mördade polismannen, till min artikel för Svenska Dagbladet. Jag hade namnen, och sökte febrilt efter ett sätt att få tag på personerna.
Det var inte helt enkelt, och jag lyckades bara hitta numret till en av dem jag sökte. I övriga fall var det oklart om det var rätt personer, och jag hade inte tid att ringa runt och fråga. USA är så stort att även ovanliga namn ger många träffar.

Jag sökte på amerikanska sajten White Pages, som gav alla möjliga träffar; oftast utan telefonnummer. Men ju mer jag klickade mig fram där, desto mer indragen blev jag i diverse tjänster som försökte sälja registerutdrag, brottsregister, adresshistorik och annat. Samt förstås telefonnummer.
Jag klickade runt allt mer desperat i jakt på gratis telefonnummer, och måste ha registrerat mig hos MyLife för att de utlovade kontakt med 700 miljoner människor, möjligen inklusive polisdöttrarna (som jag dock till sist nöjde mig med att citera genom ett protokollutdrag).

Men jag registrerade bara min egen mailadress, verkligen inte någon annans. Och det gav som sagt ingenting. Nedan ser ni tjänsten jag testade för att hitta mina intervjupersoner.

Sedan tänkte jag inte mer på det. Nu känner jag mig lika dum som den där Johan i Marbella Stoner måste ha gjort när han missförstod det där med fildelning och blev lurade av en skum sajt. Kanske inte riktigt lika dum, men i alla fall. Det värsta är att man säkert omöjligen kan ta sig ur det där MyLife.

Kanske någon i den snälla läsekretsen kan förklara hur sådant här uppkommer, och om man kan göra något åt det?
Kanske redaktör Ribbing kan skriva om det, ur ett etikettsperspektiv... Jag har gjort sökningar i min dator, och kan inte finna att hennes adress funnits där tidigare (men jag har möjligen mailat henne någon gång i något ärende, för länge sedan?).

/Gunilla

31 March 2009

Åtta år från tragedi till fars

NEW YORK Jag vet inte om det är Johan Norberg som står för detta citat eller om det kommer någonstans ifrån, men det får i alla fall vara Dagens Citat här:
"Kapitalism utan konkurser är som kristendom utan helvete."
Uppdatering: citatet kommer från Frank Borman.

Läs ett utdrag ur Johans nya bok En perfekt storm hos Realtid.

Här kommer ett kort utdrag ur utdraget:
"Att hindra bedrägeri är en av statens allra mest grundläggande uppgifter och lagarna förbjuder mycket tydligt det Madoff gjorde. Finansmyndigheten SEC lyckades inte avslöja honom, trots rader av varningar och utredningar och trots att en investerare 2005 till och med gav dem en 19-sidig rapport som argumenterade för att Madoffs hedgefond var ett kedjebrev. Många kräver ännu fler regler trots att SEC inte ens kan upprätthålla de gamla. Det beror inte på att SEC ligger på latsidan. Myndigheten slog 2008 nästan rekord i antalet tvingande fall och budgeten har ökat med 110 procent i reala termer mellan 2000 och 2009.

Då kan man som investerare dra två motsatta slutsatser. Man kan antingen fortsätta att ge sitt livs besparingar till en trevlig man på herrklubben och hoppas på att myndigheterna plötsligt ska bli kompetenta, göra korrekta prioriteringar och genomskåda om han försöker göra något skumt. Eller så inser man att byråkratier alltid kommer att ha sina brister, slutar att lita på att de ska lösa allt åt en, och skaffar sig i stället så mycket tålamod att man tar sig fram till åtminstone sidan två i företagsgranskningen innan man fattar beslut."
Och oj, nu hittade jag ett finfint citat till:
"Känslan, intentionerna och argumenten är desamma: Nu är det kris, morgondagen får vi bekymra oss när den kommer, i det långa loppet är vi alla döda. Det var Karl Marx som sade att historien upprepar sig – första gången som tragedi, andra gången som fars. Men han hade nog inte kunnat gissa att det kunde gå så lite som åtta år däremellan."
/Gunilla

23 March 2009

Great Godzilla också drabbad av nedladdning!


NEW YORK Bloggare som Ulf Hedlund, kommentatorn Roback med flera har fått mig att förstå det där med "80 000 nedladdningar". Missa inte heller detta inlägg (inklusive alla kommentarer).

