Folk och Folke om folkmusikkultur

NEW YORK Jag borde lyssna mer på P2. Nu har jag upptäckt P2-programmet Folke, som nyligen hade en intressant debatt om folkmusikkultur och Sverigedemokraternas syn på ”svensk” folkmusik.
Massor av fina ljudillustrationer (se lista vid länken) och en intressant knorr när programledaren en bit in i programmet (se tidskodningen på bilden ovan) visade hur hejaklacksdängan Jimmie Åkessson – chalalalala har sitt ursprung i mångkulturens Trinidad.
Musikinslagen påminde mig om en de mest fantastiska resor jag någonsin gjort, till polskorna och spelmanslagen i Östbjörka, Boda och Bingsjö under Musik vid Siljan för tio år sedan. Jag borde lyssna mer på folkmusik, helt enkelt.

/Gunilla

Poängen med Skype III

NEW YORK Innan mamma ringde användes Skype till något annat fint: nämligen högläsning av en dikt av Carl Snoilsky. Nämligen den som handlar om fästefolket Per och Kersti och om hur deras mödosamt ihopsparade kapital för att gifta sig och sätta bo blev värdelöst, eftersom det blott bestod av nödmynt med lågt metallvärde.

1719 kom verkligheten ikapp de unga tu, som fick vänta sex år för att få varandra.

Här finns Snoilskys dikt. Utdrag:

Vid Värnamo på marknaden
Det var en aftonstund,
Där vandrade ett fästepar
Med sorg i hjärtegrund.
Med bittert löje Per såg fly
Sin fagra lyckodröm,
Och bakom randig förklädssnibb
Flöt Kerstis tåreström.

Det är så sorgligt att tänka på hur ungefär samma historia säkert skulle kunna berättas om fattigt fästefolk runtom världen idag!

Uppdatering: På Värnamo kommuns hemsida läser jag att Per och Kersti faktiskt existerade på riktigt. Som tur är så var berättelsen inte lika sorglig i verkligheten som i dikten.
Snoilsky anger ju att de slet i hela sex år innan de sparade myntens värde blev intet, men i verkliga livet hade de inte ens fyllt 18 när de fick börja om på ny kula, efter blott ett års sparande. Och sedan tycks de ha levt lyckligt och länge! Puh.

/Gunilla

Borg Mesch, 24 juni 1920 i Abisko

STOCKHOLM Detta stiliga foto togs av den legendariske Kiruna-fotografen Borg Mesch midsommaren 1920, på midnattssolsverandan på Abisko turiststation. I bakgrunden tornar fjället Nuolja, som det numera går linbana på, upp sig.

Jag fick fotografera bilden från två håll för att undvika reflexer från glaset, det gick som ni ser sådär.
Tavlan hänger i en korridor på turiststationen, som ligger där solverandan en gång låg (i en träbyggnad som brann och därför byggdes upp i brandsäkert men ocharmigt tegel). Fotografiet har donerats av Kiruna kommun, som har en enorm samling Borg Mesch-foton. Jag föreslog personalen i STF-boden på stället att de ska låta trycka upp vykort med dessa stiliga turistpionjärer (nåja, de verkliga pionjärerna höll till i området i slutet på 1800-talet).

Jag gissar att kvinnorna i långa klänningar och stiliga hattar reste till Lappland mer för midnattssolens, den friska luftens och umgängets skull, och inte för att de skulle vandra särskilt mycket i fjällen – men de är onekligen väldigt stiliga i sina dräkter. På mina små enkla dagsturer vandrade jag i lång klänning eller kjol och en enkel linneanorak som en liten hommage till deras turiststil; en rejäl vandringskäpp hade inte heller varit fel.

/Gunilla

Mammas nya bok: ”Spår som försvinner”

Min mamma har skrivit ännu en bok! Den kostar 167:– och kan bland annat köpas här.



