Bäste Bach

NEW YORK Jag kom nyligen att tänka på den fantastiska, franska TV-serien ”Det var en gång” som gick när jag var liten – världshistorien i tecknad form, för barn. Tydligen har den nu getts ut på DVD. Wow!

Därifrån var steget inte långt till att tänka på Johann Sebastian Bachs Toccata och fuga i d-moll, seriens signaturmelodi. Det är väl ett av Bachs mer kända verk, ändå känns det inte slitet. Här kommer först en traditionell version, sedan ett mer modernt arrangemang med violinisten Vanessa Mae.





Tipstack: Tobias Hellström Wärja i Göteborg, som skriver den fina Bach-bloggen!

Ledsen att jag varit så dålig på att blogga på sistone! Snart ska ni få se en karta från min senaste reportageresa, i Djupaste södern som jag länge velat resa till och nu varit en snabbis i. Och så småningom ska jag skriva mer om varför jag spanar efter Bach-fugor.

/Gunilla

Voodoo-flaskor!

NEW YORK Den haitiska trumkonserten var underbar! Liksom Greenwood-kyrkogården där den ägde rum, dit måste jag snarast åka tillbaka.
Men bäst av allt var de vackra, paljett- och glitterbeströdda voodoo-flaskorna som hantverkaren/konstnären Kesler Pierre skapat, med den voodoo-typiska föreningen av magiska och katolska element, samt med vackra kartor, ord och typiska symboler såsom ormar. Dem ville jag köpa flera stycken av! De passar finfint ihop med de voodooflaggor jag redan har.
Flaskorna är inte riktigt till salu, antagligen för att Kesler inte har mage att ta betalt för all den tid han måste ha lagt ner – men om jag någon gång får några hundralappar (i dollar) över ska jag nog försöka beveka honom. (Inte aktuellt nu, alla pengar har gått åt till att köpa en flygbiljett till Haiti och sedan ska jag försöka få runt resten med boende och fixerkostnader också...) Kolla på de sofistikerade flaskorna, hoppas verkligen att deras skönhet och magi framgår av de små fotografierna här: http://www.pbase.com/kesler/haitian_bottles.

Nu sitter jag på Fall Café i Carroll Gardens och läser denna initierade artikel om (s)ocialdemokraternas behov av förnyelse. Läs, den handlar om hacks, wonks och super-wonks! (Tipstack: Margit.)

/Gunilla

Maslow à la 2010: katter, skvaller, sex, Internet

STOCKHOLM Tack vare en kommentar av Lisa Förare Winbladh apropå de söta katterna här hittade jag denna ack, så sanna version av Maslows behovshierarki: http://pleatedjeans.files.wordpress.com/2010/07/maslows-hierarchy-of-internet-needs.jpg

Befinner mig stenhårt och kroniskt parkerad på näst högsta trappsteget: ”knowledge search – the need to feel smart by researching useless facts and reading celeb gossip...”. Say no more. Det antyder ju i alla fall att jag inte är ensam med mitt hopplösa beteende.

(Går)dagens dos av ”celeb gossip” blev senaste nytt om familjen Palin: Hur Bristol Palin nu gjort slut med Levi Johnson igen, där uppe i Alaska – möjligen enligt felaktiga rykten om Levis ex-flickvän – efter att nyligen lite oväntat ha annonserat sina giftermålsplaner i US Weekly:

Ack, stackars tonåringar (nåja, Levi har nu fyllt 20) som lever i offentlighetens ljus med sina struliga relationer... Överhuvudtaget förstår jag inte riktigt hur folk kan vilja go public med sina privatliv.

Det ger i alla fall ett osökt tillfälle att skriva om ett av mina favoritämnen: amerikansk politik (som länge varit sorgligt försummat på bloggen). I en byråtext igår stod:

”Sarah Palins tonårsdotters oplanerade graviditet blev ett hett samtalsämne under presidentkampanjen 2008. Det upprörde den kristna högern, som den moralkonservativa Palin tänkt locka till sig, att hennes 17-åriga ogifta dotter var med barn.”

Mnja, jag är inte alls så säker på att de flesta i den kristna högern blev särskilt upprörda, eller i alla fall inte särskilt avskräckta, av Bristols graviditet.

Kanske är jag ett offer för lyckad republikansk spinning, men jag tror att det snarare handlade om demokraternas/vänsterns/oppositionens skadeglädje över hycklande moralkonservativa – och att de förstnämnda grupperna förväntade sig och hoppades att de sistnämnda skulle bli upprörda.

Den kristna högerns anhängare verkade dock i alla fall hösten 2008 inte alls särskilt upprörd utan enbart begeistrad över familjen Palin, inklusive Bristol.
Oplanerade tonårsgraviditeter är inte ovanliga i deras familjer, inte minst på grund av bristande kunskaper om/användande av preventivmedel. Bristols graviditet gjorde bara familjen Palin mänsklig och lättare att identifiera sig med, plus att det gav ett tillfälle att genom icke-handling visa upp sitt abortmotstånd.

Jag ska inte påstå att jag har särskilt bra koll på evangelikala väljare, men jag gissar att de skulle säga att de blott är alltför väl medvetna om att Gud utsätter de sina för prövningar – och det skulle nog till betydligt mer än ett Gudasänt barn-utom-äktenskapet för att deras beundran för Sarah Palin skulle rubbas. Plus att det ju länge sades att Bristol och Levi skulle gifta sig omedelbart efter valet.

En reaktion av många, från en högerkristen blogg, lät så här (min markering):

"Being a Christian does not mean you're perfect. Nor does it mean your children are perfect. But it does mean there is forgiveness and restoration when we confess our imperfections to the Lord. I've been the beneficiary of that forgiveness and restoration in my own life countless times, as I'm sure the Palins have.

"The media are already trying to spin this as evidence Gov. Palin is a 'hypocrite,' but all it really means is that she and her family are human. They are in my prayers and those of millions of Americans."

Hade Sarah Palin däremot rått Bristol att göra abort hade det däremot förstås inte gått hem.

Och många vänsterbloggare pekade med rätta ut att reaktionerna från det moralkonservativa USA var diametralt annorlunda i samband med Monica Lewinsky-rörelsen – för att inte tala om hur de skulle kunna tänkas ha låtit ifall det var Sasha eller Malia Obama som skulle ha varit gravid...