Det var fejk, alltså påstådda nedladdningar på en bluff- och bågsida! Om ni har lika dålig koll på fildelningsvärlden som jag, det vill säga snudd på obefintlig, så kolla ovan. Jag hittade på ett album med namnet "Great Godzilla's Greatest Hits", som mig veterligen inte existerar – men vilket påstods ha laddats ned tusentals gånger.

Otroligt komiskt, eller tragikomiskt. Om inte allt handlar om PR, som bloggaren Brokep förespeglar (uppdatering: nu har jag förstått att pseudonymen är The Pirate Bays Peter Sunde, som för övrigt köper fejksajtsteorin här).

Liza Marklund har väl med detta inte precis stärkt sin ställning i bloggvärlden. Snarare ger många fildelare henne en dumstrut. Och alla Gömda-fanatiker blir skadeglada för att det kommer ännu en fors vatten på deras kvarn. Förresten – hur var det nu, det där med vidimerade fakta i de riktiga medierna?

Annars håller jag med Lizas kompis Stockholm Stoner-Johan, som skriver en massa om hur han ser på att kommenteras i bloggvärlden här, om att det bör vara upp till musikerna och inte till användarna om verken ska spridas gratis eller ej... Men den diskussionen får jag återkomma till. Här är kloka motbilder till Johans.

Anledningen till att jag fascineras av detta är dels naturligtvis den pågående debatten om somliga före detta journalisters trovärdighet, bloggar v s "riktiga medier" etc – men också och inte minst detta med fejk- och bedragarsidor.
Jag fick ju anledning att kolla på många sådana när jag skrev om Sven Otto Littorins "MBA-examen" häromåret – oj, vad många skojuniversitet det finns! För att inte tala om fejksidor för amerikanska advokater, ojojojoj. Eller Obol Investments synnerligen skumma hemsida.
Något som jag tror att jag såg för några år sedan, och som jag förutsätter att det fortfarande existerar mängder av, är sajter som mot betalning "hjälper" folk ansöka om Green Card i USA. (Det är alltså gratis att delta i lotteriet, men dessa sajter lär berätta om att det är omöjligt att få grönt kort om man inte tar hjälp av dem – säkert en fin affärsidé.)

Men att det existerade "bogus"-sidor med fildelningsinformation, som syftar till att lura av folk deras dollar, det visste jag inte. Detta kanske någon konsumentreporter på Expressen kan skriva en folkbildande nyhetsartikel om.

Uppdatering: bandet Liza skrev om, alltså Stockholm Stoner, har spelat på ett Expressen-arrangemang, se YouTube-video efter texten hos Nyheter 24.
Läs en recension av deras skiva i DN.

/Gunilla

P S Sök i bloggens sökruta efter t ex "Littorin" eller "Obol" så hittar ni massvis av gamla inlägg. Här är ett exempel på något jag skrev och som involverar fejk-hemsidor:
MBA till katt och andra bluffdiplomsberättelser

14 March 2009

Fult spel bakom SEB:s kulisser

NEW YORK "Kickbacks" på SEB? Skandalen med de höjda lönerna verkar i såfall vara ännu större än man först trodde. Läs Expressens avslöjande här.

/Gunilla
som ju som ni vet är avundsjuk på alla blondiner årgång 1962 som tjänar pengar, alltså även bankdirektörer

11 February 2009

Acta vs Aftonbladet

STOCKHOLM Kapitalförvaltningsbolaget ACTA slår tillbaka mot Aftonbladets rapportering om deras affärer... Marknadschefen säger:
– Man bygger mycket av texterna på anonyma källor. Hela tidningen blir som en blogg, där alla kan skicka in anonyma åsikter som sedan tas in.
Anonyma källor är aldrig bra. Det visar detta exempel, för det skapar möjlighet att misstänkliggöra avsändaren Men man får väl ändå hoppas och tro att Aftonbladets reportrar vet vilka källorna (till exempel före detta Acta-säljare, som givetvis har svårt att fronta med sina namn) är och har kollat deras trovärdighet.

