Sommarlektyr

/Gunilla

Haitiskt snabbköp I

NEW YORK Det råder full kommers i tältlägren i Haiti. Denna bild är tagen på Pétionville Club, dit flyktingarna tagit sin business.
Hm, ja, inför nästa resa ska jag lägga några timmar på att lära mig min kameras inställningar bättre.

/Gunilla

Schyssta (mat)bananer

NEW YORK Stilig försäljningsteknik, eller hur?! Denna kvinna säljer plaintains, matbananer, genom att lägga upp dem synnerligen stiligt. (Jag har skurit ut dem, se nedan, så syns det bättre.)

Bilden är tagen på Pétionville Club, Haitis enda golfbana – som förvandlades till flyktingläger den 12 januari.

Detalj:


/Gunilla

Tur och otur

Johan Norberg, i Metro:

"Visst kan man förstå flygbolagen. De kunde ju inte rå för att en isländsk vulkan skulle stoppa all flygtrafik. Snacka om otur. Men ibland har flygbolagen tur, när t ex vädret leder till fler semesterresor eller konjunkturen gör att fler har råd att resa. Har ni tänkt på att flygbolagen då aldrig hör av sig regeringen och meddelar att de gärna vill överlämna sina vinster?"

/Gunilla

Avdragsrätt för pyjamas

WASHINGTON Beskattning av bloggare diskuteras inte bara i Sverige, utan även i USA.
New York Times – som ofta har så kallad "op-ed art", satiriska eller kommenterande illustrationer av grafiker och konstnärer, på sin debattsida – bidrar med en specialutformad deklarationsblankett.
Jag vet inte om den är sååå kul, och en hel del av innehållet är relaterat till amerikansk kultur – men blanketten visar i alla fall på att det här med bloggande och beskattning är en smula komplicerat.

/Gunilla

Preussisk ordning i räkenskaperna

NEW YORK Ni som, efter att under åren med bloggen ha läst allsköns inlägg om allsköns oordning med mina allt skrynkligare och med svårläsliga kvitton och eftersläpning i min bokföring, kan gott få veta att densamma numera – tro det eller ej, nu kommer det – är i preussiskt perfekt ordning.

Allt uppdateras så gott som varje dag både i verifikatspärmen och i bokföringsprogrammet iOrdning – så jag kan plocka fram aktuella balansräkningar och resultatrapporter, om jag skulle känna för det. Ingen obetald kundfaktura undgår mig; påminnelsefakturor skickas ut fortare än kvickt.

Allt detta är nog tack vare iOrdning. Det passar mig helt enkelt att datorisera grejer. (Sedan är det förstås tämligen enkelt att administrera en liten och krympande ekonomi – snarare än en med många reportageresor, med otaliga kvitton från allsköns länder och i olika valutor....)

Och min deklaration var helt klar redan i mitten av februari – det, ni!

Se även det tjusiga tårtbitsdiagrammet över min försäljning ovan, som är skapat i iOrdning. I det närmaste ett skolexempel på jämn fördelning av kunder/uppdragsgivare, hehe. Nu gäller det bara att se till så att tårtan i sig blir mycket större...

/Gunilla

Reportern som "mystery shopper"

NEW YORK Passion for Business tvistar till journalistrollen en smula (mina markeringar):

"Efter timmar av diskussioner kring säljmetodik fortsätter vi med storechecks. Det är som en rolig lek och jag får agera kund som ställer knepiga frågor till personalen (med dem ovetandes att jag kommer att rapportera till Gun).

Jag köper foundation, går igenom alla läpprodukter och frågar från A till Ö om hudvårdsserierna. Sedan går jag igenom mina intryck med Gun och Roz som nogsamt antecknar och kommenterar."

Vore det inte mer etiskt att vid tillfälle fråga personalen om arbetsförhållandena i butiken och i företaget, än att spionera på dem för intervjupersonens räkning?