”Spår som försvinner” Av Anne-Charlotte Kinn

Anne-Charlotte Kinn (född Sedin i Norrköping 1937) tecknar ömsint minnet av sin mor och far, och deras släkter, i denna berättelse om livet i övergången från det gamla bondesamhället till det moderna Sverige.

Spår som försvinner handlar om:
– bondsonen Anders Gustaf som lyckades bli skeppare i Norrköping och hans hustru, hemsömmerskan Anna Charlotta, som var dotter i en stenhuggarfamilj från Västergötland och födde nio barn.
– den arbetssamma bondmoran Gerda och hennes man Aron, som drev arrendebruk i Sankt Anna skärgård i Östergötland – och deras dotter Kristina, som lämnade landsbygden.
–Harry, den föräldralöse pojken som drömde om att bli marinofficer.

Anne-Charlotte Kinn har tidigare givit ut Pojken bakom väggen, en bok om hennes son Petter.

Pojken bakom väggen finns förutom i diverse nätboklådor att köpa i bokhandeln i Borgholm, där jag tog detta fotografi häromveckan (avdelningen ”Memoarer”):



/Gunilla

Någonstans i skärgården i lördags

STOCKHOLM Sillunch och midsommarmiddag...och däremellan stiliga cupcakes, som ser ut som om de kommer från Magnolia Café i New York men som snarare hade bakats i Stureby!

/Gunilla

Kvällstidningarnas kulturarv

STOCKHOLM "En svensk klassiker" sade Jan Helin i TV4 häromdagen om den ständiga konkurrensen mellan Expressen och hans eget Aftonbladet. Hoppas den består, för det är ganska kul att se vilka uttryck den tar sig!
Som idag, när Aftonbladet tvingades att snabbt ta igen Expressens avslöjande om att en viss bröllopsresa går till Tahiti med en extraupplaga och flera egna uppföljningar (se ovan) och dessförinnan en rewritad text, med kryptiska formuleringar om en egen anonym "källa" medan alla andra medier gett Expressen credit...

/Gunilla

Om svensk pappaledighet i New York Times

NEW YORK Fint exempel på så kallad multi-sourced journalism, och dessutom intressant att läsa om det exotiska Sverige:
New York Times: In Sweden, Men Can Have It All
Enligt EU-ministerns (Birgitta Ohlsson, som ligger bakom rubrikens ord) pressekreterare Jenny Sonesson var New York Times-reportern kanske inte helt oväntat "helt förundrad" över de svenska förhållandena.
Artikeln blev en av de "mest lästa" och "mest e-postade" på New York Times' hemsida den dagen.

/Gunilla

Dagens kontor: Svenska kyrkan

NEW YORK Jag sitter och skriver på ett tillfälligt "midtown office-space just off Fifth Avenue", nämligen Svenska kyrkans församlingssal.
Det röda som ligger intill kanelbullen är förstås Dajm. Vad som inte syns är den uppätna ostsmörgåsen och kaffekoppen (som man förstås får påtår till här).

Hm, egentligen borde jag kanske ha tagit mig till FN och lyssnat på exempelvis Mahmoud Ahmadinejad och Hillary Clinton... Nu sitter jag istället omgiven av svenska 1–2-åringar och deras mammor på väg in till/ut från kyrkans barntimmar.

/Gunilla

Elvis och bloggen önskar alla en fin Lucia-dag!

Tipstack: T.

/Gunilla

Astrids Sverigeidyller skapades av invandrare

"/Astrid Lindgren lät/ invandraren Ilon Wikland illustrera hennes böcker och vid filmatiseringen av desamma lät hon den tjeckiskjudiske flyktingen tillika jazzmusikern Georg Riedel musiksätta, exempelvis Emil i Lönneberga.Den ideala bilden av Sverige har för det sverigedemokratiska ledargarnityret i åldrarna 30-40 formats av Astrid Lindgren, varför det inte är konstigt att det ligger dem nära till hands att omfamna henne. Men det blir extra ironiskt med vetskapen om att den ideala bilden av Sverige i Lönneberga, Bullerbyn och Junibacken, formgivits av invandrare."