/Gunilla

10 February 2009

Lurade gubbar och gummor

STOCKHOLM Idag åt jag lunch med mamma och pappa. Mamma sade att en av de positiva bieffekterna med finanskrisen/lågkonjunkturen är att de äntligen slipper få friden störd av alla telefonförsäljare som de senaste åren ringt för att pracka på dem kapitalförvaltningstjänster (mina föräldrar sålde sitt hus för några år sedan, och husförsäljare/pensionärer är ofta lätta byten i sammanhanget).

Som tur är hade mina föräldrar inte fallit för locktonerna. Men jag tycker det är hjärtskärande med alla hemska berättelser om pensionärer som lurats av kapitalförvaltningsbolag med tvivelaktiga metoder. Särskilt människor som uppenbart varit ute efter trygga placeringar, men som prackats på underliga företagsobligationer. I höstas var det fullt av sorgliga reportage i bland annat New York Times, om äldre amerikaner som inte förstod vad de köpt, och uppenbarligen finns en hel del svenskar som fått köpa samma skräp.

Man hade hoppats att det var slut med sådant där efter .com-boomens excesser (den som inte redan lyssnat på SR P3 Dokumentär-programmet IT-bubblan bör absolut göra det!). Men nej, då. Här är några länkar till eländesberättelser ur högen. (Givetvis fylls kommentarfälten av sura ord om hur de lurade pensionärerna bara varit giriga.)

Aftonbladet och E24 granskar Acta
http://www.e24.se/branscher/bankfinans/artikel_1062195.e24
http://www.e24.se/branscher/bankfinans/artikel_1073327.e24
http://www.e24.se/branscher/bankfinans/artikel_1073317.e24
(Detta är bara några exempel, det finns gott om länkar till fler artiklar.)

Och så har vi förstås gamla favoriten Obol, som idag fick ett nytt, sorgligt kapitel om ett par som lurats att sätta huset i lån för att investera i lurendrejeriet (tipstack: Stefan).
Bakgrund om Obol: här och här och här, med massor av länkar.

/Gunilla

02 February 2009

Norrländska luftslott

STOCKHOLM Trogna bloggläsare vet att jag skrev mycket om Obol-soppan när det begav sig. Bedrägeri (jag kan inte tro att det handlar om något annat även om det inte finns någon fällande dom...) och mytomaner (?) i skön, norrländsk-italiensk/schweizisk blandning och med kopplingar till Karibien. Fascinerande som fan. För att hålla storyn vid liv, idag skriver Norrbottenskuriren om senaste nytt. Det handlar bara om lösryckta meningar och enstaka observationer, men som en liten påminnelse...

/Gunilla

09 December 2008

Might “get some (money) upfront, maybe”

NEW YORK Hjälp, vad ska man säga om korruptionsanklagelserna mot Illinois-guvernören och demokraten Rod Blagojevich?!

Jag har tyvärr inte läst så mycket om det hela ännu, men för den som eventuellt inte läst något alls så är historien i korthet alltså att de statliga åklagarna har spelat in telefonsamtal där guvernören säger sig villig att tillsätta den som betalar honom mest och/eller ger honom och hans fru bäst uppdrag/förmåner etc Barack Obamas lediga senatsplats (som guvernören utser, tills det är dags för val härnäst). Och fick han inte vad han ville ha var han beredd att utse sig själv till senator.

Enligt FBI är detta ändå bara toppen av isberget.

Man blir alldeles matt! Det vänder sig i magen, det låter som en bananrepublik och inte som USA. Jag önskar att jag kunde säga att man inte ska döma Blagojevich på förhand och att rättvisan måste ha sin gång et cetera, but it doesn't sound pretty.

Chicago – och New Orleans – har en särdeles ingrodd och svårutrotad historia av politisk korruption. Blagojevichs företrädare George Ryan (republikan) sitter för närvarande i fängelse för korruption ...
Och häromdagen blev det klart att amerikansk-vietnamesiske Anh "Joseph" Cao otippat vunnit en representanthusplats för ett New Orleans-distrikt i Louisiana, sedan den mångårige innehavaren Bill Jefferson (demokrat) förlorat väljarnas förtroende efter en muthärva (han förvarade pengarna i frysboxen).