Jag reagerade på detta reportage, för att jag känner en person som länge arbetade för Face Stockholm.
Vi talade mycket om mediebilden av företaget – och det stod henne upp i halsen med alla totalt okritiska hyllningsreportage om och porträtt av hennes chefer. D v s de två i och för sig beundransvärda entreprenörer, mor och dotter, som år ut och år in dyker upp i alla möjliga svenska magasin.
Personen ifråga gav en initierad och diametralt annorlunda bild (som jag inte kan gå in på här utan att kolla upp grejer, och som givetvis inte behöver vara den mest sanningsenliga). Inget som skulle gå att publicera som något scoop eller avslöjande eller så, bara mer nyanserat än alla dessa falska beundrarporträtt.

Det är ganska vanligt att allmänheten tänker att journalister alltid skriver negativa saker. I själva verket finns det nästan enbart positiva och okritiska artiklar i väldigt många medier, det vill säga rätt många tidskrifter och magasin som går ut på underhållning och inspiration med flärdfulla förtecken snarare än ... journalistik.

Jag har själv skrivit en notis om Face Stockholm, på beställning av ett annat svenskt magasin. Jag kände då till personalens kritik, och nämnde mina våndor att fortsätta bygga på denna mediemyt för redaktören – som dock viftade bort det hela. Det skulle ju bara bli en trevlig notis om ledarskap och ingenting annat. (Och jag skrev en text jag åtminstone kan stå för, givetvis i research- och kunskaparsyfte. Vilket i och för sig inte ledde någon vart.)

Att som utomstående hitta motbilder och nyanserad kritik är verkligen ingen lätt sak. Kanske är personalens insikter rätt ointressanta för läsarna i vilket fall som helst.

Men, att som reporter liksom wallraffa som "mystery shopper", och rapportera vad personalen gjort, till intervjupersonen – ja, det var en märklig metod! Även om man vill skriva ur entreprenörsperspektivet.

Synd. För jag tycker att Passion for Business, som jag köpt ett par gånger och läst med glädje, är en alldeles utmärkt och inspirerande tidning – som jag själv gärna skulle medverka i.

(Tipstack: K!)

/Gunilla

P S Vad blir "mystery shopper" på svenska? Jag har googlat men inte hittat något annat än "provköpare", "testköpare" eller "observatör". Finns det inget roligare ord?
Det handlar alltså om en person som mot betalning låtsas agera kund i en butik för att hitta problem med personalen, försäljningsmetoder, skyltning och annat.

WNYC vill åtminstone betala för en (1) korv

NEW YORK National Public Radio-stationen WNYC har denna vecka en insamlingskampanj för att få pengar från lyssnarna.
En del av kampanjen har varit en liten illustrativ ljudslinga, där en reporter ringer till en korvmoj i Chicago (tror jag det är) och förklarar att han skulle vilja beställa tio korvar med tillbehör.
Men han tänker bara betala för en. Nio korvar förväntar han sig att få gratis.
Tyvärr hittar jag inte ljudspåret på WNYCS:s eminenta hemsida – men ni kan ju tänka er hur korvförsäljaren först är oförstående och tror att han hört fel, sedan blir förgrymmad.
Implikationen är klockren: ingen förväntar sig att varor och tjänster ska tillhandahållas gratis, utom journalistik, research, kolumner och så'nt.

Fokus-kolumnisten och Obama-översättaren Thomas Engström är inne på samma spår – men jämför skribenter och debattörer som han själv med takläggare, efter att först ha förklarat varför han är trött på att förväntas medverka både här och där utan arvode:

"Det kan alltså vara lägligt med några klargöranden, så att jag och andra slipper fler gratisjobbförfrågningar. Samtliga individer jag känner i denna bransch är, till att börja med, hårt arbetande karriärister. Vi är sinnebilden av strävsam medelklass; studieskuldsatta upp över taknocken, ständigt inlästa på de ämnesområden där våra kunskaper efterfrågas och nervöst medvetna om konkurrenternas förtjänster och framgångar.
(– – –)
När vi arbetar gör vi det utan minsta tillgång till de trygghetssystem som de flesta andra tar för givna. (Diskussionerna om 70 eller 80 procents a-kassa, eller om sex timmars arbetsdag, ter sig inte så lite surrealistiska.) När vi är lediga läser vi in oss på nästa projekt. Och när vi plötsligt förväntas jobba gratis blir vi förbannade.
(– – –)
Nästa gång våra takläggare kommer och jobbar kanske jag ska testa: »Alltså ni kan få några kronor för bensinen, men jag brukar inte betala för arbetet … ni tycker väl ändå att det är himla kul antar jag, eftersom ni har valt det till yrke? Är det inte kreativt och härligt att lägga tak? Titta så fint det blir. Kom igen! Gör det för takläggarkonsten vetja.«
Vilket kok stryk jag skulle få. Och hur välförtjänt vore det inte."

Waldemar Ingdahl problematiserar:

"Kruxet är att om Thomas Engström och andra fria debattörer säger nej, så kommer frågan att gå vidare till de som redan har sin försörjning på annat håll. Det finns ett skäl till att pressavdelningar, PR-byråer och myndighetspersoner fått mer mediautrymme..."

Gunilla

Ginbidrag till Agnes Kabaganda i Uganda

Det är väl dumt på flera plan att gynna fattiga människors supande, men jag föll för min namne Agnes' lånebehov:



...och ska de nödvändigt dricka sprit så är det ju bra med gin.

Pengarna kommer delvis från återbetalade pengar från Gloria i Peru.

/Gunilla

"En långsam jordbävning"

NEW YORK Mats Karlsson, på plats i Marseille där Världsbanken och Europeiska Investeringsbanken idag lanserat ett centrum för Medelhavsintegration, mailade igår följande blixtanalys av vart världen är på väg:

"Geopolitiskt är vi i en långsam jordbävning.

Tre positiva trender förändrar världen permanent:
– Fattigdom kan med stor säkerhet övervinnas inom en generation, i de värsta områdena lite längre.
– MIC's*) tar plats, världen blir multipolär, oundvikligt.
– IT-revolutionen är dramatisk.

Ändå klarar vi inte det ömsesidiga beroendet. Mycket farligt. No adequate management of interdependence and integration."

Det var 30-sekundervarianten. Mats har lovat att ge mig 90-minutersversionen vid tillfälle. Den han har han levererat i olika sammanhang, exempelvis på Fride i Madrid och på FN i New York.

/Gunilla

*) MIC = multinationella företag

Kivalån till Gloria i Peru

NEW YORK Idag har jag för första gången lånat ut pengar genom mikrokreditorganisationen Kiva i San Francisco, närmare bestämt 25 dollar till en 38-årig kvinna vid namn Gloria som bygger upp en liten affärsverksamhet i Urubamba i Perus inland (se kartan nedan).

Jag har känt till Kiva i flera år – sedan 2005, tror jag (innan det startades, för jag träffade en av de inblandade i New York) men först nu lyckats sälja in en text om det.
Och så tyckte jag att det var på tiden att jag själv testade hur det är att vara riskkapitalist i det lilla! Faktum är att jag mer eller mindre tömde mitt bankkonto för Glorias skull, och då är det häftigt att tänka på hur långt pengarna förhoppningsvis räcker för henne. 850 dollar har hon bett att få låna; i skrivande stund har 275 kommit in men det är 19 dagar kvar.

Jag har lagt upp en "Gunillas Kiva"-karta i Google Maps för att så småningom förhoppningsvis kunna lägga upp Kiva-entreprenörer jag lånar ut pengar till i fler länder.

Och en vacker dag tänker jag förstås göra som Nicholas Kristof och söka upp personerna på plats.