Ann-Louise Trulsson, moderat och ordförande i Utbildningsnämnden i Karlskrona kommun, skriver om Sverigedemokraterna, Sverige och demokratin på Newsmill

New York på lördag

NEW YORK En fotbollsmatch med spanskspråkig kommentator – det kan bli kul! Om svenskarna gör många mål så att man får höra Gooooooooooooooooool!!!, i alla fall. Förra gången jag var på Tonic – nationaldagen, av alla dagar – var ju mindre rolig, i alla fall ur resultatperspektiv.

/Gunilla

Time Out skriver om Sverigegrejer i New York

NEW YORK Här finns en bra sammanställning av evenemang, butiker och restauranger med Sverige-anknytning i New York (ej komplett). Om dagens midsommarevenemang står att läsa:

After a long, dark winter, Swedes celebrate the coming of summer on Midsummer Eve, a traditional solstice holiday that takes place the Friday before the seasonal shift. In New York, expats will make merry at Battery Park City’s Midsummer Celebration (Robert F. Wagner Park, Battery Pl, north of Battery Park; 212-267-9700, nycmidsummer.com; 5–8pm, free) on Friday 19. Pack a picnic of pickled herring and wear flowers in your hair to show support for what might be the city’s last Midsummer celebration—Sweden may have to shut its New York consulate, which sponsors the event, next year.

/Gunilla

Robin Soderling i New York Times

NEW YORK Ibland känns det som om amerikanska sportsidor bara handlar om baseball och amerikansk fotboll – men den svenske Franska öppna-finalisten får en hel del uppmärksamhet i en lång text i New York Times:

But with Gonzalez serving at 4-2 and 15-30, Soderling put together two extraordinary returns in a row, the second a forehand winner off a wide first serve. Soderling would not lose another game.

/Gunilla

Just inlagt i iCal...

/Gunilla

Svenskt beat à la Brooklyn

NEW YORK Kolla in, en ny nättidning om allehanda svensk samtidskultur!
The Swede Beat
Produceras i Stockholm och Brooklyn.

/Gunilla

Hushållsnära självhjälp

NEW YORK Vem kan ha skrivit detta?

"I Sverige lever vi med myten att varje man är en hantverkare och dataingenjör. Och det är bara att anpassa sig…"

Svaret finns här.

/Gunilla

Dagens dimma

NEW YORK Missa inte hur Sydsvenskans Niklas Orrenius drar brallorna av ett gäng Sverigedemokrater som besökt Färöarna. (Som Kjell Häglund antyder vore det intressant – och publicistiskt relevant – med en kommentar från dem. Uppdatering: se kommentarfältet!)

Tidningen med det vackra namnet Dimmalætting (gryning på färöiska) finns på dimma.fo! Fascinerande att ta del av språket, man förstår förstås en hel del. Läsövning ovan.

Uppdatering: en av resenärerna/skribenterna försvarar sig:

Summa summarum så blir vi nu hånade i svenska medier för att vi inte genast förstod att ett nationalistiskt tal, hållet av en nationalistisk politiker, på ett språk vi inte behärskar, under ett nationalistiskt nationaldagsfirande i ett nationalistiskt land, egentligen var en antinationalistik satir.

Debaclet har i vilket fall som helst fått mig att inse att det är en brist att jag inte varit på Färöarna! Dit måste jag resa vid tillfälle.

/Gunilla

Valborg i Svenska kyrkan

NEW YORK Jag har inget minne av att jag någonsin firat svensk Valborg (eller för den delen Första maj) under mina år i New York. Kanske dags i år...

