Liten uppdatering

SOLNA Sorry, här blir det inte mycket vettigt bloggat för närvarande, men för de vänner och bekanta som undrar så har jag varit begravd i mina bokföringspärmar på sistone och far hem till New York i övermorgon. (Det betyder för övrigt inte att jag inte betraktar Stockholm som "hemma". Också.)

Ikväll har jag dock smitit från redovisningsstugan som jag inrättat i mina föräldrars matsal, och bedrivit det självpåtagna pärmslaveriet på a) Chaikhana i Gamla stan (på eftermiddagen) och b) i lobbyn på Sergel Plaza Hotel, för att få sällskap med glada kolleger.
Eller i det här fallet var de inte bara glada, utan också upprörda, efter en Publicistklubbs-debatt med en mindre lyckad moderator. Större kvällen ägnades alltså åt att äta och mingla i sällskap av da Stockholm media community, och diskussionen om huruvida dagens journalistik inger dess utövare misströstan eller ej.

Både tesalongen och hotellobbyn var faktiskt utmärkta som kontor betraktade, och jag fick till min förvåning en hel del verifikat genomtröskade! Mycket effektivt. Om än inte lika effektivt som om jag hade klarat av allt detta för ett år sedan eller så. Jag hoppas att jag inte ingav mitt delvis arbetarrörelseanknutna Sergel Plaza-sällskap alltför många kontorsvibbar (de flesta där hade knappt sett mig tidigare och känner nog föga till mitt track record av att betrakta hotellobbyer som arbetsplatser).

Jag har dessutom ägnat dagen åt att gå på två lägenhetsvisningar (gissa om jag skulle vilja köpa trean på Köpmangatan – den var ljuvlig!) och att i största allmänhet ta avsked från Gamla stan (bland annat genom att under en lunch på fina bistron Pastis läsa denna bok, som har mitt stiliga hus på omslaget).

I går smet jag förresten från bokföringen genom att fara ända till Skarpnäcksfältet och kolla på junior-SM-finalen i baseboll! Jag kunde tyvärr inte stanna till slutet, med fyrverkeriraketer och bubbel till segrarna i Stockholms BSK, men här kan den intresserade läsa om matchen. En vacker dag kommer det kanske några bilder därifrån.

Nedräkning mot avfärd, alltså, och jag tvingas återigen konstatera att tiden mest runnit iväg till datorstrul och annat elände – ingen skärgårdstur, Uppsalafärd, Jämtlandresa, bilutflykt eller Bernsbesök, som tänkt. Och den fiktiva listan på alla vänner och bekanta som jag hade velat träffa i Stockholm med omnejd känns längre än någonsin... Det får bli nya tag i vinter!

/Gunilla

Manhattan-vädret suger idag

NEW YORK Idag gick jag inte upp förrän vid 13-tiden. Det är så pass varmt att allt bara känns jobbigt (dock långt ifrån så där klibbigt varmt som jag trodde att det är i New York så här års!). Dessutom har jag fyra enorma blåsor på de mest märkliga ställen på fotsulorna efter gårdagens bravader, så jag kan faktiskt knappt gå! I alla fall inte utan enorma smärtor.

Idag ska jag egentligen träffa några kompisar downtown och se La Vie En Rose, det vill säga filmen om Edith Piaf. Men eftersom jag knappt kan gå, i kombination med att det dunderåskar och störtregnar från en kompakt grå himmel, så blir jag dessvärre svårlockad. Ska skriva en litenliten text om ... Frida Kahlo!

Men först ska jag blogga lite om gårdagens Hamptonsutflykt.

/Gunilla

Frilansfrustrationer

WASHINGTON "Hergé tyckte nog inte att det skulle bli så spännande för läsarna att bara se mig sittandes vid skrivmaskinen och i långa telefonsamtal med Le Petit Vingtième förhandla om förskott och traktamenten", säger min idol Tintin med mild ironi, i Jonas Morians skojiga (och dessvärre fiktiva) intervju.

Detta som svar på Jonas fråga om varför man så sällan får se Tintin de facto bedriva journalistik, som den utsände världsreporter han är.

Tintin har såklart rätt. Frilansreporterns vardag är inte alltid särskilt spännande och storymässig. Men eftersom det här inte är ett seriealbum tar jag mig friheten att berätta att de senaste fyra (!) timmarna i mitt liv varit fyllda uteslutande av väldigt ospännande mail- och Internetstrul.

Har mer eller mindre desperat försökt sälja in olika artikelidéer från Washington, till redaktörer i Stockholm. Detta för att mina kostnader för att vara här (inte så blodigt denna gång, egentligen, men dock en hotellnatt + massvis av måltider – och taxi därtill, vilket sammantaget blir rätt blodigt för mig, eftersom jag för närvarande tvingas leva på kredit!) samt mina allmänna overhead-kostnader för att liksom leva och vara medborgare (=betala in skatt) ska få någon motsvarighet på intäktssidan.