Chicago Tribune avslöjade guvernörshärvan i Illinois
, må tidningen överleva, och BBC och New York Times sammanfattar. (Eller först och främst var det förstås de federala utredarna som avslöjade allt, och the Trib bara det medium som gjorde det hela offentligt. Men tillräckligt maktgranskande har tidningen i alla fall varit för att Blagojevich inte skulle vilja bistå den i företagsrekonstruktionen den hamnat i, och så ska han ha försökt att få vissa kritiska ledarskribenter petade.)

Godbitarna ur FBI:s material finns här.

Som Nate Silver skriver: detta kommer att ha efterverkningar i amerikansk politik i åratal framöver.

Obamas korta kommentar här. Inte för att det framkommit några som helst uppgifter om olämpligt samröre mellan Obama och Blagojevitch, tvärtom – men man påminns om hur oerhört korrupt Chicago-/Springfield-politiken är, och ställer sig ändå frågan varför just Obama skulle ha lyckats hålla sig helt ren under sina år i dess centrum (i delstatssenaten).
Dessutom, denna vecka hade nog Obama hoppats få uppmärksamhet för sina kommande energi- och miljöpolitiska utnämningar, inte prata om korrupta Illinois-demokrater.

Det är inte ens klart vem som nu kommer att utse den blivande presidentens efterträdare i senaten, men helt klart finns det stora risker när utnämningsförfaranden ligger i korrupta politikers händer. Läs även Mathias Sundin här.

/Gunilla

14 October 2008

En ny partner från Paraguay/Benin

PHILADELPHIA Jag har slutat samla på "Nigeria-brev", men de droppar förstås fortfarande in. De brukar dock vara på engelska. Nedanstående kommer från Benin (via Brasilien), och är på svenska. Vådan av Google-översättningar... Jag funderar på att rekommendera snubben att investera i en professionell översättare eller språkkonsult.

/Gunilla


Käre vän,

Jag skulle ha skrivit till er tidigare men jag could'nt eftersom jag felplacerad din e-postadress, det var min sekreterare som hittat it.How är din, nu att jag har kvar en del pengar för dig, du skulle kunna leva bekväm nu.

Jag har nöjet att informera er om min framgång med att få dessa medel överföras under ett samarbete med en ny partner från Paraguay.
För närvarande har jag? M i Paraguay för investeringsprojekt med min egen andel av den totala summan. Under tiden har jag inte glömma dig? Är tidigare ansträngningar och försök att hjälpa mig att överföra dessa medel trots att den inte oss vissa hur.

Nu kontakta min sekreterare i Benin republiken hans namn är Mr Aaron Othuke på: aaron_othuke@myway.com be honom att skicka dig totalt $850,000.00 (åtta hundra och femtio tusen USDOLLARS) som jag hållit för din ersättning för alla tidigare insatser och försök att hjälpa mig i denna fråga. Jag uppskattar era ansträngningar på den tiden så mycket. Så gärna och komma i beröring med min sekreterare Aaron och instruera honom om att skicka det belopp som you.Do varje sak han säger till dig att göra så att du kan få din compasation pengar utan några misstag.

Gör mig omedelbart du får det så att vi kan dela glädjen efter alla sufferness vid den tidpunkten. I det ögonblick jag? M mycket upptaget här på grund av de investeringsprojekt som mig och den nya partnern har på hand, till sist, kom ihåg att jag hade översänt instruktion till min sekreterare för din räkning ta emot de pengarna, gärna komma i kontakt med Mr Aaron Othuke, han kommer att skicka det belopp som du utan dröjsmål.

Men, med enkel e-posta den till din hemadress,
Kontakta herr Aaron Othuke genom hans e-postadress eller telefonnummer
nedan:

e-post lägga till: aaron_othuke@myway.com
Telefon: +234-1-4390-540

Var snäll och skriv honom i engelska om du förstår engelska.

Se till att du skickar:

Ditt fullständiga namn:
telefonen & faxnumret:
hemadress:
Ålder:
Kön:
Yrke:

Mina hälsningar.

Ersättning för dina tidigare insatser.

17 July 2008

Inkassoavgifter blir ockerränta

NEW YORK Ikväll skulle jag ha gått på öppningsfilmen på Premiere Brazil!, en filial till filmfestivalen i Rio de Janeiro som MoMA anordnar varje sommar.