/Gunilla

Rädda bashat Internet

NEW YORK Dagens läsning: Pontus Schultz, Veckans affärer: "Rädda Internet". Utdrag:

Det har varit ett dåligt år för internet. Det som förut var symbolen för allt som andades framtid är på väg att hamna i vanrykte. Inte helt välförtjänt om ni frågar mig. Hållet var och en för sig är det kanske inte underligt att rättegången mot Pirate Bay slutar i fällande dom och rekordhöga böter, att den exploderande bloggvärlden åker på en rejäl bashing av etablerade skribenter i medierna, att arbetsgivare börjar blockera sina anställda från att använda sociala nätverk på arbetstid och att en person som Niklas Zennström, trots att han är skapare av tre helt revolutionerande tekniker som lockats hundratals miljoner användare och dessutom sålt åtminstone en av dem för drygt tiotalet miljarder, har förtvivlat svårt att på hemmaplan få respekt som en av vår tids viktigaste svenska entreprenörer. Men sammanlagt visar alla de där händelserna på ett mönster.

Och när man läst klart den finns där massvis av artiklar om den digitala revolutionen. Dem har jag inte läst – än!

/Gunilla

P S Stämmer det verkligen att Niclas Zennström inte får någon respekt i Sverige? Otroligt! Ni som är bättre inkopplade på det svenska samhället än jag – beror det på Jantelagen, på hans Stenbeckkoncernförflutna, eller något annat?! Bristande koll kan det rimligen inte bero på.

Nedladdat på sistone

NEW YORK Här är några av den senaste veckans fynd som jag för närvarande testar...eller borde.
Vi får se hur mycket testande det blir – skulle inte förvåna mig om jag kroknar (eller om datorn gör det, den har blivit avsevärt långsammare på sistone...).
Och att utvärdera i skarpt läge med de mer avancerade programmen – det vill säga, verkligen skriva in all möjlig *projektinformation* orkar jag i alla händelser inte. Jag bara nosar på dem. (Freedom och Tweetie är färdigtestade och ska behållas! Kan bero på att de inte kostar något...)

Förresten, detta var inte den utlovade uppdateringen! Jag ville bara lägga in en bild på de fina ikonerna.

/Gunilla

Mitt pågående projektprojekt

NEW YORK När jag efterfrågade projektverktyg, eller ett slags "redaktionellt system" för ensamjobbande frilansjournalister såsom undertecknad, tipsade Michael om ProjectCompanion.

Här är Metro Teknik-artikeln om företaget som han hade sett. Det är intressant läsning – inte minst apropå deras uppenbarligen framgångsrika affärsmodell att ge bort grundversionen av programvaran gratis. Här är företagets blogg.
Jag gillar företag som har gedigen akademisk uppbackning i form av en doktorsavhandling. :-) Ekonomie doktor Martin Andersson:

– Projekttänkandet utvecklades i försvarsindustrin i USA på 50- och 60-talet. Då hade man kanske fem år på sig att utveckla något, som en missil, och en hög med dollar. Idag är allt annorlunda, det handlar om uppdrag som ska utföras, och de ändras ofta under tiden.

Tänk, vad mycket intressant som härrör från den amerikanska försvarsindustrin – det är onekligen fascinerande! (Fast Internet kommer till skillnad från mycket annat enbart från den amerikanska universitetsvärlden, eller hur?)

Jag kollar dock nu lite på Bento och ska gå på Apple Stores workshop om detta inom kort – "en databas som tar oss med storm", skrev MacWorld om programmet, och dess pris är synnerligen trevligt, cirka 375 kronor.
Det är förvisso inte gratis, men kanske lättare att ta till sig på egen hand än ProjectCompanion som verkar rätt avancerat (och inte särskilt mackigt...). Bara sloganen "So cool, so easy, so organized" är ju oemotståndlig... Haha.

Jag tror att en korsning av Bento och ProjectCompanion, om det funnes, vore perfekt för mig. Vad jag behöver är inget avancerat – utan bara något snäppet mer professionellt än att ha alla idéer snurrandes runt i huvudet och under några rubriker på min "att göra-lista". En utveckling av Bentos grundläggande mallar vore i alla fall bra...för jag har ännu inte sett något där som känns helt klockrent för ändamålet.