Hittills har jag dessvärre fått artiga "tackmennejtack" på i stort sett alla idéer, trots att de varit så i mitt tycke storartade att de handlat om Raoul Wallenberg och kongressen och immigration och hemlandssäkerhet och sådant – och försöker därför idag smått desperat langa iväg idéer till andra redaktörer, inklusive till specialtidningar som jag aldrig hade hört talas om så sent som igår.

Men det blir naturligtvis alltför kort varsel för att ta helt nya kontakter, eftersom jag åker hem i eftermiddag. Man kan inte begära att redaktörer som aldrig förr hört talas om mig ska köpa in stories med vändande mail. Försöker också kommunicera med de tilltänkta intervjupersonerna, för att förklara varför de dessvärre inte befanns tillräckligt intressanta och nyhetsmässiga av redaktörerna.

Jag lider ju inte precis av att vara i Washington, så det är ändå skojigt att vara här! Jag gillar att hänga i huvudstaden då och då. Utnyttjar tiden åt att träffa vänner.
Men nu har jag ägnat flera dyrbara morgontimmar bara åt att försöka tömma min fullproppade maillåda! Inte kul. Hade tänkt komma iväg "hemifrån" vid 8-tiden, men nu är klockan 11.40 och jag sitter fortfarande och försöker komma tillrätta med Telia webbmail. Tintin ska vara jävligt glad att han slapp Telia (eller om det är de lokala servrarna i Washington som krånglar). Hans liv innehöll ju sina frustrationer, men han lyckades tydligen i alla fall få förskott och traktamenten – eller? Jonas, sade Tintin något om hur det brukade gå med förhandlingarna med Le Petit Vingtième? Eller vem som annars finansierade hans uppehälle?

Nu ska jag dra på vapenförsäljningsmässa i Ronald Reagan Center! Kanske någon söker flerspråkiga och välutbildade blivande frilans-spioner.

/Gunilla

Knepigt boka hotell i Washington!

NEW YORK Urk, idag har minst halva dagen gått åt till att försöka hitta hotellrum två nättter i Washington. Har ringt till 10–15 ställen, och allt är proppfullt.
Det finns visserligen ett rum på stiliga Morrison Clark Inn, där jag faktiskt bodde i samband med presidentvalet 2004 – men då måste de ha haft något specialerbjudande, för nu var det nästan dubbelt så dyrt som jag mindes det (jag erbjöds idag priset $309/natt).

Jag söker charmiga, personliga B&B-rum i äldre hus, med wifi, någorlunda centralt läge och god frukost – och sådana finns det en hel del av i huvudstaden (och i hela USA, förresten), ofta till bra priser jämfört med trista affärshotell. Jag letar på denna sida, som jag varmt vill rekommendera alla som reser i detta land, och hade hoppats på något i spannet $80–120, i värsta fall något mer.
Men nu verkar det vara skolexamen-säsong, skolresor, konferenser och konvent en masse samtidigt, för allt i hela sta'n är bokat. Jag orkar inte ens ringa, maila och surfa vidare. Synd att man inte kan göra sådant här på betald arbetstid...

$350 per natt/exklusive skatt/ kostar just nu det billigaste trestjärniga hotellet på www.hotels.com – och något sådant tänker jag bara inte betala. Får visserligen en natt betald av min uppdragsgivare, puh, men har tänkt bekosta en natt själv och måste dessutom ligga ute med pengarna i en månad. Så det gäller att hålla i slantarna, även om jag är starkt frestad att boka det där dyra rummet bara för att slippa ägna mer tid åt detta!

/Gunilla

Datorstrulsuppdatering (no news)

NEW YORK Som jag skrev igår krånglar min dator, vilket förutom att det driver mig till vansinne gör att jag inte kan jobba. Jag kan till exempel inte öppna några ordbehandlingsfiler alls (vilket i och för sig gör att jag slipper se en eländig gammal text jag måste skriva på, och min otäcka och långa "att göra"-lista).
Jag är också extra sur för att jag inte kan göra som jag brukar på söndagarna och lyssna på Godmorgon, världen (inga ljud- och videofiler går att öppna).

Dessa program fungerar inte: AppleWorks, Eudora, Firefox och Word. Dessa program fungerar: Safari, Camino. Övriga program orkar jag inte testa. Om det ändå verkade bero på något särskilt – att jag hade trilskats med datorn eller nå't, men nu är det faktiskt bara tvärtom!

Som min kompis H brukar säga: datorstrul är det absolut mest meningslösa man kan hålla på med. För att inte tala om hur meningslöst det är att blogga om det.

Men en snäll bloggläsare (tack, Claes!) tipsade om Mac-sajten 99, vars existens jag trots 17 år som trogen Mac-användare faktiskt missat. Så nu är jag registrerad där och väntar på att bli godkänd, så att jag kan fråga någon klok Mac-människa om eländet... En användare hade för två år sedan ungefär samma problem med CarbonLib, men dels verkar det ha haft andra anledningar (han hade minsann trilskats med sin dator), dels fattar jag inte om/hur han löste det.

Hoppas fortfarande lite på att datorn bara ska börja funka igen, som om ingenting hade hänt. Nu ska jag kolla Macworldforum. Håll tummarna.

/Gunilla