Jag brukar alltid missa den eftersom jag aldrig är här så här års. Eftersom brasiliansk film dels brukar hålla hög klass, dels är något jag faktiskt skrivit om (för Arbetaren, efter min första Brasilientripp för några år sedan då jag hängde en del i filmkretsar i Rio) och eftersom jag känner en och annan person som skulle kunna tänkas dyka upp på ett sådant premiärmingel, eftersom premiärfilmen Os desafinados verkade superintressant och jag rent allmänt är lusofil så var det ett alldeles givet torsdagskvälls-evenemang.

Men istället sitter jag hemma och läser på om skumma inkassoföretag, Inkassolagen och föreningen Insolvens. Ganska knäppt, för jag är väl kvar här i New York för att göra sköna sommargrejer som att se brasiliansk film, snarare än att läsa skrifter från Datainspektionen. Så kan det bli ibland.

Det är förstås reporterlegendaren Christer Berglund som skrivit om skummisarna i branschen, för Veckans affärer.
Själv har jag inte det tålamod, den kunskap och den galenskap som krävs för att granska sådana företag som han gjort – men jag tror att det finns många
stories i branschen, även vad gäller dess förment seriösa företag. Jag har en idé till en mer normal intervju om skuldsättning och indrivning med en viss aktuell vinkel som jag ska försöka sälja in, tror jag kan se båda sidor av den problematiken.

Av bara farten passade jag faktiskt nyss på att göra något jag inte gjort på länge: att skicka en påminnelsefaktura till en kund.
Jag brukar förvisso maila påstötningar eller ringa ett eller annat samtal till ekonomiavdelningar när en faktura blir löjligt sen. Fast att skicka en regelrätt faktura med uträkningar om räntepåslag känns som overkill, eftersom de extra pengar man möjligen kan få in den vägen knappast motsvarar tiden det tar att upprätta en sådan.

Men nu fick jag inspiration. Syftet, förutom att få in stålarna, var även att jämföra det belopp jag då kunde ta ut, med det belopp jag själv betalat till Sergel Inkasso. Och det var mycket intressant! Jag är på krigsstigen.

På mina fakturor anger jag vad jag tror är ganska normal branschpraxis, nämligen: "Påminnelseavgift och ränta debiteras (100 kronor respektive referensränta + 8 procent)."
Den obetalda faktura som det nu gällde är liten, 2 500:–, och den är "bara" en månad sen, så räntebeloppet blev blott ungefär 25:-. Men jag skickade ändå en påminnelsefaktura, lite grann som delresearch till mitt för dagen nya bevakningsområde: "ta betalt"-utmaningarna, eller vad det var Sergel Inkassos "Magnus" kallade det i sin lilla film (se föregående inlägg).

2 500:– exkl moms + 100:– + 25:–, alltså. Om man säger att påminnelseavgiften också är en form av ränta så blir räntesatsen på årsbasis, det vill säga den effektiva räntan, 80 procent. Det blir så mycket när påminnelseavgiften räknas om till räntekostnad på årsbasis. (Detta trots att den är på "bara" 100:-. I själva verket motsvarar den summan ju långt ifrån den tid det tar att upprätta påminnelsefakturan.)


Men vad fick jag själv betala?

Jo, förutom ursprungsbeloppet (319:–) har jag till Sergel Inkasso betalat avgifter kallade "kostnad" (162:–), "ombudsarvode" (338:–) och "ansökningsavgift" (300:–) samt ränta (4:–).
319:– + 800:– + 4:–, alltså. Här blir den effektiva räntan på årsbasis inte mindre än 362 300 354%.

Det är vad jag kallar ockerränta! Det är underliga namn på dessa pålägg, vaddå "ansökningsavgift"? Siffrorna ryms knappt i sitt fält (klicka på bilden så blir den lättare att läsa):



OBS! Allt detta oräknat eventuella avgifter till kronofogden. Och som jag skrev i det föregående, långa inlägget är jag rätt sur på att Sergel Inkasso överlämnat ärendet dit (för att inte tala om vilken ironi det ligger i det, eftersom anledningen till att min betalning inte gjordes alltså var att kronofogden felaktigt tömt mitt bankkonto).

Jag är på krigsstigen, och det kan hända att jag återkommer i ärendet. Jag förstår varför inkassobolag existerar, och jag är inte anhängare av total skuldsanering till alla och envar med betalningssvårigheter (se invändningar på Mårten Schultz' utmärkta blogg om juridiska tvistigheter). Men jag har idag börjat förstå lite mer om inkassoföretagen och hur de fungerar numera.