Och jag är helt öppen för möjligheten att jag egentligen inte alls behöver något IT-stöd/idea management-verktyg, utan bara surfar runt på nätet för att slippa ta itu med andra saker (såsom att skriva artiklar...). Så kan det vara!

För innan min kollega/kompis K bad mig om tips på bra programvara hade jag faktiskt inte haft minsta tanke på att jag skulle behöva något sådant!
Men när jag funderat över detta nu har jag dock kommit att tänka på det radioinslag som hon gjorde härifrån USA för Medierna för en tid sedan, och som jag skrev om här.
Där sades ju att journalister måste lära sig så kallad "community management", det vill säga att lära sig leda en massa barfotagrävares arbete via nätet. Så det vore nog bra att hitta programvara som kan tänjas åt det hållet också, vid behov.

I första hand kommer jag dock att pyssla med ensamgräv. Har precis satt igång med ett nytt, spännande projekt, en sak jag ska luska lite i och som förhoppningsvis resulterar i en resonerande, samtidshistorisk artikel någonstans frampå höstkanten (i bästa fall även ett och annat avslöjande!).

Och plötsligt...så dyker det upp inspirerande länkar på detta tema lite varstans.

Exempelvis fick jag just tips om en ny entreprenörsutbildning på Birmingham City University, som är tänkt att lära ut modeller för journalister att använda på nätet.

An MA in Freelancing and Journalism Enterprise will run from September (subject to validation) looking at how to engage the audience in a digital world; relevant traditional skills; and using new media projects to make money.
The course is aimed at recent journalism graduates, or working journalists, who are looking to build a freelance career or create their own journalistic enterprise, Sue Heseltine, programme director and BCU senior lecturer, told Journalism.co.uk.
"The course will provide them with skills in online journalism and social networking, and also help them to become more entrepreneurial in their approach and outlook, so that they are more able to sell themselves and their ideas," she said.

Jag har alltid varit lite skeptisk till kurser i just frilansjournalistik, men detta vore ....hmmm...åtminstone delvis en utbildning for mig.
Den kostar för mycket för att jag ska söka den, drygt 50 000 kronor, och är kanske mer till för journalister utan förkunskaper i frilansande eller sociala medier. Jag är heller inte ute efter ännu en Masters-utbildning. En veckolång variant av detta vore lagom för mig, och det finns säkert något skräddarsytt i den vägen. Men man kanske ta till sig en del av vad de pysslar med genom osmos!
Och för den som är intresserad av att gå en brittisk påbyggnadsutbildning i journalistik – Birmingham tycks ha ett rejält utbud av intressanta kurser.

Så dök länken till sajten/bloggen Podcast for Freelancers upp. Och här finns så mycket bra tips och länkar till just sådant jag funderat kring under våren att jag blev alldeles vimmelkantig... Jag återkommer säkert med tips därifrån!

/Gunilla

Cirkusbollar i iOrdning

NEW YORK Som ni vet om ni följt bloggen ska jag börja bokföra med hjälp av programmet iOrdning. Vi får se hur det går...
Eftersom jag är fattig som en kyrkråtta denna vår och alla pengar går till kronofogden/skatteverket/hyror/räkningar kommer bokföringen att gå som en dans – inga som helst resor, och därför inga obskyra kvitton i konstiga valutor (yen, cedis, pesos, rand och allt vad det varit de senaste åren) att hålla reda på för närvarande!
Inte ens några traktamentesbelopp att dra av verkar det bli, känns lite tomt...

Den tålmodige programmeraren har svarat på tusen frågor från mig på sistone, och nu börjar jag få fason på grunderna.
Än så länge har jag dock bara matat in mina fakturor. Men då får man följande små rara tårtbitsdiagram över sin försäljning (som även kan sorteras i tabeller efter omsättning, kunder, datum, kategorier och en massa annat – se exempel nedan).
Kanske kan det roa er att se vad min verksamhet bygger på. Notera att färgerna inte följer respektive kategori – utan den blå tårtbiten är alltid störst oavsett vad den representerar, den gröna näst störst, och så vidare.

