Hjälp Hästmannen

NEW YORK Snälla, sätt er in i fallet med Stig-Anders Svensson, även känd som ”Hästmannen”!
Britt Peruzzi skrev häromdagen denna text i Aftonbladet, och idag följer tidningen upp med ”Nu ger han upp sina kära hästar”.

Det har säkert (förhoppningsvis) skrivits mycket mer än så, men jag hinner inte googla eller utveckla ämnet just nu.

I andra texter på nätet har det antytts att det är en urgammal grannfejd som ligger bakom att Länsstyrelsens inspektörer dragits in i.

Fint att så många kring Stig-Anders Svensson engagerat sig för hans och hästarnas sak. Sorgligt om det inte räcker! Den här människan är alldeles unik, och representerar något helt unikt.

Som så många andra blev jag djupt berörd av Peter Gerdehags dokumentärfilm Hästmannen, inte minst av det faktum att han faktiskt är född efter andra världskrigets slut. Gerdehags hemsida innehåller massor av bilder och texter, så gå dit! Förhoppningsvis slutar det hela lyckligt.

/Gunilla

P S Jag vet ju inte om det fortfarande är aktuellt, men den 15 september skrev Peter Gerdehag:

HJÄLP! ADVOKAT FORT!

Stig-A behöver advokathjälp snarast!

Stig-Anders har en liten möjlighet att överklaga å det snaraste men har inga pengar till advokathjälp.
Finns det någon som kan ställa upp ideellt med en inlaga till Förvaltningsrätten?
Det är bråttom och Stig-A har så mycket att stå i och är för stressad för att samla sina tankar till kanslisvenska.

Ring mig Peter Gerdehag
070-35 71 744

Mammas nya bok: ”Spår som försvinner”

Min mamma har skrivit ännu en bok! Den kostar 167:– och kan bland annat köpas här.



”Spår som försvinner” Av Anne-Charlotte Kinn

Anne-Charlotte Kinn (född Sedin i Norrköping 1937) tecknar ömsint minnet av sin mor och far, och deras släkter, i denna berättelse om livet i övergången från det gamla bondesamhället till det moderna Sverige.

Spår som försvinner handlar om:
– bondsonen Anders Gustaf som lyckades bli skeppare i Norrköping och hans hustru, hemsömmerskan Anna Charlotta, som var dotter i en stenhuggarfamilj från Västergötland och födde nio barn.
– den arbetssamma bondmoran Gerda och hennes man Aron, som drev arrendebruk i Sankt Anna skärgård i Östergötland – och deras dotter Kristina, som lämnade landsbygden.
–Harry, den föräldralöse pojken som drömde om att bli marinofficer.

Anne-Charlotte Kinn har tidigare givit ut Pojken bakom väggen, en bok om hennes son Petter.

Pojken bakom väggen finns förutom i diverse nätboklådor att köpa i bokhandeln i Borgholm, där jag tog detta fotografi häromveckan (avdelningen ”Memoarer”):



/Gunilla

Min TT-text i GP

STOCKHOLM Häromdagen skrev jag ett reportage om vikten av landsbygdsutveckling i Haiti, för TT. Det skickas alltså som alla liknande texter ut till alla svenska nyhetsredaktioner som abonnerar på TT. Vilka som sedan publicerar det får jag inte alltid så noga veta – men åtminstone Göteborgspostens utrikesredaktion har gjort det. Bilden ovan visar hur folk bygger stenvallar för att mildra erosionen och skapa odlingsbara terrasser.

/Gunilla

Foton från Deschapelles

BJÖRKLIDEN Här är ett collage med bilder från bergstrakterna utanför Deschapelles i norra Haitis inland. De får illustrera ett reportage jag just skrivit om vikten av landsbygdsutveckling i Haiti.

Uppdatering: texten har bland annat publicerats i Göteborgsposten.

/Gunilla

"Är begreppet "Källforskning" bekant ?"

Eftersom jag är sjukt intresserad av de komplikationer som kan uppstå i mötet mellan reporter och intervjuperson har jag tänkt skriva något om kontroversen mellan Björn af Kleen och Carl Gripenstedt, mer än det jag twittrat.