Här kan ni läsa ett New York-reportage om den amerikanska sexualpolitiska debatten och om kyskhetsrörelsen, som jag skrev för SvD Idag för sex år sedan. Där utvecklar jag också resonemanget om preventivmedel och tonårsgraviditeter i USA.

Det vore förstås intressant att uppdatera det ämnet i något sammanhang. Vi var många som skrev om kyskhetsrörelsen för några år sedan, men jag har inte sett till några uppföljningar.
Bristol Palin har varit aktiv i densamma, bland annat genom att delta i ett TV-program om att bli förälder vid unga år. Hon har i det sammanhanget sagt att ”avhållsamhet är orealistiskt” (vilket även är budskapet från bland annat Planned Parenthood, USA:s svar på RFSU – se mitt reportage). Det är kontroversiellt i den amerikanska kristna högern!

Nå, jag får säkert anledning att återkomma till familjen Palin – och nog är det lite komiskt att det nu är familjen Clinton som är det mest lysande, offentliga exemplet på en lyckad amerikansk kärnfamilj...

/Gunilla

Risk för självcensur och tystnad

PORT-AU-PRINCE Här är en utmärkt och klarsynt text ur Sydsvenskan, som handlar just om det jag skrev häromdagen – att det trots mycket rapportering och mycket tyckande är alltför tyst om hoten mot Lars Vilks:
http://www.sydsvenskan.se/opinion/huvudledare/article875094/Vi-ar-alla-Lars-Vilks.html
Citat (egentligen vill jag återge hela...så klicka på länken ovan):

"I denna stund tiger alltför många som borde tala tydligt.
Från statsminister Fredrik Reinfeldt (M) hörs inte ett knyst.
Från Mona Sahlin (S) inte ett pip.
(– – –)
Högskole- och forskningsminister Tobias Krantz (FP), som borde bli bestört när en föreläsning på ett svenskt universitet stoppas med våld, har inget att bidra med.
Folkpartiets ordförande Jan Björklund är tyst. Maud Olofsson (C) är tyst. Göran Hägglund (KD) likaså. De gröna språkrören språkar om allt annat.
(– – –)
Publicistklubben, som ser som sin främsta uppgift ”att slå vakt om tryckfriheten och yttrandefriheten” är mållös, dess ordförande Ulrika Knutson har tidigare valt att håna Lars Vilks.
Tidningsutgivarna, en organisation som hävdar att den ”kämpar för den svenska tryck- och yttrandefriheten” föredrar av allt att döma att kämpa i det tysta.
(– – –)
Vilks är envis. Vilks är besvärlig. Han ger sig inte. Det i sig provocerar. Inte minst många som annars talar stort och vackert om konstens frihet och skyldighet att utmana. Nu vänder de ut och in på argumenten för att rättfärdiga att just Vilks provokationer är osmakliga och felriktade."

Thomas Mattsson skriver klokt på temat "självcensur" i Expressen:

"...tyvärr tror jag att det finns en risk för att kritikstormen mot Lars Vilks – och alla hot och attacker – får andra konstnärer, författare, journalister och opinionsbildare att dra öronen åt sig en smula.
(– – –)
Ingen kommer erkänna, vi säger alla de vackra orden om yttrandefrihet och tryckfrihet, men jag tror att självcensuren lurar runt hörnet inte bara i konstgallerier och på lärosäten utan också på många tidningsredaktioner, tv-bolag och bokförlag."

Så undrar jag om inte någon redaktion erbjudit Lars Vilks att hålla sin "föreläsning" i medieform istället för som föreläsning?
Relevansen och aktualiteten saknas sannerligen inte, och hans exempel hade ju kunnat publiceras i vilken tidning som helst i en diskussion om kontroversiell konst... Höll jag på att skriva, men så är det kanske inte längre, med hänvisning till det Thomas Mattsson skriver...

Uppdatering – Mer i Expressen, denna gång av Dilsa Demirbag-Sten:
http://www.expressen.se/kultur/1.1991369/kartan-och-rondellhunden

"Islamister och andra religiösa galningar hör tillsammans med rasister och främlingsfientliga krafter hemma i den politiska mariginalen med sina samhällssplittrande ambitioner. Men yttrandefriheten gäller även dem som förespråkar ett slutet och monoetniskt samhälle och en religiöst präglad lagstiftning. En fungerande och stabil demokrati bör kunna hantera sådana åsikter.
(– – –)
Demokratiska och liberala krafter har en del att ta itu med för att inte fältet ska ligga fritt för dem som föraktar det öppna samhället.
Men det förutsätter att vi lämnar den etniska/religiösa kartan åt föreningslivet och återgår till de universella värdena som kompass."

http://ingero.blogspot.com/2010/05/uppsala-universitet-viker-ned-sig.html

"Utöver själva angreppet förekommer hot och förolämpningar mot poliserna, hot mot Vilks, verbala angrepp på homosexuella och, till sist, jubel när arrangören meddelar att arrangemanget ställs in. Inget av brotten leder till något ingripande.
En man vrålar med uppriktig förvåning ut en fråga om varför filmen inte omedelbart stoppades när han krävde det. Tanken att han inte avgör vad som avhandlas i en föreläsningssal på ett universitet har helt uppenbart aldrig slagit honom in. Det är just denna antidemokratiska grunduppfattning, just denna intellektuella primitivism, som Uppsala universitet nu har gett vika för.
Uppsala universitet stoltserar med en slogan som lyder "Kvalitet, kunskap och kreativitet sedan 1477". Nu kan universitetet addera ett slutdatum till den sentensen."

Aha, vilks.net tycks fungera igen, sedan igår! Vilken tur, den där ylande fundamentalistiska ljudslingan som hackaren hade lagt på var inte så kul.

/Gunilla

NCAC: "Vi är väldigt imponerade ... av Lars Vilks"

NEW YORK I slutet av detta inlägg nämnde jag den amerikanska organisationen National Coalition Against Censorship.