2007, 2008 + januari – maj 2009:


2008 + januari – maj 2009:


Januari – maj 2009:


Om det är någon som förfasar sig över det där med den stora andelen kundtidningar... Det är inget särskilt farligt och kommersiellt, utan främst nyhetstexter om miljöfrågor i USA för Ekolådan, och ett reportage om trender i amerikansk skolmatsdebatt för tidningen Svensk Mjölk. Synnerligen redaktionellt... Men som ni ser av kategorin har jag ändå kallat detta "skribentuppdrag", apropå den diskussion om "kommersiell journalistik" som rasade på somliga bloggar inklusive min för några år sedan.

Notera kategorin "debatt- och opinionsmaterial", som är i stort sett ny för mig i år.

Intressant och tidstypiskt är också att kategorin "nyhetsbyråtexter" nu är nere på 7 % av omsättningen (2009). År 2005 var den siffran 72 % i min firma.

Denna sammanställning är dock lite missvisande, eftersom jag har en hel del verifikat från september 2007 till april 2008 som inte kommer med här förrän jag får en viss pärm från Stockholm...

Så här fin och överskådlig kan en sammanställning i iOrdning se ut (jag har klippt bort omsättningsbeloppen för respektiev kund):


/Gunilla

Sköna söndag

Nu har jag fixat och trixat med att inreda mitt bokföringsprogram (=lägga upp kontoplaner och så'nt) till förbannelse, medan jag lyssnat på detta:

Fast jag måste säga att det är rätt kul att försöka bena ut hur programvaran funkar och att försöka få fakturorna så snygga som möjligt.

Dock: äntligen dags att komma iväg till B&H och till denna konstmässa. Kära plikter såsom artiklar och att skriva införsäljningsmail till redaktörer får anstå till kvällen.

/Gunilla

Mediabistro Circus i New York i juni

NEW YORK Detta tror jag är ett evenemang för mig, nu när jag ska geeka till mig och bygga ett eget digitalt medieeimperium, hehe.

/Gunilla

What's keeping Scandinavian newspapers alive?

NEW YORK Det är komiskt, om än begripligt, att notera att den svenska mediebranschen används som utopiskt exempel för den amerikanska. Nedanstående kommer ur ett nyhetsbrev från MediaBistro, apropå denna konferens i New Orleans.

One of the conference sessions will center around the lessons American news outlets can derive from "media houses" in Norway and Sweden, where large readerships exist for both online and print journalism. We're eager to hear what's keeping newspapers alive in the land of Abba and Ikea. Even if it is all the way in Scandinavia, it's good to know that some media companies are staving off circulation declines and plunging revenues.

Själv ägnar jag mig idag åt ytliga studier av Dimmalætting, som kommer ut sedan 1878:

Dimmalætting er landsins størsta blað, og er við tí eisini besti og týdningarmesti boðberin á prenti. Tað veri seg við tíðindum, kunngerðum og lýsingum. Á netinum er Dimmalætting eisini skutin fremri við síni altíð dagførdu heimasíðu við tíðindum og lýsingum. Dimmalætting er framvegis ein natúrligur partur av føroyska gerandisdegnum.

Färöiska verkar lite enklare att förstå än isländska.

/Gunilla

"Hur man botar skrivkramp" och andra sajter

NEW YORK I Journalisten tipsar Nanok Bie om hundra fiffiga sajter för frilansjournalister och andra skribenter! Jag har inte kollat in en enda ännu, men de verkar toppen.
Vissa av länkarna handlar om skrivande i största allmänhet; andra är tänkta för frilansskribenter men lämpar sig för småföretagare av alla slag (till exempel tips på faktureringssystem och sjukvårdsförsäkringar; kanhända funkar de mest i en amerikansk kontext).

/Gunilla

Frilansar: skicka fakturan till ekonomiavd!