Uppenbarligen uppstod någon miss i kommunikationen dem emellan, och det kan inte bara vara en persons fel. Att det ledde till ett stämningsförsök är givetvis helt galet!

Men, ämnet är mig dessvärre övermäktigt, och jag måste ta itu med att försöka ro in lite betalda skrivuppdrag istället för att blogga framöver.

Istället får ni läsa af Kleens blogg, där han pö om pö publicerar responsen från sina intervjuoffer. T ex:

"Det är alltid tråkigt att behöva bli besviken, men din bok tillhör dessvärre den kategorin.
(– – –)
– Mina barn läste manuset och frågade mig " Är det ett barn som skrivit det här"?
Väldigt dålig svenska kort sagt, och jag håller med.
- Är begreppet "Källforskning" bekant ?
För en"författare" med ambitioner om att bli läst och vara trovärdig är detta A och O.
Den kvarvarande minnet från ditt besök här bli ändå mötet med din undersköna hustru, hälsa henne.
Hoppas du är mer rädd om henne än vad du är om ditt renome´."

Boken kan mycket väl bli en klassiker i sin genre, särskilt om adelsmännen uttryckt sig i intervjuerna som i sina brev...

/Gunilla

Veckans Eko om bananbataljen

Publicerad i nyhetsbrevet Veckans Eko/Ekolådan 41/2009 (smärre skillnader i redigeringen):

Hösten bjuder på premiär för två kontroversiella filmer om hur det kan gå till när livsmedel produceras.
Först ut är den svenskproducerade filmen om hur bananplockare i Nicaragua skadats av kemikalier och deras rättsliga kamp mot Dole – som nu stämmer filmmakarna.

– Jag vill att Bananas ska göra många olika saker, säger Fredrik Gertten på telefon från ett dokumentärfilmsseminarium i Reykjavik.
– Jag hoppas att den ska få tittarna att fundera över maktstrukturer. Jag hoppas också att folk ställer frågor, till exempel i den egna butiken. Hur har de som producerat varorna behandlats? Får de engagera sig fackligt? Har de fått vettiga löner? Sätter produktionen spår i naturen? Det här gäller inte bara bananer.
Filmen får premiär den 8 oktober i Malmö; dagen därpå i en rad andra städer.
Den skildrar hur en advokat i Los Angeles, Juan Dominguez, driver ett dussin nicaraguanska bananarbetares fall.
De är alla sterila, och hävdar att det beror på att de på 1970-talet utsattes för bekämpningsmedlet DBCP, som bananjätten Dole länge använde på sina plantager – trots att det var känt att det är skadligt. Tiotusentals bananplockare runt om i världen kan vara drabbade.
Hittills har sex av arbetarna tilldömts rejäla skadestånd från Dole, medan de andra inte kunnat visa att deras skador beror på just kemikalierna. Processen pågär ännu, eftersom utslaget överklagats.
Men Dole har valt att attackera Fredrik Gertten och WG Film. Bolaget hävdar att Bananas är ensidig och full av fel.
“Filmen undviker att berätta avgörande fakta som att advokaten i filmen numera är utsatt för en utredning om att ha förfalskat bevis och manipulerat vittnen,” sade Doles advokat Ted Boutrous till DN i somras.
– Dole tvistar till sanningen för att ingen ska fatta något, kommenterar Fredrik Gertten.
– De framställer sig själva som offer – trots att vi har med i filmen hur Doles VD själv erkänner hur bolaget godkänt DBCP.
Skadeståndsadvokaten Juan Dominguez har förvisso anklagats för att ha manipulerat vittnen. Men det gäller andra processer än den i Bananas, och Fredrik Gertten hävdar sin rätt att skildra en fråga även om den utvecklas sedan filmen är klar.
– Vi måste ha rätt att berätta om de människor som jobbar i skuggan av de här stora bolagen. Företagen måste förstå att de är en del av ett större sammanhang, säger han.
Det som handlade om arbetarnas rättigheter har för Fredrik Gertten även blivit en strid för yttrandefriheten. Han tvingas nu ägna sig åt ett juridiskt och medialt ställningskrig mot Dole.
– Det är viktigt att vi vinner, och att vi vinner tydligt.
En annan film som vållat kontroverser i USA är Food Inc, som också berör livsmedelsproduktionens baksidor och som fått goda recensioner – men hård kritik från industrijättar för att vara ensidig. Den kommer till Sverige i november.
Gunilla Kinn