Jag skrev till dem idag, för att säkerställa mig om att deras handläggare följer fallet med Lars Vilks. Det gör de. (Det finns dock ingenting alls om honom på deras hemsida.) I det mail jag fick till svar står bland annat:

"We are very impressed by the fact that Lars Vilks appears undaunted by the attacks and has not resorted to self-censorship."

De ber mig också tala om ifall det är något de kan göra för att hjälpa till. Har ingen aning om vad det skulle kunna vara, när inte ens 20 poliser och säkerhetsvakter lyckades stoppa tumultet i Uppsala häromdagen.

Uppdatering – flera intressanta artiklar i UNT idag (14 maj). Jag håller inte med om allt, men det är alltid bra med motbilder (till det jag och andra skrivit):

"Varför vill han förnedra oss?" (intervju med två muslimer och en religionsforskare)

– Det är beklämmande att Uppsala universitet, som ska vara en plats för kritisk tänkande och skarpa hjärnor, ger Vilks en plattform. Men så gav också Uppsala antisemiter utrymme på 1930-talet, säger [religionsforskaren] Mattias Gardell som anser att handgemänget endast gynnade Lars Vilks och tycker att det var synd att ungdomarna "gick i fällan".
Att ilskan rann över går dock att förstå. Den som växer upp i en värld där det dagligen pratas skit om dig, din familj, din kultur, din religion, skulle känna likadant och till slut blir man förbannad, menar han. Vi mäter muslimer med andra måttstockar, vad man kan säga om muslimer skulle vi aldrig säga om judar eller svarta.
– Hur skulle vi i dag se på Lars Vilks om han varit konstnär i USA på 40- eller 50-talet och skändat svarta symboler på samma sätt?

Fotnot: I artikeln berättas också att Gardell håller på med en bok om islamofobi.

Magnus Ringgren: "Doften av konst är borta"

"Yttrandefrihetens försvarare äntrar sina talarstolar. Vad man också borde tala om är huruvida detta projekt är god konst. Jag har mycket starka tvivel på den punkten. God konst måste inte alls ha med skönhet att göra, men den måste ovillkorligen ha mångtydighet, tolkningsutrymme, gåtor. Så var det med Nimis. Men nu?
När den vaga doften av konst försvunnit från dessa provokationer återstår bara försöket att kränka islam eller muslimer. Lars Vilks spelar en ny roll. Han är politisk kampanjledare i fas med de främlingsfientliga stämningarna i Europa. När konsten är borta bör vi, från yttrandefrihetens talarstolar, inte bara orda om allas rätt att provocera alla. Vi bör också sätta in kränkningarna i deras moraliska och politiska sammanhang."

Som Anna Brodow skriver tillmäter Magnus Ringgren här Vilks åsikter som han ofta sagt att han inte har.

Sebastian Johans: "Provokationens problem"

"...om inte också de mindre välfungerande provokationerna kan uttryckas i en demokrati, kan man konstatera att demokratin är hotad. Förutom att manifestera sin faktiska rätt att vräka ur sig nästan vad som helst vill Vilks projekt, och den avbrutna föreläsningen i Uppsala, också diskutera de gränser som finns i en konstvärld som ofta på ett väldigt schablonartat sätt beskrivs som "gränslös och fri", men som i själva verket inte alldeles sällan präglas av aktiv censur och ännu oftare av självcensur. I sin föreläsning ville han placera sitt eget omdebatterade verk i en kontext tillsammans med andra verk som har väckt debatt och befunnits nära och till och med på "fel" sidor av diverse gränser. Det är, oberoende av hur man uppfattar Vilks konst, en viktig diskussion som måste kunna föras."

"Vilks tillbakavisar kritik" (nyhetsartikel som bemöter Mattias Gardell; även kommentarer från Uppsala universitet och från polisen)

Konstnären säger att han inte står för islamofobi, utan enbart för en kritik av vissa som han kallar "avarter" inom religionen islam.
- Jag är inte ute för att säga dumheter, eller befängda saker, utan av att föra fram berättigad kritik av problem.

"Inslag i UNT-TV blev världsnyhet"

/Gunilla

"Inte en föreläsning utan en porrfilmsvisning"

Andres Serrano: "Piss Christ" 1987

NEW YORK Nu blir det *lite naket* här på bloggen.

Jag tycker att det blivit på tok för få officiella reaktioner på det som hände under Lars Vilks föreläsning på Uppsala universitet häromdagen. Det skriver jag, trots att händelsen fått relativt stort massmedialt genomslag med kommentarer av såväl kulturchefer (Expressen, DN, UNT) som statsministern och många andra.

Jag blev väldigt illa berörd och beklämd av att se hur det gick till när föreläsningen avbröts, och av det mobb- och pöbelbeteende som utbröt. Inte minst efteråt.
Det gör mig ont att detta kunde ske i ett akademiskt sammanhang, där det fria samtalet är själva livsluften – och det gör mig ont att pöbelfasonerna i förlängningen drabbar majoriteten svenska muslimer och, förstås, icke-religiösa med motsvarande kulturell bakgrund som ofta flytt just sådana fanatiska beteenden i sina hemländer.
Det gör mig också ont att ett inskränkt och främlingsfientligt parti som Sverigedemokraterna får så mycket vatten på sin skeva kvarn.
Jag blir inte upprörd bara å Lars Vilks vägnar utan även eftersom en hel del studenter och andra Uppsala-akademiker gick miste om en säkerligen intressant föreläsning och diskussion.

Några av de bilder som Vilks uppenbarligen hade tänkt tala om – eller om liknande bilder av samma konstnärer – har jag lagt in i detta inlägg (publicerade med hänvisning till fair use) så att ni kan se exempel på fotografier som vållat kontroverser och diskussioner kring yttrandefrihetens gränser.

Observera att det nästan alltid är fotografier som är kontroversiella. Måleri tycks klara sig bättre, även om det givetvis finns många historiska exempel på kontroversiella konstverk som inte varit foton.

Snart antar jag att medierna vaknar till liv och börjar intervjua Sooreh Hera – den iranskfödda konstnärinna som gjort den video som Vilks visade i Uppsala – om hur hon ser på yttrandefrihetens begränsningar. Jag tyckte det var en så självklar uppföljning, men hon nämns knappt i rapporteringen (med enstaka undantag). Detta lär dock ändras.