NEW YORK Det var länge sedan jag delade ut några goda frilansråd här. Men jag snyltbloggade tidigare idag några sådana hos Andreas Ekström, så låt mig återanvända dem här, i lätt redigerad form.
Jag skrev det apropå hans problem att få betalt i tid från en fransk tidskrift. Det rör sig om en gammal käpphäst, eller helt enkelt ett av mina i sammanhanget allra bästa råd.

Undvik att tala med redaktörer vad gäller fakturor; dem diskuterar man journalistik med i möjligaste mån. Tala med ekonomiavdelningen, om sådan finnes.
Detta är ett av mina viktigaste råd till frilansar, att alltid försöka skicka fakturor direkt till “ekonomiavdelningen/leverantörsreskontra”, och sedan sköta allt eventuellt betalningsstrul med proffs där – och så får den ekonomiansvarige istället driva in attest eller vad som nu saknas från redaktören. Redaktörens/beställarens namn skriver man som “referens” på fakturan.
På så vis hamnar fakturan mer troligt i rätt pärm och på korrekt datum från början, istället för på ett rörigt redaktörsskrivbord tillsammans med trettiosju koppar kaffe och en massa böcker; förvaltad av någon som har mer koll på datum och kassaflöden än på den franska kulturdebatten. Och på så vis slipper man som trevlig frilansmedarbetare trilskas med en stressad redaktör om trist administration.
Denna kloka rutin känner dock redaktörerna själva sällan till, som det verkar – så de instruerar förstås alltid att man ska skicka fakturan direkt till dem, för de ska ju attestera. Den instruktionen bör man endast följa om man a) sedan tidigare vet att det alltid fungerar i just det fallet eller b) om redaktören även är ekonomiavdelningen. I alla andra fall bör fakturan först hamna hos ekonomiavdelningen.

Tro mig när jag skriver detta. Det bygger på snart 14 års erfarenhet av frilansande. Jag vet inte hur många frilanskolleger som under årens lopp tittat på mig skeptiskt när jag tjatat om ekonomiavdelningen, för de har alltid fått veta att de ska skicka fakturan direkt till den beställande redaktören – och det är klart att de vill följa hans/hennes uttalade instruktioner istället för mina råd. Men fråga personalen på ekonomiavdelningarna, så får ni se...

Jag följer dock inte alltid denna rutin själv. Rätt ofta på grund av a) eller b) ovan. Eller något annat, oftast för att jag numera använder elektroniska fakturor, och då är det knepigt med adressen.
Senast idag skickade jag en faktura direkt till en viss redaktionschef, som jag vet är en välorganiserad person. I just det fallet berodde det på att den mailadress jag hade till den tidningens ekonomiavdelning inte längre funkade. Hade jag postat en pappersfaktura hade jag definitivt adresserat den dit.

Uppdatering: Hahahahahahahaha. H*n var visst inte så välorganiserad som jag trodde. Den fakturan var inte inbetald i tid, så när en dryg vecka hade gått ringde jag ekonomiavdelningen och kollade läget. Det visade sig att de helst inte längre tar emot elektroniska fakturor, utan att man ska skicka sin faktura på papper med vanlig post direkt till Bankgirocentral (med tidningen som referens). Det hade varken redaktionschefen eller den beställande redaktören berättat för mig, och det nämns inte heller på tidningens hemsida (fast nu har jag bett dem fixa det).
Ekonomiavdelningens ansvariga sade att de dock gärna gör undantag för det där med snigelpost för oss som bor utomlands, för det sparar ju massor av postgångs-tid att få skicka sina fakturor elektroniskt (för att inte tala om träd, bläck, kuvert, frimärke, tid för att skaffa allt detta...).
Men den förmodat välorganiserade redaktionschefen tog ändå viss tid på sig att attestera min faktura, så det drog ut än mer på tiden. Mycket bra, dock, att det var ekonomiavdelningen och inte jag som fick ligga på för att få in namnteckningen.

/Gunilla