Detta är en bransch som kan behöva granskas mer, har jag nu insett. Jag har redan börjat genom att skriva ett mail till Datainspektionen, för jag undrar om de där påslagen är korrekta. Jag tror att de är tveksamma på olika vis.

Men imorgon kväll eller på lördag tror jag att det får bli någon brasiliansk filmvisning, trots allt.

Uppdatering: Nu har jag talat med Sergel Inkasso, som i och med att betalningen är registrerad har lovat att dra tillbaka ärendet från Kronofogden. Granskningen av avgifterna går vidare!

/Gunilla

P S För att räkna ut den effektiva räntan använde jag till att börja med denna formel:
ränta = (kapital (1 + räntesats) antal år) – kapital
Men jag fick det inte riktigt att stämma, och använde därför den kalkylator för effektiv ränta som finns på utlåningsföretaget Folkias hemsida. Har svårt att se hur det kan stämma, men jag låter det stå kvar tillsvidare för den absurda poängens skull. Kanske orkar jag räkna bättre själv än annan dag, för närvarande är jag för trött för att tänka klart. Troligen är det en hög siffra, men knappast sååå hög?
Svårt att kontrollera hur Folkia räknar, men jag har verkligen försökt leta på Konsumentverkets hemsida och ett stort antal andra sajter som berör konsumentfrågor, krediter och privatekonomi, utan att hitta en vettig hjälp till att räkna ut effektiv ränta. Antar att det är superenkelt i Excel.
Däremot har jag förenklat verkligheten, genom att acceptera att Folkia enbart räknar på 30 dagar. I själva verket gjordes 42 % av min betalning efter 35 dagar och resten efter 47 dagar. Beräknat på detta sjunker givetvis den absurda räntan en del.

01 June 2008

Obolmannen träder fram!

NEW YORK Som trogna bloggläsare vet har jag skrivit en del om Obolhärvan, läs gärna här. Den 4 juni tänker jag sitta klistrad vid radion!


/Gunilla

11 May 2008

Skinkburkar på nätet

NEW YORK The Economist hade nyligen en text om spam, i vilket de berättade historien om hur en barberarsalong i London i slutet av 1800-talet skickade ut en massa telegram om sina tjänster till alla möjliga mottagare. Dessa gentlemän, får man förmoda, blev fly förbannade över det ovälkomna budskapet till hemmets lugna vrå – om jag minns rätt kom det till råga på allt fram sent på kvällen. (Ni får leta fatt på en länk själva, jag läste på papper.)

Igår fyllde spammeddelandet i den moderna bemärkelsen 30 år. Läs om dess historia hos Anders Mildner i Sydsvenskan (eller här och här, eller se exempel på spampoesi). Citat:
Problemet – för alla i världen– var att det fanns ett yttepyttelitet antal användare som tänkte “Wow! Precis vad jag satt och väntade på! Det här låter ju JÄTTEBRA!” och i samma ögonblick som dessa uttråkade datakillar nappade på Garys erbjudande, skapade de också en framtid för kommande mejltrakasserier.
Nu kan vi därför sitta och se på hur stigande matpriser på kort tid lett till att ytterligare 100 miljoner människor behöver bistånd för att klara matkrisen, samtidigt som kostnaderna för att bekämpa spammet beräknas uppgå till 140 miljarder dollar (!) under 2008. Det finns inga ord för hur tokigt detta är.
/Gunilla

26 April 2008

Getingar på fältet sticker bäst

NEW YORK Expressen publicerar en riktigt tragisk story – om hur svenska familjer lurats att köpa semesterlägenheter i Thailand – men med en fantastisk radda av dateringsorter: Bang Phra/Bang Sare/Arboga.

/Gunilla

23 November 2007

Small Claims Court – det funkade (so far)

court.jpg

NEW YORK Häromveckan skrev jag om hur Small Claims Court borde vara lösningen på Daniel Kederstedts trubbel med lömska typer på stadens bostadsmarknad. Och se ovan: inkallelse till förhandling, eller vad det kan tänkas heta.
Mer information om Kederstedt vs Fallon.

/Gunilla