Det glädjer mig dock alltid att läsa Lars Vilks' blogg, vilket jag gjort av och till och sedan jag började bevaka rättsprocessen kring planerna på att döda honom, i Philadelphia. Hans blogg finns ju, sedan den vanliga hackats, här, och idag skriver han om vad hans föreläsning skulle ha handlat om.

Jag tillåter mig att citera lite längre än vad citaträtten tillåter, har svårt att skära bort något och tror ej att Lars Vilks misstycker.
Markeringarna nedan är mina, för att visa vad jag tycker är intressantast – och OBS! det är också jag som lagt till länkarna.

Sally Mann: "Three Graces" från serien "Immediate Family" 1994

"Inledningsvis presenterade jag ett antal konstprojekt som har haft uppenbar friktion mot yttrandefriheten. Andres Serrano ”Piss Christ”, Robert Mapplethorpes bilder av svarta homosexuella – båda har prövats i domstol och frifunnits. Sally Manns bild av sig själv tillsammans med sina döttrar där de alla slår en stråle. I många länder kan den inte visas eftersom den där klassas som pedofili. Jag tog också upp den polska konstnären Dorota Nieznalskas snopp i ett kors som först gett henne en fällande dom. Hon blev frikänd 2009. Jag förde också fram Soorah Heera, iransk konstnärinna som utbildats i Amsterdam. Hennes projekt om islam, religion och profeter i samband med homosexualitet skulle ha visats i Haag men togs bort av säkerhetsskäl. Den video hon gjorde ”Take me to a gay bar” lades ut på YouTube men censurerades där.

Dessa, och ytterligare några, var exempel på några yttrandefrihetsproblem i konsten. Ytterligare en sak som jag ville understryka är att det inte bara är fråga om vad som får yttras utan också vad som är lämpligt att yttra. Det här berör frågan om kvalitet i yttrandefriheten. I min föreläsning hade jag en video där jag har samlat ett antal debattörer som talar om yttrandefrihet. Bland andra framträder Jan Guillou som menar att de gånger vi står upp för yttrandefriheten handlar det enbart om ”dåliga yttranden”. Han menar alltså att vi med en suck måste acceptera eländiga åsikter och konstverk men att kvaliteten inte behöver en sådan support, ”inte da Vinci”. Mina exempel visar att han har fel. Mann, Serrano, Mapplethorpe är tvärtom exempel på konst som har mycket högt anseende i konstvärlden. När det gäller Soorah Heera är hennes video knappast något mästerverk men den hade mottagits med entusiasm av curatorn på Geemtmuseum [sic/GK] och får anses äga en rimligt bekräftad kvalitet. Men det var också intressant att den var gjord av en ”autentisk” röst från en invandrarminoritet och att den berörde de homosexuella – ytterligare en utsatt grupp som får stöd från konstvärlden.

Robert Mapplethorpe: "Bob Love", 1979

Jag tänkte att alla dessa exempel kunde ge en överblick av problemen kring yttrandefriheten. Heeras film visade dessutom problematiken då intressesfärerna kolliderar. Skall man i första hand ta hänsyn till de homosexuellas intressen eller de muslimska? Skall förhållandet att Heera är en ”autentisk” röst ge henne en starkare rätt att uttrycka en kontroversiell åsikt? Alltså inte bara en fråga om vad som för sägas utan också om vad som är berättigat.

Att detta skulle var något särskilt märkvärdigt i en akademisk föreläsning om yttrandefriheten i konsten framstår för mig som synnerligen gåtfullt.

Nu var det så att det fanns en obildad mobb i salen som inte hade en susning om vare sig konst eller principiella debatter men det vore också egendomligt om jag skulle uppfatta och ta hänsyn till detta. Om det skulle vara så att denna grupp skulle bestämma agendan för hur akademiska föreläsningar skall försiggå blir saken än mera förvirrad..."

Ur Sooreh Heras video, där en av många bilder föreställer två homosexuella iranier. De bär – för att inte bli igenkända – masker som ska föreställa Muhammed och hans svärson Ali. Se fler skärmdumpar ur hennes verk här.

Jämför detta med intervjun i Studio Ett i onsdags (12 maj) med en yngling som satt i publiken i Ihresalen på universitetet, 19-årige Hossam Al Amary.

Här är en transkription av det han säger (återigen med mina markeringar), från 11.28 i inslaget med Camilla Kvartoft och Jörgen Huitfeldt som intervjuare:

Varför gick du dit igår?
– Ja, jag gick dit för att lyssna på vad Lars Vilks har att berätta i sin föreläsning – och att man fick nå'n möjlighet att ställa frågor och debattera.

Hade du bestämt dig innan för att demonstrera mot honom?
– Nänänä, absolut inte det.

Vad var det då som gjorde dig och många andra upprörda?
– Jag kan i och för sig börja med att berätta att det som han hållde, det var ingen föreläsning – utan det var mer en porrfilmsvisning, kan man säga. Så att... tanken var att det skulle vara en föreläsning, Men det blev ingen föreläsning till slut – utan han började visa bilder, förnedrande bilder och porrfilm, där det finns minderåriga – ehhh, och ... bara det är i och för sig ett brott.

Du menar minderåriga i publiken, inte på bilderna?
– Jajamensan, i publiken.

Men han visade bilder som var gjorda av en konstnär?
– Ja, OK. Men näääjaa..? Han visade i och för sig en film. Spelar ingen roll om det är en bild eller en film. Jag vet att visar man porr för minderåriga – eller att minderåriga tittar på så'nt – det är i och för sig ett brott.

Ville du stoppa föreläsningen?
– Klart man... Det här är nå'nting som alla blev upprörda över. När han gör så mot en profet, och som alla älskar och tycker om, speciellt de flesta muslimer, och... Att han gör nå'nting så'nt, klart man ska ... att man inte är med på det.

Men du ville stoppa honom, alltså?
– Eh ... Grejen är att ... Såklart att vi inte ville att han skulle fortsätta. Men det var inte så att vi använde våld, direkt.

Du vill inte stoppa honom med våld?
– Nej. Inte med våld.