/Gunilla

VALBORGSMÄSSOFIRANDE

Torsdagen den 30 April 2009 kl 19.00
Svenska kyrkan, 5 East 48 Street

Nu är våren äntligen här! Det firar vi på kyrkan
med traditionell Valborgsmässoafton. Det blir
allsång, mans- och kyrkokören, brasa varmkorv
och givetvis det traditionella vårtalet som i år
hålls av journalisten Bengt "Bengan" Göransson.

Välkomna!!!!

Svenska kyrkan
New York

Chokladäggsbrist men ingen arbetsbrist

NEW YORK Lyllos er som får påskägg idag! Lyllos er som som har påsklov, skulle jag också kunna skriva – men det gör jag inte, för jag jobbar med ett kul uppdrag, och det tycker jag är minst lika kul som att lata mig eller promenera i vårsolen eller fara till Blåkulla eller vad ni andra sysslar med.

Fast jag skulle förstås jobba ännu bättre om jag hade ett fullmatat pappersägg med smågodis bredvid datorn. Eller, bättre opp – rättvisemärkt choklad, apropå det Lisa Förare Winbladh skriver om sådan:

Ibland blir jag så himla trött på hur människor gnäller över hur dyrt och jobbigt det är att undvika mat som inte tillverkas under slaveriliknande förhållanden. Det är det inte. Det jobbiga är att producera skiten.

Detta apropå Swedwatchs rapport om chokladindustrins bristande koll på produktionsvillkoren i näringskedjan, redovisad i SvD.

/Gunilla

Var händer samtiden!?

NEW YORK På sistone har redaktionernas intressen för grävande journalistik och finansieringen av densamma diskuterats en hel del – på Grävkonferensen i Örebro, i diverse tidningsartiklar och i ringa del här på bloggen (samt i diverse mailväxlingar, vars innehåll i bearbetad form kanske hamnar här i sinom tid).

Men även om jag försöker hålla så många olika genrebollar i luften som möjligt samtidigt – grävande journalistik, nyhetsjournalistik, kulturjournalistik, mat- och resereportage och så vidare – så är det ju inte gräv utan kanske mest utrikesjournalistik jag pysslar med. (Utrikesgräv är ju kul, men svårt. Tidningen Scoop ägnade ett temanummer åt det häromåret, se Föreningen Grävande Journalisters hemsida.)

Och alla vi som gör det vet att redaktionerna ofta – när branschpressen frågar dem – klagar över att alla frilansar bara kommer dragande med exotiska utrikesidéer. Det de efterlyser är snarast reportage från hemmaplan. Alltså, "berättelser om Sverige" och från svensk landsort.

Paul Frigyes raljerar över detta här. Utdrag:

Tänk Västergötland eller Västmanland i november. Grått, lugnt, ensligt: Modernitet, natur, lakoniska människor passerar på betryggande avstånd från varandra. Allt går sin gilla gång.
Men inga clocharders siluetter längs Seines stränder, inga självspäkande botgöringståg i ökendamm, paljettklädda nationalister på vita hästar den 4 juli, skabrösa karnevalskostymer i
(– – –)
I Sveriges landsort och mindre städer är det mesta är avmätt, avskilt, behärskat.
Välhållna hus, stängda dörrar, bensinmackar, kommunalhus, köpcentra, McDonald's, röda lador, och natur, natur, natur.
Ärligt talat. Jag tvivlar på att de redaktioner som efterfrågar de samtida Sverige-reportagen skulle tacka ja när de väl dök upp.

Men kanske är det inte fel på innehållet utan på utförandet? Jag vet inte! Jag undrar uppriktigt vilka reportage redaktörerna vill ha eller folk vill läsa, om några alls. Kanske berättas de berättelserna bättre på andra sätt än i reportage, till exempel i filmer eller bloggar eller genom att folk reser själva.

/Gunilla
som förstås gärna vill skriva från såväl Västgötaslätten (där jag har en uppsjö idéer...) och om 4th of July-klädda nationalister