http://www.bananasthemovie.com
http://www.foodincmovie.com

Maskskötare på Manhattan

NEW YORK Ledsen att jag inte hunnit blogga så mycket på sistone. Men här har ni en text som jag skrev för ett tag sedan – om att kompostera fastän man inte har någon trädgård! Hur är det med stads- /lägenhetskomposter i Stockholm och annorstädes i Sverige?

/Gunilla

P S Jag tror att rubriken är en smula missvisande, för de flesta komposterare finns antagligen i Brooklyn! Men, vad gör man inte för allitterationens skull.

Giuseppe Arcimboldo för vår tid (nu med svar)

NEW YORK Tja, denna bildgåta är förstås barnsligt enkel, men vi kör den i alla fall.

Vem/vad föreställer bilden, och vad anspelar den på?

Om ingen svarar så kommer det ledtrådar, men ni klarar det nog lätt ändå.

Inget pris, bara äran! (Den som inte vet vem signor Arcimboldo var kan roa sig med att googla på hans namn.)

Uppdatering I: Oj, ni behöver visst en ledtråd. Den kommer här: Iowa.

Uppdatering II: Detta med Arcimboldo har uppenbarligen förvillat er. Tänk bort honom. Fast kanske jag framöver lägger in några fotografier av en italiensk kock, gift med en koreanska som han träffat i Indien och boende i Oaxaca, som låtit sig inspireras av just honom i sin matlagning.

Uppdatering III: Charlie Truck knäckte till sist gåtan, som jag faktiskt trodde ni skulle klara betydligt snabbare. Men ni är visst bättre på baconflott än på rucola, hur ska jag tolka det? ;-)

Tja, lite knepigt var det nog att bilden var så liten. Hade man kunnat ta upp den större hade ni nog enklare sett att ansiktet är skapat av rucolablad.

Det föreställer förstås Barack Obama. Folkkonsten har verkligen tagit honom till sitt hjärta och skapat pumpor, tårtor och allt möjligt till hans ära (än ser man få försök i genren av hans motståndare, vad jag vet).
Och som Charlie Truck fattade så anspelar det förstås på den gång Obama på ett valmöte i Iowa talade om prispåslaget på rucola. Hans syfte var att tala om hur dyrt det är i Whole Foods-butikerna jämfört med hur lite odlarna får – men med all spinning som följer på alla amerikanska politikers uttalanden kom det förstås att tolkas som ett tecken på elitism att alls tala om rucola och det exklusiva Whole Foods.

Jag skrev om detta i inlägget United States of Arugula – Obama i salladsslungan och kan även rekommendera Martin Gelins notis i Sydsvenskan, samt den text som Charlie Truck länkade till: Obama's Down on the Farm.

Bilden snodde jag från en fantastisk blogg som jag nyligen upptäckte: Obama Foodorama, där man kan läsa ALLT som har med Obama och mat att göra!

Där hittade jag också denna bild:


/Gunilla

Inte så djupt i arkivet: en Kalifornien-bild

NEW YORK Säga vad man vill om mitt så kallade jobb, det är åtminstone hyfsat omväxlande. Ibland glider man omkring i en fiskebåt på Indiska oceanen, ibland står man invid en lerig åker i Kalifornien.
Den här bilden har jag tagit. Skjortan köpte jag i en mexikansk butik i East L A för några år sedan. (På denna resa hade jag för övrigt uppföljaren till den bok som avbildades i föregående inlägg i bagaget.)

/Gunilla

Mitt konstiga jobb

NEW YORK Apropå min lilla reportageresa:

så undrar jag...

...vad gjorde ni på jobbet i förra veckan? Hehe.

Jag slår vad om att ni i alla fall inte klättrade i rissilosar. Det gjorde jag.

Här är ett foto taget från toppen av en rissilo:

/Gunilla