Hur ville du stoppa honom då?
– Jaaa, grejen är... Det är så här att... Jag kan säga så här: Jag hörde polisen som berättade här i ett inslag att de var beredda på att folk skulle bli upprörda, och att det skulle bli kaos. Så frågan är: Varför gör inte polisen något åt det – från början? Varför försöker de inte..? Varför säger de inte till han? Varför stoppade polisen inte filmen, när de vet att folk ska bli upprörda?

Du hade velat att polisen skulle ingripa på förhand?
– Självklart!

...och stoppa hela föreläsningen?
– ...inte hela föreläsningen....

... men just den här visningen? Jag måste fråga: När du pratar om porr, är det de här bilderna som vi talat om, med Muhammedmaskerna och homosexuella...
– Jajamensan, det var även en film också, inte bara bilder.

Om nu inte polisen gjorde det, utan du kände att du måste stoppa det för att du ville det. Vilka metoder tycker du hade varit OK att använda för att stoppa föreläsningen..?
– Ja, det är en väldigt svår fråga, för det finns ju inte... Jag vet inte... men.. det finns inget sätt förutom att stoppa det på det sättet som det gick till på...

Du menar, att faktiskt fysiskt attackera honom?
– Ja, inte fysiskt attackera honom, men att man... det fanns ju inget annat sätt... Om inte polisen stoppar honom... Hur ska..? Jag vet inte... Men... Ja, det gick som det gick i alla fall...
– Men en fråga här som jag tänkte ställa till dem som lyssnar på mig. Yttrandefrihet – är det att man provocerar, kränker och förnedrar en människa? Och: Hur skulle det se ut om varje person använder yttrandefriheten på ett sätt där man kränker en människa längre [på] samhället.

[fortsättningen av samtalet är Karin Olssons resonemang om yttrandefrihet]

Hmm, det hade kanske varit en poäng ifall Lars Vilks hade börjat med att förklara att hans föreläsning inte var lämplig för barn, så att närvarande föräldrar hade kunnat gå därifrån med sina telningar. Annars hoppas jag att de blåmarkerade citaten ovan talar för sig själva utan extra kommentarer.

Som jag förklarat flera gånger på bloggen skriver jag av princip nästan aldrig på några petitioner eller namninsamlingar. Men idag gjorde jag ett undantag:
http://www.ipetitions.com/petition/larsvilksuppsalauniversitet

Uppdatering
Här är enstaka länkar till några gamla och nya texter om det hela:

Johan Ingerö 13 maj: "Censur och skräck i Vilksattackerns spår"

Thomas Mattsson/Expressen 12 maj: "Lars Vilks rätt att kränka är okränkbar"

Per Gudmundson på svd.se 12 maj: "Attacken mot Vilks är inget enskilt fenomen"
Citat:

"Men hot behöver inte vara direkta eller realistiska eller fysiska för att få effekt. Det räcker med att opinionsbildare upplever att det vore obehagligt att tala fritt, uppträda eller skriva granskande artiklar, och därmed kanske låter bli. Jag känner det i magen just nu.
Därför är det märkligt att uppslutningen kring Lars Vilks varit så dålig bland svenska publicister. Till och med Publicistklubbens självaste ordförande har uttryckt sig raljerande om hotbilden, och försökt förminska tidigare attentatsplaner mot Vilks. ”Det planerade dådet är alltså en isolerad idé av marginaliserade fatalister”, skrev PK-ordföranden, trots vetskapen att Vilks hotats flera gånger dessförinnan.
Filmerna från Uppsala ger bilden av ett femtiotal personer i olika åldrar och kön som jublar över hur våldsverkare lyckas stoppa ett akademiskt föredrag. Det är ingen ”isolerad idé” i min ögon. Det är en idé som tycks dyka upp i städer över hela Europa med skrämmande regelbundenhet och precision."

Sebastian Johans, UNT 11 maj: "Vilks talar om Vilks"

Rikard Ekholm, Uppsala universitet 10 maj: "Därför bjuder jag in Lars Vilks" (länkar till fler artiklar)

Thomas Andersberg, DN 24 mars: "Lars Vilks i Andy Warhols fotspår"



I februarinumret av Paletten kan ni förresten läsa en lång text om New Yorkkonstnärinnan Madeleine Hatz, av konstskribenten Sophie Allgårdh.
Jag skrev en text för TT (publicerad av bl a SvD) om när Hatz – vars konstnärsskap jag följt sedan jag började hänga i New York 1998 – censurerades, i samband med en utställning i Denver 2004, "The Luggage Project". Se hennes verk ovan. Hennes fall drevs då av amerikanska National Coalition Against Censorship.

Vet inte om den organisationen kan göra så mycket, men den borde titta även på Lars Vilks fall. Det är mycket allvarligt när föreläsningar stoppas av våldsamma mobbar! Helt klart har NCAC tidigare agerat i USA för att försvara verk av bland andra Andres Serrano, Robert Mapplethorpe och Sally Mann mot censur.

/Gunilla Kinn

Galningar inte bara i Uppsala; även på nätet

NEW YORK Som flera medier rapporterat hackades Lars Vilks hemsida av en uppenbar knäppis för ett par timmar sedan, se den övre bilden. Men hans webbmaster slog tillbaka tämligen snabbt, se den undre.

Uppdatering I:
Nu på kvällen är den hackad igen, uppenbarligen av samme galning. Sorgligt.

Man måste beundra Lars Vilks tålamod, här uttryckt på hans reservblogg:

"Det stora slagsmålet i Uppsala satte fart på händelserna och jag har jagat runt hela dagen från det ena till det andra.
(– – –)
Jag vill rikta ett varmt tack till alla som har gett mig stöd men också till alla dem som kommit med diverse hatbrev. Hatet är den verkliga drivkraften i konstprojekt, det piggar upp situtationen."

Uppdatering II
Och här är en Facebook-grupp med 155 medlemmar, som av allt att döma startats av två unga töser i Uppsala:


Världen håller uppenbarligen på att bli galen!

Tipstack: T, som i en konversation på Facebook skriver bland annat:

"Visst, mest tonåringar, samma sak på videon från föreläsningen. Sorgligt, och säkert finns mycket att säga om vars och ens bakgrund. Men varför har de fått för sig att detta är ett vettigt sätt att reagera? Noterar också att många invänder mot våldsamheten och språkbruket, fast nu har en massa svenska rasister tagit över kommentarerna så vi får verkligen det sämsta av alla världar på ett mycket litet mycket dumt utrymme."

/Gunilla

Allah ho Gaybar – här är länk till filmen

NEW YORK Hinner inte skriva särskilt mycket nu, men här är videon som Lars Vilks visade – elller försökte visa – i Uppsala igår:
http://www.dumpert.nl/mediabase/33434/98ff6c9b/allah_ho_gaybar.html
Den verkar handla om *manlig vänskap*.

Jag hittar inget sätt att få in filmen direkt här i bloggen, så jag har "citerat" några stillbilder istället (ledsen att pilarna följer med, men det går alltså inte att starta filmen härifrån). Som synes är det inte bara homofobin inom islam som får sin släng av sleven, utan densamma i exempelvis USA och från katolska kyrkan.

Den iranska kvinnan som gjorde Allah ho Gaybar för några år sedan heter Sooreh Hera. Tydligen har videon censurerats på YouTube, men Internet tar ju aldrig slut (inte än, i alla fall, bäst att tillägga).

Tipsa gärna om länkar till texter om Sooreh Hera! Om Lars Vilks drabbas av våld bara för att visa hennes film vågar jag inte tänka på vad som kan tänkas hända henne.
Här är en (som i sin tur innehåller några länkar): http://gayswithoutborders.wordpress.com/2007/12/05/allah-o-gay-bar-sooreh-hera-depicts-muhammed-as-homosexual

Lars Vilks kommenterar det som hände i Uppsala.

/Gunilla

Möten i Franklin Park och på en Baltimore-diner

NEW YORK Här kan ni ser mig (i den orangea klänningen) och statsministern (till höger) samt diverse journalistkolleger och säkerhetsvakter i Franklin Park. Den regnigaste pressträff jag varit på, tror jag! Min fingrar var stela av köld, och det gick knappt att läsa vad som stod i anteckningsblocket efteråt... Som tur är hade jag bandspelare med mig – två stycken!

Om ni vill se Aktuellt-inslaget finns det kvar på SVT Play till och med tisdag. Det börjar vid 2:24.

Ni kan också se fler foton på Facebook. De har tagits av Larilyn André från svenska ambassaden som kan ses smyga omkring med min kamera bakom Fredrik Reinfeldt, en bit in i TV-inslaget.

På tisdagskvällen hade jag en intervju på tu man hand med Carl Bildt, alltid lika trevligt, nervöst och läskigt. (Inte minst på grund av det tekniska strul, som alltid dyker upp när jag ska intervjua just honom. Som ett brev på posten. Denna gång var det bandspelarens filer som vägrade låta sig raderas från det fulla minneskortet i tid, så jag fick lita enbart till anteckningarna.)

Eftersom jag inte längre hade någonstans att bo i Washington och kreditkortsbalansen inte räckte så långt till något nytt hotell (hopplös högsäsong i huvudstaden) så drog sent omsider jag vidare till Baltimore, där det är något billigare att kampera. När intervjuerna ovan genomfördes var jag alltså inte bara väldigt frusen utan också utan tak över huvudet för kvällen. Men det löste sig, som tur är. Fast först vid 21-tiden.

Det var trevligt att lära känna Baltimore, som ser riktigt ruskigt ruckligt ut från tåget – har åkt förbi massor av gånger, med tåget mellan New York och Washington – men som jag nu fått en fördjupad bild av. Det påminner lite om Hamburg, med sin stora hamn!

Dagen efter mötena med Reinfeldt och Bildt träffade jag en amerikansk kvinna i ett av Baltimores många hamn- och industriområden, på en sluskig diner som hennes man driver.
Hon konstaterade att journalistyrket verkar väldigt omväxlande, och det var ju bara att hålla med.
Jag berättade för henne att jag kvällen innan träffat en svensk utrikesminister, som samma dag bland annat hade haft ett möte med sin amerikanska kollega – det vill säga att kvinnan själv var bara three degrees ifrån Hillary Clinton, och då blev hon mäkta imponerad.
Jag glömde säga att det isåfall förstås även var blott three degrees från Barack Obama... Det kom jag på först när jag såg handslagsfotot på Aktuellts studiovägg, ovan.

Se även en av Thomas Nilssons handskakningsbilder!

Den sympatiska Baltimorekvinnan är för övrigt Jehovas vittne, och hon ägnade en stor del av vårt möte till att läsa högt ur Nya världens bibelöversättning av Den heliga skrift. Hon hade funnit massor av passager där, som hon lyckades tolka till att handla om den nyligen klubbade sjukvårdsreformen! Mycket märkligt.

Som tur är försökte hon inte omvända eller frälsa mig, men hon förmedlade en fantastisk trygghet i sin religion som var rörande att se. Tyvärr lyckades jag inte riktigt se de glasklara kopplingarna till försäkringsreformer i skriften.

Men vem vet vem som haft sitt finger med i spelet bakom alla dessa märkliga möten.

/Gunilla

Hädelse för 2000-talet

Chattfråga på svd.se:
Vad innebär ordet "hädelse" för dig?
(torsdag 11 mars, 2010 11:57 barbra)

11:58 Lars Vilks: Det är att förnedra en företeelse, t ex att kalla tomten för en försupen uteliggare. Då kan tomtens vänner känna sig kränkta och åberopa att de tillhör en svag grupp.

/Gunilla

Kom till Katarina kyrka: Haiti-evenemang

Jag har blivit ombedd att komma till detta evenemang imorgon kväll:

Fridans för Haiti på lördag kl. 18.00 i Katarina kyrka. Kom och dansa, måla och dela måltid med andra.
Alla åldrar. Eva och Lotta leder och instruerar, informerar om Haiti och delar mat och kärlek.
Alla frivilliga bidrag går till Haiti.

Tyvärr jag inte riktigt vilka som arrangerar det, mer än att det är en grupp teater- och konstmänniskor som vill sprida information om Haiti och haitisk kultur. De kontaktade mig sedan de sett min text i Svenska Dagbladet, så nu är tanken att jag ska vara med och berätta om mina resor i Haiti. Så det ska jag göra! Jag har knappt någonsin träffat någon i Sverige som är intresserad av haitisk kultur, så det kan vara intressant att hamna i ett nytt sammanhang.

Alla som vill är välkomna att dyka upp – och dansa, den som vill, antar jag. Och dela kärlek...

Jag har just hämtat en av mina tre voodooflaggor från ramboden. Jag lämnade in den några dagar före jordbävningen, känns fint att ha fått tillbaka den. Kanske tar jag den med till de två Haiti-evenemang jag ska vara med om i helgen. Fortfarande vet jag inte om flaggkonstnärinnan Myrlande Constant i Port-au-Prince klarat sig eller ej.

/Gunilla

Irshad Manji!

Kolla på:

http://svtplay.se/t/103486/existens

Paulina Neuding på Neos blogg:

"Irshad Manji är lesbisk, feminist och djupt troende muslim, och en stark kritiker av de strömningar inom islam som finner stöd för våld och heligt krig i de religiösa källorna. På grund av sitt arbete lever hon – inte helt oväntat – under ständigt dödshot.

Men när SVT:s Existensredaktion letade efter framträdande svenska muslimer som hade något gott att säga om Irshad Manji hittade de inte en enda. (– – –) Därför föll det på Neos grundare och förra chefredaktör Sofia Nerbrand att berätta varför hon stöder Manjis kamp."

Neo publicerade en text av Irshad Manji – Att tro kräver självständigt tänkande – i Neo nr 4/2007, se länken ovan.

/Gunilla

"...chefredaktörer utan journalistisk kompetens"

"Vad säger det om mediebranschen när unga män med stora och dyra klockor sitter i positioner som kräver långt mer kunnande, bildning och mod än de hunnit införskaffa mellan minglandet och DJ-andet med vännerna på Stureplan? Att publicistiskt kunnande blir sekundärt i en värld där allt fler chefredaktörer utan journalistisk kompetens får befälet över allt fler publikationer.
Det är nästan en bedrift att ha missat folkmordet på kristna i Turkiet, eftersom det är en fråga som berör det turkiska medlemskapet i EU, och dessutom är extra aktuell denna höst när Sverige är ordförandeland."

Dilsa Demirbag-Sten i gårdagens Expressen:
http://www.expressen.se/kultur/1.1751949/med-metro-mot-folkmordet

God bless America

NEW YORK Den frasen dyker verkligen upp lite överallt, inte bara i presidenttal!

/Gunilla

Mermermer Michael J

STOCKHOLM Jag måste erkänna att jag ägnade natten åt att kolla på Martin Bashirs ökända och ödesdigra intervju "Living with Michael Jackson" från 2003, och även den motbild som Jacksonlägret bidrog till produktionen av, "Take Two". Otroligt intressant, inte minst ur ett mediekritiskt perspektiv, och sorgligt. Ni får leta fram dem själva på YouTube.

Jag skulle vilja skriva något rejält – och betalt – på temat "Michael Jackson som mediekritiker och mediemanipulatör", men misstänker att marknaden är något mättad på sådant, plus att det är lite knepigt att få bra källor.
Men det är mycket intressant, bara en sådan sak som varför hans uppgifter om hudsjukdomar och pigmentförändringar aldrig togs på allvar ens när hans mångåriga sminkös förklarade läget.

Nå, ni får förstås stå ut med några fler relaterade inlägg här. Hittade just dessa initierade, bitterljuva texter av en skribent, som hade följt Michael Jackson sedan denne var bara 11 år och skrev om det i Daily Mail häromveckan (jag tror att citat från dem då figurerade även i svenska tidningar; en del är till stor del hämtat från hans bok från 2004).
Det är "tabloid stuff" – men intressant och med en del nya beskrivningar ... för alla som liksom jag inte kan låta Michael Jackson vila i frid riktigt än. Här framgår att han själv manipulerade medierna redan vid tio års ålder, och att han var skräckslagen för alla fans och mer eller mindre falska medierykten redan som tonåring.

29 juni: "'I saw in his eyes he was dying': Michael Jackson's life-long confidante J. Randy Taraborrelli tells the real story of star's fall"

30 juni: "Lisa Marie Presley said he was a passionate lover. So what WAS true about Michael Jackson's sexuality?"

1 juli: "How Jackson's surgery was a desperate bid not to look like the father he hated"

2 juli: "Michael Jackson's children were banned from looking in mirrors and had their toys thrown away each night. So what kind of father was Jacko?"

3 juli: "Michael was obsessed with Diana Ross, but his mother feared she would corrupt him..."

Missa heller inte Joachim Ramstedts inlägg om Michael Jackson.

/Gunilla

P S DN, Expressen och Aftonbladet skriver att Los Angeles-polisen utreder ifall det kan ha varit fråga om "mord".
Allt är förstås möjligt, men jag misstänker att eventuella oegentligheter utredningen skulle kunna påvisa snarast skulle ge brottsrubriceringen "vållande till annans död". (CNN skriver homicide = mord, dråp eller vållande till annars död.) Mord kräver som bekant uppsåt.
Denna TT Reuters-artikel publicerad i SvD är mer nyanserad (samma text som DN men annan, mordlös, rubrik).
En klumpig översättning, med andra ord (liksom i denna artikel som talar om "organisk mat" när det borde vara "ekologisk").

Fanatism

STOCKHOLM Jag märker hur jag till min stora förvåning på kort tid har förvandlats till ett halvfanatiskt Michael Jackson-fan.
Till den grad att jag vid det här laget sett otaliga You Tube-videor med såväl musik och soffintervjuer (t ex med Diane Sawyers) som privata hemvideor – som när Jackson och en massa barn har gräddtårtskrig med John Landis, och när bröderna Jackson tidigt 70-tal for till sin mammas släktingar i Alabama, eller denna som innehåller allt från snömulning i Gary på 60-talet till en stor födelsedagstårta på scen 1993:



...och så ägnar mig förstås åt kontrafaktisk historieskrivning med olika scenarier, och kan numera allt om familjen Jacksons historia (nåja), läser om hur barnen hade det på *begravningskaffet* i förrgår – och blir retroaktivt upprörd över alla som haft mage att påstå att Jacksons och Lisa Marie Presleys äktenskap blott var ett sken-dito. För att inte tala om hur rörande det är med alla privata vittnesmål som strömmat fram i offentligheten på sistone, om Michael Jackson som ensamstående far – exempelvis denna video:


Jag börjar också kunna fansens standardsvar på anklagelser av olika slag (t ex att det var Michael Jacksons försäkringsbolag som såg till att Jordan Chandler och hans familj köptes ut 1993; vissa hardcorefans påstår sig också kunna alla turer om vad som hänt inom den familjen därefter – mycket intressant). Det är förmodligen bara en tidsfråga innan jag börjar donera pengar till kampanjen för att avsätta Peter King från den amerikanska kongressen, hehe.

Tristan, jag har tyvärr inte snubblat över den blonda gitarrist du efterlyste. Däremot har jag hittat den mer kända, blonda gitarrist som turnerade med Michael Jackson i flera år, och som bland annat syns i bakgrunden på den i mitt tycke vackraste Jacksonbilden – den ni ser på People-omslaget ovan, möjligen med någon form av Kristuskomplex.
Gitarristen heter Jennifer Batten och dyker upp i backstage-videon nedan. I sitt Twitterflöde den 5 juli svarade hon på frågor om Michael Jackson. Det kan inte ha varit hon som var med på repetitionerna, för de hade inte setts sedan 1997 (hon har en egen turné och hade ingen möjlighet att tacka ja till konserterna i London). Men i alla fall.

http://en.wikipedia.org/wiki/Jennifer_Batten
http://www.jenniferbatten.com
https://twitter.com/mondocongo


/Gunilla

Köp Michael Jacksons ande i en påse

STOCKHOLM Just nu ligger högsta bud på endast $1,75, så det finns goda möjligheter att bjuda hem små påsar med jord från Michael Jacksons Los Angeles-kvarter – på eBay, givetvis. Säljaren skriver bl a i sin annons:

This auction is for soil that I collected from the same ground that Michael Jackson's home at 100 North Carolwood Drive in Holmby Hills, Los Angeles, sits on. This is the last home and place where Michael Jackson died.

I live in Los Angeles, and was able to drive there and collect this by hand only hours after he died.

Some people believe that this soil holds a special power since it is where Michael Jackson lived, walked, and then sadly died on June 25, 2009.

Who knows what you can do with it?

Place it on a shelf as a keepsake?
Plant a seed in it and sprout new life?
Eat it and hope you can sing and dance like Michael Jackson?
Add it to your garden and hope that the spirit of MJ helps it grow?
Give it to an aspiring singer?

The possibilities are endless!

Many believe that the ground associated with a person when they die contains
their essence and power and is in a sense hallowed ground.

Think about it...the very sound waves of Michael Jackson's amazing angelic voice have gone into this very same soil as he walked, talked, and sung throughout the property.

This is the last ground that Michael Jackson ever walked on!
Perhaps his ghost is residing in this piece of earth!

This soil was collected within hours of Michael's death and was not easy to get!

Some people may think it's creepy, some may be fascinated,
other's desperate to get their hands on this before the power goes away.

/Gunilla

Sjätte budet: dnt kill ppl

Tio Guds bud på nyspråk.

/Gunilla

Sarah Palin twittrar!

NEW YORK Mitt twittrande är inte så intensivt, men det existerar i alla fall. Jag borde skära ner på min sociala mediekonsumtion, inte öka den (har jag tänkt).
Men mitt intresse för Twitter dubblerades just, hehe. Sarah Palin twittrar nämligen sedan två dagar! Klicka på den fantastiska bilden, så får ni se alla nyhetsorganisationer som följer hennes flöde... Nu även jag – jag kan väl räknas som en nyhetsorganisation?

Uppdatering: Jag har svårt att bedöma själva nyhetsvärdet i detta, alltså hur pass unikt det är att ge födslocertifikat till barn som inte överlever förlossningen – men jag skickade genast länken till Marcus Birro, som säkert är intresserad och som dessutom kan använda temat på ett eller annat sätt. Vad gör man inte (som tack för Svarta vykort, som jag läste i vintras, eller nå't)! (Jo, jag läser böcker ibland.)

/Gunilla

Åtta år från tragedi till fars

NEW YORK Jag vet inte om det är Johan Norberg som står för detta citat eller om det kommer någonstans ifrån, men det får i alla fall vara Dagens Citat här:

"Kapitalism utan konkurser är som kristendom utan helvete."

Uppdatering: citatet kommer från Frank Borman.

Läs ett utdrag ur Johans nya bok En perfekt storm hos Realtid.

Här kommer ett kort utdrag ur utdraget:

"Att hindra bedrägeri är en av statens allra mest grundläggande uppgifter och lagarna förbjuder mycket tydligt det Madoff gjorde. Finansmyndigheten SEC lyckades inte avslöja honom, trots rader av varningar och utredningar och trots att en investerare 2005 till och med gav dem en 19-sidig rapport som argumenterade för att Madoffs hedgefond var ett kedjebrev. Många kräver ännu fler regler trots att SEC inte ens kan upprätthålla de gamla. Det beror inte på att SEC ligger på latsidan. Myndigheten slog 2008 nästan rekord i antalet tvingande fall och budgeten har ökat med 110 procent i reala termer mellan 2000 och 2009.

Då kan man som investerare dra två motsatta slutsatser. Man kan antingen fortsätta att ge sitt livs besparingar till en trevlig man på herrklubben och hoppas på att myndigheterna plötsligt ska bli kompetenta, göra korrekta prioriteringar och genomskåda om han försöker göra något skumt. Eller så inser man att byråkratier alltid kommer att ha sina brister, slutar att lita på att de ska lösa allt åt en, och skaffar sig i stället så mycket tålamod att man tar sig fram till åtminstone sidan två i företagsgranskningen innan man fattar beslut."

Och oj, nu hittade jag ett finfint citat till:

"Känslan, intentionerna och argumenten är desamma: Nu är det kris, morgondagen får vi bekymra oss när den kommer, i det långa loppet är vi alla döda. Det var Karl Marx som sade att historien upprepar sig – första gången som tragedi, andra gången som fars. Men han hade nog inte kunnat gissa att det kunde gå så lite som åtta år däremellan."

/Gunilla